maj 2022


Jag har funderat på att veckohandla senare på dagen, men jag kom upp lagom tidigt i dag, så jag satt i bilen kvart över sju. Det är väldigt skönt när man är hemma igen och har plockat upp allt i skåpen. Och jag hade tur så att det inte regnade och jag har också lyckats ta en promenad utan regn. Och så kunde jag prata med Äldsta när jag promenerade, också bra. Hon och äldsta dotterdottern tar tåget till Tvåan nästa vecka ett dygn för att vara med på mitt äldsta barnbarns student bevars. Det blir fint att träffas när det går numer. För ett år sen konfirmerades yngste dottersonen och ingen fick vara med. Nog var det väldigt konstigt.

Två tillbaka. I dag är det inte så tydligt med försommaren, det började regna och bara fortsätter. Ganska kallt och mörkt för årstiden, jag somnade i fåtöljen och har svårt att få upp både värme och humör. Jag tittar på väderappen, men det ser likadant ut resten av veckan. Min varma tröja blir väl klar till vintern.

Sen funderar jag på fortsättningen av sommaren. Tanken just nu är att vi ska ta oss i väg till den traditionella veckan, dvs lite osäkert hur många dagar vi verkligen deltar. Och det gäller att tänka på detaljer, t ex var det lite trassel för maken att komma upp ur sängen där, så jag har letat upp nån sorts möbelförhöjare, som jag kanske kan ta med. Och så får jag fortsätta fundera.

Man gör ju det, på olika sätt. Just i dag vände jag bladet på veckoalmackan och fast jag mycket väl visste det, blev jag ändå förvånad. En av dotterdöttrarna fyller år fjärde juni och det har hon förstås alltid gjort i sitt unga liv. Jag har frågat dottern om det fanns något specifikt önskemål, men det har inte blivit napp. Och så är det nu på lördag, pingstafton dessutom, och posten med sina konstiga nya utdelningsrutiner. Men jag kom ihåg att jag hade en betydligt tidigare inköpt present i en låda och en sån där postpåse, så jag slog in det lilla paketet och stoppade i påsen, skrev adress och lade i den stora gula lådan i närheten. Sen gick jag hem i det begynnande regnet och gick in på en hemsida med roliga örhängen och beställde fyra på rak arm för att ha lite reserv här hemma.

Svärmors kusin Rut fyller 96 nästa gång, men nu är hon rätt krasslig och hennes son, makens tremänning, har börjat rensa papper. Han hade kommit med det här brevet till Äldste, en inbjudan till begravning av makens morfar. Han dog av bukhinneinflammation, antibiotika fanns inte då, och den relativt unga änkan, 39 år, stod där med fyra barn. På tio dagar ordnade man alltså till begravning, som skedde i söndagens gudstjänst och de inbjudna gästerna skulle alltså infinna sig i sorgehuset kl 7, där rejäl frukost skulle serveras innan alla åkte till kyrkan. Och jag tänker att det blev inte särskilt mycket sömn för änkan och pigorna där på natten innan och gästerna fick väl också pallra sig upp rätt tidigt.

Det är väl blomman för dagen ändå. Jag minns det åtminstone som att mamma alltid fick liljekonvalj på Mors dag, en dag som för all del inte firats så väldigt i min egen familj. Men idag var vi ju bjudna på kaffe hos Äldstes familj, med egenodlad rabarber, så gott. Ett av livets tacksägelseämnen, att tåla rabarber. Och så fick jag en bukett liljekonvaljer som doftar underbart, ja redan i bilen på vägen hem. Och försommaren just i dag är både varm och vacker, så där så det nästan är plågsamt vackert att åka genom lövträdsdungarna.

Sen råkade jag vakna fem minuter innan larmet i morse och stängde av det och vaknade på riktigt en halvtimme senare, men det gick ändå. Ibland är jag ohjälpligt optimistisk.

Den blev klar här på eftermiddagen, så bra. Och två middagar i frysen. Äldsta satt ett antal timmar på akuten, inget farligt, men en besvärlig blödning i ögonvitan och hon fick två salvor, hoppas det blir bra. Äntligen fick jag ner dom stackars petuniorna i lådan, så det blir bra sen. Och så ringde svärdottern och bjöd oss på kaffe i morgon eftermiddag, kanske rabarberpaj om den har kommit upp tillräckligt. Ett bra liv.

Man blir det inför det okända. Före maten här hörde jag väldigt höga ljud av okänt ursprung. Det fortsatte och fortsatte. Nå ja, maken och jag åt vår pasta och diskuterade ljudet. Maken tyckte det lät som en grävskopa som hakade upp sig, men jag trodde det var nån sorts festlighet. Till slut tog jag på mig skorna och gick till torget. Hela samhällets indiska befolkning (jo, dom är rätt många) stod på torget och i mitten stod vitklädda personer med enorma trummor, som dom hamrade mycket energiskt på och bredvid stod någon med en orange flikig flagga. Alla såg väldigt entusiastiska ut, så lugnad av att det inte var kriget den här gången gick jag hem.

När jag skulle hämta mitt lilla paket på posten kastade jag mig ju ut i fredagstrafiken på vår esplanad och det är alltid en märklig upplevelse. Äldsta sade nån gång att det är värre än rusningstrafik i Miami. Folk kliver ur sina bilar och slår upp dörren totalt glömska av att dom själva nyss kört just en bil. Lite kaos blir det och jag glömmer varenda gång hur det är. Dessutom pågår just nu nån sorts rally i närheten och det betyder att det är rätt mycket motorverksamhet låter det som. Ah ja, det går väl över. Det är fortfarande rätt kallt ute och jag har inte lyckats plantera om mina petunior. Det är en dag i morgon också.

Alltså vädret. När jag hade duschat maken, bytt lakan och laddat tvättmaskinen tittade jag ut. Strålande solsken. Kanske vore det läge för en liten promenad? Men jag hann lyckligtvis inte ut innan den kraftiga regnskuren vräkte ner. Och så där håller det på. Dessutom har jag fått avisering om ett litet paket som finns på minimala posten. En annan dag hade jag kunnat promenera, men nu är det inte alls lockande. Inte ens min regnrock skulle hjälpa mycket i skurarna som kommer här. Kanske tar jag bilen. Jag brukar hämta grejor så fort jag kan, visserligen har det inte hänt hittills att jag glömt, men för säkerhets skull.

Bokstavligen. Nytt väder i princip var femte minut. Med stor tur tog vi oss både in i och ur kyrkan utan regn. Maken går ju in, långsamt, och om det regnar hinner han bli väldigt blöt. När han ska till bilen brukar vi låna kyrkans rullstol, så då går det fortare, men om det regnar blir ju stolen väldigt blöt, men i dag slapp vi det. Och när vi gick ur bilen så fick vi syn på en god vän, som nog bor 15 mil bort, lite oväntat. Fast han kommer tydligen från början från Norrbotten, så avstånd är en annan sak då. Han och familjen var tydligen bjudna av kyrkoherden iofs.

När vi kom hem gick jag och hämtade ett paket i en sån där lucköppning, smidigt, men fast det bara är ett kvarter bort så hann vädret skifta, fast det var kraftig blåst konstant. Sen somnade jag lite i fåtöljen efter maten. I går var ju en fin dag, och jag lade mig nog en halvtimme tidigare än vanligt och jag hade en förhoppning att kanske sova nästan fyra timmar i första vändan, men inte då. Maken vaknade efter en dryg timme, när han varit i badrummet somnade vi visserligen om båda två, men det var ändå lite segt sen.

Nästa sida »