Tigerliljan's Weblog

med sina familjer. Varför kommer jag helt plötsligt att tänka på ett citat av Evert Taube (tror jag?) – ‘min man var begåvad och mina barn är mycket begåvade’ –  nå, döttrarnas sångbegåvning beror förmodligen helt och hållet på deras far, så är det, och sjöng gjorde dom. Och Yngste ringde också vid dagens slut. Att sönerna inte sjöng beror inte på bristande begåvning där heller.

Och det har varit en dag med stor tacksamhet, vänliga människor  som hört av sig på de mest oväntade sätt. FB är ett vänligt socialt nätverk  för mig. Även om det händer att jag gnisslar tänder lite stillsamt över hur duktiga och präktiga så många är, nästan hela tiden. Å andra sidan är jag nästan hela tiden rätt präktig själv där. Lite försiktig faktiskt. På goda grunder. Det hände en gång att någon tyckte det var förfärligt löjligt att kalla sig Tigerlilja, men vaddå – liljor hör av olika skäl till mitt liv och nog känner jag för tigerns mjuka tassar, försiktigt framåt, och ränderna gör att man kan sjunka ner i gräset och vara ganska osynlig. När det behövs.

Och nu ska jag nog sova snart. Tanken är att det ska bli en promenad i morgon också, fast det sydliga regnet här blev ett glest snöfall. På måndag blir det sommardäck. Jo men visst.

ändrar sig hela tiden. Och tanken är väl att den blir bättre. För ett par veckor sen erbjöds (??) jag ett annorlunda telefonabonnemang,  billigare, bättre, ja allt tänkbart positivt. Och sen ska man få en massa papper i en massa kuvert – som jag avskyr – och sen ska man hämta ut ett paket på maxi – och det var ett stort paket – och sen ska man göra nåt åt det också. Det gjorde inte jag, men Äldste fick syn på det när han var här och han packade upp det och anslöt, hur det nu gick  till. Fast än så länge fungerar den andra. Och snart ska det nya underverket fungera med det kära telefonnumret som vi haft sen Karl XII slogs i Bender. Fast nu börjar båda dom tidigare telefonerna att ge upp, pipa och bära sig illa åt. Så jag ringde ffg med den nya i kväll, tillbaka till Hosanna eftersom det – som sagt – pep oroväckande. Man kanske inte kan säga att jag kastar mig över nya tekniska prylar.

Och det är ju noga räknat en visserligen enkel, men dock, mobiltelefon. Och tanken slog mig – betyder det att maken kan ha den med sig på boende nästa gång? Och kommer den tanken att slå honom? Och är det bra eller dåligt? Mycket att tänka på.

är förstås dom i guld och svart onyx, sen råkade jag just i dag läsa i Andra Mosebok om att översteprästen skulle ha onyxstenar infattade i guld på axlarna på efoden. Men mina sitter i öronen då. Och jag har säkert berättat det förr, men för mig är det oerhört rörande. Alltså – maken var på rehab hela våren 2005 och jag fyllde förstås år då också. Yngste bodde ju hemma och sa grattis på morgonen och sen åkte jag in till maken. Han hade det rätt jobbigt, var trött och generellt sett ganska initiativlåg – all energi gick åt till sjukgymnastik och arbetsterapi förstås, men jag var rätt övertygad om att han inte alls visste att det var min födelsedag. Och det kändes lite märkligt, för det är också den dag då vi började vara tillsammans.

Men när jag kommer in i hans rum sitter han i rullstolen och riktigt strålar, framför honom ligger ett litet paket med guldpapper och elegant snöre, och han säger – ‘grattis!’. Jag utgår från att döttrarna hade fixat. Väldigt rörande var det, just eftersom han var så glad. Så dom är ett självklart val.

blev jag allt. Först kom det, teknikens under, i raskt takt tre sms från samma avsändare – och det var rart. Sen tog jag min promenad, flera hackspettar på gång, molnigt men fint. Och morgonbönen med stor tacksamhet. Och gröten fungerade i dag.

Sen ringde Äldste, han är så rar. Och plötsligt säger maken – ‘har jag gratulerat dig?’, och nej, det hade han inte, men han hade tänkt på det. Vackert så. Och så ringer det på dörren och någon står utanför med små vita pärlhyacinter – vår. Vi tar en snabb kopp kaffe och pratar. Ett annat sms. Och då ringer det på dörren igen – Yngste har skickat blommor och choklad. Då blev jag alldeles rörd. Väldigt. Sen stod det en vit orkidé utanför dörren från svärmor, så vacker.

Just nu står en gryta med aprikoser, morötter, strimlat kött, champinjoner, rosmarin, lök, kanel och lite sherry i ugnen. Och det finns var sin bakelse i kylskåpet. En dag jag är tacksam för.