januari 2019


finner. Åtminstone ibland. Och ibland inträffade här i kväll, tacksam för det. Maken skulle som vanligt ta sina fem kvällstabletter och jag står i köket och hör hur en av tabletterna ramlar ner på golvet. Under tiden hinner han svälja dom andra fyra, så vilken tablett det var, som ramlade kunde vi ju inte veta. Och jag lägger mig på knä och scannar av golvet, ingenting syns. Jag lyfter på saker som står i närheten av stolen, ingenting. När jag gav upp såg jag plötsligt bakom mig, på den gula afghanmattan att där låg en liten vit tablett, det är rätt långt från stolen, men den låg där. Oändlig lättnad, just eftersom jag inte visste vilken tablett det var, så jag kunde inte ersätta den. Men det ordnade sig.

Annonser

får man väl säga. Nu har jag skrivit ut faktura, betalat handpenning på fåtöljen och dessutom satt in fakturan i pärmen. Leveranstid 6-8 veckor, så mitten eller slutet av mars då. Utmärkt. Och maken är nu väldigt nöjd, jag visade honom skadorna på den befintliga, som han helt klassiskt sa – ‘det hade jag ingen aaaaning om’. Nä, just det. Och när vi tänkte efter köpte vi nog den vi har 1992, så det får väl ändå räknas som en hyfsad livslängd.

Och just nu sitter jag och tänker på choklad, det medger jag. Mörkret och kylan kanske jag kan skylla på, men jag tänker lika gärna på choklad när som helst. Ja, jag äter choklad när som helst om det finns. Så det finns inte.

Och apropå det här med decluttering, jag mellanlagrar (vilket man ju absolut inte får) två par svarta långbyxor i en låda. Jag kan ha dom, men fn känns benen lite vida, men jag utgår från att om ett par år så känns det naturligt igen, så det är helt onödigt att slänga två par rätt obegagnade byxor nu.

porlar Bachs flöjtkonserter. Vi lyssnade på samma cd i går, men maken ville ha repris, så då gör vi så. Disigt ute och mycket små snöflingor omväxlar med takdropp och här är det alltså musik. Vi har ätit den vanliga ärtsoppan, sällan passar den bättre än i dag och för tillfället har vi västerbottensost till knäckebrödet som tilltugg. Och jag fortsätter sticka, fast jag tar små pauser då och då.

Och fakturapärmen blev väldigt välordnad, så nöjd med allt som kan påminna om ordning. I går såg jag nån youtubefilm om decluttering, som ju är så populärt. Fast den mycket unga kvinna, som skulle lära ut det hela var mer entusiastisk än realistisk. Inte är det ett stort problem i mitt liv att vi äger icke endast en utan rentav två gammaldags väckarklockor, men dom skulle man omedelbart göra sig av med. Man har väl mobil, som hon sa, lite uppfordrande. Men jag har tänkt att som ett projekt under våren att rensa våra skrivbordslådor. Jag tänker att dom där orange kuverten kanske man inte behöver spara på i evigheters evighet. Och det finns nog en hel del papper som kan kastas. Jag vet t ex att när vi flyttade för tolv år sen, så vände man (flyttfirman) skrivbordets hurtsar mer eller mindre upp och ner, så en hel del papper hamnade nog bakom lådorna, och det har jag inte rensat helt och hållet. Men det ska bli, vem vet vilka märkligheter som kan upphittas.

innan mobilen hade förutsagt det, så började det snöa. Så där lite horisontellt. Nej, det blir ingen promenad i dag. Men jag ska ta tag i det där med pärmen. Ekonomipärmen. Det är inte så att jag är helstrukturerad, men fakturor sparar jag, och nu behövs en ny pärm. Fast egentligen skulle jag nog kunna tömma den äldsta och använda den. Så får jag göra nästa gång jag behöver byta, den hittillsvarande har jag haft i tre år, så det dröjer väl. Och det har visst redan gått en månad av det nya året. Det hjälps inte, det är fortfarande lite oväntat att det är 2019.

Natten var f ö oväntat lugn, förra natten var maken uppe två gånger och gick dessutom en tredje gång till badrummet precis när jag skulle påbörja min morgonrutin. Men bara en gång i natt, det känns väldigt utvilat, eller nej – kanske inte ändå. Dessutom vaknade jag alldeles av mig själv en gång och lyckades få en sträckning i vänster vad, som fortfarande känns, men annars så är det en bra dag. Åtminstone innan jag tagit itu med pärmen och så får jag titta lite extra på stickningen med virknål i handen, en extra maska som inte borde finnas.

och ringde möbelfirman, trots min lätta telefonfobi. Jag sa till mig själv att jag vill köpa och dom vill rimligen sälja, så det ska väl gå bra. Och jag fick tag på en jättetrevlig kille först, han råkade vara härifrån och hade gått i skola här och jobbat på en arbetsplats som jag nästan ser från fönstret. Anyhow, han skickade bild på dom olika läder som finns och den mörkgröna var helt ok. Så jag ringde upp igen och fick tag på en precis lika trevlig kvinna som jag gjorde upp affären med. Jag får snart en handpenningsfaktura, som jag kommer att betala lite raskt och sen är det på gång, hoppas jag. Och maken hade hört fel när jag sa priset, han hade hört 15 tusen, men det var fem, så han är mycket nöjd.

som man säger på nyheterna. I måndags var det ju Karl, Äldste heter bl a det och jag gratulerar förstås alla mina barn på alla deras namnsdagar. Fast det där med Karl den store, då. Maken och jag har ju en vän, som vid tillfälle sade till maken att han hade en släktutredning på att han var ättling till K d s. Maken skrattade till och det var helt fel reaktion, vännen blev mycket stött. Ja ja. Senare hörde maken och jag (i var sin ände av huset) på radio att man pratade om dom Jäderlundska falska slätutredningarna, som blomstrat i sht i södra Sverige på 20- och 30-talen, där folk fick dom mest fantastiska släktlinjer, Karl den store (bevars!) och Harald Hårfager och vad som helst. Så i måndags googlade jag J-lundska släktutredningar och läste om denna ganska förfärliga bransch. Han hade tagit 25-35 spänn (en betydande summa då) men hade kunnat pruta till en tia också, och så hade resultatet levererats. Sen gick jag in på Wikipedia och kollade hans namn, och intressant nog stod det enbart om hans civila karriär och absolut ingenting om alla dessa fejkhistorier. Dock är han tydligen själv anfader (?!) till Lars Norén och poeten med hans efternamn.

Och jag undrar hur det egentligen gick till, där på 30-talet. Hur många i samma samhälle fick dessa fantastiska släktingar?

i alldeles lagom tid för att stå tidigt på maxi att det ändå var bättre att avvakta. Och nu har jag överlevt detta veckohandlande också. Men det är rätt packat, när jag kom fanns det bara två vagnar av den lite mindre typen, som jag föredrar, och när jag lämnade tillbaka min, så stod nån och väntade för då var förrådet tomt.

Men laxen och mangon ligger och tinar, det blir den enkla varianten med lax i ugn, mangosalsa och ris.

Och jag inser att det nog vore bra att gå ut lite mer, men isen, isen. Det är bra halt för den som promenerar och ingen skugga över snöröjarna, har det blivit tjock is, så får man vänta på att den smälter.

Nästa sida »