mars 2013


– nästa i Jerusalem. Nå, kanske inte just Jerusalem, snarare åt andra hållet. Jag tänker så här – nästa år är Påsken väldigt mycket senare, då är det ljusare och förmodligen mindre snö – då kanske man kan styra bilen norrut. Kanske.

Jag har lyssnat mig igenom en nattlig gudstjänst norrifrån, jag hörde klirrandet av kedjorna till rökelsekaret, många tystnader när jag visste vad som hände, de många långa läsningarna. Det har varit en bra Påsk här, jo då, det har det, men det hindrar inte att jag längtar. Och det faktum, som jag antar gäller då också, att min närvaro inte precis skulle förgylla natten för alla, nå det är inte mitt problem helt och hållet. Kanske kunde det gå.

Och alldeles snart kommer den allra lilla minsta hit. En annan sorts glädje. En rikedom som orden inte räcker för. Men innan dess hinner jag läsa – ‘Min själ prisar storligen Herren…’.

och åt påskmiddag. Och man kan väl säga att tiramisun ägnades makens mormors mor, Matilda. Hon som åkte till Denver, Colorado, som sjuttonåring och där träffade Bengt Johan från hemsocknen och gifte sig med honom och åkte hem igen. Sen åkte hon, efter några barn, tillbaka till Denver och tjänade mer pengar och åkte hem igen och fick fler barn, bl a makens mormor. Matilda tyckte redan då, för betydligt över hundra år sen, att kineser och italienare lagade godast mat. Jag hoppas hon smakade tiramisu. Inte omöjligt. Världen hade redan då krympt. Och svärmor traskade hem  på lätta fötter. Själv ska jag fylla diskmaskinen. Och jag tog en bild av maken och svärmor och skickade till barnen. Yngste och Äldsta svarade nästan omedelbart, teknikens under. Och Yngste hade fått sitt påskgodis, vit choklad med blåbärsfyllning. Kan man inte gömma ägg kan man skicka godis anyhow.

är nu rejält firat – i natt och så kl 10 i dag. Och solen strålar, lite kallt i luften, men strålar gör den. Och jag väntar på att kycklingen, som jag sköt in i ugnen kvart i åtta i morse, ska vara klar om en halvtimme. Och sen kommer svärmor. Det blir bra. Fast lite trött i ögonen är jag allt. Enligt den inställda sommartiden var klockan så där vid två när jag släckte lampan. Folk med mer energi än jag kunde gå till prästgården efter nattens Mässa och äta nånting, men det får vara nån måtta. Dessutom fladdrar alltid lite oro nånstans när jag är borta från maken. Men han sov fridfullt när jag kom hem.

Och jag har hunnit äta häpnadsväckande mängder choklad. Lite undrar jag om jag kommer att somna under middagen.

Förra året lyssnade jag på en påsknattsmässa på nätet och tänkte att jag åker dit nästa gång – en gång till vill jag allt få fira riktigt Påsk, när man står i mörk kyrka, tänder sina små ljus, läser alla läsningarna, sjunger Påskljusets lov, förnyar doplöftena och ser Herren uppstånden. Det kunde allt vara värt en resa, tänkte jag. Men nu visade det sig att detta år finns det två påsknattsmässor att välja på i min närhet.

Så jag har valt den som börjar om en timme, då behöver maken inte lägga sig så hemskt annorlunda mot andra kvällar. Visserligen betyder det att det blir en kort natts sömn för mig med sommartiden och allt inräknat, men det får gå. Hoppas jag.

Snart är det Påskens glädje. Allt gott till er!

är redan omställda, sovrummets och den manuella bredvid datorn. Då är det väl sex kvar eller så. Braunschweig i köket får jag fixa i morgon bitti, dra ur batteriet, sätta in igen och ställa i fönstret så är den klar när vi kommer från kyrkan.

Och när jag satt ute nyss kunde jag konstatera att lugnet verkade återställt. Nackdelen med att bo i lägenhet är ju att man ibland kommer lite för nära sina grannar. Grannen med fyra barn skulle åka iväg med ett antal av dom efter vår lunch och det var inte särskilt fridfullt. Nu har jag iofs fött –  och så gott jag kunnat – fostrat fyra barn, och det är inte alltid vare sig lätt eller roligt för vare sig barn eller föräldrar. Jag vet. Men aldrig tror jag att någon av sönerna vid så där tolv års ålder har stått och gråtit utanför bilen medan jag vrålade åt dom. Men dom kom hem under ordnade former.

Och själv ska jag lägga ihop tiramisun.

i dag också.

påskl

Senapssill, vitlöksklyftor, lammkorv, spenatpaj, ägghalvor och grönsallad. Och ostmacka till maken. Bredvid äppeljuicen står ett litet fat med fudge – special request från maken. Och chokladkaksmuffinsen med hallonkesella syns inte på bilden.  Och påskmust blev det inte, fanns inte små flaskor i affären, och vi dricker inte upp en hel stor.

I morgon äter svärmor med oss, långsamt ugnsbakade kycklinglår i olivolja med citron, vitlök och rosmarin. Klyftpotatis. Och tiramisu. Kanske en liten hallongrotta till kaffet sen. Har vi tur har Äldstes familj piggnat till så dom kan komma på lite kvällsmat. Och på Annandagen är planen att vi efter kyrkan lite söderut åker vidare till Äldsta i sommarhuset. Eller vad man nu ska kalla det. Jag har vinterdäcken kvar, så det ska nog ordna sig.

– jag slängde alla savoardikex när jag städade skåpet. Dom är ju torra, så nog hade jag kunnat använda dom i en liten tiramisu? Och det är för sent nu. Och coop hade inga. Så det blir till att baka en totte-kaka att använda som alternativfyllning. Samtidigt som jag kokar ägg och gör pajdegen till spenatpajen. Jag blir lite trött på mig.

Och nu tror jag snart att vi bor i landet Narnia. Snö, snö, snö. Mentalt har jag gett upp nu, det kommer att vara så här resten av året. Ni som brukar dela sommaraktiviteter med mig – tänk er själva när vi traskar ut i procession i snön. Men det kommer att vara väldigt ljust förstås, men jag undrar om det kommer att gå att fika utomhus?

Och i morgon är det sommartid. Jo men visst.

Nästa sida »