Tigerliljan's Weblog

som runnit undan. Om jag duckar för spegeln tänker jag inte så mycket på hur många dom egentligen är. Den stackars kroppen hänger med än så länge, det gör ont här och var, visst, men det har å andra sidan varit lite knepigt att t ex sitta längre stunder ända sen jag väntade Äldste. Det är ju några år sen, så jag har vant mig vid att det är så.

Men det är alldeles nyss som jag tänkte att jag skulle uträtta nånting med livet. Jag råkar ha ganska gott minne och kunna läsa rätt fort. Det borde jag ju ha utnyttjat, kan man tycka. Jag är ganska duktig på en hel del saker. Det ska man kanske inte säga, men nu är jag så pass gammal att jag inte bryr mig så mycket om vad man ska. Och det fanns en period av mitt liv, när jag trodde att jag kunde göra skillnad för andra.

Men åren har runnit undan och min situation har blivit som den nu är. Det som är viktigt nu är att se till att maken har det så bra som möjligt, och det kunde jag göra bättre. Ur min egen synpunkt sett.

Förr trodde jag att jag kunde tänka och skriva och ibland berätta för andra. Nu har jag insett att det finns så oändligt många som gör det mesta mycket bättre än jag, är mer begåvade eller i alla fall får ut mer av sin begåvning, vad det nu är. Att inse sin egen begränsning, sin egen betydelselöshet för dom allra flesta i nästan alla sammanhang, är att vandra en bit ut i öknen.

Å andra sidan är himmelens kupa obegränsad, där ute i öknen. Stjärnornas glans är klarare. Men med ett lätt vemod inser jag, här och nu, att det där pärlbandet med alla levnadsåren – det är rimligen rätt kort nu. Jag borde ha – det ena och det andra – men här står jag.

Frikänd skall jag se ditt ansikte och mättas av din åsyn när jag vaknar.

Och i morgon köper jag rentav var sin bakelse till mig och maken. Ytterst ojämn födelsedag. Jo.

– alltså – jag har varit och blivit masserad på ryggen. Hon tycker jag är lite spänd. Det kan jag hålla med om. Sen tycker hon att jag kanske kunde ta ett långt varmt bad nån gång, alltså sånt där med doft och ev lite ljus och så. Och jag som inte har badat sen Hannibal gick över Alperna känner att är rätt avlägset. Jag har duschat, bara så ingen blir orolig. Jag skulle kunna tänka mig varma källor, men badkar verkar inte lockande. Jag vet inte varför. Och varma källor är sällsynta hos mig.

Om en halvtimme ska jag bege mig till kyrkan i skogen för själens skull. Av lite organisatoriska skäl har man bytt från torsdag till onsdag där. Same, same but different. Det blir också bra, även om ändrade vanor kanske inte är bästa grenen här. Och jag har köpt blommor för att överraska någon som for bort på sin födelsedag. Här kommer man inte undan.

Och man kan fortfarande se ut genom fönstren jag putsade i förmiddags.

Vi äter nästan alltid rågmjölsgröt här hemma, maken och jag. Det har alltså blivit rätt många kastruller kokade. Det hindrade inte alls att autopiloten var urkopplad i morse, jag glömde skruva ner plattan. Så när det efter fem minuter var dags att röra om hade rätt mycket gröt fastnat i botten, dvs betydligt mindre gröt till mig. Så kan det gå.

Sen plockade jag ihop mig och putsade de tre fönstren i rummet med tv:n. På alla tänkbara sidor. Och nu är jag så nöjd. det varar ungefär till klockan två när solen kommer att visa exakt var det blev fel. Men det som är borta är borta. Och lilla enkla kristallkronan över stora bordet är tvättad. Den gav iofs vackra regnbågsglimtar förut också, men nu blir det ännu bättre.

Och jag tog en promenad i morse också. Alldeles underbart. Fast det känns att det är länge sen, tom mitt stillsamma promenerande väcker muskler.

Kanske kan man ta två äpplen för att kompensera för gröten?