Tigerliljan's Weblog

när jag åkte till kyrkan. På en av åkrarna jag åkte förbi var det mängder av änder, som gick och betade. Lite märkligt var det i går. Jag var rätt tidigt vid kyrkan och gick bort till en god väns grav. Hennes man var skulptör och gjorde en väldigt individuell gravsten, liggande med en uthuggen skål liksom. Han tänkte sig att fåglarna skulle kunna bada där, en rar tanke, men som det nu är så fylls skålen av nedfallna löv och det blir rätt geggigt, så jag tar ibland en tur förbi och rensar bort lövkletet, och så tänker jag på denna vackra kvinna, som är mycket saknad i mångas liv. Sen när jag kom hem, så hade någon lagt ut en bild i en kyrkobeskrivningsgrupp jag är med i på fb, där det fanns en matta som hon gjort, dvs den var vävd efter hennes mönster i Anatolien. Jag minns när hon åkte till Konya och alla hon arbetade med där. Sen köpte hon henna där, men det var avsett för de lokala damernas betydligt mörkare hår, så det blev inte som hon tänkt och hon fnissade bara glatt. Och stolen jag sitter på är klädd med ett tyg hon ritat.

på att kycklingleverpatén i ugnen, två middagar, ska bli klar och sen när den kallnat fryser jag in. Jag såg att det fanns ett paket kycklinglever i går när jag handlade, så då passade jag på. Och jag har gjort en veckas matlista också, handelslistan kompletterar jag på måndag. Det gäller att inte tappa rutinerna nu, för det här senaste året har åtminstone lärt mig att det är väldigt praktiskt med just den framförhållningen.

Sen ringde Tvåan. Möjligen bakar hon en av dessa långpannekakor till fredagen. Hon var ute på promenad med hunden igen, hon är så glad att det går nu. Jag bara hoppas att hon inte råkar ut för nånting mer, men hon säger att lilla hunden numer är mycket lugnare, han var lite stökig dom två första åren. Och hennes hudvårdsföretag har stillsamt rullat igång igen med alla restriktioner på plats förstås. Nu ska jag gå och ta mig ett av dom där svenska äpplena, en stillsam njutning så här i Stilla Veckan.

måste ha låtit där i natt, men jag hade totalt i sömnen stängt av den och vaknade drygt en timme senare, men det ordnade sig ändå och maken kom till badrummet och jag kunde somna om. Och trots att det är rätt varmt för årstiden ute nu, så drog det kallt från fönstret i duschen i dag. Det är väl besynnerligt, för det tänkte jag inte alls på när det var mycket kallare ute. Men nu har jag ändå ställt ut citronträdet, hoppas det trivs.

Och jag gick faktiskt iväg till coop här på förmiddagen. Det är ett år sen, om man inte räknar ett panikköp av lök en sen kväll i oktober. Det var den skivade favoritskinkan som var målet. Den tycks inte ha varit i trafik så mycket, när jag frågade, så sa kvinnan bakom disken glatt – ‘ja ha’ och så tog hon fram en alldeles obruten förpackning, öppnade den och gick omedelbart in i stora kylen och hämtade en ny, som hon öppnade och skivade av åt mig. Jag hade hunnit se att den andra hade vita lite ludna fläckar runtom. Nå ja, mina skivor mådde väl bättre. Sen var folk duktiga på att hålla avstånd i kön till kassan, men sen ska man ju plocka ihop sina grejor och då var det inte mycket avstånd alls. Knepigt. Och jag gick in på apoteket också, en lokal där man får vara elva personer och det var vi inte alls, men jag gissar att den är knappt en fjärdedel i yta jämfört med kyrkan vi brukar gå i, som dessutom är betydligt högre i tak. Också knepigt.

om jag planerat något för min födelsedag, som råkar infalla efter Påsk. Eftersom jag verkligen inte alls har gjort det, så sa jag förstås att jag tänker mig mottagning mellan två och fem, snittar och champagne. Maken fattade att jag skämtade. Jag hade väl knappt planerat något förra året heller och det var ju tur eftersom allt drogs ner och det är väl i princip lika i år. Ja, barnen firade mig väldigt rart 3 juli utomhus, fast då fattade inte maken att barnen firade mig, han var helt inriktad på att vi firade Yngste. Han hade iofs haft födelsedag strax innan och fick en väldigt tjusig kaffebryggare av syskonen, så han blev inte lottlös heller. Jag vet inte om vi som är geografiskt nära kanske firar det som skulle varit svärmors hundraårsdag där i början på maj. Jag kunde kanske baka en toscakaka för att fira hennes minne s a s. Kanske ska jag höra med svärdottern om jag ska bidra med en spenatpaj på fredag, det brukar uppskattas av mina barn.

fast det här var ju på telefon och inte ute bland folk – jag ringde Skatteverket. Jag tänkte att det är lika bra att ta tag i det så snart som möjligt. Jag fick könr 47 och det gick rätt raskt och jag fick tala med en mycket servicesinnad kvinna, som kunde hjälpa mig. Dvs hon lovade skicka papper jag tydligen behöver, så nästa vecka ska det bli klart. Det vore väldigt trevligt att äntligen ha avslutat detta. Alla dessa papper som ska skickas in och all denna fördröjning, som avyttring av fastigheter medför. Men min egen deklaration har jag skickat in ändå via mobilen. Jag minns föräldrarnas slit med deklarerandet. Pappa hade ju ett mindre företag, så där var det mängder med papper, och jag tror pappa tyckte det var förtvivlat tråkigt dessutom, så i veckor låg dessa papper innan det äntligen var dags att skicka in eländet. Och inte var väl pappa på sitt mest soliga humör under tiden heller. Fast det här att man ska förklara sitt ärende för röstroboten kändes lite osäkert, men jag satsade på att ordet ‘moms’ förmodligen skulle gå hem.

det här att handla själv. Jag var där 07.20 och var på hemväg igen 08.15. Då hade jag fyra fyllda kassar, som jag långsamt plockat ihop. Det är inte helt lätt när hela butiken är ombyggd sen senast. Alla – oväntat många medkunder f ö – höll avstånd och butikspersonalen hade munskydd. Jag gick fram till en av dessa tappra, som plockar kassar till e-handlare, och tackade henne för den insats hon och hennes kollegor gör. Sen fick jag förstås avstämning, men det var åtta varor som skulle plockas upp, men det kändes lite konstigt. Jag tog kvittot, men fattade inte att man skulle dra det på en liten platta för att komma ut, så där stod jag tills en vänlig personal dök upp. Men nu är det gjort. Väldigt konstigt alltihop, inte minst att det kändes konstigt. Jag vänjer mig väl. Och till min stora lycka fick jag syn på SVENSKA äpplen, rubinola, som jag har saknat hela säsongen. Det där var nog sista lådan, gissar jag, men jag fick några iaf.

när jag tog bilen och åkte till kvällsmässan, men det var ljust. Jag har inte åkt vägen i dagsljus på länge, upptäckte jag, lite såg annorlunda ut förstås. I allén upp till kyrkan har man varit tvungen att ta ner en del träd, så det såg också annorlunda ut. Man ska återplantera till hösten, men det dröjer förstås innan det ser frodigt ut igen. Sen kunde jag gå in i kyrkan och delta i stillheten. Det var jag så tacksam för.

Sen åkte jag snabbt hem igen och ordnade kvällsté lite senare än vanligt, men det gick också bra. Och så följde jag nästan hela kommunfullmäktiges webbsändning, en del beslut och debatt var förstås så man undrar varför folk inte tänker innan dom pratar. Just nu sitter jag förstås och funderar på mitt handlande i morgon, jag har efter lite inledande trassel iaf åstadkommit en lista i mobilen, men jag har med mig en papperslista också. Sen hade deklarationspappren kommit och jag blev så stressad. Jag hade utgått från att makens deklaration också skulle vara enkel att köra via telefonen, men man påstår att det ska bifogas en momsdeklaration. Vi hade en totalt nollad förra gången och deklarationsmannen sa då att nu var det klart. Så jag får väl sätta mig i kö till Skatteverket i morgon för att få klart vad som gäller. Maken får restskatt, en betydligt mindre summa än vanligt, och jag får tillbaka. Betydligt mer, så det blir ändå bra.

på gång nu – jag tittade ju ut genom fönstret bakom datorn för någon vecka sen och undrade om inte trädet en bit bort började skifta lite i lila. Nu när jag tittar ut i det lätta regnet så är det alldeles tydlig grönska på gång och det samma tänkte jag när jag tittade på syrenbuskarna på andra sidan huset. Våren kommer fast det är så mycket som är surrealistiskt runt omkring.

Jag har en svart topp med vita prickar, som jag är förtjust i, materialet känns så behagligt. För ett par veckor sedan råkade jag komma åt en fläck med bepanten, ganska fet kräm alltså, och jag gnuggade lite snabbt med toapapper och tyckte (så dumt av mig) att det såg ut att ha försvunnit. Sen såg jag att det var en tydlig fläck och tänkte lite optimistiskt att den försvinner nog i tvätten nästa gång. Inte då. Så i dag tänkte jag ta tag i det på allvar. Jag har en blå flaska med något jox som heter ‘Ta Bort’ och det har brukat vara effektivt. Tydligen använder jag inte det så ofta. Men jag skruvade av locket och skulle klämma ut en lagom klutt, inget hände, dvs när jag klämde mer så sprack flaskan. Det måste alltså vara länge sen den var i trafik. En del av medlet hade tagit sig ut genom sprickan, så jag gned in fläcken med det och sköljde innan jag stoppade in den med resten av tvätten. Så nu väntar jag på att den ska torka, så att jag får se hur det gick.

i Suezkanalen är tydligen loss nu. Det händer att maken och jag tittar på underliga program om stora skepp och deras transporter. Det är alltid någon detalj, som nästan hänger upp sig, och då meddelar kommentatorn med ödesmättad stämma hur många milliarders trilliarder dollar som en eventuell försening skulle komma att innebära. Fast i tv-programmen kommer dom alltid loss i sista sekunden, oavsett om det blåser orkan eller är -42°. Och i början, när man såg den där jättehögen containrar (eller vad det heter) med ett litet fartygsskrov under, så sa jag till maken att jag antar att en del av lådorna ska hit. Inte omöjligt, en hög skulle ju till Ikea. En lättnad ändå att det kom loss, men samtidigt – vilket scenario för en lagom kompetent terrorgrupp. Skrämmande.

Kanske var det sommartiden, men det blev lite senare i morse. Jag hade en dröm, precis innan jag vaknade, att jag träffade på en engelsk kvinna, som i går var i Italien på matresa, som jag tittade på innan jag somnade. Jag kollade upp henne i går kväll, från början barnrättsjurist som sen bytt karriär helt och öppnat restauranger. Och nu drömde jag alltså att hon stod där med en korg dill, som hon skulle använda i matlagning. Och jag klev fram och förklarade att jag beundrade henne, något som är väldigt olikt mig, jag låter folk vara i fred.

planera, visade det sig. Barnen planerade alldeles själva, dvs stackars svärdottern ringde och undrade om vi ville komma på lunch och kaffe på Långfredagen. Både hon och jag tyckte det var lite, lite tveksamt just med Långfredag, men något av mina barn hade tyckt att det vore bäst så. OK. Möjligen bakar Tvåan, hon brukar ju göra det med viss entusiasm, hon tycker inte att hennes familj kan äta upp allt hon vill baka. Det kanske blir snöglopp dessutom. Ah ja, det finns ju tak på huset. Däremot så visste inte svärdottern om ev handlingslista i mobilen flyter över i scannern, hon fnissade och sa att hon var så analog att hon hade vanlig papperslista. Jag har redan en papperslista, men jag tänker att jag skriver in den i mobilen, och om det nu skulle fungera, så kommer det att (om jag har fattat rätt) betyda att jag kan handla allt i den ordning det är uppställt i affären. Eftersom man har flyttat om i princip det mesta sen jag var där senast, så vore det en extra bonus. Trots allt tror jag att det på sikt blir bra, när jag vant mig, annars får jag väl återgå till att e-handla. Skämtar bara, även om det gått bra, relativt sett.