Bra


att kunna ta sitt glas vitt vin och den halva cigarillen och gå ut och sätta sig på uteplatsen med nytvättat hår och ingen extra tröja ens. Och syrendoften slår emot när man öppnar dörren. Kanske blir det sommar, ett par kvällar av den här sorten skulle vara väldigt välkommet i det här läget.

En kär vän ringde på eftermiddagen, vi skulle ett vanligt år ha träffats om inte ens två månader. Nu blir det inte, men det var roligt att prata. Hon och mannen har rätt mycket sysslor dom ägnar sig åt, men vi var helt ense om att det är så mycket som är trist. Dom har dessutom sommarhus söderut och vet förstås inte alls om det kommer att gå att åka dit. Vi var helt överens om att det där med mat betyder mer nu än nånsin. Parmesan! Gorgonzola!

kan man väl säga. Det lär inte vara så länge enligt väderprognoserna, men tacksamt så länge det är nästan försommar. Och jo då, jag promenerade i dag också. Jag stannade till vid en häck och körde näsan i syrenen som blommade i rätt höjd, så underbart.

Och jag har pratat med döttrarna också. Tvåan beskrev målande hur det är att handla i affär numer. Dels är det affärens proffs, som packar kassar åt oss e-handlare, och så är det rödakorsvolontärer, som också packar. En del är  så unga att Tvåan tvivlade på att dom handlat alls själva förut. En av dom hade gått fram till ett av proffsen och sagt – ‘det där mjölk 3%, vad är det?’ och proffset hade vänligt visat och förklarat att det är rött paket. Nån i trakten av brödet hade stått och sett hjälplös ut och sagt – ‘här står det bara Skogsholm, vad är det?’, så jag är tacksam för mina packade. Hittills har det fungerat bra, dom kan ju inte hjälpa om salladslöken är slut, det fattar jag, men den här veckan ska det finnas. Toapapper fanns dock inte den här gången, och jo då, jag har f n 30 rullar hemma, så det är inte panik.

I övrigt får jag säga att gorgonzola är räddaren i nöden. Jag stekte lite kycklingbitar med oregano och soltorkade tomater och gröna ärtor, men lite gorgonzola gjorde susen.

iaf. Ingrid och jag och Berglins, så jag fnissade där i morse. Första tanten (som ser arg ut) – ‘Den där j-a Giesecke! Här närde man en from förhoppning om att man kanske inte BLIR smittad, att folk börjar bli immuna och att ett vaccin kommer till hösten… Men han ba’: Alla kommer att få det, immuniteten blir kort & svag och vaccinet värdelöst!’ och så den andra tanten (som ser betydligt mer avslappnad ut) – ‘ Jag tror att han har ett inre tvång att säga så där. Om ärkebiskopen skulle twittra *var inte rädd, det finns ett hemligt tecken*, skulle han bums dementera – – Samtliga tecken är uppenbara och tyder på att det finns all anledning att vara rädd.’

Så jag får väl luta mig mot dam nr två, då. F ö skulle svärmor fyllt 99 i morgon, så jag bakar f n en toscakaka, något annat är inte möjligt. Med dubbel sats mandelsmet och i hennes glasform.

mitt i alltihop. Äldste ringde videosamtal, så vi tittade på hela familjen, inkl hunden och tacosen. Tekniken är fantastisk. Och eftersom flickorna varit en svag aning förkylda hade dom varit hemma med sin ömme fader, som hade tre lektioner och videokonferens med kollegorna, höll liv i kokspisen och lagade mat. Han hade haft en rätt hektisk dag m a o. Men med tekniken så gick det ju.

Och nu ska jag leta reda på youtube-filmer om toapapper, Äldsta tipsade om det. Det gäller att hitta på nåt, som dom sa, gamarna i nån Disneyfilm för länge sen. ‘Här är det rätt dött’, som dom sa.

här på eftermiddagen och har nu lagat fem söndagsmiddagar, två rulader med katrinplommon och tre kyckling med soltorkade tomater, grädde och rosmarin. Sen har jag två fläskfilé med pizziolasås i frysen, så jag behöver inte laga söndagsmiddag förrän efter Påsk. Och Påskdagens middag ska jag laga v 11 eller 12, tänker jag. Då kommer alla barn, ingifta och barnbarn hit. Det ska bli en sorts kycklinggryta som brukar uppskattas, och sen gör jag en zuleikatårta och lägger i frysen och så blir det en sån där tårta med mandelmassebotten och jättemycket choklad och grädde över. Om jag bara får planera, så går det mesta. Det var värre det året båda döttrarna gifte sig med ett halvårs mellanrum och jag dessutom fyllde jättemycket år mellan bröllopen. Och lyckligtvis hade dom inte jättestora bröllop, men 75 personer skulle ha mat iaf.

visserligen med rätt mycket moln, men ändå. Det är vackert. Väldigt mycket vatten på åkrarna vi passerade. När vi skulle gå från kyrkan till sockenstugan, där man skulle äta varmkorv och semla, blåste det rätt mycket, men vi tog oss fram. Och det var en fin inledning på Fastan, fint i kyrkan och roligt vid kyrkfikat, en bra söndag. Fast självklart lyckades jag spilla grädde från semlan på mina byxor, men dom är snart tvättade och ska hängas upp lite raskt.

Och maken lyssnar på violinkonsert av Bach. Jo, jag lyssnar också, fast mer passivt. Och nog är det konstigt att det redan är nästan två månader sen vi firade Jul med stora delar av familjen. Nu funderar jag på veckan som kommer, små projekt som ska prickas av, och framför allt – att komma ihåg att allt inte måste göras på en dag, att vara lite överseende mot sig själv.

av svartvinbärsmarmelad fyller hemmet nu. Det är nog makens och min favoritmarmelad. Fast det finns annat som är gott också, rabarber med lite vanilj är också gott, och det är nästa projekt i branschen. Jag har fryst rabarber. Men när jag tittar in i frysen tänker jag att jag borde verkligen snart frysa av, men det blir en annan dag. Just av den anledningen vore det väl bra med lite kyla, men det är väl inte för sent än. Mobilen påstår att det kommer att snöa nästa vecka. Fast just nu regnar det förstås.

Och bilen fick service, bra där. Och däcken är i fin form och resten också, så vitt jag förstår. Förmodligen borde jag byta vindrutan, men jag avvaktar lite med det.

Nästa sida »