Tigerliljan's Weblog

att jag inte stänger av mobilen i morgon, utan verkligen går upp. Det är ju det där med mjölken och så packningen som ska göras klar.

Och så morgonbön och frukost. Och så ska maken göras i ordning och köras till boendet alldeles här i närheten. Sen ska jag se till att blommorna är vattnade (ja, jag vattnade nyss, men jag får kanske hälla på lite till) och sen åker jag. Nästan ingenting är så vackert som att åka så här års. Och sen ska jag äta lite sen lunch med en avhållen vän, det blir bra.

Och jag pratade lite med båda sönerna i kväll, jag tycker så mycket om dom och är så tacksam att dom tydligt uppskattar varandra. Trots allt är det 15 års skillnad, ungefär som när Danny de Vito och Arnold Schwarzenegger upptäcker att dom är tvillingar i nån film för länge sen. Inte riktigt så, men ändå.

Och jag försöker verkligen att bortse från att maken inte gillar dom kommande två dygnen och att han påpekar det. Rätt ofta. Men han har en alldeles ny bok med sig, så jag har gjort det jag kan, och jag tar med hans telefon och klockan som visar tid i taket och en extra klocka och tepåsar. Och allt annat som rimligen kan behövas. Och maj månads timredovisning är klar och ska lämnas in också.

är verkligen så vacker. Jag bortser från att fönstren borde tvättats, man ser skönheten ändå. Och jag har plockat fram våra väskor till i morgon, så att jag ska vara beredd lite tidigt. Jag upptäcker att jag får kila till coop det första jag gör i morgon, mjölken är nästan slut.

Sen känner jag mig lite tveksam, jag hade ett missat samtal förut och så ett meddelande, en dam som jag förvisso inte känner, hon sa sitt namn och var hon bodde (rätt långt härifrån faktiskt) och hennes ärende var att tv:bilden inte syntes och det ville hon ha hjälp med så fort som möjligt. Jag ringde inte upp tillbaka och berättade att hon gjort fel nånstans i processen, vi får se om hon återkommer.

Och jag är väl inte precis snille vad gäller teknik och socialt liv, jag bär ju inte mobilen klistrad ständigt, så det betyder att jag ibland missar samtal. Men jag är glad och nöjd med att kunna ha kontakter lite snabbt. På det hela gillar jag teknik. Fast jag måste säga att jag blev förvånad, när Yngste i dag fick besked att det ska ta två veckor att få bredband i nya bostaden. Två veckor. Jag fattar inte.

om det här fungerar

Men om det gör det så är detta lilla rara hunden.
Och vi har nu en grusfri bil.

Och Yngste har kommit fram och burit upp sina lådor.  Tacksam.

iaf, cheesecaken. Vi delade det sista till kaffet nyss och maken sa att för hans del kunde den gärna varit lite mer som Särimner, så jag får väl återkomma.

Och nu är vi beredda att åka till Äldste och låna deras dammsugare och försöka få bilen att se prydlig ut inuti. Jag tror inte det blev av förra året inför besiktningen, men nu så. Det blir oanade mängder grus överallt. Och jag passar på att köpa med mig en kanellängd eller så, till fikat. Det hoppas jag gläder yngsta generationen. Hunden får inget. Hon är entusiastisk ändå. Och jag är ju inte som svärmor, som alltid ska sticka till hundar i sin närhet nåt lite extra. Och yngste hade ju hälsat på Tvåans hund, som han verkligen tycker så mycket om, och det är ömsesidigt, lilla rottweilern tjöt av glädje. Och Tvåans yngste, han som fyller tio i sommar, har kommit in i den fas som många gossar hamnar i – statistikens träsk. I hans fall har det råkat bli hockey, tydligen, och det tyckte Yngste var rätt roande. Han hade frågat hur lång Foppa är, och omedelbart fått svar ‘1,85’ och den lille visste hur lång längste spelaren i NHL är också, 2,06.

Det var inte många kubikcentimeter kvar i bilen. Och han har haft lite otur, dom flesta i hans omgivning jobbar eller är någon annanstans när han kommer fram, så det blir mycket bärande. Han startade trekvart senare än vi, när vi åkte norrut, så han kan väl vara framme vid fyra kanske. Han har lovat skicka sms när han kommer fram.

Och jag är så tacksam att han har ett eget boende nu, att han får ta fram sina egna saker, det var rätt länge sen han hade det så. Och han är nöjd vid tanken, även om han hellre skulle bo i annat område, men det löser sig väl.

Och farmor skickade med present till lilla födelsedagsbarnet, förstås. Går det en fora, så ska den utnyttjas. Och jag minns en gång när vi skulle åka tåg till Äldsta, när hon läste i Uppsala. Och farmor krävde att vi skulle åka om henne och ta med en påse ‘till lilla vännen’. Det var lite stressigt, för vi skulle vi med ett ganska tidigt tåg och jag trodde att det var lite godis till Yngste på tåget, han var väl ca sju gissar jag, men det var nybakade bullar till Äldsta.

Och jag ska mangla handdukar i den obegripligt rymliga klädkammaren. Det är väl nästan en kvadratmeter fri golvyta där nu.

öppnade han dörren, Yngste. Då hade han ringt från Tvåan en timme tidigare, han passade på att åka förbi henne (en liten omväg, men han ville) och fick lite kaffe där.

Och sen har han och jag – mest han – burit och staplat kartonger. Det är mer skrymmande än han riktigt trodde från början, men det mesta kommer nog med. Och just nu gör han en liten turné till farmor och sen kör han till Äldste också. Sen är det lite att packa i morgon och så så får han åka norrut igen.

Vi åt köttfärspajen och en bit cheesecake tillsammans, och det är så roligt att ha honom på andra sidan bordet.

Sen hade han med sig en mycket älskad grå tröja, som jag lagat lite förut och nu var det större hål. Jag vet inte vad han säger, men han ville ju att jag skulle försöka. Han får väl ha den på sig när det är mörkt.

förstås. Jag gick ut för att lägga på paketet till minsta dotterdottern. Visserligen ska Yngste dit och fira henne, men jag tänker att han har ganska många grejor ändå att hålla reda på, och kanske är det lite roligt att det kommer ett paket. Och när paketet dunsat ner i lådan fortsatte jag till coop.

Och det var där och då jag borde tagit en bild. För plötsligt hördes ett klapprande ljud och det kom en liten svart ponny travande med en kärra efter, en ung kvinna körde och såg ut som om det var helt vardagligt. Och det pågick ingen torgaktivitet eller så, utan hon bara körde gatan fram.

Och nu har jag limpor i ugnen och pajskalet finns i formen, ska gräddas direkt med fyllningen i, ingen förgräddning där. Och fyllningen är klar, så när limporna är färdiga rör jag ihop en äggstanning och strör parmesan över. Jag tror att jag har koll just nu.

När jag väl läste igenom cheesecakereceptet ordentligt upp täckte jag att man skulle ställt själva springformen i vattenbad. Jag ställde den i en annan form, som jag sen ställde i vattenbad. Jag är lite tveksam till om min form skulle klara att inte läcka, vare sig smet ut i vattnet eller vatten in i cheesecaken. Nå ja, det gick bra så här också. Och eftersom jag var tvungen att använda en form som fick plats i den där som skulle ställas i själva vattenbadet så minskade jag till 3/4, ett par cm skillnad i diametern gör ju stor ytskillnad och det vet ju alla som ständigt umgås med pi.

Botten
105 g mjöl
1/4 tsk bakpulver (knappt)
40 g strösocker
40 g smör
1 äggula (jag använde hela)
Blanda mjöl, bakpulver, sock och smör och vispa till grynig konsistens med elvisp, blanda sen ner äggulan, fortfarande lite grynigt. Platta ner degen i formen (ca 20 cm) med bakplåtspapper i botten, kompakt är ordet. Grädda 20 min i 150°. Låt kallna.

700 g ph cheese
150 g strösocker
1 tsk vaniljessens
3 ägg
Vispa ihop på låg hastighet, tillsätt ett ägg i taget till den släta blandningen, blanda ordentligt efter varje ägg. Bred smeten över den kalla bottnen. Och sen ska det då vattenbadas ca 30 minuter. Låt stå i kylen över natten.

Vi tar en liten tunn bit var till det enkla kaffet snart, det blir macka till kaffet först och sen ska jag göra köttfärspajen till senare. Jag hoppas Yngste kommit igång, men jag vill inte störa med att fråga honom. Maken är något mindre tålmodig än jag, men han kan å andra sidan inte sms:a. Lyckligtvis.

att hålla reda på. Men när jag har kammat mig kanske det klarnar, man vet aldrig. Och apropå tandborstningen, så inser jag att det drar ihop sig till att köpa ny tandborste, den behöver laddas rätt ofta nu, och jag kan inte ens komma ihåg när den köptes, men det bör vara ca femton år sen. Man kanske inte kan begära mer av en tandborste. Ja, jag har köpt själva borsthuvudena oftare än så. Så jag har googlat och tittat. En djungel numer, då tror jag bara det fanns en modell.

Och så ska det skickas paket till yngsta dotterdottern. Och skivad skinka ska köpas. Och limpor bakas. Och köttfärspaj tillverkas. Fast jag får väl starta med att hänga upp tvätten, som alldeles nyss snurrat klart.

Och jag gick in i klädkammaren och förvånades över att det numer finns golvyta där. Äldste frågade vad jag ska fylla den med, vakuum är ju mot naturen, liksom. Och jag är väl inte så feng shui alls. Jag lästa nån artikel där det stod att man ska fälla ner toalocket, för annars flödar energin fel. Och det kan jag bara säga, att fäller man ner toalocket här, med makens svårigheter inräknade i tillvaron, så blir det absolut fel energiflöde. Inte bara energi. Dessutom kan man fråga sig hur en ‘uråldrig’ filosofi kan ta vattentoaletters lock i beräkningen. Men med det sagt, så ska jag försöka hålla golvet städat i klädkammaren.

– men jag lyckades bära ner alla (?) Yngstes tillhörigheter till vardagsrumsnivån. Rätt många påsar förutom dom fem flyttlådorna. Och när jag precis var klar ringde Äldste och pratade en stund. Dom hade cyklat runt på ett sånt där matparty i går kväll, det blir liksom lite avstånd på landet, men det hade varit en trevlig kväll och ingen punktering.

Och jag läste en bok under em, Kari Rosvall & Naomi Linehan ‘Barnet från ingenstans’ om Kari historia som Lebensbornbarn, det förfärliga avelsprogrammet i Hitlertyskland. Ett synnerligen märkligt livsöde.

Och så har jag förstås, som alltid, tänkt på den mest lyckade mors dagen. Då när Yngste var knappt ett år och jag lämnade in honom tidigt på morgonen till farmor och farfar och sen åkte Äldste (som moraliskt stöd) och jag till Köpenhamn, för att hämta upp Äldsta, som kom hem från Miami. Känslan att åka genom ett soligt Köpenhamn tidigt på söndagsförmiddagen och gatorna stängdes efter oss för ett stort cykellopp. Det stod stadiga danska hemvärnsmän i varenda korsning. Och vi kom till Kastrup tio minuter innan Äldstas plan landade. En upplevelse. Och så kom hon i solskenet och klagade över hur kallt det var. Lilla hon.