mars 2017


Maken hade som vanligt försökt ringa sin mamma varje dag på boendet, men hade inte fått svar. Det har ju varit trassel med telefonen, så han avvaktade tills jag kom hem. Och jag cyklade dit. Tidningen satt kvar i brevlådan. Tidningar låg innanför dörren. Svärmor var död på sovrumsgolvet. Alldeles klart så. Jag ringde sos och dom svarade snabbt, och kom med en massa tips enligt sin frågelista, inte alls anpassat efter den situation jag stod i, men jag förstår, det var ok. Fast när dom uppmanade mig att börja med hjärt-lungräddning, så sa jag att det var nog sent. Och sen kom ambulansen och räddningstjänsten och plötsligt var lägenheten fylld av grönklädda människor i reflexvästar. Jag satte mig i köket och en ambulansmänniska hällde upp ett glas vatten till mig, som jag drack med skakande händer.

Sen kom läkaren och skrev intyg och jag ringde begravningsentreprenören, som kom och hämtade henne en timme senare. Då hade jag hunnit hem och ge maken (och mig själv) en kopp té och en macka. Sen kom Äldste samtidigt med begravningsentreprenören bort till farmor.

Nu tar vi oss framåt så gott vi kan.

En god bråd död, hon har inte plågats, troligen en massiv hjärtinfarkt. Må hon vila i frid.

– det gör jag inte hemma. Det beror på att det finns ett tak över min uteplats, men det känns som att komma någon helt annanstans, när stjärnorna inte stämmer. Äldsta bodde ett år rätt nära ekvatorn, och hon tyckte det var exotiskt med månen och stjärnhimlen, ungefär så här också. Fast det är ju jag som bor närmare ekvatorn, då.

Och i dag har det varit regn och allmänt blött och småkallt, men jag har köpt en kraftig rosmarin och en timjan, som jag ska plantera hemma på den inglasade balkongen. Och här håller man också på och gräver upp gatorna, precis som hemma. Fast hemmavid kan man inte precis snubbla över arkeologisk expertis.

Och värdinnan åkte nyss i väg till sin filmklubb, det skulle bli ett fransk skilsmässodrama, hon tyckte det lät småtrist, men har man abonnemang, så har man. I sht som båda dom par som hon annars kan åka med var krassliga förra veckan.

– här i dag, men lite regn. Men annars har det varit en fin dag, förstås. Vi har varit ute och gått lite och tittat på blommor, möjligen kommer jag att köpa med mig rosmarin och timjan hem.

Sen gick vi och fikade lite, så trivsamt. Och värdinnan jobbar på, god lunch blev det. Och vi pratar. Och jag mediterar över problemet när man vet mer än man har rätt att säga, men det får ordna sig på sikt. Var och en har ansvar för sig själv, faktiskt.

I morgon åker värdinnan på sin filmklubb, men jag är självgående. Stillhet och lugn är oöverträffat, möjlighet till eftertanke är guld värt.

– bilen skötte sig utmärkt. Solen sken hela vägen och det var så vackert. Fast det är självklart att när jag stannade bilen läste jag det sms, som kommit en timme tidigare – glasögonen hade kommit. Ja ja, jag vände inte tillbaka, jag får ringa i morgon och säga att jag kommer fredag eftermiddag. Så kan det bli.

Och sen åt vi en liten kvällsmat och så gick vi till en trevlig föreläsning och isländska språket. Varje dag en ny kunskap. Underbar solnedgång dessutom och sen en liten kvällssittning med en avhållen vän.

Jag är så tacksam. Fast det är retligt med glasögonen.

har jag inte packat än, varken makens eller mina. Men annars ligger det mesta på plats. Och jag gick rentav till apoteket eftersom det skulle behövas mer medicin till maken i början av nästa vecka. Fast det där trädfällandet gjorde det inte enklare att komma in på apoteket, det var ganska uppgrävt runtomkring. Så eftersom systemet ligger nästan vägg i vägg gick jag in där också, sherryn var slut. Och det går åt så lite (till sås) att dom hade hunnit byta etikett sen sist, så jag stod länge och stirrade.

Än så länge är det alldeles ljuvligt solsken här, men jag litar fortfarande på snöprognosen till i morgon. Och inga solglasögon heller alltså.

Efter alla dessa turer med den här omgångens avlastning känns det lite osannolikt att jag kommer att komma iväg nu ändå.

i dag, tydligen. Jag hade hoppats att det där med ‘två veckor’ skulle vara just två veckor, men icke. Jag vill ha båda paren, men jag inser när jag tittar på väderprognosen att solglasögon inte är alldeles nödvändiga den här gången. Så vitt jag förstår kommer det att vara rejält molnigt hela tiden, man rentav utlovar lite snö onsdag morgon.

Och jag tar vinterjackan, för säkerhets skull. Som vanligt undrar jag vad jag kommer att glömma, så onödig ängslan, det mesta ordnar sig ändå. I slutet av förra veckan kom makens älskade tidning TÅG, och jag lade helt enkelt undan den, så han får den med sig alldeles fräsch och oläst, plus två böcker. Dom främmande kalsonger, som boendet tog på honom, är tvättade och ska medföras. Jag förstår inte varför det blev så, för han hade alldeles tillräckligt många rena egna där. Det är så mycket jag inte förstår.

att informationen är lite usel. Nyss (kl 14) ringde jag handläggaren och fick besked att visst, maken är så välkommen i morgon. Tackar. Jag bara undrar när man hade tänkt berätta det för oss. Men det blir bra.

Och förmiddagen har varit lysande. Vår regelbundne lunchgäst skickade sms att han inte kunde komma i dag, men vi fick gäster av annat slag. Dvs alldeles underbara människor, som vi hällde i oss förmiddagsté med.

Och eftersom det nu blir avlastning, så har jag stoppat in en tvättmaskin också. Det är mycket som ska till. Och det behöver handlas också, så jag får gå ut i solskenet. Man har beslutat sig för att ta ner träd utefter vår esplanad och det startar i dag. Mycket upprördhet har det varit över detta, men tydligen var träden ganska murkna, så det får väl bli bra på sikt.

Nästa sida »