Bra


har hållit. Grahamslimporna blev klara och sen gjorde jag vaniljrutor, som står och svalnar nu. Jag rådgjorde med mitt kakorakel aka Tvåan, och hon sa att det var bäst att låta dom svalna innan man skär upp dom. Och så berättade hon att svärsonens åldriga farmor just avlidit, väntat och ändå är det förstås konstigt. Och svärsonen hade f ö varit ute hos Äldste i går och hjälpt till att riva köket. Äldste skickade en bild i förmiddags och skrev att nu är det rymligare i köket. Vi hade gemensamt – han och jag – förundrats över att man har haft ett så minmalt kök i detta rejäla hus, men nu ska det bli annorlunda är tanken. Och maken blev väldigt häpen över bilden och sa oroligt – ‘men ska dom inte ha nån spis?’. Jo då, det ska dom, men den ska stå på ett helt annat ställe, väggar ska rivas och så. Men maken kan inte visualisera det okända.

Annonser

och kokade svartvinbärsmarmelad. Dom stackars paketen bär har legat i min frys rätt länge, jag är nästan säker på att dom nog inte skördades förra sommaren, om man säger så. Men nu står burkarna där. Och jag kom ihåg att förra gången jag kokade, så hade jag en vit t-shirt på mig. Det var dumt, för hur det är, så stänker det alltid lite, små irriterande stänk. Nu hade jag satsat på svart, betydligt enklare. Och egentligen gick det väldigt fort, så jag förstår inte varför jag dragit ut så väldigt på det. Prokrastinering helt i onödan.

Och Äldste kom och åt lax och så pratade vi om det stora projektet. Det är spännande.

till frysen, fläskfilé med pizziaolasås, fastän alla åt med god aptit. Och tre sorters glass med kolasås och sen kaffe och biskvier. Familjen är så väldigt rar dessutom. Äldste dottersonen hade lyckats handla jeans här innan maten, väldigt nöjd med det.  Nu väntar jag bara på att den sega diskmaskinen ska bli klar.

Bilen var dessutom färdigservad före maten, så jag gick dit och på vägen in på apoteket för att möjligen hämta ut makens nya medicin. Fast den fanns förstås inte inne och tillverkarens hemsida låg nere, så receptarien ringde upp – telefonkö f ö – och fick beskedet att den skulle finnas för beställning. Så kanske finns den i morgon var beskedet, men jag skulle få ett sms.

att cykla nyss. Halsduken var för mycket, kunde jag konstatera. Men nya böcker är lånade, nya cigariller inköpta, mat till morgondagens middag med Tvåans familj är inhandlad och så en massa garnnystan till en mörkgrå kofta. Jag tittade i lådan med stickgrejor och hittade tre par stickor i rätt grovlek. Jag måste med andra ord ha stickat rätt mycket en gång i tiden och inte tittat efter i lådorna då.

Förresten kanske jag ska passa på att rensa ett litet skåp, där jag förut har haft stearinljus, men jag tror jag ska organisera om och ha servetter där i stället. Knappast ett stort steg för mänskligheten, men allt som gör ordningen enklare här är bra.

för dom som är i den branschen. Så jag pratade lite med Tvåan, kanske kommer dom hit lite i veckan, dom är liksom inte på väg till Thailand alls. Ja, inget av mina barn, faktiskt. Äldsta och hennes familj har åkt en liten bit för att åka skidor, dom brukar göra det. Och Yngste jobbar förmodligen och har inte skolbarn i sin närhet. Och Äldste ska riva kök och på måndagen kommer tydligen den händige svärsonen, Tvåans man, förbi hos Äldste och tittar lite på de offerter han fått och förmodligen kan han ge goda råd i största allmänhet. Han är så otroligt praktisk. Jag berättade för Tvåan att jag stickar, och vi påminde oss lite fnissande olika stickprojekt, t ex när hon skulle sticka en tröja i slöjden, som jag stickade färdigt. Nej, hon gillar inte att sticka eller att virka, och som hon sa – ‘ja, sy – det har jag mannen till’. Min svärmor var så enormt imponerad av att Tvåans man sydde upp gardiner, och hon hade sagt när vi var där hennes sista Jul – ‘åh är det han som strukit gardinerna?’, och när Tvåan sa att det var hon, så var farmor helt ointresserad. Men han är extremt händig med hammare och sånt.

beschamelsåsen med falkblick varenda sekund, och den blev väldigt lyckad. Så lasagnen blev också bra, jag gjorde klart den nästan en timme innan vi skulle äta. Det var ett klokt drag, annars är det svårt att äta i frid s a s, om man hela tiden riskerar att bränna sig. Och nu har jag två middagar till, klara för infrysning. Dessutom är allting diskat, också en lättnad när man pysslat med kastruller och matberedare.

Och maken, som i går begick premiär för säsongen i den inglasade balkongen är väldigt nöjd också. Lasagne är en av hans absoluta favoriträtter. Egentligen hade jag tänkt att jag kunde skynda mig till biblioteket efter maten, men sen tänkte jag att det var inte helt nödvändigt. Jag har ju fortfarande Tage kvar att slita på här hemma och så är det monterandet av stickningen. Det är fortfarande alldeles ljust och härligt ute.

ute fortfarande, när jag skulle åka iväg till den lilla bibelstudiegruppen vid kvart i sex här förut. Verkligen en känsla av att ljuset kommer. Och jag var med förra våren också, fast då var det en helt annan grupp s a s, då var jag verkligen inte äldst, men i dag höjde jag medelåldern. Det är bra att det är lite olika. Sen är det en annan sak att man självklart har väldigt olika erfarenheter, men för min del tycker jag att det är berikande.

Och dessutom kom jag på, när jag åkte hem, att när jag nu ändå hade bilen igång kunde jag passa på att åka till Willys och köpa en rejäl bit lagrad parmesan. Den har en tendens att försvinna här i hemmet. Och så köpte jag en trepack mutti-tomater också, jag testade förut och tyckte att dom var faktiskt bättre än budgetvarianten jag brukat köpa. Och så stor skillnad är det inte på priset, jag unnar mig, som det heter numer stup i ett. Det gäller f ö parmesanen också.

Nästa sida »