februari 2019


prövades rätt rejält här under eftermiddagen. Stickningen. Först upptäckte jag att jag läst fel i beskrivningen och det skulle nog inte fungera med att framstycke, som var ca fyra cm för kort. Nej, det gick inte. Så jag repade upp och var då så pass irriterad att jag stickade tre släta varv, där det skulle vara rätstickning. Inte bra det heller. Ny upprepning. Och sen gjorde jag ett fel till. Men tredje gången fick jag nog till det ändå, så nu är första framstycket klart. I morgon startar jag med det andra och då måste det ju bli likadant, fast tvärtom förstås. Det ska ju helst inte bli två vänsterstycken. Men jag är väldigt nöjd iaf.

Och just nu pratar man om sömnbrist på tv. Jomenvisst, när man inte har särskilt stort val, så får man traska på i sitt eget dunkel, en dag i taget. Eller en natt, snarare.

i dag också. Men jag har ingen lista i dag på vad som borde göras, så jag känner mig lite osäker i tillvaron. Men nånting ska jag väl kunna få till. I går tog jag tag i det här med solskydd för dörren till balkongen, så här års är det hopplöst att se tv:n på eftermiddagarna och förra våren gjorde jag en högst tillfällig lösning med ett ganska nött örngott som inte räckte till riktigt heller. Och möjligen är årets lösning också lite tillfällig, men jag hittade en bit tyg i vindsförrådet, ett marimekko som jag köpte för väldigt länge sen och inte har kunnat ha nån användning för. Det heter ‘Juhannus’ och är röda stiliserade blommor. Det blev riktigt vackert, fast lite oväntat.

Men dagens projekt är väl att sticka vidare.

med dagen. Och det har varit en fin dag, så det är inte så, men jag är inte van att stoppa in så mycket aktiviteter, typ. Och begravningen var fin, jag har goda minnen av min avlidna vän och när vi åkte hem talade vi om hur man minns, hur märkligt det är vad som stannar i minnet. Det var ett mycket litet, vackert kapell och den avlidna hade själv valt psalmerna, såna som var kära för oss gemensamt.

Och sen då kaffet hos oss. Jag associerade till det, när jag sen åkte till en liten bibelstudiegrupp, där hon som ledde det frågade vad som hänt i våra liv de senaste tio åren. Ja, det kan man grunna på en stund. Jag hade möjligen blivit lite förvånad, då för tio år sen, om någon hade sagt att det här enkla kaffet hade kunnat ens äga rum, att just vi skulle kunna sitta runt vårt köksbord och i frid dricka kaffe och prata lugnt och stillsamt om lite olika saker. Så nog kan det oväntade hända.

Och jag känner lite längtan efter penséer nu, man hade en fin plantering utanför huset vi var i med det där bibelstudiet. Men jag avvaktar lite ändå. Och jag gladdes över att jag också i kväll stod där och såg den vackra solnedgången, som en gång var min dagliga utsikt.

och det är en alldeles fantastiskt varm dag ute. Vi var på begravning, den goda vännen körde, och ett litet vackert gravkapell var det med en väldigt välfungerande värmeanläggning, kan man säga. Vi var nästan kokta innan vi kom ut igen.

Och sen hade vi två vänliga gäster på en mycket enkel kopp kaffe när jag kom hem. Nu sitter maken och betraktar tågen i solskenet. Och jag ska byta om från det helsvarta, kjolen har jag förvisso haft sen innan Yngste föddes. Jag har hunnit byta ut fodret minst en gång, men själva kjolen ser rätt fräsch ut fortfarande.

blir sällan bra. Dels är det förstås att jag smyger, verkligen smyger, in i sovrummet. Maken, som sover sig igenom godståg utanför fönstret, tåg som tutar också, men om jag stänger dörren lite oförsiktigt, så vaknar han och börjar diskutera om det möjligen är morgon redan, och det orkar jag inte riktigt när jag är på väg till sängen. Så jag skjuter numer bara till dörren, när han lagt sig, så jag inte ska trycka ner handtaget på ett alltför hörbart sätt. Och vi har två olika lakan till täcket, det ena prasslar mer än det andra, så när jag har det, så är jag stressad innan jag vikt undan det. Och sen ligger jag så stilla och tyst jag bara kan, när jag har läst lite och släckt lampan. Jag förstår att det är möjligt att jag snarkar, när jag väl har somnat, men det kan jag inte göra så mycket åt, men så länge jag är vaken, så gör jag verkligen allt för att minimera mina ljud. Och när jag vaknar till på natten så ligger jag och lyssnar på makens andetag alt lätta snarkningar och försöker verkligen då också att inte röra mig, inte vara störande. Men det är inte alltid det befrämjar min egen sömn.

säger maken, när han sitter där på sängkanten – ‘jag hoppas det blir en lugn natt’. Och just det att han säger det ger mig stresspåslag. Jag förstår mycket väl att han inte vill något annat än att sova, och jag förstår också att sannolikt kommer han kanske att väcka mig två gånger ändå. Och jag hjälper honom upp och tillbaka till sängen, självklart, men lika självklart är jag trött.

Inte heller vet jag säkert om jag kommer att orka trampa iväg och handla före frukost i morgon, jag hoppas för det underlättar, men jag kan inte vara säker. Och sen kommer vi att äta vår lax lite tidigare än vanligt, eftersom jag ska på begravning en bit bort. Och eventuellt, möjligen, får maken besök i morgon, men eftersom jag inte vet om den ev besökande verkligen gör allvar av det hela, så har jag inte sagt något om det till maken. Han skulle bli besviken om han blev bortvald, och då är det bättre att låta det bli som det blir.

att komma ut lite i kväll, det var det. Snälla och vänliga  människor på det stora hela och vi blev fler än man räknat med, så en stackars tapper människa fick åka till närmaste affär och köpa mer vetelängd till kaffet.

Men jag, som druckit té med maken innan jag åkte (lite tidigare än vanligt denna kväll också) kände att jag behövde kanske inte så mycket till mitt kaffe. Det fanns mjölk iaf och det var en lättnad.

Och jo, jag har varit lite stressad över den här aktiviteten ett par dagar, men det gick bra. Det är ändå konstigt att se och höra någon man stått mycket nära och sen tagit många steg bort ifrån. Men jag andades in innan jag steg ur bilen och jag är ju en stillsam person. Och det var roligt att se att en bekant, som haft besvärliga operationer, nu tycks vara på väg åt rätt håll.

Nästa sida »