Väldigt gott

med pannbiff med lök, även om jag använder orimliga mängder lök. Och jo, jag märker själv att jag hela tiden kommenterar vår mat. Den är annars också en stor del av tillvaron här, men i den här karantänen har det blivit ännu viktigare. På sätt och vis är det en fördel att handla en gång i veckan, jag måste liksom koncentrera mig på att få till omväxling och rimlig mat. Fast jag tycker fortfarande att det är himla tråkigt att inte kunna få inspiration av att verkligen se sakerna. Jag har knappt energi att läsa kokböcker heller, så det blir inte direkt nya epokgörande recept, även om det är hyfsat omväxlande, så håller jag mig inom nån sorts bekvämlighetszon. Man kanske inte ska vänta sig något annat här och nu. Och i det lilla är jag rätt nöjd med det vi äter. Dessutom är jag fortfarande nöjd med att jag frostade av frysen häromsistens.

Och ganska snart ska jag gå ut och ev skrapa bilen, ja, det är väl en lågoddsare förstås, det där skrapandet. Jag ska åka till en kvällsmässa med väldigt rejäla avstånd.

 

Mycket tidig morgon

där när maken väckte mig, helt ok, frånsett att jag var mitt i en intensiv dröm, där jag körde runt i ett industriområde i Örebro och tänkte att jag måste ju hitta ut innan jag kan gå upp. Sen vaknade jag till lite mer och gick upp, Örebro fick klara sig utan mig.

Efter frukost tog jag äntligen tag i ett av alla dessa prokrastineringsobjekt i livet, att sköta om fötterna. Det kräver minst tjugo minuters blötläggning av naglarna, tyvärr, annars är det ingen idé att försöka ens. Men nu har jag nytt lack och känner mig nöjd med det. Och i dag var det den torsdag när ärtsoppan skulle kokas och det gick också bra, så nu har jag – hoppas jag – tre torsdagars soppa i frysen snart. Och förra årets julstjärnor i köksfönstret, mest en djungel nu, ska bytas ut mot nya alldeles snart. Maken lyssnar på Bachs Flöjtkonserter och det är en vacker bakgrund.

 

Söndag

och vi åkte inte till kyrkan, barnkör och familjemässa är troligen ingen bra variant just för oss. Så vi firade söndagen hemma, där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem, lovade Herren.

Och jag har tagit fram rulader ur kylskåpet, jag lagade två middagar i går, så en finns i frysen för senare behov. I går var maken entusiastisk för Telemann, så han brusade på i två och en halv timme här, maken var mycket lycklig. Jag? Nja. Jag läste en del och sen ringde en avhållen vän en stund. Och sen funderar jag förstås på det här planerade elavbrottet, sex timmar, natten mellan måndag och tisdag. Sen kommer det ett halvtimmeslångt på torsdagskvällen också. Men faktiskt har vi inte varit med om ett så långt avbrott sen vi flyttade till lägenhet. Jag har ficklampa förstås, men allt annat.

 

Det är söndag

– det är väl närmast det vi firar här. Kyckling à la saltimbocca och sen kaffe med morotsmuffin. Väldigt gott bådadera. Och en glas vitt till mig också. Men Mors dag är inte en stor högtid här, det kan man inte påstå. Yngste skickade ett rart sms, vackert så.

Och Äldsta sliter på med sakerna från farmor, det vackra (och tunga) matsalsskåpet kom på plats och är nu mer eller mindre fyllt med diverse prylar. Jag får små bilder då och då. Och Berglin hade en serie om det här med att dela upp hem i dagens SvD, helt rätt i tiden för mig iaf.

Och sen funderar jag på en intervju med Robert De Niro apropå hans medverkan i filmen om Bernie Madoff att det är bara den man litar på helt och fullt, som kan förråda en. Nja, andra kan nog också, men det blir så förtärande smärtsamt, när man litat obetingat.

 

Vi har ätit räkor

i stark sås, ett uråldrigt recept som fanns i ett reklamhäfte för crème fraîche, när den lanserades. Numer använder vi en lättare variant och det är också gott, det är curry, vitlök, tomatpuré, soya och lite cayennpeppar i såsen. Och så ris till. Och blandad sallad.

Och nästa vecka startar en ny säsong av Grey’s Anatomy. Jag upptäckte att det förstås fanns en fb-sida också, där man fick korta (väldigt korta) snuttar ur den nya säsongen. Meredith står och sorterar barnstrumpor. En rätt vanlig situation när man har tre barn. OK. Men då kommenterar folk att det är minsann konstigt att man aldrig ser barnen – men kära rara medmänniskor – DET ÄR PÅHITT ALLTIHOP – Och hur man tänker när man kommenterar påhittade karaktärers brister fattar inte jag. Fast dom kanske tror att manusförfattarna läser och bryr sig om. Knappast, skulle jag tro.

Och jag minns en av gångerna jag låg på BB, på den tiden man var där mer än tio timmar, man fick frotteras med varandra där. Och en moder kommenterade en tv:serie som pågick, där det fanns en rätt osympatisk kvinnlig karaktär – ‘ja, om ja mötte ‘na på gatan, så skulle jag klippa till ‘na’. Nu var väl risken rätt liten, för det var en engelsk serie, tack och lov.

 

En liten rensning

på byrån bredvid stora matbordet. Det är så lätt hänt att lägga ifrån sig saker där, saker som egentligen ska kastas ‘sen’ eller saker som borde flyttas ‘nån annanstans’. Nu är det lite mindre grejor iaf. Men vi har långt kvar till feng shui. Tror jag. Och väldigt långt ifrån såna där bilder som folk lägger ut på sina boenden när det är flyttdags. Men på måndag ska jag ta fram dammtrasan och göra mig beredd att ta fram juldukar, men – oh nej, dom läggs inte på än.

Och julgranen vilar tryggt i sin kartong till fredag em. Då, när jag kokar skinkan.

I morgon är det Fjärde Advent, en fin dag. Maken och jag gifte oss ju en Fjärde Advent för länge sen. Först gick vi i morgonmässan kl åtta i Helga Trefaldighet och sen åt vi väl frukost, gissar jag, och sen kom blivande svärföräldrarna och hämtade oss för färden till vigselkyrkan. Och snö var det, det minns jag bestämt.

 

Så pass fokuserad

på att nya Grey’s börjar i morgon att jag höll på att missa Leif GW i dag. Kära nån. Det är verkligen höst, bådadera betyder höst. Och just det finner jag mig lättare i än mörkret. Och jag är helt medveten om att det behövs vatten, så regnet som just nu vräker ner är väl bra. Maken ska dessutom till tandhygienisten i morgon efter maten, så det betyder att jag handlar med bil.

Och nu fungerar f ö både fb och ordräknandet här, utan att jag gjort nånting alls. Såna där tekniska fånigheter gör mig nervös.

I övrigt väntar jag på makens nya skjortor, dom lär ska vara skickade nu. Man hade höjt sin infonivå sen förra gången jag köpte, nu fick man bild på männen på Sri Lanka som stod med sånt tyg jag valt och klippte till, lite bisarrt, och jag undrar förstås om det är så att man har bilder på alla tyger eller om man verkligen tar bild just på våra skjortor.

 

Fortfarande oväntat varmt

Jag cyklade till biblioteket, tre nya böcker. Oliver Sachs sista, en fin liten bok. Och så en om flygarna, som på olika sätt hamnade i Sverige under Andra Världskriget, Lucky Strike heter den, många märkliga öden. Och så köpte jag cigariller, vanliga plåtaskarna. Och nu undrar jag ännu mer, jag köpte ett par askar förra veckan när jag inte var hemma. ‘Min’ sort finns i två affärer där, på första stället var det slut och på andra räckte han över pappaskar, till min lätta förvåning. Kan det var maffiasmuggelgods eller är det en nyhet som ännu inte nått min hembygd?

Och maken lyssnar på Händels cembalokonserter. Men jag är lite fast i Sachs fortfarande, han hade grundämnen från sina födelsedagar på skrivbordet. Jag får väl slå upp periodiska systemet.

Och sen ska jag titta på det gamla Grey’s avsnittet. Just nu är det plågsamt, det är det, att se medberoende skildrat så knivskarpt. Nej, oh nej, han är inte alls alkoholist, han hade ju självdiagnostiserat sig och nu självmedicinerade han ju bara sin depression. Jomenvisst.

 

Jag gick nästan på det

– det här undermedvetna. I morse när mobilen lät, så tystade jag den, och så blundade jag så där lite grann. Och hann somna till, förstås, och då skickade drömfabriken fram en mycket försåtlig dröm. jag drömde att jag satte mig upp och började dagen. Det var ovanligt utstuderat, tycker jag. Men då slog det ordinarie medvetandet till och hojtade ‘hallå’, och jag fann att jag var synnerligen horisontell, så det var bara att starta. Fem minuter sen, men den marginalen hade jag ändå.

Och annars sitter jag och läser en reportagebok om Afganistan, böcker är allt bra, jag slipper åka själv. Samtidigt som jag tänker både ett och annat.

Och maken är fortfarande väldigt fixerad vid vad Yngste ska ta sig för på sin semester, och jag säger att det får han väl fråga honom själv om. Rimligt i min värld. Och svärmor behöver inte heller ges något minutschema, vare sig för Yngstes aktiviteter eller för vår resa i morgon. Hon vill gärna ha det, ja, men man får inte allt man vill.

 

En dag som börjar illa

kan sluta i betydligt större frid. Lyckligtvis. Sen vet jag förstås aldrig hur kommande natt blir, det ingår i paketet att osäkerheten här är något större än den genomsnittliga. Men just nu andas jag in och tänker att det får bli hur det kan, jag gör så mycket jag kan och orkar. Jag kan inte längre föreställa mig hur det skulle vara att sova hela nätter. Och med den reservationen får jag önska mig vila.

Och det här med dagens brödbak, det har en vilsam effekt på mig. Doften som sprider sig – just i dag lite störd av att jag tydligen borde diskat ur ugnen efter förra helgens lasagne, något droppade tydligen ner på ugnsbottnen. Ett projekt för morgondagen, kanske. Om jag orkar efter makens hårklippning och dusch och så lakansbytet.

Men det kan bli så att jag tar mig ut på promenad i morgon också, det har också en hälsosamt effekt, jag känner det. Och jag förtränger effektivt tankar om att egentligen är det alldeles ynkligt att bara promenera en halvtimme i rask takt. Jag har inga förutsättningar att springa maraton ändå. Det får vara gott nog för mig.