Tigerliljan's Weblog

Den bara försvann, är väl det enkla svaret. Jag somnade på eftermiddagen och inte blev det något handlat heller, jag får kamma till mig i morgon när jag pratat med tidningsmannen, och åka och handla efteråt.

Och sen är det lördagen att fundera över. Jag har ju sagt att familjen kommer, visserligen blir vi ju bara 12 nu, Äldstas familj är hemma hos sig, men svärmor kommer väl den här gången. Och jag räknar med att det blir lugnt och stillsamt, så stillsamt det nu blir med barn och dom yngsta. Och skulle nån mer dyka upp så ser jag glad ut och får väl plocka fram en skorpa eller så. Jag har lite kommit av mig vad beträffar större tillställningar, jag organiserar inte så särskilt längre. Det får bli som det blir.

Och så funderar jag på husliga sysslor. Vad kommer det sig att man ideligen fyller sopkärl, ideligen behöver man tömma och plocka och fixa. Och i dag har jag inte heller kollat postfacket, jag skulle ju kunna göra det samtidigt som jag slänger skräp.

hos sjukgymnasten och fick en tid, kl 16 på fredag. Hon lät inte så entusiastisk där, men annars skulle jag fått vänta till nästa vecka och det var inte jag så entusiastisk för. Och så kunde man ligga på golvet på mage med händerna i axelhöjd och sträcka sig uppåt, sa hon. Så då får jag det testa det också, kan tänka. Och fast den akuta smärtan är borta – tack och lov för det – så finns det ändå en molande bakgrundssmärta som är svår att bortse helt från. Jag blir lite gnällig.

Och så hände något totalt oväntat tidigare. En tidning som jag inte prenumererar på ringde upp och ville göra en kortintervju i morgon, med anledning av kommande totalt ojämna födelsedag. Märkligt. Jag förstår faktiskt inte varför dom frågar mig. Som sonen sa, när vi åt en bit av den mandeltårta maxi skänkt mig av samma orsak, – ‘maxi har ju alla dina data och har all anledning att skicka reklam till dig, men den där tidningen är ju betydligt mer förvånande’. Helt rätt. F ö skar vi tårtan med den tårtspade maxi skänkte mig för fem år sen. Livet är förbryllande.

– jag höll lite koll på klockan samtidigt som jag började läsa laudes och lagom ett par minuter över åtta var det läge att försöka ring VC. Försöka alltså. Det var upptaget. Och upptaget. Och upptaget. Och sen sa den mekaniska rösten – ‘numret du försöker nå går inte att nå. Försök igen senare’. Så då gjorde jag det. Och knappade in mitt nummer och fick besked att man skulle återkomma 8.55. Rätt bra ändå. Så maken och jag hann äta frukost och jag hann tvätta av honom innan det ringde. Men det fanns förstås inget att göra, hon gav mig nummer till sjukgymnasten och deras teltider, morgontiden slutade förstås 8.45 så jag får försöka i eftermiddag.

Och innan dess ska jag lägga mig på golvet och försöka göra rätt.

Och jag läste tidningen, en kvinna hade åkt av vägen och en annan bil stannade, tre personer klev ut och hon trodde hon skulle få hjälp, men dom snodde hennes handväska och stack. Fast en polis på stationen läste rapporten och kände igen bilen och dom åkande på beskrivningen som en bil han stoppat ett par dagar tidigare. Dom fanns i närheten, men förnekar brott förstås.