Bra


fast det var väl en kombination av att jag – i dag också – var lite sent ute från början och sen kanske eventuellt ugnen var lite seg, men det blev ändå mat till slut. Och vi åt och var nöjda, kycklingleverpaté, som jag antar att man antingen ogillar eller älskar.

Och sen lyckades jag komma iväg till coop mellan två regnskurar. Dessutom med dom nya skorna på, vi kommer överens.

Sen satte jag mig på balkongen och läste en av Tomas Arvidssons böcker, trivsamt. Och jag minns att jag träffade T A för väldigt länge sen, men jag var då inte riktigt säker på att han var mannen som skrev om studierektorn. Jag råkade, utan egen skuld, ha en riktigt risig relation med en nära anhörig till T A, så jag höll en låg profil s a s. Det händer att man blir inblandad i sånt man egentligen inte har med att göra, men folk som letar efter någon att skylla livets allmänna besvärlighet på, kan få till det. Oavsett det, tycker jag att det är befriande att läsa om frimärkshandlaren som råkar vara så händig på att öppna kassaskåp.

blev det här på kvällen, mitt i solskenet och regnet. Vädret har varit oupphörligt växlande, just nu solsken bakom tunga moln. Och jag har suttit på inglasade balkongen och läst Bizot Min tid som fånge hos röda khmererna, en förfärlig bok om en förfärlig tid.  Jag har nu läst ganska exakt halva boken.

Det är en kyla i luften ute, tiden går, sommaren är ganska snart historia. Men när jag var ung började man inte skolan förrän om en vecka, det här var fortfarande sommar. Jag konfirmerades 21 augusti, så någonstans efter det tar sommaren slut. Lite märkligt att trots att skoltiden är passerad, så är det ändå nån sorts förblivande känsla av att höstterminen börjar. Och jag tänker på mina älskade barnbarn, ett som börjar i en ny skola, ett som börjar förskoleklass med sin första riktiga väska och pennfodral. Jag önskar dom allt det bästa, och självklart också för dom som fortsätter i invanda klasser.

Och jag undrar vad jag själv ska hitta på, lite projekt har jag, böckerna runt omkring mig ser uppfordrande ut. Och en och annan svart plastsäck ska väl fyllas också.

här över att allt gått så bra, så får jag ändå konstatera, att rätt trött är jag. Dom nätter när jag får ta mig upp två gånger, dom är bra sega. Fast just i natt blev det bara en vända innan jag skulle upp ändå. Och vi hade tur med regnskurarna i dag också, men jag medför regnjacka och paraply, inte för att det – paraplyet iaf – hjälper så värst om man har oturen att vara ute när det kommer en sån skur, som vräkte ner nyss. Men maken satt mycket förnöjd på den inglasade balkongen och hörde vattnet forsa i stuprännorna.

Och vi åkte till kyrkan vid sjön och träffade på nån vi inte sett på länge, han och syskonen hade samlats för att fira sin mammas hundraårsdag, som råkade vara just i dag. Jag minns henne väl, även om det är rätt länge sen hon dog. Jag fick en krukväxt med stora fläckiga blad och rosa hängande blommor av henne, den överlevde rätt länge.

Och jag ska baka kolakakor sen, vi får middagsgäst i morgon och en enkel kaka till kaffet efter maten piggar alltid upp. Dom jag bakade 22 maj har tagit slut nu, men då gjorde jag tre sorter å andra sidan. Jag kan ta tag i det i veckan som kommer.

i dom rutiner, som vi brukar ha. Just nu är maken duschad och tvätten snurrar. Det är en varm dag, lite grå. Jag ska nog baka limpor på eftermiddagen och ta en cykeltur till maxi, det kan finnas dom sista jordgubbarna eller hallon kanske. Och mer än halva augusti har runnit i väg. Jag försöker att bara lite översiktligt tänka på det som blir höstens aktiviteter. Jag förstår att jag bör skicka ett kompletterande mail om det här med makens avlastning pga av mina beställda resor. Som helhet ser jag väldigt mycket fram emot det jag ska göra, men jag vet att det är en påfrestning för maken. Han vill absolut helst vara hemma.

och passade på och hämta ut min noppa-bort, som det förstås kom ett sms om på förmiddagen, men det var bara att trampa bort en vända till till maxi. Kön till paketutlämningen var rätt lång förstås, men alla – eller nästan alla – köer tar slut. Och sen passade jag på att titta upp till fd Bästa Grannen, hon som bott här i lägenheten, när huset var nytt. Hon har nästan slutat röka nu, det är snart dags för operation för henne, och hon vet vad som gäller. Hon är en så bra person, jag hoppas verkligen den här operationen kommer att ge henne nya möjligheter.

Maken trivs på. Nyss satt vi på balkongen, och han är verkligen så positiv till sina nya möjligheter.  För mig är det lite av en omställning, det medges, förut satte han sig i sin älskade fåtölj och sen satt han där. Nya tider.

Självklart finns det en massa saker kvar, som jag kunde ta tag i, men just nu är jag väldigt nöjd och tacksam över att vi bor i ett hemtrevligt hem, för det tycker jag. Så mycket är lättare. Men jag måste komma igång med det här att röra på mig lite mer organiserat.

som startade med en hyfsad natt. Och sen sken solen när det var dags att gå upp. Och grötkokningen börjar fungera på det där lite automatiska sättet jag gillar på morgonen. Maken är duschad och rena lakan blev det. Tvättmaskinen snurrar.

Och jag gick bort med nycklarna till förra lägenheten och fick besked att jag kan behålla vindsförrådet, tack och lov. Jag orkar inte röja ett förråd till just nu, även om jag tänkt att jag ska ta en hel del till tippen därifrån. Jag tänker på barnen, som måste röja om något händer mig.

Jag tar den lätta vägen med maten i dag, men snart ska jag göra en ordentlig matlista igen.

Och den stora överraskningen var att när jag kom hem efter att ha lämnat nycklarna, så hade maken gått ut själv och satt sig på uteplatsen. Det har aldrig hänt förut. Och nu sitter han i den inglasade balkongen.

av nybakade limpor är rätt iaf. Sen får vi se hur det blir när jag skär upp till kvällstét. Och sen sitter jag här och gruvar mig för det här med att spika upp betongkrokarna, så mycket knepigare om dom hamnar fel, tycker jag. Jag känner att jag kan vänta lite grann ändå. Jag är så tacksam att allt har fungerat så här långt. Och jag är också rätt lättad över att jag åkte iväg ett par dagar, även om tankarna fortsatte snurra en del. Så länge som jag hållit på med det här, vore det underligt annars. Fyra månader som bestått av svarta plastsäckar och planering och mäta möbler och ältande i högre skolan.

I morgon ska jag ta mig bort till team sportia och köpa ett par nya gåskor, mina nuvarande är rätt nötta, även om dom inte blivit det under senaste året, men jag har tänkt att det ska bli ändring på det nu. Jag tänkte faktiskt rätt många gånger under våren att svärmor rörde mer på sig än vad jag gjorde. Nu har jag ju varit tvungen att röra mig, bära och släpa grejor, så då vore det sorgligt att förfalla till totalt innesittande. Och varken maken eller jag har trappan att slåss med. Fast om jag inte har handlat tunga kassar brukar jag låta bli att ta hissen.

Nästa sida »