Märkligt


efter lite trassel. Jag gick till coop före frukost och greps av inspiration och frågade om dom möjligen hade kvar gårdagens andra lokaltidning, den med husartikeln i. Jo då, den raska unga kvinnan gav sig iväg och letade och kom tillbaka med ett ex. Lysande. Fast när jag kom hem visade det sig att jag bara fått del 1, och husartikeln fanns förstås i del 2. Och jag, som inte kan pruta och som tycker det är väldigt trist att klaga, tänkte att det får väl vara då. Men sen fick maken syn på den där del 1, och klagade rätt energiskt över att han då inte kunde läsa vad som skrivits. Så när han var klippt och duschad, så tog jag mitt kvitto och min del 1 och gick bort igen.

Fast tjugo meter från ingången kom den en rask kvinna cyklande och tvärbromsade och sa – ‘men hej!’ och det var en jätterar kvinna, som jag verkligen tycker så mycket om och inte har sett på väldigt länge, så vi blev stående där och uppdaterade varann, så roligt. Men sen gick jag in på coop och fick tag på samma trevliga tjej som i morse och hon fnissade och lyckades hitta en hel tidning till mig, så efter maten ska maken få läsa.

I övrigt önskar jag att jag hade kunnat få nån sorts instruktion i hur man på ett ergonomiskt sätt duschar en annan människa, när maken blev sjuk.

Annonser

som jag inte förstår. Tidigare i kväll stod jag och tittade ner på bussplanen, där unga människor som just avslutar sina gymnasiestudier samlades för att åka buss till sin middag. Väldigt stiliga var dom, men det jag inte förstår är det här att det kom rätt många unga blonda kvinnor, som tonat håret med samma grå nyans. Tids nog står dom där med grått hår, varför starta trettio år för tidigt? Dom flesta såg glada och samlade ut, men den unga kvinnan i rött fodral (hon såg ut att väga 45 kg ungefär) som lät mest av alla, nog undrar jag hur hon kommer att klara en hel middag. Det är inte lätt att vara ung.

F ö tog jag i dag tag i ett pågående irritationsmoment. När vi flyttade in i nuvarande lägenheten, så satte jag snabbt upp sovrumsgardinerna, gardinstängerna åt samma håll med skarven till vänster i båda fönstren. Och det har betytt att i högra fönstret har gardinen alltid fastnat, när jag ska dra den åt sidan på morgonen. Nu vände jag på gardinstången, så nu kommer det att fungera. Det hade jag kunnat göra betydligt tidigare, men nöjd ändå.

här. Det kom en skur, så där så att allt ute doftar sommar, underbart. Och avlägset muller, nyss när jag satt ute såg jag en blixt också, men det var långt bort. I morgon ska det också vara varmt. Jag ska ta cykeln till coop och ta hem en mindre påse jord, för planen är att få sommarplanteringen klar. Det låter kanske ambitiöst, men jag har bara ett par krukor, visserligen stora, så det brukar bli pelargon, tagetes, marguerit och så hänglobelior. Och så två lådor med petunior som hänger på räcket till uteplatsen.

Sen får jag väl ta tag i gravplanteringen också. Förra året satsade jag på begonior och silverek, inte helt otippat, men växtförhållandena var ju extrema och jag har aldrig sett så gigantiska silverekplantor som i slutet av sommaren. Växtlighet har en egen agenda.

utomhus nu, lite oväntat. Men maken gick ut och satte sig lite och det är skönt att det går, i sht som jag hörde att grannen längst bort kom förbi och att han och maken hade ett litet samtal, så trevligt.

Men den där chokladtårtan från i går (nej, den är inte slut än) lade sig bestämt tillrätta inombords, där till kaffet efter maten. Trots en ganska liten bit känns det som om jag ätit upp halva själv, så kan det bli ibland. Och jag tänker att det kanske vore en bra idé att ta lite siesta så här mitt på dagen, om vi nu nästan har medelhavstemperaturer.

Sen funderar jag vidare på det här med bekräftelsebehov, som vi diskuterade lite i går. På ett sätt har förstås nästan alla någon form av bekräftelsebehov, man vill vara omtyckt, inget fel i det. Men sen kan man råka ut för saker som triggar igång ett nästan omättligt behov, man kan ha varit en ordinär vuxen människa med förmåga att ta motgångar och kunnat i all vänskaplighet stå ut med andra tänker annorlunda. Sen händer nånting, eller många saker staplas i sinnet, och hudlösheten slår till. Ingen får opponera sig mot någonting, minsta antydan till kritik blir angrepp, bara dom goda, dom som håller med om allt, kan tolereras. Och dom goda blir så lyckliga i alla sina dagar, och så kan man bekräfta varandra i en pågående rundgång. Ingen blir hjälpt av det, tror jag.

ett nytt upplägg i kväll, tänker jag nu, dvs lägga mig lite tidigare än vanligt. Jag har nån slags uppfattning, att om jag ligger ner i sängen före 00.12, så är det ok. Möjligen är det inte riktigt det ändå, så jag har dragit fram tiden lite, numer är det snarast 23.47, som brukar bli tidsgränsen. Men kanske ska jag satsa på en kvart tidigare ändå. Jag har en känsla av att jag behöver mer sömn, även om jag inte somnade i fåtöljen i eftermiddags. Det känns ändå som om jag ständigt ligger efter med sömnen. Det lär ju vara viktigt att känna sig utvilad.

Sen funderade jag på (ja, det här är ytligt) ett par sommarlångbyxor, som jag såg i ett fönster jag cyklade förbi i morse. Men när jag tänker efter, så är det kanske inte mörkgröna byxor med blommor, som är mest användbara för mig. Jag kanske skulle försöka hitta ett par svarta i något bekvämt tyg. Det kan bli sommar i år också, och jag har en trist känsla av att midjemåttet ökat. Och det är inte enbart beroende på vikt, det är en sorts förändring i kroppen. Jag såg i något naturprogram ett djur på afrikanska (?) savannen, som hette honungsgrävling, och underhudsfettet var väldigt utmärkande för den, det satt liksom inte fast utan den kunde röra sig inuti det, ungefär så känns det.

med tekniken ändå. Jag följer med entusiasm en sida (som jag otekniskt nog inte kan länka till) med ett fiskgjusebo i Estland. Förra sommaren såg jag dom tre ungarna? kycklingarna? växa till sig och bli flygfärdiga alla tre, nu följer jag ruvandet av tre nya ägg. Först trodde jag att det var den stackars modern som fick ligga där hela tiden, men det visade sig att man byts av. Men det var inte det som var det märkliga. I dag när jag tittade, så hörde jag göken! Där borta i Estland! Nog är det en märklig värld vi lever i. Och allt är inte elände.

Just nu har vi dessutom ett åskväder över oss, inte så mycket regn dock, men det blixtrar och mullrar, precis som min mobil berättade i går att det skulle göra. Och självklart är jag tacksam att jag hann cykla och handla i morse innan det bröt ut.

här och jag hoppas lite pollen kan spolas bort, men det är väl inte säkert. Och jag har gjort mina ärenden. Inne på coop sa en lite ytligt bekant kvinna att hon tyckte min regnrock var jättesnygg, och vi blev stående en liten stund och bytte vänligheter. Vi har träffats i lite andra sammanhang och jag blir glad, när folk är oprovocerat vänliga. Nu råkar det vara så, att jag har en betydligt närmare bekant som vid tillfälle uttalat sitt starka ogillande av den här kvinnan, hon är en satkärring enligt hans sätt att se. Och jag kan bara konstatera att alla människor kemi verkligen inte stämmer. Nog är det märkligt.

Och märkligt var det också när jag läste i etikettsspalten (eller vad man ska kalla den) i SvD i dag. Någon hade ordnat ett rejält kalas på sin födelsedag, och det hade minsann både tagit tid och kostat pengar (ja, kalas har den egenheten för den som ordnar) och en nära vän hade varit med och haft med present. Bra så långt. Men nu skulle vännen fylla år och tänkte tydligen inte alls ordna en lika stilig fest. Behövde nu det första födelsedagsbarnet köpa present? När det nu inte blev nån kalasutdelning? Jo, kvinnan som svarar, tyckte allt det, alla behöver inte göra likadant. Och jag är fortfarande förvånad över att man bara kan tänka så där.

Nästa sida »