Tigerliljan's Weblog

Jag tittade på det lokala kommunfullmäktige, inte bara för att se och höra Äldste säga ja vid uppropet, men det är en sorts deja vu upplevelse. Jag satt själv i fullmäktige ett antal år, och det mesta är sig likt. När det var slut frågade jag Äldste om han trodde att någon mer tittat, och han trodde kanske att hade mamman till den mest pratande ledamoten tittat också. Möjligen. Och kvällen är så vacker här, tacksam för det. Sen funderar jag på det här med mellanchefer i olika organisationer, dom här som är rekryterade för att slicka uppåt och sparka neråt. Jag undrar uppriktigt varför någon accepterar en sån roll. Jag minns dessutom nån som tyckte synd om sig själv, som var en så ädel person. Typ den som slår och säger att det gör mer ont att vara den som slår. Tänk, det tror jag knappt. Självrespekt kommer förstås med ett pris, man kanske inte gör karriär på det.

Det är en passande rubrik i dag. Jag sitter nu på uteplatsen i skuggan i jeans och t-shirt. Maken och jag satt här förut i solen, han var lite motsträvig att gå ut, men väl ute i fåtöljen så var han nöjd. I morgon hoppas jag göra sommarplanteringen i krukorna, penséerna har sett bättre dagar. Doften av syrener är fortfarande tydlig och fåglarna kvittrar. Fast pilfinkarna låter uppriktigt sagt inte så vidare, men dom gör väl vad dom kan. Och snart ska jag posta en sån där blå påse, minsta storleken, med present till yngsta dotterdottern som fyller år på fredag. Jag vet inte hur rask posten är eller ens om dom får post varje dag numer. Det är också en liten grej till äldsta dotterdottern till hennes avslutning nästa vecka, jag rationaliserade skickandet. När man går ut 9:an är det ändå en liten milstolpe, tänker jag.

Det finns så många möjligheter att googla både det ena och det andra. Just nu, eftersom jag i går lackade tånaglarna, funderar jag på det här med märken på naglarna. Så där tre mm upp på stortånaglarna har jag rätt djupa ränder horisontellt liksom, jag undrar om jag råkat ut för något, som jag inte minns. Ah ja, naglarna sitter kvar ändå. Sen finns det andra mm som jag ägnat mig åt. Vi har en liten hylla bredvid makens sida av sängen där klockan som visar tiden i taket står, och den där hyllan har betytt att det inte gått att helt öppna sovrumsdörren. Plötsligt insåg jag att jag kunde ju flytta hyllan tre cm och minsann! då går det utmärkt att öppna dörren. Jag fattar bara inte att jag inte såg det när jag satte upp den. Hemmet är uppenbarligen fyllt av små projekt att ta tag i.

Iofs firar vi väl mer känslan av att sommaren är här än Mors dag, fast flickorna har ringt och det var förstås rart. Men på hemväg från kyrkan stannade jag till vid Maxi och köpte jordgubbar. Och solen skiner från nästan klarblå himmel, så härligt. Vi hade en diskussion i går om det här med kyrkan, men vi tänkte att dels har vi båda vaccinerna, det är en väldigt luftig kyrka med möjlighet att hålla avstånd och handsprit för den som önskar och i dag öppnade man dessutom en av sidodörrarna och rimligen är inte situationen så annorlunda på tisdag. Jag förstår att man sätter ett datum, men jag ser inte att just det påverkar vår situation särskilt. Och fortfarande är inte krogen vårt förstahandsval.

Den här balkongen har liksom blivit en liten startpunkt för flera små projekt. När jag köpte nya djupa tallrikar (ett tag sen, ja), så ställde jag upp grejor på den översta hyllan i skåpet, utan att vara särskilt noga, så sen har jag inte kunnat stänga skåpdörren ordentligt. Och nu tog jag fram en stol och fixade till den översta hyllan, så nu går dörren att stänga igen. Och uteplatsen – ja, där har det stått diverse grejor, som jag nu har fixat till, så nu tycker jag själv att det ser bra ut. Sen finns det en hylla i ett köksskåp, där jag har mina cigariller och tuggummin. Fast det finns utflyktsmuggar, lampor till taklampor, uttjänta glasögon och dessutom sedlar. Jag har f ö inte använt sedlar sen mars förra året, kollekt är ju också via swish numer. Men det är lite mer ordning nu. Det finns fler skåp, fler projekt.

Lite stressigt här. Zoom ville ha en nyare version när jag försökte starta, och jag trasslade mig vidare och sen stod det att det skulle ta 13 minuter och det kändes lite trist, eftersom vi redan var över starttiden, men det blev väldigt mycket kortare, så vi kom väl in efter fem minuter. Och jag lyckades förstora bilden också, så till slut fungerade alltihop och vi kunde vara med på avstånd. Lille vännen, nog hade jag önskat att få vara där, men fint att det ändå kunde vara så här.

Den blev inte så bra, utskriften av gudstjänstordningen till yngste dottersonens konfirmation, som blir i eftermiddag. Min skrivare borde pensioneras, bladen blir färgade i kanten och det är inte meningen. Men den ville skriva ut iaf, så jag är glad för det. Det är en ganska solig dag och vi ska snart äta pasta med skinka och svamp. Och jag satte äntligen fötterna i blöt, jag har så hårda naglar på stortårna att det är omöjligt att klippa dom efter en enkel dusch. Men det där att sätta sig en stund skjuter jag gärna upp, men nu är det klart, nytt lack och allting.

Google är en hjälp i nöden. Jag vattnade orkidéer nyss och en hade bruna konstiga bulliga fläckar, så jag googlade ohyra orkidéer, och fick fram sköldlöss. Man kan tydligen behandla med t-sprit (?) och såpa eller så, och doppa en tops och behandla en och en. Det blev inget med det här, jag slängde eländet och har nu diskat krukan. Jag kunde inte se något annat angrepp, men jag får väl hålla lite koll på dom andra. Nästa vecka har jag tänkt putsa fönster, så jag får väl satsa på en – eller flera – orkidéer då.

Det trodde jag knappt att jag skulle säga, men en lite för stor bit blev det nog till kaffet. Jag känner mig lite som en pyton efter månadens skrovmål. Det går väl över. Sen försöker jag förstå vad alla dom där olika graderna av samhällets återgång till ett mer öppet liv ska betyda, i synnerhet för mig som inte saknat att kunna sitta på krogen alls. Inte brukar jag gå på fotboll heller. Och hur det blir för kyrkor är inte helt glasklart.

Det blev ett av dagens tema. Jag kokade ärtsoppan och ska sen frysa in tre påsar och nu har jag lagat oxroulader, tre middagar, och en form kycklingleverpaté som blir två middagar. Det känns bra att veta att det finns resurser. Nästa vecka gör jag tre middagar lasagne. Sen vet jag om mina begränsningar, så jag antecknar allt som lagas och stoppas in i frysen, annars skulle jag inte ha en susning. Fast dagens lätta irritationsmoment är Eon. Jag har dom som elleverantör, jag orkar inte hålla på och jämföra, jag har haft dom jättelänge. Förra veckan skickade dom ett uppfordrande mail ‘är din elförbrukning normal?’ och brydde mig inte om det. Så i går kom det ett till och jag känner bara – men snälla Eon, har jag inte betalat mina räkningar utan att gnälla? En del av min förbrukning kanske beror på att kyl/frys här förvisso är av äldre modell, men så länge den fungerar tror jag inte att hyresvärden är beredd att byta. Och vi har haft vårt kära elelement på när det var kallt, inte heller något jag är beredd att förändra.