Bra


ändå. Makens after shave kom här på eftermiddagen, rätt sort och rätt storlek. Den felaktiga är returnerad. Slutet gott etc. Och båda döttrarna har ringt var sitt lång samtal till maken, han var så tacksam och nöjd. Äldste jagar förmodligen älg och då är det väl inte läge för längre telefonsamtal och Yngste jobbar och sliter.

Jag har packat makens väska, nästan iaf, det ska med telefon och två klockor, en att ha på bordet bredvid böckerna och så den där som lyser med röda siffror i taket på natten. Min egen väska packar jag i kväll.

Annonser

slog till i dag också. Inga kakor dock, men jag hade en lite överbliven citron, så jag gjorde lemon curd. Vi tycker det är gott på rostat bröd. Jag hade tänkt att kanske göra pepparkaksdeg också, men det får bli en annan dag.

I morgon ska jag göra den goda chokladtårtan, mandelmassebotten och så en rejäl chokladkräm ovanpå. Och så är det toscakakan, tänker jag mig, och kycklinggrytan. Så vi ska väl bli mätta på lördag. Tvåan ringde, dom har kommit överens om att svärsonen stannar hemma med lilla hunden, som ännu inte är riktigt så socialiserad att han kan vara ensam hemma så länge eller följa med. Risken är att han tuggar på våra skor eller nåt annat, si. Sen är ju hans storlek kanske inte helt lämpad för vår lilla lägenhet och alla deltagare. Lilla minsta sondottern, snart sex år, har t ex tappat sin första tand, delvis beroende på att hon ramlade, tydligen, men den var lös innan, men hon fick tydligen fläskläpp på kuppen, lilla hon. Nå ja, så vi blir bara nio till middagen, eventuellt åker Tvåan och pojkarna rentav tåg hit.

fullmakten nyss, så den bör ha gått med dagens post. Så var vi klara med det. Jag medger att jag blir lite irriterad över påpekandet från kusinen, att maken skulle ange ett kontonummer, som var hans. Ja, det är klart, han anger inte mitt eller någon annans, det är ju – eller blir iaf – hans pengar, hans arv. Men om man nu tillhör den sortens människor, som måste berätta för andra att regn är vått, så gör man ju.

Och jag passade på att köpa lite garn också, en kofta till yngsta sondottern, melerat garn med glitterinslag. Det kan bli bra, jag är lite tveksam än så länge, men det är tanken som räknas.

i dag. Maken är duschad, fast det inte är lördag, men man vill ju glädja sina medmänniskor, dom vi ska träffa i helgen. Och jag gick upp ganska tidigt och cyklade till morgonmässan. Det var strålande sol, lite svalt dock, men så vackert. Och jag kom först av den lilla skaran, som så småningom fanns där. Jag gick först också förstås, raskt ut till cykeln och hem till grötkoket. Jag är så innerligt tacksam när det fungerar så att jag kan ta mig dit.

Och i eftermiddag ska jag packa, ständigt denna packstress, då när man tänker att man aldrig skulle åka nånstans. Sen är det oftast inte en katastrof om man glömmer nåt, vi åker inte precis till Arktis. Det viktigaste är förstås makens medicin och den har jag lagt fram ordentligt.

efter min lilla utflykt. Jag blev lite irriterad, när tåget var 15 min försenat nere hos mig, men sen hade man inplanerat ett stopp utefter vägen, så slutresultatet blev ändå att vi var i tid när vi kom fram. Och jag gick och köpte ett stift i rosenserien, Tvåan gav mig ett för länge sen och det har verkligen varit drygt och väldigt bra, så nu är jag försedd igen. Och sen köpte jag en sån där väldigt hopvikbar kasse, som klarar 20 kg, smidig att kunna ha i fickan. Och sen blev det underkläder. Jag förstår inte det här med annonser att man kan köpa på nätet och prova hemma, ja men sen måste man ju returnera alla dom andra? Jag provade igenom tio modeller av olika fabrikat och storlekar och hittade två som jag gillade, så det var ändå bra utdelning.

Och tåget hem gick i tid, fast vi fick sen stå och vänta på att fortsätta framåt när vi var 500 m från stationen, det kändes lite segt. Och på en station klev det på en ung, kraftig kvinna med mycket bagage, som satte sig mitt emot mig och hon var inte särskilt smidig med sin stora väska när jag skulle av. Jag undrar hur det gick sen, för när jag gick av så vällde det ju på alla dessa pendlare söderut. Tåget brukar bli överfullt, så hon fick nog knö ihop sina pinaler, den unga människan.

iaf i bilen. Fast när jag tittade på dammsugaren kom jag på att det nog var länge sen jag bytte dammsugarpåse, så pass länge sen att jag inte riktigt kom ihåg hur man öppnar dammsugaren, men det gick och påsen var rätt välfylld, men jag hade extrapåse hemma förstås. Och sen ringde Äldste och jag åkte iväg. Regnet höll uppe under tiden, så bra, och Äldste blåste med högtryckssprutan på instrumentbrädan och jag dammsög bort en massa jox. Sen hade förstås den stackars lilla vita bilen stått under ett rätt misslyckat träd sen i torsdags, och det hade regnat och mängder av dom väldigt färgstarka löven hade ramlat ner på taket, och bilens sidor var alldeles brunrandiga. Så när jag var klar med den invändiga städningen åkte jag hem och gav maken medicin och sen ut igen till biltvätten, den blev alldeles skinande. En lättnad, för två år sen gick det inte att tvätta bort lövmärkena utan jag fick lämna in den till ett proffs. Och jag ställde den långt från det där trädet, när jag kom hem.

tänker jag, det betyder att ingen katastrof inträffat. Jag var förstås uppe hyfsat tidigt och gick till coop, där det redan var en liten kö till charken. Kvinnan längst fram skulle ha ett antal små paket, så det tog en liten stund. När jag kom hem ringde Äldste, jag hade uttryckt önskemål att få låna en skarvsladd och ett eluttag av honom för att kunna dammsuga bilen. Kanske lämnar jag den på rekond till våren, men nu är det snarast gruset från i vintras, som ska dammsugas bort, innan det kommer nytt. Så det gör jag i eftermiddag. Man kan alltid hoppas att det strilande regnet kan göra ett kort uppehåll där.

Och den viol, som fick en alldeles egen kruka, såg lite sorgsen ut i morse. Jag tycker den får rycka upp sig, men man vet aldrig.

Nästa sida »