juli 2022


Vi kom iväg till kyrkan i god tid. I går hade jag sett en notis på nätet om att någon kört in i ett staket rätt nära kyrkan och det var verkligen sant. I ett av husen närmast kyrkan bor ett ungt par med två små barn, och när dom flyttade in ordnade dom ett prydligt staket, som nu någon hade kraschat minst femton meter av, trä låg överallt och jag kan inte förstå hur någon lyckades med det, för staketet stod inte alls i vägkanten utan ovanför en slänt. Det måste ha låtit rätt mycket, men unga familjen var tydligen inte hemma, för jag pratade med mormorn och hon var också rätt förvånad. Men här är det lugnt. Tredje gången maken väckte mig i natt hade jag just en dröm med ett glas rödvin och en assiett med två sorters ost, den ena var gorgonzola f ö, och jag hann tyvärr inte smaka och drömmen var borta, när jag somnade om. I verkligheten är gorgonzolan slut för tillfället.

Inspirationen slog till, jag beväpnade mig med en borste, en liten trasa och cykelpumpen och gick ner i vårt cykelgarage. Jo då, cykeln stod kvar, med två års damm och pollen och jag borstade och pumpade och torkade av sadeln och sen lät jag den stå en stund för att kolla om däcken höll luft. Sen torkade jag sadeln lite till och sen trampade jag bort till maxi och köpte jordgubbar. Jag passade på att posta ett sidenlakan till Tvåan också, för hon och pojkarna ska hälsa på Yngste och då tänker jag att hon har nytta av det, även om posten inte tömmer lådan förrän måndag. F ö mötte jag en granne där som hojtade – men Gud, cyklar du? Och det gjorde jag ju. Hon hade sålt sin cykel, sade hon, men jag tänker nog behålla min ett tag till. Annars har jag fryst in tre middagar lasagne och nyss tre middagar kyckling med soltorkade tomater och det blir morgondagens middag också, står i en form i kylskåpet nu. Så det får väl ses som ett lyckat dagsverke, även om jag inte bakade limpor. Kanske i morgon, annars tar jag fram en halv ur frysen.

Det är min mycket älskade pappas födelsedag, även om han varit död mer än halva mitt liv. Jordgubbar hade en kortare säsong på den tiden, men mamma försökte alltid spara dom sista till tårtan. Och sen är det lite märkligt när jag tittar på mina minnen för detta datum, jag har tydligen ständigt gjort lasagne och minsann, just nu puttrar köttfärssås till dagens lasagne. Tradition tydligen. Bra så långt, men av många skäl är dagen lite tung trots en hyfsad natt. Nå ja, en dag i taget.

Båda svärsönerna blev firade, så mycket vi kunde. Döttrarna hade verkligen fixat det mesta så fint och äldste svärsonens moster och syster pysslade. Systerns familj har en betagande fem månaders valp, ett alldeles underbart litet liv. Och solen sken frikostigt. Sen kan det hända att saker händer, som verkligen inte gick efter plan, men allt kan inte planeras, något jag av olika skäl och orsaker inte kommenterar här. Det var en fin dag, möten med ingifta släktingar vi inte sett på väldigt länge, mycket tacksam för det. Att maken föll handlöst i gräset (mjukt fall), när vi skulle gå in i huset, var visserligen jobbigt på många sätt, men vi klarade det ändå. Mitt rökstopp är lite vilande f n av skäl och orsaker, men ändå.

Tydligen sov jag en kvart på eftermiddagen, även om det inte var planerat. Men jag lyckades komma ihåg att hämta ut makens apodos, jämn vecka, och den här gången köpte jag clarityn också. Apoteket var i princip tomt i dag och det är en lättnad. Sen noterade jag på väg mot husets trappa, att det tydligen flyttar in någon ny i en av lägenheterna längst ner. För länge sen bodde det en liten dam, som hade enorma pelargoner, där. Just nu är det en fin och ganska varm kväll och jag har hällt upp det sista av en rätt misslyckad box vitt vin. Jag kommer inte ens ihåg vad det hette, enda anledningen till att jag köpte det var att det var den minsta boxen.

Dessutom sitter jag i skuggan på uteplatsen med en mugg lagom varmt kaffe. Jag lät bli att köpa nya cigariller när jag befann mig i närheten nyss. Hälsosamt så hälften kunde vara nog. Men präktigheten tar inte slut där, jag har två limpor som står och jäser. Så mycket börjar återgå till vanliga rutiner, jag är fortfarande förvånad över att det gick så fort förra veckan, att så mycket var så välbekant och självklart och samtidigt så märkligt. Jag funderar lite över någon som sade ‘du och jag borde sätta oss och prata’. Ja, för all del, inte mig emot, men jag kostar på mig att vara lite avvaktande och att ha koll på marken bakom mig, så att jag inte snavar om det skulle bli nödvändigt med en snabb reträtt. Och nej, jag är inte rädd för fysiskt våld, men jag är inte beredd att ta psykiskt heller.

Och i morgon får jag träffa barn och barnbarn. Det blir fint. Svärsönerna fyller år båda två.

Åtminstone kan jag hoppas. Jag tog hand om två paket kycklinglever här på eftermiddagen, två middagar kycklingleverpaté och tre påsar stekt kycklinglever, som jag har till risotton jag kokar ibland. Och jag har inte sovit alls här på eftermiddagen. Men Tvåan ringde och vi pratade lite. Äldste dottersonen tog tåget i dag för att vara med på nån sorts datatjosan till söndag. Han hade med sig sovsäck och liggunderlag, så det är bara att hoppas att det blir bra. Hans yngre bror kommer med till äldsta svärsonens födelsedag på fredag, så roligt att få träffa dom.

Sen funderar jag på mina bristande sociala förmågor. Jag tänkte på det, när jag såg en mycket avhållen vän, som på ett självklart sätt hälsade på människor, som jag inte alls närmar mig av den enkla anledningen att jag kan verkligen inte föreställa mig att dom skulle ha något utbyte av mig. Jag vill inte vara till besvär för andra och kanske är det en lite konstig livsinställning. Jag får väl jobba lite på att vara trevlig.

Det vänstra är lite slitet just nu. Det ringde innan vi var klara med frukosten. En mångårig vän, som ville ha information om dagarna vi nyss var på. Hon hade pratat med någon annan, som inte hade lyckats komma med tillräckligt ingående info. Jag lyckades kanske något bättre. Men problemet är att hon hör så illa att jag alltid är ängslig att hon ska vidarebefordra något helt fel. Och hon har själv en röst med viss skärpa, om man säger så. Jag gissar att hon inte hade några som helst svårigheter att kämpa ner en gymnasieklass under sin aktiva tid. Och jag hade åtminstone två nyheter, som iaf gjorde att det blev ett par sekunders paus i andra änden. Bl a om en begravning för flera år sedan, där hon nu helt obetaget, klagade på valet av lokal och att någon som varit med hade klagat på ljudet. Jag råmade att jag varit där, att jag helt förstod den avlidnas lokalönskan och att jag inte upplevt något problem med ljudet. Så kan det vara. Men mitt vänstra öra tog lite stryk och vi var alltså inte färdiga med frukosten, maken – som hörde varenda stavelse – fnissade lite dämpat då och då.

Nog tyckte jag att det ändå blev hyfsat med sömn i natt och hade inte några problem med att stå utanför maxi 07.15 och resten av dagen har rullat på. Vi åt pannbiff med lök, som jag tycker är så gott, och sen gick jag ut och handlade lite. Det började förstås regna och den stackars ersättning för margueriten jag fick tag på var rätt liten, men den ska få komma ner i ordentlig jord i morgon. Men sen gick det inte längre helt plötsligt, jag var bara tvungen att lägga mig på soffan och så vaknade jag drygt en timme senare, så tydligen är sömnskulden inte klar än. När jag sen vaknade tog jag fram var sin miniglass.

Det regnade i natt, men jag skulle åka och handla 07.15 var det uppehåll, så jag lämnade jackan hemma. Självklart regnade det när jag skulle sätta in kassarna i bilen, men det regnade sen betydligt mer, när jag skulle lyfta in dom i porten. Nå, det jag bra ändå. Och jag tittade på slutsumman och tänkte att man pratar ju om att allt blivit så dyrt. Visst, men när jag tänkte på att jag hade köpt olika sorters kött till 12 middagar, alltså 24 portioner, och då kändes det rätt rimligt ändå. Nu gäller det bara att laga och frysa in. Nästa vecka tror jag att jag satsar på kålpudding.

Nästa sida »