Tigerliljan's Weblog

slog till här, tröttheten över den dumhet som så ofta inträffar i ens liv. För vi fick ett svar på det korta mailet, och det var kanske inte på något sätt oväntat, men ändå väldigt irriterande. Men jag andas in igen. Min enda önskan skulle vara att få lägga saker bakom mig, att gå vidare. Oavsett att detta skulle innebära en ekonomisk, nja brist eller förlust är fel uttryck, förvisso, men det skulle dock innebära en tydlig vinst för somliga, som inte vill inse ekonomiska realiteter. Nå ja, vi traskar vidare, ett steg i taget. Och i morgon får jag ringa diverse telefonsamtal, tröttsamt men nödvändigt. Och kanske, kanske kan vi ändå se slutet av ett åtagande vi inte bett om.

Igen med den klassiska bilden av min sommarplantering. Idag skedde den under kraftigt musikackompanjemang från torget i närheten. Det hade gått lika bra utan och det är dessutom inte riktigt klart eftersom jorden tog slut.

än så länge. Jag tittade efter svarta linnejackor på nätet och hittade ett par lite olika, som jag kunde tänka mig, ca 1100 kr. Fast ingen av dom var riktigt vad jag ville ha. Jag vill ha rund hals, ingen krage och fickor. Så jag tittade in i tygaffären, som jag nyss upptäckte ligger i en källarlokal ett kvarter bort, öppet torsdag, fredag och lördag. Jo då, visst hade hon svart linne, jag valde den lite grövre sorten och så pärlemoknappar till, 126 kr. Det känns som ett fynd innan jag har börjat klippa.

Och man har en massa olika festivaler på torget här i helgen och testade tydligen ljudanläggningen förut. Ah ja, det går väl över, men man har kapacitet, kan man säga. Och mattältet spärrade min vanliga väg.

är något man försöker hantera. Alldeles nyss satt vi och frös, så jag bara hänger med än så länge. Fast Yngste tipsade mig i går om Simone Giertz, som jag bara sett fladdra förbi i bruset innan. Nu har jag tittat på en hel del, självklart också på dagens korta film inför hennes operation av hjärntumör, finns på youtube förstås. Och mitt i alltihop så fnissar jag hjälplöst, en så fantastisk person.

Så därför blev dagsschemat lite annorlunda, men i eftermiddag kanske det blir blommor, skinka måste jag köpa iaf. Och jag har en liten dialog med mig själv om det här med blommorna och jag har kommit fram till att om dom har den där läckra lakrits/viol grejen, som jag brukar köpa som planteringsuppmuntran, så köper jag den.

Det blir f ö inte ärtsoppa i dag, det finns gränser. Jag har nån sorts kyckling från frysen och sen gör jag fransk potatissallad ur kokboken från Rosendals trädgårdar.

är ibland besvärande. Just nu är det mobilen. Maken bevakar den som en hök. Han är mycket stressad vid blotta tanken på att vi kommer att få två svar på det där mycket korta mailet vi skickade tidigare i dag. Och jag utgår från att det kommer att ta ett tag, och det är ändå inget jag kan göra åt det. Men mobilen alltså. Den surrar till när för mig helt okända personer deltar i nån tråd på fb, där jag gjort inlägg. Och när det kommer nån sorts reklam också, mao rätt ofta. Och maken gastar varenda gång, lite nervöst, – ‘vad var det nu?’. Och nej, jag tycker inte att det är så praktiskt att helt stänga av ljudet. Så jag andas in så långsamt och lugnt jag kan.

I övrigt har jag fäst mig vid ett citat av Daniel Ellsberg om det här varför så få säger ifrån – ‘Det har med den mänskliga naturen att göra – rädslan att bli utfrusen. Folk finner sig i nästan allt, till och med världens undergång, för att slippa bli utfrusna’. Ah ja, världens undergång kanske är att ta i, jag är dock inte helt säker, men inte så långt ifrån går gränsen. Enligt min enkla erfarenhet.

och dessutom sover lite krattigt, så tar det ett tag innan man får upp farten på dagen. Men jag stod före åtta på maxi iaf, och när jag handlat klart hämtade jag ut paketet med de fyra färgpatronerna och det var mycket större än jag trodde. Lite obekvämt att cykla hem med det, men det gick. Och vi har ätit god pasta med broccoli, rökt och ugnsbakad lax och lite citron och en massa dill. Och det fanns (dyra) svenskodlade jordgubbar. Jag var inte nöjd med dom belgiska, som fanns kvar när jag kom i lördags (eller fredags?) – hur som jag bestämde mig sen för att det blir inte fler belgiska här.

Och i morgon satsar jag på plantering. I dag skrev vi ihop ett mycket kort mail, ibland är det absolut bättre att vara kortfattad. Vi försöker intala oss att vi rör oss framåt.

jag inser att jag inte är särskilt svårt drabbad, men hur som tar jag en liten tablett varenda dag under säsongen sen flera år. Det började med att jag snorade och snorade en vår och så råkade jag prata med min bror och han sa – ‘det är pollen’ och jag var tveksam. Vår äldste bror hade varit kraftigt allergisk i alla år, och därför var det underligt nog så att vi inte trodde att vi led av just det, men min yngste bror påstod att jag skulle vara av med snörvlandet inom en timme om jag tog ett piller, och minsann – så var det. Men i dag hade man bytt förpackning, så jag höll på att ta fel sort, jag testade den för ett par år sen och den hade ingen effekt alls, men jag hann tänka till, så nu hoppas jag att det är löst.

av Drew, the Salvage Hunter, somnar jag alltid, trots att jag är lidelsefullt intresserad av alla konstiga prylar han hittar och köper. Jag blev rentav så inspirerad av en jätterosa flamingo, som han köpte nån gång, så när jag i veckan såg en som var ca 12 cm, så köpte jag den. Den står på ett litet bord på inglasade balkongen. Men somnar gör jag. Det kan bero på värmen också. Eller allmän trötthet. Som regel brukar det också betyda att jag börjar tugga på nånting, oklart vad, när jag vaknar. Men i dag lät jag bli, det är väl nån sorts fall framåt, det är bara onödigt.

Och jag gjorde den sista (?) flamrosa utskriften av viktiga papper, för jag fick besked att skrivarens färger kommit. Jag hämtar dom i morgon bitti.

och i det närmaste torkat dessutom, så snart har jag ingen ursäkt att inte sätta mig vid symaskinen igen.

Och jag hade ett antal ärenden ute i folkvimlet, bl a biblioteket, där datasystemet nu fungerade igen. Fast när jag stod där så ringde mobilen och jag gick ut, då kom det förstås en traktor upp på planen framför biblioteket, så då gick jag in i entréhallen och fick en relativt rimlig telefonmiljö. Fast det är klart att det kom en fader, som skulle in med sina små barn på toaletten bredvid, ena barnet hade en söt t-shirt med texten ‘hela havet stormar’ och ungefär så var det också. Nå ja, jag lyckades ändå tala klart, ett samtal vi väntat på ett tag, även om det inte bringade någon vidare klarhet. Men det kan man förstås inte vänta sig, även om det trots allt är konstigt att folk som redan under hösten med stor energi ville avveckla ett gemensamt ägande, nu inte alls signalerar detta. Men ändå, en dag närmare avslut. Kanske. Rimligen.

förra veckan, för tanken är att sy en ny nattskjorta till maken. För ett par år sen köpte jag tyg på Ikea och sydde två likadana, men problemet är att jag hoppades att tyget skulle mjukna efter ett antal tvättar, men det har inte hänt. Så nu ska jag göra ett försök med ett helt annat tyg och jag vet att jag måste sicksacka innan jag tvättar. En detalj som bromsar. Ah ja, och i morse kunde jag inte komma ihåg hur mycket jag egentligen köpte, så jag blev väldigt stressad. Jag ska gå och leta reda på påsen och mäta nu.

Ett annat problem var att jag satt på en konsert där på tisdagskvällen och upptäckte att min svarta linnejacka verkligen nått slutet på sin vandring, jag har lagat den på alla möjliga vis, men nu är det nu ohjälpligt. Och då är frågan om jag ska sy en själv eller leta på nätet. Alla dessa beslut.