av diverse aktiviteter. När jag i all hast höll på och kammade mig ringde Äldste. Han sa att det var barnkör på eftermiddagen i deras kyrka, så lite raskt bestämde vi att jo men, vi kör på det också. Så nödtorftigt kammad åkte maken och jag till en ljus och givande högmässa i kyrkan vid sjön, och sen vilade maken. Och vi åt lunch, infryst från förra lördagen, tacksamhet över det.

Sen ringde Äldste igen och bjöd på glass och kaffe innan körtjosan. Så då gjorde vi så. På morgonen hade vi haft lite bråttom, och jag körde lite snabbt femtio meter mot enkelriktat. Jag såg att det inte fanns minsta trafik i närheten, men på eftermiddagen fick jag förstås vara mer laglydig och köra en betydligt längre sväng för att hämta upp maken, men det gick bra. Om det är varmt och inte regnar, och man dessutom är ute i god tid, så fungerar det.

Och så var det eftermiddagsgudstjänst med barnkören, lite av hela havet stormar s a s, och lilla minsta var rätt överväldigad av alltihop och stod och rullade ihop sin söta klänning under hakan, hon har en så rar liten mage. Ömma modern fnissade lätt uppgivet. Vi har alla varit där.

Sen handlade jag på hemvägen och hade betydande svårigheter att hitta en parkeringsplats. Men nu har jag bestämt mig för att köra bort bilen till svärmors lägenhet, så står den där i morgon, när jag ska tömma det sista.

och till salu, så tror jag verkligen på allvar att jag hade sålt den till dom som kom och tittade. Jag kan verkligen vara väldigt säljande och trevlig, jo då, ni som känner mig behöver inte se så förvånade ut, just i den situationen har ni förmodligen inte träffat på mig. Men har man sålt järnvägsvagnar med porslinselefanter i olika storlekar, så har man. Just sayin’.

Nu beror det iofs inte på min säljande förmåga, jag gissar att det lite beror på när dom kan få tillgång till den lägenhet dom ju behöver. Dom gav inte intryck av att vara folk som ständigt spelar jättehög musik eller så, så det var en anledning till att jag var extra trevlig. Vi får se.

Och sen ringde Äldste (f ö en gång i världen klasskamrat med hyresvärden) och uppdaterade om svärmors mående, som varit lite mer komplicerat än hon velat (kunnat?) meddela maken. Hon hade alltså ett gammalt sår, inte alls tillfredsställande läkt, där hon slog sig i halkan, och har haft rätt rejäl infektion där ett tag, men nu efter antibiotika och professionell hantering av omläggning, så verkar det åtminstone gå åt rätt håll. Knepigt.

– en liten solglimt! Alldeles nyss utanför mitt fönster! Men så vidare mycket regn blev det tydligen inte i natt, för den mesta snön ligger där den ligger. Vi snackar iofs inte om en halvmeter, så jag får väl stå ut så länge. Men den smälter lite, lite.

Och mentalt laddar jag för morgondagen, tjugondag Knut, när jag har tänkt röja julsaker. När vi bodde så jag knappt hade några grannar att fundera över, så hände det att alltihop blev kvar en vecka till. Men numer är det bara en julgran, som dessutom bara viks ihop och läggs i lådan till nästa Jul. Och övriga saker är rätt koncentrerade, så jag räknar med att det går fort. Fast gardinerna i köket är rätt neutrala, så dom brukar hänga med ett tag till. Och jag läser om hur folk pysslar med sina hem och grejar med nya prydnader. Själv tittade jag igår på billy låg och funderade på om vi ska skaffa nån sån i stället så småningom. Då när jag har downsizat bokförrådet.

i hemmet, mellan kyrkan och färden till Äldste. Det är praktiskt att nyttja den egna toaletten. Även om det just i dag innebär en extra liten promenad i snöyran, stillsam snöyra, men ändå. Jag kan bara hoppas att bilen inte ska behöva skrapas efter en så liten stund.

En fin Högmässa, någon skulle förstås fromsint säga att alla Högmässor är fina. Men jag är tacksam för dagen hittills, ett milt fniss över den ambitiöse och duktige predikanten, som sa – ‘eftersom det är söndag i dag så får ni lära er ett grekiskt ord, skitsomai’ och det är ju aldrig fel.

Men nu ska vi hämta upp svärmor. Och åka lagom fort.

Halv fem ska jag börja laga maten till morgondagen. Nu har jag en mandeltårta med gul kräm i kylskåpet och en chokladtårta med lätt kaffesmak står och vilar sig på köksbordet, den väntar på sin smörkräm bara.

Och disken står i stället, så jag kan röja undan allt, när jag börjar igen.

Och maken såg att ett tåg stod stilla utanför fönstret – jag märkte ingenting, det hade kunnat stå där länge utan att jag hade reagerat. Så jag gav mig ut på nätet å hans vägnar och lyckades hitta orsaken. Man kan säga att det har stått många stackars människor och väntat länge på ersättningsbussar, men nu verkar det som om man har fått lite snurr på verksamheten.

– varken maken eller jag vaknade i natt, dvs jag vaknade kvart i åtta. Det är faktiskt alldeles märkligt. En hel natts sömn.

Det är svalare i dag, men inte så man hackar tänder iaf. Och jag kom ihåg att det fanns lite fryst avokado som man skulle kunna ha till guacamole till den rökta makrillen, som jag alldeles snart ska gå och köpa.

Och i onsdags kväll trodde jag att jag drabbats av den klassiska höstförkylningen, men den kom av sig, tror jag.

F ö skulle jag kunna tänka mig att sova en hel natt till. Omedelbart faktiskt. Man blir inte klar med sömn så där genast. Men jag ska kamma till mig och borsta tänderna och handla makrillen.

– och jag andas lite hjälpligt. Äldsta och Tvåan och deras barn och hela Äldstes familj kommer hit på lunch på tisdag. Och på onsdag blir det avlastning, det blir faktiskt det. Tacksam för det.

Och så är veckohandlingen avklarad. Jag förstår faktiskt inte varför folk inte märker att dom står med sina vagnar på ett väldigt smalt ställe, varför dom tittar förvånat och säger, med lite stött tonfall, – ‘vi står visst i vägen?’. Men det ger rika tillfällen att fundera över hur olika människor är. Och när jag skulle hugga min scanner så stod en asiatisk kvinna och klagade över att hon inte fick sin att fungera, tio meter längre fram stod en kvinna och svor på franska och lite längre bort ropade någon på sin engelska man. Och allihop ska vi samsas på dessa kvadratmeter.

Men nu sitter jag här med mitt äpple och lugnar ner mig.

och sparkar igång veckan. Fast jag antar att dom allra flesta har hunnit till fikapaus redan. Vi har lite senare vanor här. Så jag ska kamma mig och borsta tänderna och sen ut i den dimmiga omgivningen. Min klocka äter batterier, åtminstone känns det så. I går hade den dött igen. Och eftersom jag ska vara borta i veckan och tycker det är praktiskt med klocka då, så går jag till lilla butiken. Dit jag ska finns ingen som byter klockbatteri, det vet jag. Å andra sidan, om jag bodde där, skulle jag skicka efter på nätet och byta själv.

Och sen ska jag till apoteket, favoriter i repris. Kanske tittar jag in och får en kopp svart kaffe hos Bra Grannen. Det är åtminstone en möjlighet.

Och sen ägnar jag mig åt att oroa mig för dom synnerligen vuxna sönerna. Jag får konstiga drömmar av den där oron också. Men jag ska baka limpor på eftermiddagen, doften har en lugnande effekt.

en del i natt, men det verkar fungera nu. När jag skulle tvätta maken blev vattnet plötsligt téfärgat, men det ordnade sig efter lite spol. Och jag var nöjd med att jag kokade gröten på det redan upphällda vattnet. Det såg lite dystert ut i toan också, f ö.

Och jag bestämde, när jag varit uppe med maken vid halv sex, att det nog var för kallt att cykla vid åtta, så jag stängde av mobilen och sov en liten stund till. Med mycket oroliga drömmar. Jag skulle någon annanstans, och jag var tvungen att klättra uppför en stege och en liten tant var före mig och hon hade så ont i benen och hon lagt dom i lådor, som hon bar med sig där på stegen. Ja ja. Sen vaknade jag och skulle tvätta mig och hade jättekonstiga märken på halsen, torkat blod visade det sig. Jag hade slagit upp knogen på höger ringfinger, hur nu det gått till.

Så snart är vi klara att möta resten av dagen.

kom det andra påminnelsesms:et från tandläkaren, det första kom i lördags. Och, som sagt, det skulle inte göra så mycket om dom inte avbokat tiden stup i ett. Det konstiga är dessutom att mina tider aldrig skickas sms om, jag ska fråga varför i dag.

Och jag passar på att lämna tillbaka böckerna på biblioteket och rentav köpa toapapper när jag har bilen igång. Det är inte roligt att cykla med en mindre bal toapapper på pakethållaren.

Och maken är stressad över att vi har en tid att passa. Och det betyder inte alls att han på minsta sätt kan praktiskt hantera det hela, han kan ju inte skynda sig, han kan bara tjata om att vi måste se till att vara i tid. Det är mycket frustrerande för oss båda.

Sen funderar jag på det här med folk som måste vara lösningsorienterade och komma med totalt ogenomförbara tips i livets olika lägen. Ibland är det faktiskt bättre att man låter bli. Det gäller inte maken den här gången, faktiskt, men det finns annat i livet.

Nu ska jag kamma mig och frenetiskt borsta tänderna, det är mitt sätt att delta, jag tror väl inte direkt att dom kommer att uppmana mig att gapa.