april 2020


som ibland fungerar. Vi har t ex tittat på valborgsmässoeld (inspelad) och den här gången sluppit frysa häcken av oss. Fast förr, när vi gjorde det live, brukade jag hjälpa till med fyrverkerierna som fanns på den tiden. Och sen ringde Yngste via Facebook, så vi kunde titta på varandra, åtminstone kunde vi titta på honom. Det är lite svårare att vara två pers i en mobil. Men det var roligt att se hans balkong och gardinerna och hans väldigt frodiga palettblad. Vi kan möjligen testa en annan gång. Fast det är dystert att se sig själv i den lilla rutan, jag antar att det beror på tekniken att jag ser så sliten ut. Det kan åtminstone vara tekniken. Det kan vara sömnbrist också.

näsan här hemma. Saker som i vanliga fall bara är enkla är betydligt mer komplicerade nu, det får vara så då. Jag skulle egentligen bakat ett par kryddlimpor i eftermiddag, men det tog liksom slut där. Det finns en del bröd i frysen, så jag tog fram en bit grahamslimpa i stället och informerade maken. Han gillar den också, men tycker kryddlimpan är speciellt festlig, men nu blev det så här. Det känns som om jag ger upp, lite oklart vad och varför jag ska känna så, men allt är inte logiskt. Och sen läste jag nån, som verkade informerad, att man nog inte i vårt fall kan räkna med att umgås alls före oktober. Det är obeskrivligt bara att tänka på det. Ingen vet, nej visst, och det jag kallar ett vanligt liv är förstås väldigt långt från vad världens fattiga ständigt upplever. Det är så smärtsamt alltihop.

och snöade till frukost. Faktiskt. Men nu småregnar det bara. Det är tio minuter kvar innan ärtsoppan är klar. Sen får den stå en stund innan vi äter. Kanske värmer jag lite punsch också. Till mig. Maken får glädja sig åt doften. Det var så pass mörkt i morse när jag duschade att jag tände taklampan, annars är det så härligt när solen skiner in genom fönstret i duschen. Det kommer väl ljusare dagar sen. Och varmare. Jag tog ett par bitar choklad nyss mitt i alltihop.

Det är verkligen inte utflyktsväder heller, jag hade hoppats, men det får väl också bli en annan dag. Och jag tänker på stackars kungen som iaf slipper stå på den kalla borggården i dag, han kan ta en promenad vart han vill. Och kronprinsessan slipper äntligen fira födelsedag med konsert på Öland, förmodligen har hon vant sig, men ändå. Fast Antikrundan kommer jag att sakna, apropå inställda saker.

skickad till maxi. Och så klart hakade det upp sig nånstans på mitten och jag fick nästan sammanbrott, men det löste sig till slut. Tror jag. Jag är inte så tålig alls numer. Jag sa till gästen i dag att det är lite samma trötthet som slog till under Gudrun, det här att man=jag går och muttrar för mig själv för att inte glömma nånting. Fast det är illa på andra sätt också nu, rätt mycket känns rätt förfärligt. Och då har jag ändå fungerande el, värme och spis och kyl och frys och så. Men den här känslan att leva i pestens tid, att vara isolerad från nära och kära, det tar djupt. Och jag vill verkligen inte tänka på att det kanske varar året ut, och ändå återkommer tanken. Och så undrar jag en del över makens mående, mitt eget också iofs. Jag är så trött och samtidigt orkar jag nästan inte gå och lägga mig på kvällen, en motsättning, jag vet. Men jag lägger mig i sängen och är alldeles spänd och har mycket svårt att slappna av, det finns liksom ingen vila för mig.

iaf temperaturen. Maken hade vinterjacka och keps och satt på sitt fårskinn, gästen hade sittunderlag och stor filt och också vinterjacka. Men det var en ljuspunkt i allt detta elände, faktiskt, att kunna sitta och prata med någon annan, inget ont om maken, men ändå. Och rabarberpajen var väldigt god, det är helt klart en höjdare. Och vi tog en bit till kaffet efter maten också och det räcker till morgondagens kaffe också. Och maken fick så mycket vaniljvisp han ville ha, han konstaterade att när det finns på boendet så – nästan – slåss personalen om den, så det brukar inte bli så mycket till honom. Nå ja.

Men det är alltså väldigt kyligt att sitta ute nån längre stund, och jag hoppas gästens bilvärme fungerade sen. Det här var en ljuspunkt för oss att bevara i minnet. Och när kommer vi att kunna träffa vänner igen? Inomhus? Och fler än en på avstånd som i dag? Ingen vet förstås, men jag blir så ledsen. Och svärdottern som stod på ordentligt avstånd där på förmiddagen, jag skulle vilja krama henne och tacka så mycket, sitta ner och vara tillsammans.

det kan bli. Häromdagen, när jag såg att svärdottern planterade rabarber, så skickade jag ett sms att om hon skulle se rabarber i affären vore jag tacksam för lite. Och nyss, när jag stod och pysslade lite inför kaffegästen, så knackade det på fönstret. Svärdottern, inte bara med rabarber utan också vaniljsås och en liten låda svenska jordgubbar, ett paket jäst och en chokladkaka. Nog är hon väl alldeles underbar!

Och jag ringde upp kaffegästen i bilen. Hon hade en bit kvar och skulle titta på en sevärdhet utefter vägen, så jag frågade om hon möjligen ville ha rabarberpaj och det ville hon hjärtans gärna. Så nu står den i ugnen och är klar om en kvart. Vi ska ju sitta ute och det är den kallaste förmiddagen på flera dagar, men det hinner stiga ett par grader innan hon är framme, tänker jag. En så bra dag.

den här veckan än förra, det där mathämtandet. Men det går smidigt trots allt. Den här gången var det fyra ganska tunga kassar. Jag är tacksam att vi har hiss och jag stannar utanför ytterdörren och lastar in i ingångshallen och sen kör jag och parkerar. Och nu har jag förstås redan börjat på nästa veckas lista. Den här veckan saknades den där sortens vita miniglassar, som vi gillar, men annars var allt med.

Och jag fick tillbaka kopian på makens deklaration i dag, sån lättnad att det nu är gjort, även om han som vanligt får restskatt, fast jag får mer tillbaka, så vi går plus ändå. Men framför allt är det så skönt att det är klart, jag var ju så väldigt stressad över det här förut. Och jag förstår att min stressnivå höjs onödigt här och nu.

är faktiskt ingen utflykt, och det är läget här i dag. Jag hade hoppats på lite sol på eftermiddagen, men det kommer skurar ideligen.

Och i morgon får vi – förhoppningsvis – besök en kort stund, någon som suttit i karantän ungefär lika länge som vi och som är på väg i egen bil en bit bort. Och vi ska sitta utomhus med vår kaffemugg, jag tar fram en extrafilt förstås, och i dag dammsög jag utefåtöljerna från åtminstone en del av all pollen, och den gröna mattan som finns där var också i behov av dammsugning. Jag sågade ju en bräde där för rätt länge sen, och sågspån försvinner sällan av sig självt. Men vi har inte vant oss vid det här än, jag tror faktiskt inte att det kommer att bli ‘normalt’ heller. Jag satt i går kväll och tittade på kommunens rätt taffliga livesändning av fullmäktigemötet, bara för att se en glimt av Äldste.

och det beror förstås på att jag lyckades få nästan sju och en halv timmes sömn, fördelat på tre tillfällen i natt. Då känns helt plötsligt dagen lättare även om det är jämngrått ute. Och det står någon sorts träd en bit bort från fönstret här och det är verkligen alldeles grönt nu, jag blir lika förvånad varje år. I förra lägenheten såg jag möjligen översta grenarna av ett stort träd, men nog är det märkligt med grönskan som vecklar ut sig.

Och jo, det betyder ju pollen också, mängder av pollen. När jag skulle cykla iväg i fredags tog det en stund att få sadeln så pass ren att jag vågade sätta mig. Och nyss nös jag i badrummet. Min familj hånar mig rätt rejält för att dom anser att jag nyser ‘för högt’. Det är inte så att jag planerar att nysa högt och jag övar inte heller, jag kan i trängda lägen kväva en nysning, men om jag slipper det, så nyser jag. Min farfar nös också rejält, det minns jag. Farmor stod ute på gårdsplanen och hörde att han nös, där på odlingen på andra sidan bäcken. Och jag noterar att grannen under nog åkte iväg med husbilen, för annars brukar hunden bli lite nervös när jag nyser.

som bygger upp mitt liv, eller hur man nu kan se på det. Just i kväll har jag kletat kontaktlim på makens fotortos, dvs den där glasfiberhistorian som han har i skon och som fästs utefter vaden med kardborreband, så att han inte ska släpa tån i marken hela tiden. Det nedre fästet för kardborrebandet har lossnat lite från glasfibern och om fem minuter ska jag klämma till det hela så gott det går, och dessutom försöka fixera eländet över natten.

Och inte har jag så väldigt höga förväntningar på natten heller. Det vore trevligt att sova lite mer än genomsnittligt, det kan jag tänka. I morgon lär det bli lite ljusare, kanske läge för en utflykt. Det är iaf dags att hämta veckans matkasse på kvällen. Jag lade till gorgonzola i dag. Och skivat fläskkött eftersom jag insåg att det kunde vara läge att koka ärtsoppa igen på torsdag. Nu har jag en större och två mindre burkar hemma, men det är bra att ha reserv.

Nästa sida »