maj 2019


här och det är väl bra för alla som står med olika matstånd utefter stora gatan här, att inte tala om hoppborgen och åkattraktioner. Hur det går för folk som ska sitta och äta i tält vet jag inte, men jag läste på i programmet att det lär vara musik till 00.15.

F ö blev jag irriterad när jag skulle hämta maken. Jag parkerade bilen som vanligt och var tacksam att handikapplatsen var ledig, det är den förstås inte alltid. Men när jag klev ur bilen, så passerade två äldre damer med inslagna blommor i famnen, förmodligen på väg att besöka någon på boendet, och den ena sa till sin väninna – ‘ja där hon ställde sig skulle jag aldrig våga parkera!’, och eftersom ‘hon’ tydligen var jag, så höjde jag rösten och sa – ‘nu har jag handikapptillstånd, så det går säkert bra’.

Ett något tidigare irritationsmoment inträffade när jag hade kommit fram i tisdags. Då ringde en vårdpersonal och vill tjata om makens medicindosett, för hon hade visserligen en lista på medicinen, den ska signeras av personalen vid medicintillfällena, men nu hade ju en del medicin (som så ofta) bytts ut på apoteket och då såg den inte ut som i Fass, och då visste hon inte hur hon skulle göra. Kunde jag möjligen namnge medicinen? Nej, det kunde jag inte, jag hade inte vare sig recept eller medicinburkarna framför mig. Jag förstår att jag antagligen lät irriterad, när jag sa att jag delat medicin i snart femton år och att man får lita på att jag gjort rätt den här gången också, och att han ska ha precis att som finns i varje fack vid varje angiven tidpunkt.

halv fyra i morse. Sen lugnade dom sig lite och jag sov vidare. Det var ganska härligt, absolut. Och sen tänkte jag till lite, min goda vän skulle dels skjutsa mig till stationen en bit bort och dels hämta en smörgåstårta åt andra hållet s a s, så jag kom fram till att det bästa ändå vore om hon skjutsade mig till stationen före morgonmässan. Jag hade gärna, väldigt gärna, varit med, men man får prioritera. Nu kom det en buss en timme tidigare än jag planerat, och det betydde också att jag kunde ta ett tåg också en timme tidigare.

Så nu är jag tillbaka i hemmet och ska åka och handla. Vad jag inte riktigt räknat med var att man har nån sorts festival på torget med hoppborgar och allt, och då stänger man av gatorna lite spontant. Det gör det lite extra knepigt för mig, men jag får väl ta en extra sväng i gatubilden. Och jag hoppas verkligen att det finns jordgubbar.

Vi startade dagen med kyrkan, så fint. Sen packade vi bilen, goda vännen ska ha släktkalas en bit bort i morgon och vi har forslat mat och dricka. Det blåser och regnar, men det kan bli bättre i morgon, men jag ska åka härifrån då och hoppas det blir fint här. Dessutom har vi ätit en god och närande måltid med utsikt över det dimmiga havet. Allt är fridfullt.

Vi kom upp, vännen hade ett tidigt ärende och sen var det kulturell frukost med intressant samtal på en liten scen och på det konsert, dvs en halvtimme musik.

Så sen åkte vi tillbaka och har ätit ägg och druckit kaffe. Nu börjar dagen igen, jag ska rentav kamma mig när som helst.

Men det lär bli en extremt tidig morgon också och då måste man ju börja den s a s. En väldigt bra dag, jag var på hugget när man skulle gå på tåget och lyckades få en sittplats, något av en bedrift. Men när jag kom fram gick vi på Clas Olsson och köpte bokplast, jag hade kollat hyllnummer. Sen fick jag fantastiskt god mat och rentav efterrätt och fransk film på det. Nu gäller det att sova i den bekväma sängen, jag är tacksam och lyckligt lottad.

var det soligt, dvs när maken gick till badrummet. Det var rentav så ljust att han försökte vika av mot köket i nån slags förhoppning att det skulle finnas frukost, men det var två timmar för tidigt. Och sen hade man kommenderat ut sopmaskin och sandblås utanför våra fönster, det som inte blev gjort för några veckor sen sent, mycket sent, på kvällen. Så nu ser det bara ut att vara grus vid cykelstället.

Nu är det ganska jättemulet, solen sken inte ens när jag duschade. Regnjackan är ett självklart val, när jag ska åka i väg i eftermiddag. Alla växterna är ordentligt vattnade och kommer förhoppningsvis att klara sig till mitt på fredagen. Basilikan frodas, snart kommer jag att kunna använda ett och annat blad i sallad iaf, och den slätbladiga persiljan visar klara livstecken, flera små gröna strån kan tydligt ses. På uteplatsen hoppas jag att salvian och timjanen kommer att må bra. Nästa vecka ska jag ta tag i mer ordentlig sommarplantering där.

på sista avsnittet av det där ‘Vem bor här?’ och är alldeles uppriktigt förvånade över hur folk bor, vilka enorma summor man lägger på boendet. Dessutom är vi ständigt förvånade över vilka mängder grå färg det tydligen går åt i landet. Och sen kommer folk in i det det grå-vita-svarta och säger att det känns så varmt och hemtrevligt. Nja. Eller också ser det ut som en explosion i en välförsedd loppis. Och vi sitter i vårt enkla hem och är rätt tacksamma för det, inte en uppstoppad svan inom synhåll, om man säger så. Och jag, som inte har så lätt för sammet – fast vi hade mörkröda sammetsgardiner i ett sovrum en gång – förstår inte att man vill ha femton meter draperat lite runt, som det har hänt att man haft. Sen undrar jag om det är på riktigt. Det lär jag aldrig få veta.

Nästa sida »