vardag


är det ganska ljust på morgnarna, så jag cyklade till maxi vid halv åtta. Befriande lite kunder så dags. Fast jag lyckades inte komma ihåg var kaprisen finns, men den behövs inte omedelbart, så paniken var inte ens nära. Men i morgon gör jag kålpudding, en större sats så jag kan frysa in. Och två middagar roulader med bacon och katrinplommon till frysen ska det också bli.

Och jag fick tag på en sorts konstiga krokar, så jag kunde sätta upp dom motsträviga tavlorna. Så bra. Och när jag stod och kokade gröt sen, så kom ett sms från Tvåan. Dom passerade just utanför med tåget, på väg till sommarlovets sista utflykt. Yngste och jag brukade göra utflykt sista dagen. Jag minns att en gång när jag kom hem och ställde bilen framför huset, så tittade maken efter nån timme och konstaterade att jag hade punktering.

är inte enkelt. Rätt som det är har man spikat en cm fel. Suck. Och så finns det två tavlor, som jag ville ha upp, men det är nästan hopplöst att få den lilla öglan att hitta kroken på väggen. Jag får grubbla vidare. Men annars har det – nästan – gått bra. Jag har, inte minst för att glädja maken, satt upp bilderna på barnbarnen på väggen bredvid sängen, så han kan titta på dom när han vilar. Och det gick i princip bra, jag tappade ena bilden så att glaset kraschade, men bilden höll. Jag sopade upp det hela, och en liten stund senare såg jag flera bitar under sängen, men nu hoppas jag att allt är borta.

Några skor blev det inte i dag, jag ägnade mig åt tavlorna i stället.

Kanske blir det siciliansk soppa i morgon.

absolut. Det känns bra, på det hela taget. Och jag kan väl inte säga att jag ser ljuset i tunneln, men ändå. Det är faktiskt inte så mycket kvar. Kanske klarar jag det här till slut. Och den här nya bostaden har en trevlig känsla. F ö har Bästa Grannen, hon som bodde längst bort på det här våningsplanet när vi flyttade hit, hon bodde just här när huset var nybyggt. Och hon har uppmuntrande sagt att köket är underbart. Jag håller med.

Sen är det så, att med ett större kök får man mer vardagsmotion s a s, och det är väl bra. Jag ska ta tag i det här med promenader när allt är klart, rentav köpa nya skor. Och maken är väldigt nöjd.

Tyvärr har jag sovit uselt sista tiden, kanske inte så konstigt, men lite fler timmar skulle behövas. Och helst sömn utan drömmar om flytt.

det där med att tvätta håret. Jag inser att från och med nu är det nya rutiner som gäller, jag har alltid tvättat håret över badkarskanten, säkert inte så ergonomiskt, men man blir inte blöt om fötterna iaf. Nya tider nalkas.

Och nu är det lite grejor på väggarna kvar och förstås alla krokarna. Men annars är nästan allt här inne. Skorna står kvar, eftersom Äldste av logistiska skäl flyttade en liten kista av citronträ, som jag fick av min sjömansbror för länge sen, till nischen för ytterkläder. Det blev enklare att bära in allt, om man inte behöver väja för nånting. Och av lite praktiska skäl har jag inte flyttat den än och då har skorna ingenstans att bo.

Jag tog en enkel sopborste och skyffel och sopade bort dom största dammråttorna. Det såg verkligen ut som om vi levt i misär, när allt bakom möblerna kom fram. Visserligen ska inte jag flyttstäda, det har jag lejt bort, men man behöver ju inte ge den stackars människan den värsta chocken redan innanför dörren.

när man ser mig, att jag äger ett par blå jeans och ett par t-shirts. Så är det icke, kan jag säga. Och väldigt mycket har ändå kastats nu, eller snarare ligger det i svarta plastsäckar för att kastas i morgon. Men mina garderober är tömda nu. Sen är det en senare fråga att få ordning på den befintliga klädkammaren.

Fast för trekvart sen gav mina höfter upp igen, så nu får jag ta det lite stillsamt ett tag. När jag tittar mig omkring ser jag nya projekt överallt, så är det ju. Jag vet att det som gäller nu är att tömma förra lägenheten, alla dom där sista grejorna. Vi har t ex haft två toasitsar anpassade för maken, så jag antar att den ena ska lämnas tillbaka nu, inte för att den är användbar för någon annan nu (efter mer än tio år), snarare skulle vi kanske behöva en alldeles ny, men där orkar jag inte börja diskutera.

F ö skickade jag ett mail till handläggaren om den planerade avlastningen nästa vecka, eftersom jag inte hört något, och eftersom jag springer runt hela tiden, tänkte jag att mail var bäst. Men jag har inte fått något svar i dag. Jag får väl ringa på måndag, men nog tycker jag att hon kunnat svara. Just nu spelar det mig inte så stor roll, om det blir avlastning åker jag i väg och tänker på något annat i två och ett halvt dygn, men blir det inte så får jag väl kämpa på här.

Och hyresvärden skickade hit den rare vaktmästaren, som fixade spisen, så jag kan göra saker i normal takt. Och ett nytt lysrör blev det också.

för att vara jag, var jag uppe och härjade. Förstås. Nu är det diverse möbler som ska till second hand, oklart när dom hämtas, men det går säkert bra. Sen är det en och en halv garderob med mina kläder fortfarande kvar. Det lär behövas svarta säckar då, hittills i dag har jag fyllt fem. Jag mätte och trixade och kom fram till att den enkla vita hyllan i Yngstes rum, kommer att gå in i köksförrådet här, jag kommer åt kontakten för mangeln, mycket praktiskt. Och där kan jag ställa barnböcker, men en del får nog kastas. Men inte Tove Jansson och Laura Ingalls Wilder.

Så i eftermiddag trampar jag till maxi med en konstig inköpslista, det är svarta säckar och sladdklämmor och tavelkrokar.

Ett besynnerligt liv är det här. Men ikonerna sitter på väggen.  Och maken gick ut och satte sig på inglasade balkongen i går, det hände aldrig i förra lägenheten.

Det går inte så fort det här. Å andra sidan rensar jag lite under tiden. Och hittar intressanta skrifter jag inte hade en aning om att vi hade, så nån sorts funktion fyller mitt långsamma pysslande. Och ett antal böcker fick rentav maken att utbrista i ett djupt menat – ‘släng!’, så det är bra.

Och jag lyckades få ihop en middag också, mitt i allt. Dessutom, och det känns lite hoppfullt, hör vi grannarna släpa lite. Men det är inte precis tomt där än.

Annars funderade jag i går kväll på hur lätt det är att vänja sig vid andra vanor, det här att sent på kvällen sitta i solnedgången och tugga på något lite närande och rentav ett glas vin till hands. Och då och då i mitt fall, att resa sig upp och tända en liten cigarill. Men i går kväll upptäckte jag att jag satt och tuggade på lite cashewnötter, som händelsevis fanns i skåpet. Det är kanske läge att återgå till lite mer strikta rutiner.

Nästa sida »