februari 2018


på att natten som kommer ska bli bättre, mer sömn för oss båda. För en dålig natt ger en sämre dag, så är det. Jag blir sliten. Och självklart förstår jag att det är svårt för maken.

Det var väldigt kallt i kväll, men vi har inte fått så mycket snö, det är en lättnad. Och jag har fyllt i timrapporten till kommunen och ska lämna in den i morgon. Jag ska gå försiktigt över parkeringen, det var många hala fläckar när jag skulle ta mig över i mörkret när jag kom hem. Den där känslan när fötterna bara halkar iväg och så lättnaden när man ändå lyckades hålla sig på benen.

Och det är intressant att höra andra människor ge sin syn på tillvarons bekymmer och glädjeämnen.

Annonser

när jag kom ut på riktigt. Trots mina väldigt bra handskar höll jag på att frysa fingrarna av mig, nja förmodligen inte, men det kändes så. Och det tog tid att handla, trots ordentlig lista. Och visst tycker jag att det är tappert av folk att ge sig ut i affärer, man har kanske inget val, men många har svårt att hantera kundvagnar och så. Det är en lättnad att vara hemma.

Som nästan alla hoppas jag på lite varmare nu. Men mars kan vara seg, jag vet. Och Påsken ligger relativt tidigt.

I dag är en sån dag när maken har mer ont än vanligt. Det påverkar oss båda, för jag blir tröttare när jag fått sova mindre.

var vi uppe i natt och sen hörde jag lite svagt att maken ropade, när jag stod med stängd badrumsdörr och höll på och tvättade mig. Jo då, han ville upp igen och förstod inte alls att jag inte hörde. Det är ur mitt perspektiv helt rimligt att stänga badrumsdörren, så jag inte ska störa, men då hör jag förstås mindre också. En annorlunda början på dagen, inte nödvändigtvis bättre, men nu är vi ungefär i fas igen.

Och jag frågade maken om kvällen, om han vill följa med på kvällsmässan och studiecirkeln sen, och det ville han inte. Han känner att det blir ansträngande, särskilt i kylan, och nästa vecka har sina särskilda utmaningar. Förmodligen har han rätt, men det blir lite logistiska utmaningar för mig.

Hos oss är det relativt ljust och soligt. Jag stod ute nyss och solen sken på uteplatsen och det var ändå rätt bra, blåste inte som i går, men det är ändå -10.

hela dagen. Då och då har solen lyst, och så har det snöat dessemellan. Och blåst kalla vindar. Men i morgon kanske jag tar mig ut ändå. Jag tittade på fb där det stod som minne för ett år sen att det skulle bli regn. Så kan det vara. Och jag fryser i dag också.

Yngste ringde, han höll på och bakade limpor och var lite osäker på hur degen hade blivit just den här gången, och det är lite svårt att veta så här på avstånd, så jag var väl  mest moraliskt stöd.

Och själv somnade jag nästan på eftermiddagen. Kanske inte så konstigt med tanke på den dåliga sömnkvalitén här ett tag. Och i går tänkte jag på alla dessa goda råd, som finns för hur man får en god sömn. Man ska lägga sig i tid, man ska ta det lugnt och allting. Fast för mig är nästan alltid kvällen lite stressande, det blir så när makens minnestrassel alltid slår till där i badrummet.

att vakna varenda timme under natten. Sen låg jag vaken mellan fem och sju, och sen sov jag trekvart, tacksam för det för annars hade dagen blivit väldigt seg här. Fast den där vakna perioden hade det goda med sig att jag kom på ett sätt att laga torsk, som jag inte använt på väldigt länge. Man marinerar den över natten i en blandning av olja, soja, senap (dijon), vitlök och lime och sen in i ugnen. Jag minns det som väldigt gott, så i morgon blir det den. Och pressad potatis.

Sen satt vi vid frukosten och pratade om folk vi kände för länge sen, och maken kunde dra upp korrekt födelseår för en bekant och rätt ogiftnamn för en kvinna nånstans ur minnets hatt, och ingen av dessa var oss särskilt närstående. Sen sa han – ‘nog är minnet konstigt, det här kan jag plocka fram, men vad jag ska göra i badrummet, det finns inte’.

fast det är normalt varmt här inne, och inte -30 ute heller. Men jag fryser. Och fb frågar om jag är beredd på snö i morgon. Det är jag inte.

Men maken och jag satt gemensamt och tittade på dom energiska människorna, som byggde om en brandstation på Österlen, beundransvärt. Och jag svepte om mig en sjal, som jag fick i somras och som har legat lite dekorativt på en stol i sovrummet, och nu känns det mycket bättre. Skönt om ryggen, lagom varmt äntligen. Så jag är tacksam! Jag kommer nog att överleva ett tag till. Fast jag är tacksam att jag inte bor i en brandstation.

man bör, borde, måste göra. Ah ja, det är kanske inte så mycket mer än att ta sig till toaletten med ojämna mellanrum, men annars då. Jag har tvättat en maskin och dessutom hängt upp det hela, skurat kanten mellan toalett och golv – jo, det måste göras ibland, lagat mat förstås, och ätit upp den, tagit en liten promenad. Promenaden var lite tvungen förstås, lånetiden höll på att gå ut, och solen sken nästan, och snålblåsten var betydlig. Halvvägs till biblioteket gick jag in i blomsteraffären och beställde blommor till morbroderns begravning. Jag skulle verkligen önska att det vore lite varmare nu när jag har ett par sommarsandaler.

Det gäller att hitta dom där små ljusglimtarna, i mitt fall blev jag omotiverat lycklig när jag skulle ta en tunn skiva bröd till färsen när jag lagade mat, och den doften som det här brödet jag bakar på bakstenen har, lite syrlig, den gör mig glad. Och på torsdag är det mars.

Nästa sida »