vardag


eftersom jag tyckte det var läge. I fredags hoppade jag ju upp vid fem, på lördagen skulle maken hämtas så tidigt som möjligt, söndagen skulle det hinnas i tid till kyrkan, måndags traskade jag – lätt motvilligt – upp, tisdags fyllde maken år och i går skulle det handlas före frukost. Så i dag ställde jag ingen mobil, i morgon är det dags att kravla sig upp relativt tidigt eftersom vi har en lång stund i bilen framför oss.

Och maken sitter fn i fleecetröja på inglasade balkongen och njuter av alla järnvägsspåren. Och både gläder vi oss å Yngstes vägnar. Han lade ut en bild i går när han skrev på sitt förstahandskontrakt. Det är lite bisarrt att det ska ta så lång tid att få till en bostad, men nu så. För mig är det bara en station på gröna linjen, men han lät väldigt nöjd. Och fjärde våningen. Hittills har han nästan alltid hamnat på tredje, oavsett var han bott. Flickvännen har beställt sina tågbiljetter hit över Jul, hon har inte särskilt mycket ledigt, men vi ska väl proppa henne full med svensk julmat och lite godis.

Annonser

sen jag senast cyklade till maxi, men det gick utmärkt före frukost i dag också. Frånsett då att jag glömde handlingslistan och femman till vagnen, men maxi hade plastbitar till vagnen och jag samlade ihop minnesfunktionerna och kom hem med nästan allt på listan.

Och för två veckor sen åkte jag till Rom och för en vecka sen satte jag mig i en buss och åkte till Siena. Jag är fortfarande så väldigt tacksam för min resa. Och nu tror jag att det är läge att ställa undan sommarskorna.

Annars är väl dagens projekt snarast att betala räkningarna och ordna upp soporna, det är bra med vardag också. Kanske skulle jag vattna orkidéerna också. Dom stackars julstjärnorna i köksfönstret mådde inte bra av min resa, men å andra sidan är det nu bara fem veckor kvar tills jag köper nya.

är ingen promenad alls. Så är det. Så trots svagt duggregn gick jag ut en liten sväng, väldigt liten egentligen, ca 20 minuter och det kan väl knappt räknas. Men jag satt inte kvar inne iaf. Och stora utetermometern visade 14. Det är skillnad mot förra lördagen, när det var 27 som gällde. Lite lättare då att avspänt traska på.

Och maken är trött, förstås, han tenderar att somna i stolen och jag gastar – ‘sover du?’ med allt högre tonläge. Jag vet att han är trött, när han äntligen kommer hem, men det hjälper inte.

Och jag lyckades laga god pasta amatriciana, väldigt bra. Sen under promenaden kom jag på att det finns väldigt lite dricka hemma, det föll bort när jag gick och handlade, men jag tänker att i morgon går jag upp lite tidigt och köper en tårta till kaffet och på hemvägen kan jag passa på att köpa lite mineralvatten och äppeljuice, så jag har koll. Hjälpligt ändå. Och efter kvällstét ska jag laga morgondagens middag, det blir fläskfilé med pizziaolasås. Varför ändra ett hyfsat vinnande koncept?

jag råkar ju gilla ‘vanligt’, men det händer att det ändå är tröttande. Maken är duschad, tvättmaskinen snurrar och i eftermiddag blir det limpor. Som vanligt. Samtidigt som jag undrar hur det kommer att gå på avlastningen, kommer någon att tvätta honom, en befogad fråga, eftersom det inte brukar fungera och han har problem att klara det själv, för många detaljer som han inte kan hålla reda på. Det finns ju ett skäl att jag behöver avlastning, om han klarade vardagen själv skulle det vara annorlunda. Men jag undrar förstås om jag måste påpeka att han har tryckavlastande på vänster stortå och tån bredvid eftersom han annars troligen får mycket svårlästa sår.

Och det är förstås både förväntan inför dagarna som kommer och den stora tröttheten. Det betyder verkligen inte att jag inte skulle förstå att andra kan vara trötta i sina liv. Men jag andas in och tänker på den här åttasekundersregeln, att jag kan ta det lite stillsamt. Och kanske inse att dagarna som går är lika värdefulla för oss alla, vi är lika värdefulla.

jag har lite svårt med utländska mynt, ja numer iofs med svenska också. Så jag passade på och kollade dom euromynt jag har i en liten låda här hemma. Det var drygt femton euro, det är pengar det också. Det räcker till glass nån dag iaf. Hoppas jag även om jag inte är uppdaterad på prisnivån.

Och i går gick jag förbi banken, men man har tydligen skaffat en ny automat, så man måste gå in om man vill ha pengar. Ett projekt för morgondagen.  Och så ska jag ju handla förstås, jag tänker att det är möjligen sista gången jag cyklar före frukost, det blir ju mörkare. Kanske ska jag stoppa ner någon liten energibar också, det kan vara bra även om det finns jättedyr mat på flygplatser.

kan vara oerhört irriterande. Även om man inser att det bara är just en detalj. Här har jag irriterat mig på att handfatet sitter löst. Om man nuddade det, så flyttade det på sig. Och det tog tid innan jag orkade göra något åt det. Men i dag satte jag mig på huk och tittade efter hur det egentligen såg ut. Handfatet satt – eller skulle sitta – fast i ett vinkeljärn, som i sin tur var ordentligt fastskruvat i väggen. Men skruvarna på ena sidan av handfatet satt verkligen inte alls fast. Jag gick efter största skruvmejseln och skruvade fast dom. Så nu känns det stadigt och bra. Och jag är glad att jag inte ringde fastighetsägaren, det hade varit rätt onödigt.

Och jo tack, jag mår bra nu igen. Inga problem.

Och jag har skrivit ut saker, som behövde skrivas ut och dessutom kopierat pappren, som nästa måndag ska lämnas till kommunen. Varenda gång skrivaren bara går igång är jag tacksam.

och nu börjar den komma till fönstret, där jag sitter nu. En del av eftermiddagen har gått åt till lite jobb med texter, att vända på ord, en glädje i sig, faktiskt. Och sen läste jag något som var väldigt inspirerande. Nog är det en gåva, både att det finns tryckta böcker och så nätet, det förkättrade nätet. Och jag läste en snutt för maken om någon som beskrev saker i sitt liv och han fnissade tacksamt.

Och sen är jag rätt tacksam att jag inte är Angela Merkel, eller öht nån så offentlig person. Behovet att vara så pass trygg i sig och sitt att man inte går under i det här att aldrig, aldrig blir det bra. Nånstans läste jag att hon, Merkel alltså, har en lång rad likadana kavajer, hon väljer bara färg. En sak mindre att fundera över, kan tänka.

Nästa sida »