måndag, 1 april, 2013


såg vi allt. Jättetraktorer på platta åkrar, lätt gödseldoft också. Och ett streck tveksamma tranor flög, inte var dom många, men det var väl dom modigaste. Eller dummaste, svårt att avgöra. Och någon eldade ris – hoppas jag – i en skogskant, röken låg över vägen och bidrog också till vårkänsla.

Och jag ser tydligt att snön trots allt smälter. Nätterna är fortfarande kalla, häromnatten var det -12. Kanske vågar jag ändå skaffa penséer i slutet av veckan eller början av nästa. Just i dag pratade vi om hur kort sommaren ändå är. Det mesta går så fort även om vintern i år drar ut på det i det längsta. När jag ser bregottreklamen, med kossorna som traskar i gräset, så vet jag att det faktiskt snart är här, men jag kan inte riktigt tro på det ändå. Snö och grus på trottoarerna, det är tjatigt. Men det är april, äntligen. Och jag ska fylla i timschemat för mars. Det gäller att inte glömma sånt.

där vi var i dag kunde jag se att ett annat år badade jag 19 maj. Jag låter det vara tidigaste datumet. Just i dag kändes det inte som läge att testa. Men det var så vackert i strålande sol.

Maken och jag kände att när nu Äldstas familj befann sig på en och en halv timmes bilresa bort, så var det roligt att kunna göra en utflykt i dag. Och på vägen firade vi Mässa i en kyrka ingen av oss varit i förut, fast vi kände prästen. Dom hade psalmerna i powerpoint mot en duk längst fram, allt var väldigt pedagogiskt och nu menar jag på ett positivt sätt, omtänksamt så där.

Sen trodde vi att vi skulle komma ut på jättestora vägen lite fort om vi körde söderut genom samhället. Det var fel. Men väldigt naturskönt var det och vi kom fram ungefär som beräknat ändå. Och vi fick god lammstek och bara glädjen att sitta med lilla familjen var värd så oändligt mycket. Alla dessa minnen som störtar sig över. Märkligt.