Tigerliljan's Weblog

fast jag med min fästingtalang har mest varit inne, dvs nyss satt jag ut på uteplatsen och läste en timme, väldigt skönt.

Och jag klippte maken, det ser bra ut. Ibland blir det bättre än annars. En gång när jag hade klippt Yngste och han ett par veckor senare gick till frisören, sa proffset – ‘ja, du ligger i lumpen, jag förstår att det är nån av kompisarna som klippt dig’, och Yngste sa att han hade inte sagt då att det var mamma. Ah ja, vi har iaf för länge sen tjänat in klipparen. Och Äldste hade haft ett ärende i närheten och kom förbi just när maken och jag satt oss vid pastan, men han fick ett par skinksmörgåsar, så han inte föll ihop.

Och annars har jag mest suttit och läst, hon skriver bra, ms Vine. Och maken upptäckte plötsligt en bok, som jag köpte och läste för ett tag sen och som jag trodde att han skulle gilla. Den har bara legat där, troligen blev han distraherade när jag visade den första gången, för nu var han väldigt entusiastisk. Fast jag har ju läst ut min bok nu. Jag får gå till biblioteket på onsdag, innan hinner jag inte.

i måndags. Nog är väl titeln ‘Du behåller din plats i kön’ – Martin Wänerholm heter författaren – lockande. Alla dessa telefonköer man suttit i. Men tyvärr, kommentarerna av författaren var rätt roliga, men novellerna som man förmodas läsa där i kön, gick inte hem hos mig. Det kan bero på att jag ofta tycker att noveller blir för korta, jag vill veta mer hur det går, typ. Och nu har jag kvar Barbara Vine ‘Sotarens pojke’ och den hoppas jag på, den är iaf 378 sidor och en person med gott omdöme rekommenderade Vine för ett tag sen. Det fanns två böcker av henne inne i hyllan, men den andra handlade tydligen om en svensk (!) au pair i engelsk familj, och det kändes som om det vore bättre att ta den här först.

även om det inte riktigt var meningen i dag, men det gjorde inget å andra sidan. Så rätt många timmars sömn blev det. Tacksam för det.

Och när jag skulle borsta tänderna i går kväll så hittade jag säsongens fjärde fästing på min kropp. Detta är osannolikt. Vad är det som gör att jag är en sån fästingmagnet, eller är hela världen översvämmad av fästingar så att alla andra har det likadant? Så många frågor, inte så många svar.

Och så skrev jag på fb att jag inte fått ett papper, som jag tyckte mig behöva. Det kan alltid uppstå fel, t ex kan posten göra fel, andra rutiner kan ha hakat upp sig. Nå, det ordnade sig och någon ska skicka pappret till mig, bra så. Fast varför någon annan var tvungen att berätta att vederbörande fått det, fattar jag inte. Någon erbjöd sig att scanna och skicka och det var rart, men varför berätta att man fått det? Ytterligare en av dessa frågor utan svar.

fästingborttagare i dag. Jag fattade inte omedelbart vilken rubrik den fanns under på apoteket, men det dök upp en liten människa och kunde visa mig. För när jag plockade den där i går kväll tyckte jag att den jag använt hittills verkade ha blivit lite trött, så eftersom jag tydligen är favoritmat för traktens fästingar, så har jag nu gjort mig beredd.

Och i övrigt kan jag bara konstatera att det här pysslandet vi håller på med tar väldigt mycket både tid och energi. Fortfarande. Och jag tänker nu med tacksamhet på att v 33 så blir det avlastning. Men det är rätt långt dit förstås. Och i morgon ska jag börja fundera på födelsedagspresenter till dom två barnbarn som fyller år v 25.

Och så är det annat där jag måste fokusera på helt andra saker, en lättnad i sig.

efter kvällstét i den bekväma fåtöljen i solskenet. Fast jag vaknade efter en kvart, lätt desorienterad i tid och rum. Men jag tog mig samman och tvättade äntligen håret, som jag borde gjort i tisdags, men nu så. Och när jag handlade förut passade jag på att skaffa hem en sorts mjölkliknande produkt som Yngstes flickvän kan nyttja. Hon har liksom inte skandinaviska eller för den delen masajgener, så komjölk kan bli lite mycket. Dom kommer inte förrän måndag, men den där produkten hade sista förbrukningsdatum nån gång 2019, så det känns tryggt.

Och det lär ska bli svalare i morgon, det är inte utan att jag hoppas på det. I april, tror jag det var, köpte jag ett par snygga jeans, som jag tänkte skulle bli lagom till sommaren, rätt ljusblå med lite glitter på bakfickorna och jag tänkte att när det är så där 14 – 16 grader i sommar, så blir det perfekt. Och det blir det väl sen, men hittills har jag inte alls använt dom, jag har inte ens klippt av prislappen än. Men jag har lagt upp dom.

förstås, som jag fastnade länge i. Och sen hamnade man i en central växel och jag frågade efter en något mer lokal person, jo då, jag skulle bli kopplad till en namngiven person och sen blev det alldeles tyst i luren. Efter ett tag fattade jag att jag var bortkopplad och då hade jag ändå hemsidan uppe med bild på den där personen jag fått namn på, så då ringde jag direktnumret. Han hade märkt att det blev tyst också i hans lur. Hur som, så har dom inte den sortens tjänster som jag ville ha. Ok, då vet jag det.

Så när jag gick till coop och köpte skinka, så kunde jag titta in på ett annat, fysiskt ställe. Det tog rätt lång tid att få ett papper, men det gjorde verkligen ingenting, jag väntade så gärna. Dom hade den mest förtjusande effektiva luftkonditionering, si, jag hade kunnat stå där fem minuter till. Ungefär som när man öppnar kylskåpet och tycker det är rätt trevligt.

att i morgon kan jag ta lite sovmorgon. Och då muttrade kroppen -‘tror du det?’ och sen vaknade jag vid fyra och kunde inte somna om så värst förrän efter sex. Då hade jag hört tidningen komma, men jag var inte så pigg att det var nån idé att gå ut och börja läsa. Det blir lite segt efter en sån natt, kan jag berätta. Och självklart är jag tacksam att det oftast är bättre.

Sen har jag haft lite kontakt med handläggaren för avlastning. Man flyttar kommande från v 32 till v 33 och sen är det klart med v 37 och 45. Mellan där är det lite annat som behöver organiseras, så då får vi se.

Och jag försökte ringa ett telefonsamtal till någon som är på semester till måndag, så då får jag återkomma. Och just nu sitter jag och stressar upp mig betydligt över ytterligare ett samtal jag ska ringa. Det är folks jobb att svara i telefon, men det är jag som är stressad, trots att jag är beredd att betala dom. Märkligt.

när jag satte mig i bänken för att lyssna på musik, orgel och piano, så upptäcker jag sommarens tredje fästing på vänster arm. Och jag andades in, så gott jag kunde, och satt behärskat kvar förstås. Men när vi äntligen kom hem, så tog jag bort den förstås. Och undrar lite stillsamt om jag borde skaffa ett sånt där halsband, som hundar har. och så undrar jag hur många fästingar jag kan tänkas ha på ställen jag inte ser. Och så undrar jag om jag kan ha fästingar i hårbotten. Och maken säger att jag är paranoid. Lätt att säga, ja.

på möjliga och troliga scenarior och alltihop är ganska utmattande. Och maken glömmer då och då vad som sagts innan. Det underlättar inte särskilt. Samtidigt är det rätt klart vad han vill, så ingen osäkerhet där åtminstone. Det gäller bara att ta sig framåt ett steg i taget. Och så funderar vi på vad begreppet ‘guldkant på tillvaron’ rimligen innebär i vårt fall. Just i vår familj har ordet ‘guldkant’ numer en klart tveksam klang, men principen finns ju. Och sen tänker jag på att det har så länge människor trampat på denna jord och betraktat sig som ägare av någon bit av denna jord, så har arvsskiften inneburit svårigheter. Någon har alltid tyckt sig vara illa behandlad, någon annan kan ha haft rakt motsatt uppfattning. Och jag personligen hade hoppats att min mycket underliga konflikt om en duk (jo, det är sant) med min halvbror i samband med mammas död, skulle ha varit min sista erfarenhet i branschen, men det var en överoptimistisk tanke. Ah ja, maken lyssnar på Brandenburgskonserten och friden förfaller vila just här.

var på en liten utflykt på förmiddagen. Dvs innan dess hade jag handlat och fixat gröt och maken var påklädd. Sen åkte vi och pratade med någon som har stora kunskaper i vår problematik. Det känns lite befriande att prata med någon som vet vad som gäller, det är alltid enklare sen. Fast problemet kvarstår förstås, att den som tror att en värdering – tagen ur luften – nog är dom pengar man i princip nästan redan har i plånboken, den är svår att övertyga om motsatsen.