och det där försöket att få fart på elementen, som fastighetsmannen gjorde i höstas, var alldeles tydligen ingen succé. Han menade att det skulle bli bättre fart, när det blev kallare, men inte än iaf. Det är 18° i köket och det är rätt svalt. Möjligen hör jag av mig nästa vecka igen.
Tyvärr är jag fortfarande trött och vet inte om jag orkar tvätta håret i kväll, det går förmodligen lika bra i morgon. Det är inte lockande att plocka av sig ylletröjan, tänker jag, fast det blir väl inte bättre i morgon. Och jag tänker på det här när någon ringer och frågar – ‘hur har ni det?’, barnen eller någon annan, och jag svarar alltid – ‘jo, men det går rätt bra’. Ja, vad i all världen ska jag säga, ingen kan ju göra något för att underlätta alls. Men det är inte bra. Och sen känner jag att jag borde inte vara så trött och ledsen, jag mår bra, vi har mat, maken är en vänlig person, även om det finns rätt många trassligheter i hans liv.