maj 2018


slog till här, tröttheten över den dumhet som så ofta inträffar i ens liv. För vi fick ett svar på det korta mailet, och det var kanske inte på något sätt oväntat, men ändå väldigt irriterande. Men jag andas in igen. Min enda önskan skulle vara att få lägga saker bakom mig, att gå vidare. Oavsett att detta skulle innebära en ekonomisk, nja brist eller förlust är fel uttryck, förvisso, men det skulle dock innebära en tydlig vinst för somliga, som inte vill inse ekonomiska realiteter. Nå ja, vi traskar vidare, ett steg i taget. Och i morgon får jag ringa diverse telefonsamtal, tröttsamt men nödvändigt. Och kanske, kanske kan vi ändå se slutet av ett åtagande vi inte bett om.

Annonser

Igen med den klassiska bilden av min sommarplantering. Idag skedde den under kraftigt musikackompanjemang från torget i närheten. Det hade gått lika bra utan och det är dessutom inte riktigt klart eftersom jorden tog slut.

än så länge. Jag tittade efter svarta linnejackor på nätet och hittade ett par lite olika, som jag kunde tänka mig, ca 1100 kr. Fast ingen av dom var riktigt vad jag ville ha. Jag vill ha rund hals, ingen krage och fickor. Så jag tittade in i tygaffären, som jag nyss upptäckte ligger i en källarlokal ett kvarter bort, öppet torsdag, fredag och lördag. Jo då, visst hade hon svart linne, jag valde den lite grövre sorten och så pärlemoknappar till, 126 kr. Det känns som ett fynd innan jag har börjat klippa.

Och man har en massa olika festivaler på torget här i helgen och testade tydligen ljudanläggningen förut. Ah ja, det går väl över, men man har kapacitet, kan man säga. Och mattältet spärrade min vanliga väg.

är något man försöker hantera. Alldeles nyss satt vi och frös, så jag bara hänger med än så länge. Fast Yngste tipsade mig i går om Simone Giertz, som jag bara sett fladdra förbi i bruset innan. Nu har jag tittat på en hel del, självklart också på dagens korta film inför hennes operation av hjärntumör, finns på youtube förstås. Och mitt i alltihop så fnissar jag hjälplöst, en så fantastisk person.

Så därför blev dagsschemat lite annorlunda, men i eftermiddag kanske det blir blommor, skinka måste jag köpa iaf. Och jag har en liten dialog med mig själv om det här med blommorna och jag har kommit fram till att om dom har den där läckra lakrits/viol grejen, som jag brukar köpa som planteringsuppmuntran, så köper jag den.

Det blir f ö inte ärtsoppa i dag, det finns gränser. Jag har nån sorts kyckling från frysen och sen gör jag fransk potatissallad ur kokboken från Rosendals trädgårdar.

är ibland besvärande. Just nu är det mobilen. Maken bevakar den som en hök. Han är mycket stressad vid blotta tanken på att vi kommer att få två svar på det där mycket korta mailet vi skickade tidigare i dag. Och jag utgår från att det kommer att ta ett tag, och det är ändå inget jag kan göra åt det. Men mobilen alltså. Den surrar till när för mig helt okända personer deltar i nån tråd på fb, där jag gjort inlägg. Och när det kommer nån sorts reklam också, mao rätt ofta. Och maken gastar varenda gång, lite nervöst, – ‘vad var det nu?’. Och nej, jag tycker inte att det är så praktiskt att helt stänga av ljudet. Så jag andas in så långsamt och lugnt jag kan.

I övrigt har jag fäst mig vid ett citat av Daniel Ellsberg om det här varför så få säger ifrån – ‘Det har med den mänskliga naturen att göra – rädslan att bli utfrusen. Folk finner sig i nästan allt, till och med världens undergång, för att slippa bli utfrusna’. Ah ja, världens undergång kanske är att ta i, jag är dock inte helt säker, men inte så långt ifrån går gränsen. Enligt min enkla erfarenhet.

och dessutom sover lite krattigt, så tar det ett tag innan man får upp farten på dagen. Men jag stod före åtta på maxi iaf, och när jag handlat klart hämtade jag ut paketet med de fyra färgpatronerna och det var mycket större än jag trodde. Lite obekvämt att cykla hem med det, men det gick. Och vi har ätit god pasta med broccoli, rökt och ugnsbakad lax och lite citron och en massa dill. Och det fanns (dyra) svenskodlade jordgubbar. Jag var inte nöjd med dom belgiska, som fanns kvar när jag kom i lördags (eller fredags?) – hur som jag bestämde mig sen för att det blir inte fler belgiska här.

Och i morgon satsar jag på plantering. I dag skrev vi ihop ett mycket kort mail, ibland är det absolut bättre att vara kortfattad. Vi försöker intala oss att vi rör oss framåt.

jag inser att jag inte är särskilt svårt drabbad, men hur som tar jag en liten tablett varenda dag under säsongen sen flera år. Det började med att jag snorade och snorade en vår och så råkade jag prata med min bror och han sa – ‘det är pollen’ och jag var tveksam. Vår äldste bror hade varit kraftigt allergisk i alla år, och därför var det underligt nog så att vi inte trodde att vi led av just det, men min yngste bror påstod att jag skulle vara av med snörvlandet inom en timme om jag tog ett piller, och minsann – så var det. Men i dag hade man bytt förpackning, så jag höll på att ta fel sort, jag testade den för ett par år sen och den hade ingen effekt alls, men jag hann tänka till, så nu hoppas jag att det är löst.

Nästa sida »