Märkligt


förstås, men jag fryser onaturligt mycket, tycker jag. I sht om man betänker att jag har en ordentlig ylletröja på mig, men det kändes väldigt mycket kallare när vi åkte hem från fikat än när vi åkte dit, och då påstod termometern att det bara var en grads skillnad.

Och inte lyckades jag ta mig samman och tvätta håret i kväll heller. Det här med att känna sig ständigt trött är verkligen inte så bra. Men i morgon är det en ny dag. Ständigt detta hopp om förändring. Jag kan ju minnas hur det är att orka mer.

Och jag tittar på tulpanerna, som jag fick i torsdags och som jag behandlade enligt alla konstens regler, men inte hjälpte det. Jag och tulpaner är sällan en lysande kombination, jag minns bara en – mycket vacker – bukett jag fick för ett par år sen, den stod jättelänge och var vacker, men annars blir det bara blekta färger och visset utseende.

Annonser

när jag åkte iväg på min lilla tripp för att hämta sondöttrarna. Och jag stannade på vägen för att kolla tekannesortimentet. Det fanns Höganäskannor, lika stora som en jag redan har, så dom gick bort. Och så fanns det en 1,2 l av en annan modell. Den kostade 1 199 kr, så den gick också bort.

Och sen hämtade jag flickorna, lilla minsta först, en pedagog tittade fram och sa automatiskt lilla minstas namn, det var proffsigt, för svärdottern sa sen lite stressat att hon hade glömt säga i morse att farmor hämtar. Och sen gick vi över gården och hämtade stora syster. Då hade skymningen hunnit falla. Och båda flickorna är annorlunda än min egen Yngste, jag minns att när jag hämtade honom så föredrog han att vara tyst på hemvägen, men här pratades det glatt.

Och sen tittade vi på barnprogram, en märklig upplevelse för mig som varit borta från det länge. Sen kom föräldrarna nästan samtidigt, jag fick en bukett tulpaner och sen åkte jag hem.

När maken och jag åkte den vägen i söndags, så stod det en kvinna och pratade i mobil ute i blåbärsriset, och minsann – hon stod där i dag också. Och jag undrar förstås om dom inte har nån mottagning inne i huset eller om hon har hemligheter för sig.

som jag läser så energiskt. Det händer att dom inte är så pedagogiskt utformade. Jag har ju slitit med mikron och inte förstått när och varför den egentligen startade. Så jag frågade Äldste. Och han kastade sig in i problemet och löste det förstås. Han sa, med ett milt leende, att den där knappen ska du nog bara låta bli, den där som jag upptäckte efter att ha läst beskrivningen. Så nu så.

Och jag har nån sorts planering att på lördag eftermiddag ska jag plocka bort julsakerna. Sen ser jag förstås fram emot att det blir ljusare och varmare, så att jag ska kunna putsa fönstren. Jag ska rentav putsa inglasade balkongens rutor, även om det är svårt. Egentligen ska hyresvärden putsa utsidan på balkongen, men det har en tendens att försvinna. Jag ska f ö fråga hyresvärden om det är tänkbart att dom hjälper till och installerar ett nytt badrumsskåp, om jag köper, för dom som finns är rätt små och sitter så högt upp att jag, 1,63 som mest, ser näsan i spegeln.

ungefär. All fukten i går och så kylan i dag gör att solskenet fullständigt gnistrar där ute. Jag är inne. Och jag ska ut sen. Men än så länge ägnar jag mig åt att snyta mig och att nysa. Vi får se hur det utvecklas.

Och jag vaknade förstås båda gångerna maken väckte mig i natt, däremot somnade jag om andra gången han varit uppe och vaknade inte till förrän han stod upp igen, jag brukar hålla koll på när han drar i toapappret och vara på gång då. Men det gick bra, fast då var jag så stressad att jag ändå inte kunde vila sen den sista halvtimmen. Och jag tänkte på det där med min näs-och-glasögonincident, jag gjorde en liten notering på fb och folk var vänliga och tyckte synd om mig. Och en mycket avhållen vän, som är en fantastiskt vänlig och omhändertagande person, en sån som hjälper andra på ett alldeles osjälviskt sätt och som dessutom har stor egen erfarenhet av smärta och bekymmer, nå – just denna fina människa uppmanade mig att ägna mig lite mer åt balansövningar och styrketräning. Det kan vara så att det vore just vad jag skulle behöva, men tyvärr, det lär inte bli så mycket med det. Och dessutom fick det mig att känna att jag är smidig som ett kassaskåp, troligen. Det var säkert vänligt och omtänksamt tänkt, men det träffade mig helt fel.

kan man grubbla över förstås. Maken är absolut säker på att han haft mässling, han var hos sin mormor och man kallade ut doktor Bergström, så det är klart. Själv vet jag inte. Jag hittade ett vaccinationskort, som mamma sparat, men lilla mamma har inte petat dit nåt om mässling. Vattkoppor och påssjuka, det finns ordentligt. Men mässling vet jag icke. Jag minns flera tillfällen med hög feber och möjligen utslag, mamma ringde till distriktsläkaren och beskrev hur jag mådde och sen skickade man den tidens rejäla penicillin med bussen. Så var det då.

Och på lilla kortet står det att jag vägde 3 790 g när jag föddes och var 51 cm lång. Där ser man, det visste jag inte.

är det med cykeln. Bakhjulet. Jag har försökt pumpa mer, men det går inte, och när jag klämmer på det så känns det inte särskilt löst, men när jag börjar cykla iväg så känns varenda småsten. Nästa vecka, den där ständiga hägringen långt borta, då kan jag kanske ta tag i det.

För jag kollade i går kväll vilka öppettider biblioteket hade i dag, så jag kom i väg och kunde lämna och låna. Och äntligen fick jag iväg dom felaktiga byxorna, men antagligen gjorde jag ändå fel, jag är inte så van att reklamera. Och just nu bryr jag mig inte alls.

När jag kom hem satt maken och pratade i telefon, det var Äldste, som jag så småningom fick överta. Han bjöd dit oss på kaffe på söndag em, så trevligt. Och han konstaterade att det är så roligt att ha ett hem där man får plats och kan bjuda folk, förra stället dom bodde på var betydligt knepigare om man skulle vara fler än fyra.  I synnerhet som maken tar lite extra plats, han kan liksom inte dra in magen och gå på snedden in i ett trångt utrymme. Och Äldste sa, lite fnissande, att en av hans bekanta klagar över att bekantens hustru umgås så intensivt med sin mor och sina systrar, minst tre-fyra gånger i veckan träffas dom och fikar, och bekanten själv har ett betydligt mer sparsamt umgänge med sin släkt, ungefär som det där programmet om en kvinna från forna Jugoslavien, som hamnat i Sverige, och där dom efterlevande släktingarna visserligen bodde grannar i den mycket lilla orten, men dom umgicks sannerligen inte. Så avstånd behöver inte vara geografiskt. Och jag tänker på en av mina farbröder, som bodde i samma hus som sin svärmor ett antal år, åt mat varje dag tillsammans, men dom pratade inte med varann.

börjar bete sig lite uttröttat. Och jag funderar på om det kommer att gå att hitta patroner till denna åldriga modell, jag har inte letat än ens.

Men jag fick bakstenen i går, totalt utan bruksanvisning, och jag blir ju lite stressad utan beskrivning, så jag googlade och det visade sig märkligt nog att den utgått ur sortimentet. Men en beskrivning hur man hanterar den fanns, så den skrev jag ut. Fast första utskriftsförsöket blev bara blekt rosa, men när jag testade en minut senare, så gick det.

I veckan som kommer kanske jag får till ett försök att baka också.

Nästa sida »