Tigerliljan's Weblog

Så klart. Har man som jag av sin ömma mor matats med redan veckan före midsommar – ‘snart är det höst’, så – fast jag alltid kämpat emot – är man förutbestämd till vemod på midsommarafton. Det blir bättre sen, då är det bara sommar, oavsett att det blir lite lite mörkare. Det är sommar ändå.
Men midsommar är så speciellt. Jo men visst, jag gick utefter vägkanten från Gammelgården i Rättvik när jag var arton i sockendräkt och med långa flätor och tänkte – ‘mer svensk midsommar blir det väl inte’. Nä. Och jag satt nyss och tittade på ett par människor som gick förbi på parkeringen. Jag är född 50 mil härifrån och deras genetiska arv var betydligt mer avlägset, om man säger så. Har dom utstått ‘Skära, skära havre’ månne – den mest hatade ringleken ever – eller varit musikanter från Skaraborg eller hoppat grodor? Inte vet jag, men en del av det som är midsommar är det ju.
Den ljusa natten är allas. Med eller utan regn och jordgubbar. Johannes Döparens födelse.

Och jag somnade i soffan. Tidiga morgnar har den effekten. Ostpajen var superb, recepten är nu ordentligt inklistrat i en av alla kokböckerna.
Och jag funderar på något helt annat, som man säger. Ett citat från The Art of War av general Sunzi (ca 500 f Kr).
Känn den andre och känn dig själv. Om du känner din fiende och dig själv kan du vinna 100 strider. Om du bara känner dig själv och inte den andre är chansen att vinna hälften. Känner du varken dig själv eller den andre kommer du med säkerhet att förlora.
Inte bara krigskonst där. Jag tänker i dra ut i krig, någonsin, men nog är det en fördel att känna både sig själv och den andre, om man har olika uppfattning om något. Att inte riktigt förstå är en sak, men att inte ens vilja förstå, gör hela livet väldigt mycket mer komplicerat. Och nån sorts förståelse ska till för att man ska kunna förlåta den som gör illa. Ser man sitt eget elände vet man mer om andra. Så förfärligt olika är vi nog inte, även om inte alla agerar ut all smärta. Att banka på andra när det gör ont, gör knappast den egna smärtan mindre. Men alla behöver vi ibland någon som kan se oss i det sjuka ögat och ändå älska. Att förstå och känna sig själv. För sin egen och andras skull.

har guld i mund. Visst. Fast inte vid fem här, men jag somnade om. Men vid sju kom jag på att man kunde ju handla riktigt tidigt, så åtta stod jag på torget bland en hop människor med nåt galet i blicken. En fd socialchef gjorde ett svagt försökt att gå före mig i kön. Sällan. På coop härskade friden.
Och solen sken. Då – inte nu.
Men nu ska jag laga Tings västerbottenspaj. Jag bara undrar hur mycket ost det egentligen ska vara. Ost kan enligt mig aldrig vara för mycket, men å andra sidan finns det ju en våg i huset också. Det blir bra. Och prinskorv och matjessill. Så mycket midsommar var det länge sen jag lagade.
Och rabarberpaj på det.
Glad midsommar!