Bisarrt


på toccata, fuga och adagio i C-dur av Bach. Ja, jag lyssnar förstås också, det går inte att undvika i vår bostad, och min koncentration är rimligen väldigt mycket mindre, men det är bra så. För ett antal år sen köpte jag Bachs samtliga orgelverk på cd till maken, så han har en del att välja på.

Själv ska jag ta hand om torktumlaren och tvätta handtvätt och mangla. Allt till ackompanjemang av Bach då. Sen ska jag möjligen göra en insats med bankärenden. Och dom glesa snöflingorna fortsätter falla.

Jag inser att fast jag var väldigt – för att vara jag – tidigt ute med julkorten, så borde jag skicka paketpåse till Äldstas flickor. Nu är det ju så praktiskt att ingen post hämtas på lördagar här, möjligen är det så på många ställen. Värdinnan skulle förresten posta en påse till en syster, så vi gick till den låda där hon postat brev förra fredagen, men den var bortskruvad utan minsta förklaring. Nå ja, vi fick gå till en annan en bit bort, som fortfarande fanns kvar.

Annonser

eller det blev det när solen behagade gå upp, fast nu är det förstås redan skymning igen. Jag använde matberedaren i dag igen, det blev potatisgratäng och det är ju så där att man stoppar ner potatis och lök och knappt hinner med. Det blev en väldigt lyckad gratäng dessutom.

Och så har jag pratat lite med Äldste. Alla dessa detaljer som ska ordnas. Han är nu lycklig ägare till en inte särskilt ny traktor, bevars. Men då gäller det pappersarbetet runt detta, registrering och försäkring och så. Inte är det ett dugg underlättande att traktorn fortfarande står registrerad på den av makens morbröder som dog för flera år sen och att försäkringen inte betalats. Detta borde alltså ordnats av makens släkting, han som var god man för den sist avlidne brodern. Men vår förvåning är begränsad, så kan man säga.

Och i kväll ska jag ta en liten promenad och lyssna på äldsta sondotterns framträdande i musikskolans avslutning.

köpte jag i början av november, och nu blommar den andra stängeln, men den såg lite trist ut där den stod i krukan, så idag skar jag av den och satte i en av svärmors slipade kristallvaser. Och där ser den rentav lite praktfull ut, där ser man vad omgivningen betyder. Fast i krukan den stod i förut har jag nu satt en ny amaryllis, inköpt i dag, den ska bli vit med röda strimmor. Vi får väl se hur det går med den då. Jag skaffade en blå hyacint för ett tag sen, och den började blomma i dag, men jag minns tydligt att det stod ‘starkt doftande’ på den lilla krukan, och det tycker jag verkligen inte. Om man håller den alldeles under näsan, så känns doften.

var tydligen undantag. Nu är det grått igen, skymning redan före tolv s a s. Och jag sitter förstås och undrar hur det gått med Äldstas operation. Hon berättade ju om förra gången hon gjorde något liknande, men då bodde dom i Tyskland, alltså uppvak på tysk avdelning, med mycket bestämda tyska sjuksköterskor. Den mycket bestämda uppmanade Äldsta att ställa sig upp och gå på toaletten, och Äldsta försökte – ‘ich schaffe es nicht’, – ‘doch ja’ var det bestämda svaret, så hon kravlade sig upp och föll ihop och spydde galla – bokstavligen – på den bestämda, som då fick ändra strategi lite. Så hur det går i dag är kanske lite osäkert. Men hon behöver inte böja tyska verb iaf.

Och jag hade glömt hur man hanterar en del praktiska saker i ordbehandling på en mac (trots att jag nu haft den rätt länge, men jag skriver inte så mycket text, ursäktar jag mig), men Äldste sa för länge sen att man kan kolla på youtube. Som han sa – ‘det finns alltid nån idiot, som lagt upp en instruktion om det mesta’, och det stämde den här gången också. För säkerhets skull har jag skrivit en liten minneslapp nu.

och som vanligt betydde det att jag var uppe tidigare än andra morgnar. Halv åtta cyklade jag förbi klockan vid torget. Ordentliga kalsonger och en jacka från didriksons, sen går det bra. Och det var inte halt heller.

Vi åt frukost länge och satt och pratade om kvällen i går. Det är roligt att träffa folk, lite grann iaf, och ibland.

Och sen kammade jag till mig och åkte en liten bit för att ge en symbolisk blomma till den lagkunnige, som hjälpte oss i somras, inte minst att han gav oss lite förtröstan att det skulle gå bra. Det var rätt nödvändigt där och då. Nu var han inte hemma, men jag skrev ett litet medhavt kort, jo då jag hade kort, kuvert och ett gem, alltid beredd. Och hans mamma tittade ut genom sin dörr i huset bredvid och lovade säga till att blomman står där. Jag minns när dom bodde i stora huset och jag satt där en kväll när en läktare rasade under en fotbollsmatch på tv, ett märkligt minne mitt i allt.

då. Nej, jag har inte tagit tag rent praktiskt i dom än, men det kommer. Jag har förstås bekanta som skickar mail som julkort med infogade bilder på familjens öden och äventyr. Det gör inte jag. Jag skickar, numer ett begränsat antal, som jag köper av Lions. Tecknade av en kvinna, som gjort det i många år, rätt mycket lokal anknytning med lite tomtar i igenkänning i miljö här. Hon ritade julkort till en lokal firma här, som på sin tid producerade en rätt stor del av dom julkort som öht såldes, men numer är det väl en försvinnande marknad. Och sen brukar jag bifoga en lite kort skildring av vad vi haft för oss under året, jag skickar ju till folk som jag inte träffar så ofta i regel. Nån jag känner tycker att det är jobbigt med sånt, men jag tycker det är trevligt när jag får från andra och får lite koll på vad dom gör och gjort. Så nästa vecka går dom kanske i väg. Jag påminde just maken om en avhållen, avliden vän, som många år alltid var den vi fick första julkortet från. Likadant alla år, han hade köpt upp ett jättelager tydligen.

gör man förstås på olika sätt. Jag ringde i morse till hjälpmedelsmänniskan, dvs det nummer som angavs efter visst letande på kommunens hemsida. Efter ett antal upptagna försök kom jag fram till hemtjänsten, en kvinna där som skulle vidarebefordra mitt önskemål, och självklart skulle hon ha alla detaljer inkl makens personnummer. Nåja, efter nån timme ringde man upp och jag fick självklart dra allt igen. Och jo då, vi skulle få en ny sits. Tackar. Och när passade det oss att hon kom? och jag sa att jag kunde hämta den, men det gick inte, hon var tvungen att personligen montera den. Jag antar att vi närmar oss den amerikanska situationen, där man kan bli stämd om nånting går fel. Men lite  bisarrt är det, för jag har monterat dessa sitsar sen 2005. Dessutom tar vi med oss den när vi åker bort en vecka på sommaren. Och just när hon ringde stod jag mitt i klippandet och duschandet av maken, så hon ska komma vid två i eftermiddag. Och jag greps av nån sorts panik att hyllan bredvid handfatet är dammig och förmodligen en del annat också. Maken säger att jag är lite fånig, och han har nog rätt.

Nästa sida »