april 2018


är inte lätt, kan tänka. Vinterbarnet, mitt äldsta barnbarn, ska konfirmeras på lördag. Så jag tittade på den församlingens hemsida, man har organiserat om sig å det väldigaste där, så jag tänkte att jag skulle inhämta info. Fast det fanns ingen om just det. Andra konfirmandgrupper och tider fanns, men inte just den jag sökte. Någon har uppenbarligen inte lyckats med kommunikationen där. För jag skickade ett lite frågande sms till Tvåan, och hon var säker på sin sak, det är den tiden hon angett.

Jag tänker iofs kombinera det med ett besök på Media Markt också, innan kyrkan tänker jag. Det gäller att passa på.

Och kvällen här var lugn och fridfull. Maken kom visserligen ur rutinerna och kom inte ihåg att han ska ta av sig, men jag påminde förstås. Och jag blev varken förvånad eller upprörd, lugn och fin.

Och jag räknar med att med min rutin så kommer jag att komma på nånting att äta i morgon också, jag hade planerat helstekt kyckling, men sen fanns det bara filéer, men det ska väl gå.

Annonser

glasögonen, trots att hon som stod där i dag sa att det var kanske lika bra att jag behöll dom en vecka till, eftersom det är helg i morgon, men jag morrade lite att jag får skruva till dom rätt ofta, så nu försöker vi. Och jag har mina förra glasögon nu, dom som jag inte hittade när jag lämnade in för glasbyte förra vändan. Det fungerar hyfsat, men det är fortfarande irriterande för mig när jag ska tända mina stackars cigariller, tändandet hamnar precis mitt i underkanten av glasen. Ah ja, det är ju ett mindre irritationsmoment.

Och jag har beställt olika grejor till maken, alla dessa beslut och valsituationer. Kanske lyckas jag äntligen få till färg till skrivaren och två nya skjortor till maken i morgon eller så.

Och jag var för lat för att gå till torget och lyssna på vårsånger, jag tvättade håret i stället.

och solen sken. Visserligen blåser det en del och faktiskt, när vi åt hördes en rejäl åskknall.

Men det är ändå så, att när man vaknar och solen skiner, så är det väldigt annorlunda mot när natten har börjat och tankarna snurrar. I går kväll var det ganska tungt innan jag gick och lade mig. Många tankar på hur lite jag gör, att jag skulle vara mer ömsint, mer förstående, jag kände en stor saknad över att inte ha någon att dela det här med, inte ha någon som kan ge perspektiv på tröttheten och min situation. Och nej, numer har jag inte det, jag kan inte längre anförtro min själ i någon annans händer. Det är ett pågående arbete att förlåta ett svek, att lägga det bakom sig, sår läker långsamt, men ärren är kvar och påminner där i nattens mörker, alldeles förutom den pågående tröttheten.

Men en ny dag är en ny dag. Och mina sidenlakan är tvättade, långkalsongerna också, jag är beredd på resor och en annan vinter. Jag tänker rentav låta bli att stryka lakanet

kom jag ut på en liten promenad. Det går att välja en längre också, men jag tog det lite stillsamt. Och en kortare sträcka sken solen på min rygg också, det var fint. Och alla vitsippor och den väldigt späda grönskan, som bokarna nu uppvisar, det är alldeles underbart. Det är en känsla av tacksamhet att kunna ta en promenad, även om jag gör det alldeles för sällan. Under rätt många år gick jag ut varenda morgon före frukost, men det är inte genomförbart nu, jag skulle vara alldeles för ängslig för att maken skulle behöva upp. Men nu satt han uppe, så då går det. Och där jag sitter kan jag dessutom se blommande körsbärsträd, nog är det vackert.

och maken sitter i inglasade balkongen och begrundar tågen. Jag konstaterar att dom vanskötta pelargonerna har börjat blomma lite tveksamt. Och när vi klev ur bilen efter kyrkan såg maken en vagn med märkningen CFL och blev väldigt upplyft, alltså kom den från Luxemburg, det hade jag missat, om man säger så.

Och vi kom iväg i ganska god tid till kyrkan och där träffade vi förstås bekanta, inte så oväntat, men en del är mer långväga än andra och då är det extra roligt.

Just nu känner jag mig lite trött, kanske inte så konstigt eftersom vi dels var hemifrån förra helgen och jag sen åkte i väg i veckan. Nu återgår jag till det mer stilla livet här hemma. Och med tanke på makens ramlande förra veckan, så har jag plockat fram ett extra armstöd, som fanns på en hylla, till toasitsen, kanske kan det hjälpa lite. Och i morgon ska jag skicka ett mail och fråga vad det finns för alternativ till hjälp att lyfta nästa gång det händer.

slår till på olika sätt. Jag har äntligen skött om mina fötter, som jag borde tagit hand om för flera dagar sen. Det är ju det där med nagellacket, jag lackar alltid tånaglarna, jag kan inte tänka mig att frivilligt gå utan. Och det ska vara en speciell färg också, jag lyckades få tag på rätt sort på Lindex häromsistens, och då hörde det till att man skulle ha topplack också. Ja ja. Jag är van vid att mina fötter ska se ut så där. Fast det här att enbart ha dusch gör ju att jag har en liten balja till fötterna och så sitter jag och läser lite. Nu är det gjort iaf, det är ungefär som det där att slänga tidningarna, det är också typiskt prokrastinerande.

blev det i går, det blir oftast det när jag åker hem. Jag köper en fantastisk bulle med blåbär och vaniljkräm och rentav en del mandelmassa innan jag sätter mig i bilen, och så lägger jag ett äpple strategiskt, så jag ska kunna ta tag i det under färden. Bullen är liksom bara att plocka upp ur papperspåsen, fast i går råkade den sitta väldigt fast i formen. Men jag fick loss den, lite pudersocker på mig själv, men det gick att borsta bort. Och den där bullen är rätt mättande, fast rimligen inte så nyttig, så när jag kommer hem är ofta planen att jag ska göra en omelett. Ibland händer det också, fast just i går var inte ibland. Jag åt knäckebröd med västerbottensost i stället. Och så hittade jag nån sorts proteinbar i väskan, för mig är det mer som godis, faktiskt. Och i dag behärskade jag mig när jag strövade runt på coop, dom hade extrapris på kexchoklad i olika varianter på flera ställen i butiken, det tycker jag är lömskt. Men jag höll till mig.

Nästa sida »