november 2019


har sänt sig här. Maken och jag åt en saffransskorpa som avslutning efter mackorna till tét och vi gladde oss åt datumljuset vi fick av Äldsta. Advent har gått in, ett nytt kyrkoår.

Och sen satte jag mig och tittade klart på serien om Militärligan. Väldigt märkligt alltihop, alla dessa människor som hamnade mitt i dessa förfärliga situationer. Att bara ha gått in på banken och så plötsligt ha kulspruteeld runt öronen. Och som alla sa, där och då, aldrig trodde vi att nåt sånt kunde hända här. Sen tänkte jag förstås på att också ledaren, han som fick längsta straffet, har ju befunnit sig mitt ibland oss rätt länge nu. När jag går genom vår ingång, så händer det att jag tittar till på namnlistan i porten, och sen en tid finns det ett namn, som råkar vara likadant som någon annan som genomförde ett mycket spektakulärt brott, där många dog. Men jag antar att detta är en helt annan oskyldig person. Sen tänker jag på en av min fars kunder, som råkade heta Wennerström, han tyckte det var förfärligt när spionen Wennerström greps.

i dag, så där närmast apelsinfärgat ljus och så den blekt grönblå himlen. Och ljusstakarna och stjärnorna lyser. Men jag fryser lite, antagligen sömnbrist, för det är inte särskilt kallt här inne. Fast jag bytte makens bomullskofta mot en av ylle, det kändes rimligare. Och lilla koftan ska få knapphål nu, jag sitter och samlar mig. Det kommer att gå bra det här.

Och i går fick jag besked att gardintyget skickats, det där som jag ska sy till Äldstes hus. Jag konfererade med svärdottern och vi enades om att det antagligen är rimligt att jag gör fyra rapporter per gardin. Takhöjden är inte så påfallande, så det bör räcka. Då får jag en del tyg över, men jag tänker att jag kan sy några kuddar. Jag vet inte riktigt var jag ska få utrymme att klippa till bara, enda nackdelen med ett mindre boende.

Sen har vi dessutom fått förvarning om att elen stängs av mellan 9 och 12 på tisdag, nån sorts underhåll.

här. Maken var uppe tre gånger, sista gången tjugo minuter innan min väckning, så då var det liksom ingen idé att ens försöka somna om. Jag gick till coop i -4° i vinterjackan. Granen på torget hade lite snö på sig, så där så det nästan såg ut som ett julkort.

Och efter frukosten röjde jag undan lite, så nu står stakarna i fönstren, fejkpelargonerna i inglasade balkongen är utbytta mot fejkjulstjärnor och en ljusstake står där också. Märkligt nog skiner solen i dag också och vi samlar oss efter natten.

Jag ska sätta mig och plocka upp maskor till framkanterna i lilla koftan, här gäller det att hushålla med krafterna, känner jag.

en kort stund här, men den skiner! Och jag blev så euforisk att jag tog fram symaskinen och satte igång med det där dragkedjebytet. Frånsett att jag först satte den där nya foten bakochfram, så gick det. Det var inte alls lätt, och jag tror faktiskt att jag inte kommer att göra om det, om jag kan slippa. Men nu har jag iaf ett par fungerande byxor till. Det kunde varit enklare.

Men nu ska jag sätta mig och sy ihop koftan till lilla minsta, jag måste ju hinna framkanterna och halsringningen och knapparna också. Alla dessa saker som man tror att man har gott om tid till, och sen visar det sig att tiden rinner snabbare än sand genom fingrarna. Men jag är lättad att byxorna är klara ändå.

hos Äldsta, hon skickade en bild på deras innergård. Det såg ut som något från Narnia. Fast gatubilden hon skickade senare på en översnöad elsparkcykel var inte så mycket Narnia. Och för två timmar sen började det snöa här också.

Jag duschade maken och bytte lakan och sen gav jag mig ut i eländet, kraftig motvind på vägen till blomsteraffären, men då gick det ju snabbt hemåt å andra sidan. Och nu är dom traditionella vita julstjärnorna i köksfönstret och tre röda i den stora waldemarsuddekrukan. Men jag väntar med fönsterljusstakar och stjärnor till i morgon.

Och natten som gick var något lugnare, maken var uppe en vända, och sen vaknade han av mitt mobillarm och låg och nynnade på melodin. Jag behöver lite längre startsträcka. Men snart blir det torsk med pepparrotssås.

dom mycket avhållna. En dag var maken och jag på väg ner i källaren för att åka till tätorten och då small nånting till kraftigt, och vi kunde inte förstå vad det var. Vi åkte i väg och gjorde våra ärenden. När vi kom hem såg vi kraftig rök från grannhuset, och jag ringde brandkåren. Grannkvinnan jobbade i ett hus en bit bort, och jag sprang dit och varnade henne. Mannen jobbade i skogen ett par mil bort, och jag ringde hans arbetsgivare och sa att det brinner hos dom. Hans svar var – ‘är det lagårn?’, och när jag sa – ‘nej, det är huset’, så sa han ‘ja, men då så’. Män på landet är rätt osentimentala. Och grannen kom hem och hustrun satt i vår soffa och skakade. Hon bad mannen ringa de vuxna döttrarna, den ena var gravid, och hon sa – ‘ta det lite vackert’ och så hörde vi hur mannen ringde upp – ‘ja, det är Stig, det har brunnit här’, och hustrun kunde inte annat än skratta mitt i alltihop. Och jag ringde rektorsexpeditionen på högstadieskolan i tätorten och sa att någon fick gå till sonens klassrum och säga till honom att gå ut till Folkets Hus. Där hämtade jag honom och förklarade vad som hänt och körde hem honom, så han skulle slippa komma med bussen förbi hemmet med brandkår och alltihop. Huset stod kvar och kunde renoveras, vilket tog sin tid, men insidan och allt lösöre var förstört. Och dom hade ingenstans att ta vägen där i rappet. Så jag bäddade vårt gästrum och döttrarna flyttade ihop i ett rum, så grannsonen kunde sova i det tomma rummet. Han var ett år äldre än Äldsta och alla barnen var förstås lekkamrater. Och efter två dygn hos oss hade maken ringt ägarna till ett tomt hus i byn, så dom kunde flytta dit under renoveringen av hemmet och kunde alltså ta hand om djuren och allt.

Och den nu döde mannen var ju Äldstes stora idol, han fick åka med i traktorn, och kunde i dag säga att allt han lärt sig om att ta hand om gamla traktorer och sånt, det lärde han sig av Stig, mycket älskad.

Och när Äldsta hade gift sig och jag stod där på söndagsmorgonen och skulle städa lokalen, som skulle användas av andra på kvällen, då kom Stig och hjälpte mig att bära bord och en massa annat. Då hade hustrun under natten fått en hjärtinfarkt och blivit bypassopererad, han behövde göra något annat, och det gjorde han hos oss.

förstås, och dessa dagar blir det aldrig särskilt ljust. Reskamraten och jag jublade lite stillsamt över att vi fick se solen ovanför molnen, både på resan till och från England. Den finns där, fast inte här.

Och jag medger att jag tog lite slut i dag, av alla dessa orsaker. Det är också påfrestande när nätterna blir som dom blir, det där att gå upp tre gånger för att någon annan behöver det, det piggar inte upp. Och nej, det är inte synd om mig för det, jag är ganska frisk, jag vet det. Men jag blir trött och ledsen, stubinen blir kort, och när maken blir dålig blir hans virrighet så påtagligt mycket värre. Jag tror att han frågade tre gånger hur mycket äldste dottersonen egentligen fyller på söndag. Och första tabletten ska inte tas förrän i kväll, så jag kan väl inte hoppas på någon bättring än. Och jag är lite katastrofiskt lagd, jag har hunnit tänka rätt mycket på vad som kan vara fel, och vad som kan gå fel. Det piggar inte heller upp. En sak i taget.

av många skäl. Maken var tre gånger till badrummet i natt och jag ringde vårdcentralen och fick en tid här på förmiddagen, så vi satt där i två timmar. Ansträngande bara det. Och det var rätt svårt att förstå läkaren också. Och det där att maken ska förflytta sig från väntrummet till labbet, från labbet tillbaka till väntrummet, sen till läkarens mottagningsrum och sen till undersökningsrummet och sen tillbaka till labbet. Sen fick vi åka hem via apoteket.

Och på vårdcentralen träffade vi förstås en massa människor vi kände. Innan vi hann till ytterdörren träffade vi dessutom vår närmaste granne från tiden vi bodde i det stora huset. Hon berättade att hennes man dog i fredags. Vi höll mycket av båda, och våra äldre barn var väldigt förtjusta i dom också, så det är också tungt.

Och jag fick när jag satt där ett sms från en omtänksam vän att någon som betydde mycket för mig under studieåren, dog i natt.

Så maken vilar nu och jag andas lite extra försiktigt. Sen blir det ärtsoppa.

bli förvånad om det inte regnade ute så här på kvällen. Regnet slår på ett särskilt sätt på vår balkong.

Och i övrigt kom det nån sorts reklam för att byta elbolag i dag. Det ska komma en av ‘våra trevliga medarbetare’ och berätta vad just dom kan göra för oss, eller rättare maken, för det var adresserat till honom. Det irriterar mig att man marknadsför sina medarbetare som ‘trevliga’, det borde vara mottagarens sak att avgöra, i sht om dom tänker komma hem till en. Sen irriterar det mig också att det råkar vara jag som står för hyreskontraktet på bostaden, och det är också jag som står på det elavtal vi har fn, med ett annat bolag då. Så möjligen var det rätt misslyckad marknadsföring.

Det blev Janssons frestelse i dag. Dessutom hade man brysselkål till extrapris. Jag läste nånstans att människor med särskilt framstående smaklökar inte gillar brysselkål, men jag gillar dom.

Fast när jag satte på kaffebryggaren, så ville den inte längre. Allt har sin tid, det gäller det mesta. Och jag skulle ju vara farmortaxi på eftermiddagen, så jag kunde passera maxi och kunde köpa en ny bryggare. Fast där blev det svårt, beslutsångest förstås. En väldigt billig? En likadan som vi hade? Nä, det blev en som var mitt emellan prismässigt. Den hade en större kanna också.

Och flickorna levererades till sin mor.

Nästa sida »