Tigerliljan's Weblog

kvar att skriva till handläggaren om avlastningen, men annars är listan klar. Och jag kom rentav ihåg att hämta ut mitt paket på maxi i morse, paketet var mina vinterbyxor. Jag kommer att klara snö och kyla bättre med dom, tror jag nu iaf. Och mardrömmen var förstås att dom inte skulle gå om mig – ständigt denna tvångstanke – men det gick rätt smidigt att få plats med jeans och sidenkalsonger under. Så nu är det makens engelska keps jag väntar på.

Och jag hoppas att det blir lite lugnare i morgon, men jag ska till tandhygienisten, och det tycker jag är rätt jobbigt. Det där att känna sig som sex år igen, men det är bra att det finns. Fast det är rätt äckligt, det där joxet som dom kletar på.

redan, fast det inte ens är lunch än. Jag cyklade till maxi och som så ofta blev det mer regn och motvind på hemvägen. Men jag tittade in på verkstaden och min bil var klar, så jag trampade hem och gav maken frukost – mig själv också – och såg till att han fick kläder på sig. Sen fick han skriva under en ny fullmakt och jag jagade upp grannar att bevittna igen. Och sen hade jag mailutbyte med juristen, som turligt nog skulle vara på fyrtio minuters bilresa från mig på förmiddagen, så jag slapp köra en timme i var riktning iaf. På vägen hem passerade jag ett rökeri, där folk säger att laxen är jättegod, så jag stannade och köpte rökt lax och romsås, så jag skulle slippa laga mat.

Fast när jag skulle starta bilen där vid rökeriet, så trasslade den precis som innan jag lämnade in den. Men den kom sig, och just nu ger jag upp.

Jag har ändå ett par punkter kvar på dagens ‘att-göra-lista’. Det ska skrivas reseräkning för förra helgens utflykt, timrapport till kommunen och sen ska jag försöka formulera mig klart och begripligt om det där med avlastningen. Man är i sånt underläge, så känns det. Och just nu är jag trött, jag kan säga att förmiddagens aktiviteter gick inte precis makens närminne spårlöst förbi. Dvs det betyder att det ska frågas om och om och om igen, samtidigt som jag då försöker hålla schemat klart för mig själv.

dag, kan man säga. Lång text följer. Det startade med att jag pratade med verkstaden, och dom var inte säkra på att kunna hinna bilen i dag, men hur lång tid fick dom på sig? Ja, halv elva, sa jag. Mmmm. Det skulle nog gå, annars skulle dom ta in den på måndag, när rätt gubbe fanns tillgänglig igen. Dom återkom och sa att det nog skulle gå. Ok. Jag gick via kondiset och köpte ett rikt förråd av citron- och chokladbiskvier och arraksbollar. Det var förstås kö på kondiset, f ö. Sen vidare till verkstaden. Kö där också. Och dom skulle försöka, men nej, det gick inte bra med min bil. Dom behövde mer tid. Kanske ville jag, på deras bekostnad, låna en av deras bilar? Jo då, det ville jag. Så jag fick skriva under ett kontrakt och fick en nyckel och helt käckt sa man – ‘den står på baksidan’. Det gjorde den, instängd bland andra nya eleganta bilar, inte precis såna jag ville skrapa, så jag gick in igen och fick hjälp att få ut den. Och det var ju en större och nyare modell än vår enkla, så det var mycket teknik jag inte är bekant med. Men vi åkte käckt i väg, betydligt försenade, maken och jag.
Väl framme hade Äldste redan hunnit fälla en del träd, som vuxit över alla gränser. Vi åt gott och fikade rejält. Och sen fick jag ett mail från juristen att just makens fullmakt inte kommit fram än, och jag blev riktigt irriterad. Vi får lösa det under morgondagen.
Sen åkte vi hem i solnedgången, så vackert. En regnbåge såg vi också.
När vi kom hem fanns det brev om avlastningen 2019, och det piggade inte alls upp mig heller, mars t o m oktober. Innebär det att det inte blir avlastning jan och feb? Och juli har vi aldrig haft avlastning. Och aprilavlastningen ligger helt fel för oss. Och jag skulle vilja ha någon sorts flexibilitet rentav.
Så en mycket blandad dag.

hunnit ändra sig minst två gånger om han vill åka i morgon eller inte. Så jag vet inte hur det blir, det beror ju också på om jag kan hämta bilen. Men nyss kom maken på att det är väldigt dålig mobiltäckning (inte som mannen i Norrland på nyheterna nyss, men ändå uselt) hos Äldsta och då började han noja om att vi kanske missar meddelande från juristen. Och jag andas in och säger att det kommer inte att hända, men han blir ändå orolig, så nu vet jag inte om han ändrar sig igen. Och jag kan bara tillägga att det spelar ingen som helst roll vad jag kommer med för realistiska påpekanden, för han har sin egen logik.

Och i avdelningen betydelselösa detaljer kan noteras att jag klippte mig innan jag tvättade håret här på kvällen. Det har blivit väldigt slitet i topparna och nu hoppas jag bara att det är hyfsat jämnt, det vet jag inte innan jag börjar fläta det i morgon. Och färgen på topparna är fortfarande mörkt kastanjbrun, fast när jag kammar mig så syns förstås det som är närmast ansiktet mest och det börjar få en annan färg, rätt mycket gråare. Inte konstigt alls, och jag vänjer mig.

nu. Jag fick efter ett par misslyckade försök kontakt med verkstaden, och man ska byta ut kortdatorn (?), som kanske kommer i morgon. Men han sa att det går bra att köra ändå, så nu sitter jag och funderar på hur vi ska göra. Äldste och hans familj åker tydligen till Äldstas sommarhus och kanske kunde vi också titta ner, det lär ska bli tio grader varmare i morgon.

Det är tydligt nu, det här med vintertiden, så mycket tidigare det blir mörkt. Och alldeles snart börjar det som någon en gång kallade ‘hundradagarstunneln’, mörkret hundra dagar runt Jul. Jo, jag tyckte det var väldigt besvärligt med hettan i somras, visst, men för den skull är jag inte entusiastisk över mörkret och kölden nu.

Äldstas familj. Tjugo i tio hade dom ätit frukost och packat in allt i bilen och var på väg igen. Och då hade vi hunnit sitta och prata vid frukosten också, det var så roligt att dom kom förbi och jag hoppas förstås att dom får ett fint höstlov.

Jag lämnade in bilen vid halv åtta och gick hem och det kändes ganska milt, +2°. Sen lyckades jag missa ett samtal från verkstaden för en halvtimme sen, men vi får väl kontakt senare.

Fast jag avvaktar lite med att gå upp till vindsförrådet med en madrass. Jag har inte riktigt känt in det här med vintertiden, men jag ställde om lamporna i går iaf. Och i morgon är planen att ta lite sovmorgon, det brukar inte bli så enkelt, men kanske.

håller på att lägga sig över boendet. Flickorna sover – hoppas jag – och Äldsta och svärsonen håller på att ordna till sig för natten. Madrasserna är ordentligt uppblåsta – hoppas jag också – och snart är det min tur att gå ut i badrummet. Köket är åtminstone hjälpligt uppröjt, så pass att vi kan äta frukost i morgon, när jag kommer tillbaka från bilverkstan, till fots alltså. Och det lär ska vara ca -1° då, men på tisdag ska det bli +13° eller så. Så det är väl en klok strategi att strunta i att flytta in olivträdet, dom ska väl tåla lite strapatser.

Det hade f ö varit rätt mycket snö utefter vägen även om just vi har sluppit. Jag tror att maken och jag äter soppa med vita bönor i morgon, det känns som en rimlig ambitionsnivå efter dagens pyssel.

på många sätt det här att världen är annorlunda, mycket är elände, men mycket är bra också. Maken har en keps, som han älskar varmt. Den köptes för väldigt länge sen i en affär, som upphört numer. Men här på söndagseftermiddagen kan jag titta runt och hitta liknande hos en firma i London, den är engelsk den avhållna, och även om maken var lätt besviken att inte exakt likadan fanns, så bestämde han sig för att det kunde gå an. Den heter Balmoral och är i en lätt mönstrad tweed, lagom för den kommande vintern, tänker jag. Nu räknar jag inte med att maken ska ha den nya lika länge som den som ska få vila sig, det vore rätt orimligt faktiskt, men om man slår ihop kostnaderna för dom här två och den sammanlagda användningstiden, så blir det ändå rätt prisvärt. Och den hittillsvarande har jag redan lagat bortom det rimligas gräns.

åtminstone lite grann. Äldsta och familjen är på väg och beräknas komma strax efter halv sex, typ. Och när maken och jag kom hem från kyrkan – ingen snö – så satte jag raskt igång och har nu två limpor och en köttfärspaj på bänken. Dessutom har vi ätit en god middag och jag har skrubbat handfat och speglar i badrummet. Det står en del disk i köket, men det ordnar jag snart.

Morgonen blev så där knepigt kaotisk, när maken inte kom ihåg att han ska äta gröten innan han rakar sig och borstar tänderna, och då tar det en extra stund av diskussion innan han är på banan igen. Och Braunschweigklockan hade inte ställt om sig den här gången, så jag tog ut batterierna och satte tillbaka och satte den i fönstret, men än så länge har den inte fått kontakt med centraluret. Och sen har vi fyra tajmrar som jag får kolla hur mörkret faller i eftermiddag, det blir väl bra.

Mer eller mindre omedelbart att jag kunde göra som Crill rådde mig till i kommentaren, så det här är ett av svärmors glas, det känns passande. Och jag har ställt om alla klockor utom den som står framför maken. Braunschweig hoppas jag håller reda på köksklockan.