Tigerliljan's Weblog

– av Tvåan. Svarta änglar. Jag orkar inte ta fram kameran och börja härja, den dag jag får en bättre fungerande mobil, så ska jag fota stup i ett, men ni får väl föreställa er så länge. Och jag gillade dom. Och jag gillade dessutom att hon sa – ‘ja, du har ju lite roliga örhängen, så jag tänkte dom kunde passa’.

Maken har försökt ringa sin mamma ett par gånger för att försäkra sig om att hon kommer ihåg att vi lovat ta med henne till kyrkan i morgon, men han har inte fått något svar. Jag antar att hon tittar på tv. Jag antar det. Och jag frågade maken om han ville att jag skulle titta bort till henne, men han tyckte det var onödigt. Hon gav ett alldeles piggt intryck förut i dag, så vi utgår väl från att allt är som det ska. Men jag kommer att ta med hennes extranyckel när vi åker i morgon, om hon nu inte skulle stå beredd. Ständiga avvägningsfrågor som man får hantera.

när jag ser mina barn och deras familjer. Först kom lilla minsta som brast ut i ett strålande leende när hon klev innanför dörren. Helt underbart att följa en liten människa  som börjar kunna säga saker, jag blir fortfarande alldeles fascinerad när hon säger -‘ja’ alldeles klart och menar det. Och ‘hej då’ förstås. Och hon räckte mig ett paket med alldeles underbara blåbärstryfflar.

Och efter lite pysslande satt vi där allihop, dessa älskade människor vid lunchbordet. Lång lunch. Och jag skickade förstås en bild på det hela till syskonen. Den stora disken står i diskmaskinen, första vändan nu. Det blir mer.

Fast jag tappade totalt tålamodet när jag skulle göra kolasås och den i går inköpta vispgrädden (för en gångs skull) snarast påminde om mjölk i konsistensen när jag hällde upp den i måttet. Panik, sockret, sirapen och smöret fanns redan i skålen som skulle in i mikron. Man jag tog resten av den vispade grädden som inte gått åt till tårtan (jag hade tänkt att man kunde ta den till kaffet, men då blev det mjölk där) och den creme fraiche som fanns i en burk. Det gick det också. Som bekant – flexibel är mitt andranamn. Jag kände mig nästan som Nigella en mycket kort stund.

i dag, men han är väldigt renskrubbad iaf. Och före halv nio hade jag fixat köttbullar och fruktsallad. En väldig skål blir det för tio personer. Så nu ska det vispas grädde och spritsas på tårta. Och så kolasåsen förstås. En del sopor bör bäras ut också, annars kan ju familjen tro att vi lever i en påtaglig kompost. Och riktigt så illa är det inte. Men apelsinskal tar stor plats i kompostpåsen.

Och nu börjar jag tro att vinterjackan kommer att bli torr.

Och jag har också laddat ner adobe flash player eller vad det heter, antagligen blir det inga hack i Fåret Shaun då, det är antagligen det jag använder det mest till. Fast när jag tittar på mig själv borde jag nog ha tvättat håret. Ständigt dessa saker som borde ha gjorts. Och jo, jag försöker glädja mig åt det som faktiskt är gjort. Här och nu.