Tigerliljan's Weblog

googlade jag vitvinssås. Jag har förstås inte schalottenlök hemma och ingen möjlighet att köpa heller, som bekant, så jag bestämde att det fick gå ändå. Reducera vin och buljongtärning (nej, jag hade inte fiskbuljong heller, grönsaks- fick det bli) och så grädde, dragon, dill och gräslök. Det blev bra iaf, trots improvisationer. Och jag såg till att jättepotatisarna fick koka ordentligt, så man skulle få någon glädje av såsen.

Och om en liten stund är det dags att röra ihop kycklingleverpatén, den som inte blev i går. Då har jag å andra sidan två middagar i frysen sen.

dessa minneskonstigheter som händer med maken ideligen, så har vi nu tagit oss till friden som infaller efter fredagsduschen. Jag har fryst torsk på diskbänken, den ska så småningom få nån sorts trevlig sås, kanske senap eller vitvin eller en kombination. Och jag hör tvättmaskinen, och jag måste förstås vika gårdagens tvätt också.

Maken är lite fascinerad av leveransfenomenet Early Bird och det väntades paket i dag, så han var djupt besviken när jag kunde säga att det inte hängde nån kasse på ytterdörren. Sen när jag kollade låg paketet i postfacket, också bra. Då hade jag både fått ett mail och ett sms om att man levererat. Så nu har jag tuggummi och clarityn ett tag framöver. Jag har inte berättat om den nya projektionsklockan, det blir dags när den kommer. Den ska, enligt specifikationen, kunna visa siffror i dagsljus och 50 meter bort. Fast jag måste förstås förstå mig på manualen också. Nästa vecka. Dom nya lakanen, som enligt mail ska vara på väg, ska jag nog klara utan manual.

att man sa på tv att det är riktigt besvärligt att man kanske inte kan planera sitt arbetsliv under hösten. Nej, jag förstår det. Fast för mig är det förstås inte ett arbetsliv, det är hela livet som inte går att planera. Och vänner jag inte kan träffa, familjen jag nu har kunnat träffa utomhus, och det lär inte gå under hösten.

Vi firade ju en mycket påver Påsk, årets stora högtid, och inte heller kunde vi fira i den stora kyrkan förra veckan heller. Och jag går inte in i affärer, jag handlar på nätet och jag väljer – ofta dyrare – alternativ med hemleverans. Det här att inte ens ytligt möta andra människor är tungt, tyngre än man kanske föreställt sig innan. Och jag blir trött och nedslagen. Självklart förstår jag att det ändå är mycket tyngre om man lever ensam, å andra sidan har jag ju det här med ansvaret hela tiden.

här. Min pappas födelsedag, som jag minns det brukade det vara sommar då, mamma brukade spara ihop dom sista jordgubbarna för säsongen till tårtan. Jordgubbssorterna var annorlunda då, tror jag. Och pappa dog på våren innan han skulle fyllt 62, det är märkligt att tänka på. Han betydde så väldigt mycket för mig, fortfarande saknad. Som det brukar heta – i tacksamt minne bevarad.

Och det regnar, vi åt ärtsoppa. Och dagen började inte alls bra efter en ganska stillsam natt. Maken var uppe vid halv fem och sen strax efter sju. När jag sen gick upp, försökte jag gå så tyst som möjligt, men jag hann bara ut i badrummet, så ropade maken. Och jag gick tillbaka och frågade vad han ville. Jo, men han var hungrig och ville ha frukost, och jag förklarade att det fanns ingen frukost än. Jag hade inte ens hunnit klä på mig. Men han hade sett en timme fel på klockan och trodde att jag, när jag gick ut ur rummet, hade misslyckats med att väcka honom till frukosten, så nu ville han säga att han minsann var klar. Men det var ju varken jag eller frukosten. Det har f ö aldrig hänt att jag misslyckats med att väcka honom till frukost, och att jag i så fall bara skulle gå ut igen är – för mig – en bisarr tanke. Så för mig var det en usel start på dagen. Så nu har jag tittat på nätet efter mer effektiva projektionsklockor, så att det ska vara enklare att se rätt.

Det är så svårt det här, att växla mellan att vårda och att leva ett mer vanligt liv.

som ständigt pågår. Nu är nästa veckas – åtminstone preliminära – lista skickad till maxi, och jag har beställt blommor och lite choklad till Äldstas födelsedag på lördag. Och så tittar jag ut på regnet. Jag sa till maken att om det här vädret hållit på på den tiden som han och föräldrarna var i sitt lilla sommarhus vid sjöstranden, så hade svärfar börjat titta på tågtidtabeller för att resa någon annanstans. Han hade ju gratis tågresor, så det var självklart. Och regnade det för mycket, så blev han otålig så klart. Han såg ju fram emot sin semester, då han ville sitta i solen. Myggen vid sjöstranden besvärade honom inte alls, han blev nästan aldrig myggbiten, en del har ju den gåvan.

kan det bli. För ett par år sen köpte jag påslakan på Ikea, två olika (vi har gemensamt täcke) och kände förstås på dom upphängda proverna, kändes bra. Men ena lakanet är mjukt och behagligt och det andra är fortfarande stelt och prasslar när jag viker undan det för att lägga mig. Efter mycket grubblande bestämde jag mig i dag för att skicka efter efter marimekkos röda unikko, jag hade tittat häromdagen. En tveksamhet var, larvigt nog, att Åsa Linderborg hade just det tyget som duk i intervjun i SvD för ett par veckor sen, men nu hade jag bestämt mig för att ignorera det. Men självklart var det tillfälligt slut i dag. Så nu får jag vela vidare om hur jag ska göra. Det finns onekligen andra lakansförsäljare.

Och i dag är det svärsönernas födelsedag, dom råkar ha samma. Det har hänt att vi firat gemensamt, så roligt det varit, men vi har också många gånger åkt till Tvåan och firat. Och nu blir det ingenting, också sorgligt. Men maken och ja ska äta lax med spenat och tomater, alla fiorentina lite grann. Ett glädjeämne här i regnet.

en vecka till då. Och jag köpte hallon och blåbär också. Det som inte fanns blev det ersättningsvaror för, så det går bra. Och det fanns kycklinglever, som jag gillar, så det blir paté på torsdag. Och ost, nu har vi gorgonzola, svart kvibille och parmesan, viktigast förstås.

Och innan jag hämtade varorna ringde Yngste, rara han. Vi enades om att sommaren är rätt regnig och inte särskilt varm heller. Men ah ja, jag kan sitta ute då och då, så det är ändå bra.

Och svärdottern skickade bild på lilla minsta, som hjälpte till att måla skorstenmuren, som passerar hennes kommande rum. Lilla söta hon satt med penseln i högsta hugg, så fint att kunna få hjälpa till och ha det som minne sen.

hamnar på ställen man inte väntar sig. Just nu letar jag efter ett förstoringsglas, ett litet med effektivt. Det kommer nog från min mormor, såna där lätt konstiga saker brukar ha tillhört mormor. Jag har ett litet, elegant syfodral med sax och nålar och utrymme för tråd av olika slag, i rött skinn med en blomma i petit point på framsidan, självklart från mormor. Men nu är det förstoringsglas som saknas. Jag har tänkt att titta på metallstämplarna både på min klocka och ett armband (bådadera från mormor också, märkligt nog) och det enda förstoringsglas jag hittar är repigt och förstorar rätt obetydligt. Ah ja, en vacker dag kommer det väl fram.

Och maken och jag har ätit kyckling à la saltimbocca, maken med den sista potatisen och jag med kokt morot. Jag har snart ätit upp dom där morötterna, som jag var så bekymrad över, bara fyra kvar nu.

frågade mig i torsdags vad jag egentligen gör på dagarna. Det undrar jag själv också egentligen. Jag går upp, jag lagar mat, jag tvättar, ibland städar jag lite, jag planerar framåt för handlande och så, jag hjälper maken med det han behöver, jag ber regelbundet, jag letar efter saker på nätet och sen somnar jag ofta nån timme i fåtöljen. Men särskilt mycket produktivt blir det förstås inte. Men jag undrar om jag gjorde något förr heller.

Jag skulle önska att jag fick till promenaderna lite bättre, att jag läste mer böcker, kanske rentav att jag städade lite mer. Men jag har tappat styrfart känns det som. Då och då överraskar jag mig själv och lyckas med något litet projekt, men sen blir det tomt igen.

och det är jag väldigt tacksam över. Sen gissar jag att det kan bli regn snart, en vanlig dag alltså. Men jag lyckades efter lite muttrande ta mig in på makens receptsida på apoteket och kunde se att det fanns kvar, det som närmast behövs, så jag skickade ett sms till Äldste. Och så skickade jag ett till svärdottern om fler cigariller. Hon skulle f ö köpa mer takfärg i dag, för hon håller på och målar taket i lilla minstas blivande egna rum. Hon sover f n i det som maken kallar telefonrummet. Där installerade makens morfar en av byns två telefoner på sin tid. Det var andra tider. Och jag kan fortfarande minnas många telefonnummer i hembyn, avdelningen onödig kunskap. Och numer kan jag använda zoom, om det kniper.