Märkligt


om man säger så. Men jag har tänkt att i morgon kastar jag mig fram och vrider den ur hans hand eller nåt. Nej, men det råkar vara så att jag tänkt titta på alla som bakar. Vi pratade om det i går och det visade sig att en fd kollega till Äldste deltar. Nån gång hade dom varit på nån utbildning med övernattning och hon hade utlovat att baka något relativt okomplicerat, dvs om jag hade gjort det hade det varit enkelt, men hon hade haft med sig sjutton olika sorters mjöl, bara för säkerhets skull, så det skulle bli bra.

Och förut tittade jag ut och såg faktiskt nya grannarna och kastade mig ut och hälsade och sa välkommen och så, så nu är det gjort. Trevliga människor, hennes man hade jag aldrig pratat med, men det blir nog bra.

Annonser

jag letade efter för ett tag sen, den hittade jag i dag. Den stod längst ner i ett skåp, bakom salladsslungan. Numer, när vi bara är två i hushållet, använder jag nästan aldrig salladsslungan. Jag köper färdigskuren sallad av olika sorter, lite slösaktigt, visst, men ska man ha lite olika sorter till två personer, så blir det ändå inte lätt. Oavsett det, så hade jag alltså snabbt tryckt in kastrullen – som inte heller används väldigt ofta – bakom salladsslungan. Vi har alldeles tydligt mycket skåputrymme nu. Men nu känns det som om jag har lite koll iaf.

Men sen är det den där listan på saker, som ska göras. Den är fortfarande exakt lika lång, men det är ju bara måndag i dag. Det kommer att bli bra.

Och när jag stod vid diskbänken såg jag blivande grannarna gå förbi och jag log välkomnande, men jag såg att dom inte alls reagerade. När jag sen tittade utifrån, så såg jag att vid dagsljusförhållanden ser man knappt nån som står vid diskbänken.

i dimman här i morse, lite mindre dimmigt nu. Och till min förvåning upptäckte jag att jag tydligen missade att tvätta mörk 40° förra måndagen, inte konstigt att strumplådan börjat se lite tom ut.

Dessutom gjorde jag en liten undersökning bland grejorna i trådbackarna i går och såg att där låg en svart kjol, som jag köpte för länge sen, mycket länge sen, en sån där som visserligen var dyr, men utslagen på tiden jag använt den blev billig. Dessutom har jag bytt fodret i den en gång. Och när jag tittar närmare på den, så är den fullt användbar att se prydlig ut i. Så det var en vinst.

Och annars fortsätter livet här, kyrkovalet passerade utan att jag tänker kommentera det särskilt här. Jag konstaterar dock att det politiska systemet fungerar märkligt, det innebär inte att jag har synpunkter på människor som ställer upp. Men jag har hunnit se så många val passera, har hunnit se människor som ibland lätt motvilligt, låtit sig ställas på listor, och som sen upptäckt att den längtan dom burit inom sig rentav kan få ett svar inom kyrkan. Det är vackert så, men lite sorgligt att steget in i kyrkans glädje är så dröjande.

kan se ut på många olika sätt, konstaterade jag. Äldste har av lite olika skäl blivit ansvarig för väldigt mycket gräsklippande på tre olika ställen och så är det det här med regnandet stup i ett. I dag hade han kastat sig iväg för att klippa ett av ställena och var inte hemma än, när vi kom, och svärdottern sa, med en lätt suck, att om det dyker upp någon, så stannar han förstås och pratar också, aldrig att han säger att han har lite bråttom. Och jag log milt och sa att det har han från sin far, absolut. Jag har alltid varit mer brutal, men tydligen har han ärvt sin fars mer milda väsen där. Nåja, han har iaf ärvt det här att kunna räkna från ömma modern.

Och jag har gjort mig en liten lista för veckan som kommer, vad som bör fixas. Lite trött blir jag när jag tittar på den, men det ordnar sig väl. Det brukar göra det.

fast det har förstås inte hindrat att det regnat skurar då och då. Vi var uppe ett par gånger i natt och sen ställde jag mig i duschen före frukost. Och halvvägs genom morgonbönen ropade maken, så han gick till badrummet ytterligare en vända före frukost. Sen åkte vi till kyrkan vid sjön, inte helt enkelt med texterna om enheten denna söndag som annars präglas av val mellan olika grupper. Ja ja.

Efter ett raskt stopp hemma åkte vi till firandet av fredagens sexåring, äldsta sondottern. Lilla hon verkade mycket nöjd med firandet, mormor och morfar kom också, trevliga och rara människor, god mat och rejält med tårta, så just nu känns det som om vi aldrig mer skulle behöva äta. Jag antar att om nån timme är det annorlunda. På vägen stannade vi till vid vallokalen, där det var kö. Jag kan bara hoppas att alla dessa köande kan känna engagemang för kyrkans Herre i morgon också.

här. Så nu känner jag mig väldigt mätt. Det vore en förträfflig idé att ta en promenad, men vädret är minst sagt ombytligt. Regnet vräkte ner nyss och även om jag har en väldigt bra regnjacka, så känns det ändå lite väl mycket att gå ut i något sånt. Det är inte precis Florida förstås, jag minns orkanen Andrew för drygt tjugo år sen. Äldstas bekanta hade stängt in sig i sitt säkerhetsutrymme, toaletten i princip, och sen när det efter ett par timmar blev tyst och dom var i stormens öga, tittade dom ut och resten av huset var borta och dom sprang över till grannen, som hade ett större skyddsrum. Och sen efter det att resten av orkanen blåst förbi, så var deras eget utrymme borta. Hua. Och vi satt och följde det hela via CNN och när jag satte mig i bilen och åkte in till nån aktivitet i tätorten, så var jag först så förvånad över att det inte alls blåste utefter vägen. Tala om inlevelse.

än så länge iaf. Vi hade så trevligt, maken var så oerhört glad och nöjd över besöket, vi satt i den inglasade balkongen med första gästen och sen kom dagens andra gäst lagom till maten. Så fantastiskt roligt vi hade!

Och god choklad fick vi också. Ah!

Sen skulle ena gästen ta tåget tillbaka och jag följde med för att lära mig hur man köper biljetter, automaten fanns i den inglasade gången över järnvägsspåren. Och där mötte vi en häst. Jo, faktiskt. Den hade tagit hissen upp (med sin matte förstås) och åkte så småningom hiss ner till marken igen, inkl matte och hennes cykel, som hon också medförde. Helt osannolikt. Fast jag vet förstås inte, jag är ju inte där så ofta, det kanske var nåt dom gör varenda dag.

Nästa sida »