Bisarrt


i vår tillvaro när vi hade två våningar i lägenheten, det är väl enda nackdelen, dvs att när jag sitter vid datorn, så är jag ändå liksom mitt i vad nu maken tittar på på tv:n. En annan nackdel är iofs att bara ha ett badrum, vi har haft extratoa åtminstone väldigt väldigt länge. Men man=jag får bita ihop, eller snarare knipa. Typ.

Men maken tittar på något tekniskt där dom talar om km per hour, och jag har ingen aning om vad det är. Jag tittade på tredje avsnittet av David Batra i Indien nyss och jag fnissade ohejdat. Det där att dricka kourin föreföll, som min äldsta dotter skulle säga – ‘lite ofräscht’. Och så börjar jag undra över mitt kroppsfett, men jag bryr mig inte så förfärligt ändå.

Och så har vi en lös planering för helgens lilla utflykt, dvs vi har en starttid.

Annonser

så mycket choklad nu att det får nog räcka, även för mig. Jag känner mig som jag föreställer mig att en ordinär anaconda mår efter månadens skrovmål. Vi åt upp tårtresterna till kaffet efter maten.

Och lite tomt känns det ändå, jag hade laddat för det här. Men svärdottern och Tvåan passade på att styra upp julafton, det gäller att vara ute i tid, det blir hos Tvåan i år. Trots allt har vi nån sorts förhoppning att planeringen ska gå vidare för Äldstes familj, även om det kommer att dröja länge innan dom flyttar. Det blir lite närmare till dom dessutom. Men det är ju det där med alla pappren. Och jag kan säga att så fort det öht surrar i min mobil, så frågar maken om det är mail från juristen, och så är det nån sorts reklam eller nån som vill nåt på fb.

vägen i dag, dvs det fanns en bit kålpudding i frysen, så fick det bli. Fast jag vaknade ganska tidigt och efter frukosten passade jag på att klippa maken. Han såg lite rufsig ut i helgen, men jag hann inte ordna det i fredags morse, det fick räcka att tvätta håret då. Men nu så. Och jag hör det lugnande ljudet av tvättmaskinen.

Dessutom märker jag att det är betydligt mycket mer ljud här när man ska sova. Det är tåg och bilar åt olika håll, det var nästan förvånande så tyst det var i helgen. Fast det kan bero på att man byggt trafikhinder utefter raksträckan mot torget, annars var det en populär syssla för motorburen ungdom att ta fart där och dra runt torget. Någon människa har dessutom beslutat sätta upp knallrosa ljusslingor i träden runt torget, det var mer säreget än vackert. Men tyst var det ju.

 

kanske man kan säga, dvs jag gick nog upp minst tjugo minuter senare än jag tänkt, men jag var så utmattad av drömmandet. Innan maken gick första vändan till badrummet så höll jag på och flyttade, från ett stort hus till en stor lägenhet. Några av våra barn flyttade med i olika åldrar dessutom, mycket förvirrande, och det var var så många möbler kvar i det stora huset och så många tavlor och jag tittade förfärat på alltihop. Och plötsligt stod mina föräldrars matsalsbord där med en filt över, och jag visste inte hur jag skulle klara alltihop. Inte jättesvårt att tyda det, nej.

Och sen drömde jag att maken och jag var i Stockholm och vi gick på en mörk gata och maken var trött. Gatan såg ut lite som när man går förbi muren till Vatikanmuséet och maken gick före mig och slängde käppen och så ramlade han framlänges, men reste sig (mycket märkligt, bara det) och gick några steg till och ramlade bakåt. Då tog vi en taxi till ett ställe där man kunde få kaffe och en stor bit chokladtårta.

Inte underligt att jag var utmattad.

vad man kallar Höstmarknad på vårt lilla torg just i dag. Jag gick till coop för att köra skinka och det mest påfallande var den kraftiga lukten av ‘nystekt sill’, som det stod på skylten. Tyvärr är det inte min favorit alls. Annars antar jag att flottyrmunkar hade känts mer. Maken råkade vara på avlastning ett annat marknadstillfälle och personalen hade bunkrat munkar till eftermiddagsfikat, stackars maken råkar inte gilla det heller så värst.

Och så pratade jag med Äldsta, hon laddade som bäst. Hon ska ha ett möte med folk i deras bostadsrättsförening i eftermiddag om deras tak. Dom har ju haft upprepade vattenläckor, nu i fyra års tid, beroende på en dåligt gjord terassutbyggnad våningen över. Hon är hjärtligt trött på det hela nu. Dom har levt med torkfläktar och elände av och till nu, så hon tycker att det räcker. Och grannen under kom vid tillfälle upp och klagade på att det lät nere i deras lägenhet, men Äldsta hade slagit upp dörren och sagt – ‘välkommen in, så här låter det hos oss’ och då hade grannen tystnat. Och en manlig granne hade lyckats reta upp Äldsta förra mötet riktigt ordentligt, så hon hade höjt rösten, som hon sa – ‘jag är inte uppfostrad till att kvinnor tystnar inför dumheter, bara för att det är en karl som talar’. Och svärsonen hade fnissat och sagt – ‘nej, det är du inte, i synnerhet inte före lunch’. En liten antydan om mitt humör om någon kommer och tjafsar när jag står och lagar mat, kan tänka. Men jag hoppas verkligen att dom får en lösning.

tur med vädret, om man säger så. Det har regnat oupphörligt sen jag kom hem från planterandet. Och det var för resten inte helt lätt att ta sig till blomaffären, en bit därifrån håller man på och gräver upp vägen, så till den milda grad att det står män med röda flaggor och viftar i många korsningar, men jag lyckades ta mig fram ändå. Och den fanns åre-choklad, som jag ska skicka till Yngstes flickvän, som har födelsedag nästa vecka.

Men det är konstigt, vi hade mentalt laddat för det här datumet, och när det inte blev av, så känns det lite avslaget. Och jag förstår att det är svårt att ange ett nytt datum, men jag skulle verkligen vilja ha det hela klart, självklart mest för Äldstes skull, men det vore bra för oss också att veta hur det kommer att bli.

och jag tror det var första gången på väldigt länge som maken hade ytterrock. Det var rentav så länge sen, att jag nästan glömde att ta av honom den när vi kom in i kyrkan. Men jag kom ihåg den när vi skulle åka hem iaf. Och det regnar inte än. Men mörkt är det redan mitt på dagen. Fast i morse satt jag och tittade i almanackan på det här med solens upp- och nergång, det piggade inte upp alls. Jag vet att man ska tända ljus och mysa, men det fungerar inte helt och hållet för mig.

Men vi har ätit en god gryta (ur frysen) och så en liten kaka till kaffet. Och så läste jag om en vän, som råkat ut för en olycka, så där så att det ska ätas starka smärtstillande och så vila på det. Och jag blir så förvånad över att andra bekanta tycker att det är rimligt att påminna den drabbade om att det iaf är tur att hon har en säng att ligga i, och att det kunde vara så mycket värre. Jo, ofta kan det vara värre, men för den som har det besvärligt är det knappast helt uppmuntrande.

Nästa sida »