Alldeles i början av vårt gemensamma liv bröt jag ihop strax före jul, alla kvinnor (jo det var inte männen) hade bytt till julgardiner. Och vi hade inga. Maken sade att man faktiskt inte behöver julgardiner, och jag insåg att han hade rätt. Fast numer har vi och de är så diskret julaktiga att de kommer antagligen att hänga kvar mars ut. Ärtsoppa blev kokad i dag, men allra först kokade jag rabarbermarmelad av sista påsen rabarber eftersom Yngste är på ingång och förra gången han var här sade han att det var gott. Och jag har varit uppe på vinden och hämtat ner extrasängen och madrassen och bäddat.
I går när jag pratade med min f d granne, så sade hon i förbigående att det är väldigt jobbigt om man inte får sova. Jag hummade med. Men faktum är att jag sällan (tror jag) klagar på det i levande livet, även om jag tjatar om det när jag skriver här. Det är en natt i taget, och ändå inser jag att vi hållit på sen mars 2020 och det är rätt länge. Det är rimligt att jag är trött, kanske kan det bli lite bättre. Jag vet inte.
Jag vägde rullrånsjärnet nyss. Och rullrån blev det inte. Jag gissar att det var fel temperatur på plattan. Nu har jag rengjort det och tror knappt att jag kommer att försöka igen. Men annars är det bra, vi har gröna gräsmattor och i kväll inträffar vintersolståndet, så det blir ljusare. Långsamt, men ändå. Och jag talade en stund med en mycket avhållen f d granne. Äldste bodde nästan inne hos dem i tidig barndom, han fick åka traktor med mannen och han och den lite äldre sonen i huset övade sig på att skjuta fladdermöss på deras vind. Jag gissar att det är preskriberat nu. Till min lycka kom boken jag skickade efter till yngsta sondottern, så allt var inte misslyckat i dag.
Det var lite speciellt i dag, det tyckte jag. En del dagar funderar man mer på hur det blev och vad man tänkt och gjort. I dag var det inte bara bröllopsdag, det var Tvåans födelsedag (samma dag jag hade tagit körkort), och så var det också födelsedag för en avhållen äldre vän, Äldstas doppräst. Och vår avhållne läkarvän, han som hjälpte oss så mycket när maken blev sjuk, det var hans födelsedag också. Jag saknar honom fortfarande. Jag minns att han sade att maken mycket väl kunde leva tio femton år och det var arton år sedan. Det är en lite konstig tanke. Jag har gjort mitt bästa för att han ska ha ett så bra liv som möjligt. Jag antar att jag hade kunnat göra saker bättre, självklart, men jag har gjort mitt bästa. Ibland blir jag irriterad på en omgivning som ska komma med tips utan att inse att stroke är väldigt individuell skada, eller som kanske säger att det är klart att ni kan göra det här, vad det nu är, nästa år också. Det är väl inte helt enkelt att förstå exakt hur hans begränsningar ser ut eller, för den delen, hur mycket energi det tar för mig. Det behöver ju ingen annan bekymra sig om. Nå, en dag i taget. Ständigt.
Det är väl att ta i, om man skulle säga att det varit ljust innan heller. Dimman har legat tät hela dagen, men det har varit plus sex, så det är förstås naturligt. Och vi hade fikagäst på förmiddagen, så maten blev en halvtimme senare än vanligt. Men jag har fixat veckans tvätt av makens skjortor, två grahamslimpor ligger på diskbänken och snart ska jag baka lite tekakor. Det är så praktiskt att ha i frysen. Jag sitter och känner att kanske skulle jag byta gardinerna i köket och bära ner lådor från vinden, men samtidigt känner jag att jag får vara lite försiktig med min energi. Visserligen sov jag rätt bra i natt, flera nätter nu med hyfsad sömn. Å andra sidan har det varit rätt kaotiskt sen mars 2020, så jag känner att axlarna börjar sjunka nu, men jag är inte tillbaka i någon sorts normalläge ändå, om det någonsin kommer att hända. Men det var gott med den där vita chokladmoussen och ett litet glas limoncello, så nu har vi firat alla våra gifta decennier.
Det var inte okomplicerat att handla här i kväll. Det var rätt klafsigt på maxis parkering, typ en dm modd och sen skulle jag dessutom panta flaskor och det gör man i en liten skrubb som står längst bort på parkeringen där med modden. Det var rätt jobbigt alltihop, men nu har jag i princip mat för kommande vecka i skåp och kylskåpet. Jag är förstås tacksam över att det är klart. Samtidigt antar jag att jag glömde något viktigt, men i morgon behöver jag inte gå ut ändå. Det lär bli lite snö i natt igen, men sen ska det regna. Jag hoppas att folk tar det försiktigt i halkan. Och självklart hoppas jag att vår egen natt här hemma blir lugn. I morgon är det vår bröllopsdag och min förhoppning är att jag lyckas laga lite god mat, dessutom antar jag med tanke på morgondagens gäst, att det inte är läge för att lägga extremt lång tid på matlagning
Nyss gick jag ut för att posta ett vanligt brev och det härliga ljudet av rinnande vatten från taket ute var påtagligt. Det betydde förstås att det var snorhalt på trottoaren, men hoppet om en grön jul steg betydligt. Samtidigt är jag lite lättad att vi inte åker till Tvåan i morgon. Jag har, som man säger, skickat henne ‘en slant’ redan i dag, så att hon kan köpa något trevligt i morgon. Och jag har beställt lite blommor till Äldsta till dagen före julafton, men Tvåans blommor hade jag beställt till i dag och hon ringde och tackade, rara hon. Jag tror att jag, trots halkan på trottoaren, satsar på att handla i kväll, så att det är klart. Det var väldigt trevligt att få en bunt vackra julkort i dag. Maken hade f ö ett långt samtal med en vän sen studietiden, det var nog roligt för båda.
Jag har sovit till fyra och då hjälpt maken till badrummet och sen vid halv åtta och det har gått bra. Att nästan få sova en normal natt, och jag somnade om snabbt där vid fyra i morse, det är jag så väldigt tacksam för. Och så gick jag till coop och köpte lite mjölk. Antagligen gör jag tekakor i eftermiddag att ha i frysen. En god vän ringde nyss, han kommer på lite fika i morgon förmiddag. Han brukar komma veckan före jul och ha med en bok till maken och det är väldigt rart. Jag har ju saffransbullar i frysen förstås. Jag känner mig väldigt avslappnad, men det gäller att hålla fast vid det.
Väderappen visade lätt snöfall. Det var fel, det snöade stora flingor och blåste rätt mycket. Jag borstade av bilen och körde fram den till porten och gick upp och hämtade maken. Sen åkte vi iväg till kyrkan i snöyran och jag fick en bil som körde väldigt långsamt framför mig. När jag skulle svänga upp i allén till kyrkan så blev det lite skakigt, men det gick bra. Sen var det förstås dags att plocka ihop rullstolen och så kom dagens tjänstgörande präst ut i snöyran och välkomnade oss, rara han. Och det var en fin gudstjänst. Jag satt och tittade på den allra yngste deltagaren som stod där och beundrande tittade på sin ingifte morbror och mycket allvarsamt höll sin lilla pekbok precis som morbrodern höll sin psalmbok och så dom små skära tårna mot den mjuka blå mattan, så fint. Sen tog vi oss hem och har ätit en god lunch med vaniljhorn till kaffet. Och det har slutat snöa.
Det är ingen idé att tro att saker ska gå på räls eller att jag ska klara av att multitaska. På eftermiddagen ställde jag mig och slog in julklappar, bra att vara klar, förr stod jag och slog in frenetiskt kvällen före julafton. Och jag planerar att göra en städinsats i badrummet på måndag och sen handla på kvällen. Tisdag är det vår bröllopsdag (och dessutom Tvåans födelsedag), och eftersom vi stannar hemma tänker jag att vi kanske kan äta något lite extra. Sen är det förstås rimligt att jag plockar i ordning extrasängen till Yngste och lite dukar brukar jag byta. Men långsamt och stillsamt, med fokus på den egentliga anledningen till Julen.
Med stigande ålder tappar de flesta förmågan att höra syrsor. Hos oss har vi tvättmaskinen. Den gnäller väldigt när den är klar. Redan när vi bodde i grannlägenheten var jag irriterad över vår nuvarande tvättmaskin, för jag hörde den genom väggen och nu är den förstås ännu mer tydlig. Maken hör den inte alls, så där har han tur. Men nyss när jag stod ute hörde jag tunna toner från fåglarna i träden här. Trots att det var -12, så lät de ändå. Och jag var tacksam att jag kunde höra dem, det var liksom ett förebud att det kommer andra tider. I övrigt stiger temperaturen lite långsamt här, så i morgon när vi tänker oss till kyrkan, så lär det bli betydligt bättre -2, så det ska väl ordna sig. Och i natt har jag sovit nästan åtta timmar, med bara två korta avbrott, tacksam för det.
Tigerliljan's Weblog 