Bisarrt


med att alldeles snart börjar jag tvätta håret. Det tar i regel en kvart, så jag borde verkligen inte skjuta upp det. Jag tvättar en gång i veckan, oftast måndagar, men det händer att jag tänker att det går lika bra i morgon. Fast nu vet jag att nästa vecka bör det verkligen göras på måndag, och då är det väl lika bra att köra den här veckan också.

Och när jag pratade med Tvåan, så visste hon att det inte blivit nån trappa förra veckan för Äldste, så jag gissar att stressen är betydande där. Utan den nya trappan kan dom inte göra klart i köket alls, och inte övervåningen heller, så det är mycket som hänger på trappeländet. Och Äldste har ju mätt och räknat och mätt igen flera gånger, så att det ska bli rätt, men det vore ju fint om den kom också.

Annonser

solnedgång här, det blev lite sol sent på kvällen, och sen den där solnedgången. En sån där som om man såg den på bild, skulle man säga att den var kraftigt photoshoppad.

Och möjligen är jag lite trött i dag, somnade en stund i fåtöljen och hade väldigt svårt att komma upp till ytan igen, det tar lite tid. Och maken, stackars människa, ville inte vila sig mitt på dagen i dag (som han nästan alltid gör) och jag måste säga att det stör mig lite, det låter inte så bra, men det är så. Jag slappnar av när han vilar. Att han sen här på kvällen började tjata och fråga om trappan kommit till Äldstes hus var jag på sätt och vis förberedd på, men jag vet verkligen inte, jag har inte hört något. Som vanligt tror han då att om han bara frågar en eller två eller tre gånger till så vet jag nog kanske ändå. Men i morgon är det en ny dag, nya möjligheter. På något sätt går det.

där utanför fönstret. Det kan gå hur som helst, antingen märks ingenting eller också kan det bli regn. Eller åska. Och nyss hördes mer ungdomar utanför, den här gången utan lastbilsflak och jätteförstärkare. Jag tycker dom är lite rörande, faktiskt, men jag känner mig lite ängslig när dom står och hoppar på flaken. Det är inte helt ofarligt, men det är sånt man inte inser när man är ung och i det närmaste odödlig. Och dom jag hörde nyss skulle nog åka med tåg.

I morgon ska jag klippa maken lite grann är tanken, min tanke iaf. Och min allra första plan är att gå till coop före frukost.

Äldsta skickade f ö en bild på deras matsalstak. So what, alla har väl matsalstak, om man nu har en matsal? Icke. Dom har haft vattenläckor av olika omfattning de senaste fyra åren. Man gjorde nämligen nån sorts ombyggnad av deras hus under en inte så lyckad period och fixade till terasser till vindsvåningarna och efter ett antal decennier har det blivit läckor, inte enkelt att åtgärda. I synnerhet som somliga inblandade inte har velat göra nånting alls. Så Äldstas familj har levt med öppet tak och avfuktare och fläktar och elände i olika omgångar, men nu ska det vara klart. Vi hoppas.

och dessutom en hel natts sömn. Tacksamhet. Och jag hoppas att dom unga människorna, som slutar sin skoltid i dag med flak och hela rasket inte har lyckats få tag på lika kraftiga ljudanläggningar som dom brukar. Det är ju inte så rymligt i vår lilla tätort, så det har brukat betyda att flaken står väldigt länge nedanför våra fönster, men ah ja, det går över. Och jag hoppas att det känns bra för äldste dottersonen, som slutar nian nu. Han hade åtminstone preliminärt kommit in på sin önskade gymnasielinje. Och jag hoppas att lilla sondottern fick en fin första skolavslutning också.

F ö hade lokaltidningen en artikel om att man öppnat en demensavdelning och det var bilder också. Maken kände omedelbart igen en aggressiv kvinna, som då och då funnits i hans närhet, och jag tänker att det är förmodligen mycket bättre för henne också.

Och jag skickade för ett tag sen efter en ny deodorant till maken, rentav ett nytt märke, men nu har han klagat oavbrutet på Lagerfeld sen i måndags, så nu har jag skickat efter en annan. Det är förstås inte lätt, när man inte kan välja själv.

och det är väl inte så oväntat, det händer ofta. Men jag ska snart borsta tänderna och gå och lägga mig, så det blir inget före gröten i morgon. Och jag har förberett morgondagens mat, det ska bli marinerad torsk i ugn med strimlad rökt skinka och salvia. Eftersom jag använder fryst torsk, så har jag vispat ihop olivolja och citronsaft och hällt över filéerna och salvian och så får påsen ligga i kylskåpet i natt och tina långsamt. Och jag vänder påsen i morgon bitti där vid frukosten.

Och jag somnade en liten stund i fåtöljen före kvällstét, och enda nackdelen med det är att jag har rätt lång startsträcka när jag somnat till så där. Jag hoppas att kommande natt blir bättre, maken har haft mer ont än vanligt hela dagen i dag, så jag hoppas verkligen att han ska kunna sova nu.

här i morse. Vid halvfem så där vaknade jag av att det började, eller iaf att jag hörde det tydligare, jag hade vaknat till lite tidigare men somnat om. Sen var det oavbrutet åskväder i en timme ungefär, kraftiga skurar och blixtar både ner i mark och mellan molnen. Jag gick upp och tittade en stund och var samtidigt tacksam att jag inte längre behöver springa ner i en källare och dra ut sladd till frysen, och sen upp igen och dra ur faxen, datorn, tv:n och alla telefonerna och sen bara hoppas att det skulle gå bra. Här har vi nästan alltid ström också, en lyx.

Fast det betydde att jag inte orkade cykla och handla före frukost, det var inte realistiskt. Men efter frukost tog jag bilen och passade på att åka och köpa parmesan också. Egentligen skulle jag bakat limpor i dag, men det blev också lite uppskjutet, så jag köpte en liten påse hällakakor. Och en mycket servicesinnad kvinna på willys såg att jag bara hade två grejor, så hon tog mig åt sidan och scannade dom åt mig, så jag kom ut väldigt snabbt. Nu sitter jag och tittar ut och tänker att det kan bli mer åska.

och fuktigt, men inget regn. Fast jag vågar nog inte chansa och cykla iväg till parmesanostens lokala mekka, dvs willys. Dom har så rejäla bitar, men ligger en liten bit bort och fast jag har en så utmärkt regnjacka, så tvekar jag. I det här fuktiga vädret blir man fuktig på insidan av jackan, och om man inte tar med den, så kan man vara övertygad om att det kommer att vräka ner inom en kvart. Jag funderar fem minuter till.

Sen läste jag en förbryllande notis i lokaltidningen, en 73-årig man hade ertappats med att köra utan körkort. Och hans motivering var att han övningskörde med sig själv. Tingsrätten tyckte inte att det var en bra idé.

Nästa sida »