Tigerliljan's Weblog

Det började med kraftig dimma, men nu är det strålande sol. Och nästan alla klockor går rätt, dvs det avhållna Braunschweig uret vi annars har i köket är inte berett att gå i tjänst än. Det står sen kl sju i morse i den inglasade balkongen och väntar på anslutning. Lite irriterande, för jag tittar på den där fläcken på väggen och där är det tomt. Men vi kom i väg i väldigt god tid till kyrkan och jag monterade ihop rullstolen och maken var nöjd. Jag blev, min vana trogen, lätt irriterad på att det för somliga är så enkelt att klappa honom på axeln, när han sitter där, men så är det. Och kvinnan som satt i bänken bakom oss sträckte sig fram, när vi skulle gå ut, och sade alldeles självklart – jag tar dina psalmböcker, och det var så rart, jag kände henne inte alls. Och när vi kom ut till bilen och maken satt sig till rätta, kom en yngre man och frågade om han skulle hjälpa till med rullstolen, och jag tackade men sade att det gick bra. Men det var rart att han frågade. Det var f ö en gästande predikant, mycket duktig, kort och intensiv förkunnelse, det gällde att hänga med. Sen åt vi älgstek och potatisgratäng, en bra söndag på det hela taget.

Sen läste jag en artikel om kampen med att ha en autistisk son, så tungt, och hur familjen försöker hantera stategier. Pappan hade läst i en bok om motsvarande situation där författaren skrev ungefär att i deras familj är inte hemmet en fristad. Och jag vet att det är en så oerhört mycket svårare situation, men jag tänkte omedelbart – men det är så det är med nätterna för mig. När jag lägger mig är det alltid med ett visst stresspåslag, hur det ska gå. Jag vet aldrig, och när jag sen på morgonen står där och har klätt på mig och kammat mig och tänder ljuset för morgonbönen, så är jag så lättad över en ny dag.

Ett litet experiment, jag tog en liten fryst älgstek och brynte först i stekpannan och stoppade sen in i ugnen med rotselleri, lök och morot, låg temperatur, och nu hoppas jag bara att det blir en god söndagsmiddag. Och igår bröt jag höger ringfinger nagel utan att jag fattade hur och varför, med två mm in på nageln, väldigt obekvämt. Så i dag sökte jag på Youtube och sen gick jag ut och köpte nagellim, stärkande lack och ett diskret rosa att pensla sist. Och en tepåse att klippa sönder hade jag redan hemma. Klistret skulle torka på tre sekunder påstod man, men det stämde inte. Nu hoppas jag bara att det håller lite grann.

Den här nya sängen var väldigt mycket bättre än den f d. När jag lade mig ner blev kroppen liksom lite förvånad över att den inte sjönk ner utan att jag liksom låg rakt. Det kändes som om huvudet låg neråt, en mycket märklig känsla faktiskt. Och jag var så nöjd varenda gång jag kom tillbaka till sängen och skulle somna om. Maken var också nöjd, men det är väl lite som Tvåan sade, att är man förlamad i halva kroppen, så har man kanske ändå inte så stark upplevelse av bekvämlighet. Men nu är han duschad och jag har klippt honom också, så det känns bra. Snart blir det lax på bädd av zucchini, svamp, lite lök och tomat med vitt vin över. Jo, det är gott.

Man kan inte säga att det blir okomplicerat med nya saker. Inte ens dom här madrasserna, som jag pratat om redan innan jag köpte dom. Och dom har funnits i hemmet sen i måndags och vi har nu, bokstavligt talat, inför makens direkta åsyn, hållit på och fixat ihop underlaget. Men nyss, när han skulle lägga sig, så krävdes det en synnerligen detaljerad redogörelse exakt för hur bäddningen var organiserad. Och när han hade häpna kommentarer om madrassen tappade jag det hela lite, för han har trots allt haft någon typ av madrass i vår sängram i decennier. Det är inte lätt för någon av oss.

Åtminstone dom få minuter jag lade mig och testade känslan med den nya madrassen. Maken tyckte att det var skönt, när han testade. Sen ska jag lämna tillbaka sängförhöjningen, fem såna där fyrkantiga lådor med träbitar i och så fyra runda gummigrejor, som användes till dom extrabenen som fanns på makens konstiga madrass. Fast man ska lämna tillbaka grejor på onsdagar mellan 13 och 15. Jag är inte hemma kommande vecka, så det får vänta till veckan efter. Det finns orange lappar med ‘tillhör kommunen’ på och jag tror att man får fylla i en blankett vid återlämnandet.

Det tog längre tid än jag trodde, det här med att byta sängar. Jag hade ju i början av veckan en optimistisk plan att åka och köpa ribbottnarna och sätta ihop dom, så det skulle vara klart. Tvåan sade ju lite tveksamt att det var nog bättre att jag lät svärsonen köra hit och montera. Det visade sig vara en klok bedömning. Han och dottersonen höll på rätt intensivt, rätt länge. Jag hade aldrig klarat det själv, det medges, trots min optimistiska inställning till min egen förmåga. Sen skulle dom gamla madrasserna lyftas bort och makens f d ställbara säng var rätt besvärlig att få loss och dessutom tung med den där motorn, som ju gav upp för flera år sedan. Sen, när vi lagt dit madrasserna, så såg det väldigt högt ut. Vi fick ju sängförhöjare av kommunen för ett par år sedan och det blev för mycket. Så dom tappra pojkarna lyfte och slet och fick till slut bort dom. Nu provligger jag och det känns väldigt bekvämt. Jag utgår från att maken kommer att uppskatta det också.

Svärsonen ringde nyss. I morgon ska vi ordna det här med sängarna. Jag tänkte att vi skulle forsla dom begagnade till återvinningen här, men det visade sig att han hade dåliga erfarenheter från när vi tömde svärmors lägenhet, så han tänkte lösa det på annat sätt. Han är så händig. Så när Ikea öppnar står vi där från varsitt håll och sliter till oss dom där ribbottnarna och kör hit dom för att sätta ihop dom, mest han misstänker jag. Och jag kan bara hoppas att det blir bra. Som sagt, tio års garanti ska väl räcka ett tag för maken och mig. När vi köpte makens nuvarande madrass på Ikea var den ställbar, men efter ett par år gick den ställbara huvuddelen sönder och Äldste gjorde en omkoppling till fotändan, men den gick också sönder, praktiskt nog precis när dom då fem åren som den garantin gällde, hade gått ut. Det har förstås betytt att vi haft sladdar under sängen och det har varit lite opraktiskt när jag ska dammsuga.

Ungefär som vanligt, molnigt och rätt mörkt. Fast jag tog en promenad på förmiddagen, det är skönt ändå. Sen åt vi lax med spenat, tomat och lite sås, en av mina favoriter faktiskt. Men sen kände jag att tiden går, så jag åkte till blomaffären och köpte mängder av ljung, dels för gravplanteringen och dels för att lite senare plantera på uteplatsen. På vägen till kyrkogården flaxade en rejäl rovfågel förbi, ett par meter från vindrutan. Ett närmare möte hade nog inte varit nyttigt för någon av oss. Jag tror det var en ormvråk. Och jag planterade som vanligt och kyrkan var öppen, så jag kunde tvätta händerna och tända ljus. När jag kom hem diskade jag lite och plötsligt blev jag alldeles yr och lade mig på golvet med fötterna högt en liten stund. Det var ungefär som förra hösten, när jag så småningom fick testa min hjärtverksamhet, som ju var utmärkt, så jag avvaktade och nu mår jag som vanligt igen.

Jag åkte aldrig till Ikea här på eftermiddagen. Tvåan annonserade att svärsonen och äldste dottersonen kommer på torsdag och hjälper till med bortforslande av madrasserna. När jag skrev att jag skulle åka och köpa ribbottnarna, så svarade hon att han betydligt enklare kan transportera dom och dessutom nog kan sätta ihop dom fortare. Jag inser att hon har rätt, han är en mycket praktisk och händig person. I stället satte jag mig och tittade på den nästan två timmar långa filmen på SvT play som ungefär heter Macron ringer Putin. Man = jag blir rätt matt. Han, Macron alltså, gjorde verkligen så gott han kunde även om det inte räckte. Men en oerhört intressant film. Lite off topic kan man konstatera att fransmännen har kläm på det här med fika. Och det där bordet i Ryssland var verkligen så bisarrt överdimensionerat. Nu har det kanske inte direkt samband med det, men ändå, jag hade beställt en bok om matlagning på trangiakök, så nu kan jag lära mig mer om det också.

Det var väldigt mörkt när jag åkte och handlade i morse, men när jag kom ut från maxi var det morgon iaf. Och jag slogs av en tanke. Det där med sängbottnarna, den trevliga kvinnan i går sade ju i en bisats att det kan vara lite pilligt att få ihop dom. Jag tänker att jag vill kanske inte stå och vara stressad när väl nuvarande madrasser är bortforslade. Så i eftermiddag får jag ta en tur till Ikea igen och försöka först få in bottnarna i vår lilla bil och sen ska jag sätta ihop dom. Jag har ju skruvat ihop köksskåp och bokhyllor och alla möjliga Ikea-grejor, så jag ska väl klara det också. Sen får jag så länge luta dom mot vår gröna soffa. Jag samlar ihop papper och kvitton i den där pappersmappen jag fick i går. Det är ju garanti på tio år, så om inget konstigt händer, så bör jag slippa göra om det här.