vardag


och det är skönt. Jag funderar på om jag ska flytta tavlor lite grann, det är ju så att när vi flyttade in, så spikade jag upp tavlor lite energiskt, men det kunde kanske varit lite mer eftertanke. Ibland måste man låta bilden klarna s a s även om jag måste flytta på flera om jag börjar. Katten på råttan och så.

Och maken sa, när jag hjälpte honom att komma upp till kvällstét – ‘du ser trött ut’, och det är väl en bra sammanfattning. Och jag hoppas att det där med avlastning löser sig framöver, även om det inte blev just kommande vecka.

Annonser

på diskbänken och såg övergiven ut. Det gick åt lite citronskal till fisksåsen idag, men det händer att resten blir liggande. Men nyss kom jag på den strålande idén att det är väldigt gott med lemon curd. Fast maken klagade att det lät så mycket, han tittade på ett givande program om järnvägar i Kanada, eller nån annanstans, jag var inte så engagerad.

En halv sats, lagom för oss, det blir gott på den lilla rostade mackan till temuggen i morgon bitti. Och jag känner mig uppiggad av doften. Det kan behövas, jag är fortfarande lite trött och besviken över att avlastningen inte blev av.

det bra stället, där jag hade lagt makens id-kort, det där som var försvunnet. Ja ja. Men han har ett nytt giltigt nu iaf. Det låg i ett fack bakom en lampa, som jag ställde dit när vi flyttade. Fast egentligen letade jag efter listan med adresser för julkorten, jag tänkte komplettera den och skriva nya adresser. Och den har jag inte hittat än. Jag vet att jag lade den på ett annat bra ställe.

Nu ska jag göra ett försök att koncentrera mig på matlistan för kommande vecka. Tanken från min sida är att det ska vara avlastning nästa vecka, vi får se hur det blir. Men hur som behövs det mat från och med i morgon, så kanske rinner inspirationen till. Och den där snön ligger fortfarande kvar här, så själva handlandet blir knappast före frukost.

att jag inte gick och lade mig för en stund sen, nu är det bara tjugo minuter tills maken ska vila. Jag hade behövt en stund i snudd på sovande läge, men jag får bita ihop. Och inte vet jag om den där semlan, årets första, var så god egentligen. En traditionell semla, inget fel alls. Men jag ska testa det mer närliggande kondiset nästa gång, när det nu blir.

Och det är irriterande, det här med glasögonproblemet, ett i-landsproblem, visst. Det är allt väldigt smidigt med fungerande glasögon.

Och just nu är jag tacksam att jag inte har minsta chokladbit hemma, jag hade ätit upp alltihop. Jo, jag har en kaka mörk choklad i skåpet, men den räknas inte som njutningsmedel på det sättet, så den ligger tryggt.

blir det nu, dom är ju tack och lov slipade, men det är ändå inte optimalt här i mörkret. Det påstås ju att snön ska göra det så mycket ljusare. Det tycker jag inte. Den där dm som ramlade ner i natt är verkligen inte till hjälp. Jag har alltså lämnat in mina vanliga för renovering, det tar ett par dagar. Kanske. Om posten sköter sig. Och det var slaskigt och halt dessutom. Men jag köpte årets första semlor, var sin rent utav. Det blir löksoppa innan.

Och så funderar jag på hur olika man kan uppfatta saker. En mångårig, lite avlägsen, vän ringde i går. Och efteråt undrade jag vad hon säger om vårt samtal, när hon refererar det för andra. För det gör hon, det är jag övertygad om. Men var och en tar ansvar för sig själv.

och jag vet inte om det blev bättre, man säger ju det, lite hurtigt så där att det blev annorlunda, men bättre. Allt ska ju bli bättre, annars har man rätt att vara missnöjd. Hur som, middagsgästen kom aldrig, hade tydligen somnat och vaknade ett par timmar efter den avtalade tiden. Inte vet jag, det har nog aldrig hänt mig, tror jag. Fast å andra sidan fick jag mer att frysa in till en annan dag.

Och jag ändrade mig dessutom, jag hade tänkt svampsås, men sen funderade jag på hur mycket grädde det är i en god svampsås, och sen gjorde jag tomatsås i stället. Det var också gott.

Och jag läser C S Lewis Anteckningar under dagar av sorg. Också en sorts tröst, plåga ser olika ut, tröst också.

Någon gjorde en notering i en bisats att vi inte varit på samma ställe i går, och nej, det var vi inte. Jag känner en sorts trötthet över både mig själv och över andra. Över mig själv för att jag omedelbart går i försvarsställning, över andra för att det finns så lite förståelse för att maken har särskilda behov. Men ingen annan behöver fundera på just det.

var påtaglig, där ute. Och man håller som bäst på att ta ner granen på torget, mycket effektivt såg det ut.

Och jag hittade receptet jag letade efter, köttbullar i ugn med lite dragon och så blir det svampsås. Och tvätten är hängd, stora grytan är diskad och soporna ur slängda. En bra början på veckan.

Och för ett par dagar sen läste jag någonstans om någon, som hade det knepigt i relationen, riktigt så det skavde i hjärtat. Och chefen kom in, såg att det inte var bra, stängde dörren och lyssnade på den förtvivlan som vällde ut. Att få vara ledsen inför någon som lyssnar, som inte för vidare, det hjälper. Jag minns att det gör det. Och jag sörjer över att min egen tilltro är skadad.

Nästa sida »