Bisarrt


att det regnar nu igen. Men det är ganska ljust ändå och jag är så tacksam på fredagskvällen, det är en lättnad att det där duschandet är klart i förmiddags. Det går, så vitt jag förstår, inte att göra det enklare. Men det är knepigt att stå dubbelvikt ganska långa stunder, och sen är kanske inte badrummet anpassat på optimalt sätt, men jag gör det bästa av situationen. Det är så många detaljer som ska till, golvet t ex måste ju vara torrt när maken ska gå över det.

Sen undrar jag förstås hur länge det ska ta innan maken får sina nya sandaler och sin fotskena, det var en månad sen jag började försöka få till det, men det är väl sommarsemester. Och att jag väntade till dess det verkligen behövdes nya grejor var förstås dumt. Som det nu är går kardborrebanden upp stup i ett, rätt irriterande.

i dag också, dvs blåst och regnskurar och så en hastig solglimt. Jag ska gå ut och lägga på ett fysiskt brev snart och jag undrar om jag lyckas pricka in en kort stund utan regn. Och jag såg att det rann in på den inglasade, men jag orkade inte torka än. Jag borde ta kontakt med hyresvärden.

Sen har jag skickat efter en hålslev, med tillägg av en tia för att få den levererad till dörren. Och i går så kom det ett sms där man får välja, om man vill få leveransen till maxi eller till dörren. Ja men, jag har redan valt alternativt till dörren. Så jag gjorde det en gång till då, den skulle komma mellan 11 och 16, och posten frånsäger sig allt ansvar. Nå ja, den kom vid elva, jag gissar att det var den ordinarie postutdelningen, och postmannen kom upp till dörren och ringde på. Bra. Så nu ligger den väldigt stabila hålsleven i diskmaskinen och väntar på att bli ren. Men sen skickar postnord en enkät, som dom vill att jag ska besvara, om hur jag upplevde situationen. Tack, men nej tack, det får finnas gränser. Dom får försöka jobba vidare ändå.

när man läser om planering inför hösten hos myndigheterna, vad man ska ta sig till när ‘den andra vågen’ kommer. Jag som tycker att vi sitter redan här i den första vågen vet verkligen inte hur jag ska hantera det här.

Och så är det ju måndag, dvs dagen innan jag hämtar maten. Vanligen brukar jag komplettera nånting som jag antingen glömt eller som lite hastigt tagit slut sen min beställning i onsdags. Och den där kompletteringen ska kunna ske fram till midnatt i dag. Fast om man går in på e-handel nu, så får man ett besked att sidan är nedstängd just nu, för dom bygger om den för att ge mig en bättre upplevelse. Ah ja, jag har nog tillräckligt med den enklare olivoljan och morgontésorten, så jag klarar mig, men ändå.

Sen skulle jag jobbat lite med några papper, men ork och koncentration räckte inte. I morgon är kanske också en dag. Den sämre natten mellan lördag/söndag gjorde inte precis underverk här, jag drar mig för att gå och lägga mig eftersom det kan bli stökigt. Inte logiskt alls, men det är en känsla av otrygghet att lägga sig i sängen.

i dag också. Tacksam för tak över huvudet. Och en limpdeg jäser. Det är bara att notera att livet kan se väldigt olika ut. I går hamnade vi framför det där programmet som handlade om familjen Siegler, så besynnerligt. Just där och då drabbades dom av finanskrisen 2008, men det verkar som om han repade sig sen, men just då var det lite kärvt med deras mått. Hustrun sa att bankerna är som gamar, hon hade trott att regeringens hjälppaket verkligen skulle hjälpa ‘ordinary people, people like us’, och det var en rätt skev verklighetsbild. Dom höll just på att bygga USA:s största privatbostad t ex. Och den andra minnesvärd repliken var när hon sprang runt och letade efter dom nyfödda hundvalparna, för hon ville hitta dom innan pytonormen gjorde det. Där bytte jag program. Men jag kunde konstatera att tydligen hade ingen tid eller lust att gå ut med hundarna eller se till att dom blev rumsrena. Mattorna såg rätt förfärliga ut och man fick vara tacksam att det inte är lukttv. Det var en så förfärlig blandning av dyrbara saker och total misär på annat plan. Så jo, jag ska dammsuga nu.

vi har lite olika värderingar i familjen, dvs det är maken som är olika. Om man åker tåg och inget händer, dvs tåget är i tid, då är det en snudd på misslyckad resa ur makens perspektiv. Vi andra ser lite annorlunda på det. Så Yngstes resa i dag skulle varit en idealresa för maken. Han skulle ju byta till ett X2000 vid nästa station och sitta där och vänta länge, länge. Nu var hans första tåg rätt försenat, så den där väntan skulle bli kortare. Fast han sms:ade nyss att han hade hoppat på ‘fel’ tåg och det med hans tågnummer hade tydligen nu, dvs tre timmar senare, avgått från bytesstationen. Han kommer ändå fram väldigt sent, men hur dags han kommit fram om han väntat in ‘rätt’ tåg, det ville han inte riktigt tänka på. Jag ska glädja maken med detta i morgon. Maken kan fortfarande med entusiasm berätta om den där gången när hans tåg säckade ihop totalt, och man kopplade på ett par personvagnar på ett godståg, och han kom fram nästan två timmar för sent. Min pappa och jag, som stod och väntade, var lite mindre entusiastiska, i sht som tågpersonalen var totalt ohjälpsamma och vägrade medge att något var fel alls. Detta var före mobilernas tid.

här, Yngste, och studsade in lite – med avstånd. Och så drack vi lite té och han kunde visa på google maps gatorna där han bor och vägen till jobbet och så. Maken var mycket fascinerad. Nu gäller det bara om tåget fungerar, för – inte helt oväntat – har det trasslat till sig och det har dykt upp ersättningsbussar utanför vårt fönster, men hans tåg ska komma. Visserligen har han en lång väntetid vid nästa station, så om det hakar upp sig totalt, så får han väl sitta i baksätet och jag får skjutsa. Inte idealiskt, men det kanske går.

Just nu skiner solen och allt ser väldigt strålande ut, men under eftermiddagen har vi haft halv storm och fruktansvärt regn. Det regnade förstås in på den inglasade, så jag torkade upp, lite irriterande.

åtminstone ibland. Jag tittade ut och tog sen fram en påse ärtsoppa ur frysen. Hade det varit trettio grader hade jag väl ställt mig och lagat något annat, bisarrt nog, men nu tänkte jag att förmiddagens aktiviteter nog var alldeles tillräckliga. Det gäller att tänka efter före. Så nu har jag skickat både ett mail och så rentav ett vykort till en vän som fyller år i morgon. Det var ju min mammas födelsedag, så jag har alltid firat någon det datumet. Det känns självklart att fortsätta liksom.

Och i natt drömde jag att jag skulle koka kräftor, så besynnerligt det undermedvetna jobbar. Jag tror aldrig att jag själv har kokat kräftor f ö. Vi fiskade alltid när jag var barn, men sen kom minkar ut ur en närbelägen farm och då tog kräftorna slut.

molnigt och ca +19. Fast inne i köket var det obegripligt nog +26 när vi åt frukost. Och det säger jag bara att om den där värmeböljan kommer åt det här hållet, så tar jag fram fläkten, jag läste i Expressen (källan till all sann kunskap) att Tegnell är tveksam till fläktar på äldreboenden.

Sen är jag ju trög, medges. Vi har ju haft en tvålautomat i badrummet, väldigt praktisk för maken. Men nu har den nog givit upp, jag har ju berättat om mina tappra försök att pigga upp den, men nu går det inte. Men det är väl inga problem, jag gav mig ut i näthandelns värld, det fanns många modeller. Jo, fast alla var slutsålda. Ja, kanske inte dom som kostar över 500, för där satte jag nån sorts mental gräns, jag kanske får ompröva den. Och jag fattade verkligen inte att det så klart beror på folks ökade handtvätt under corona. Vi tvättar händerna ungefär lika ofta nu, men det har tydligen inte alla gjort, och så vill man då ha en tvålautomat. Jag suckar, för det är lite mer komplicerat för maken när han ska trycka manuellt på den variant vi har. Jag får väl leta vidare. Eller betala mer.

det kan bli. Jag kollade dom två kvarvarande ev lagningsobjekten och bestämde att den ena fick gå till tippen och den andra fick klara sig lite till. Och så packade jag ihop symaskinen, som stått framme rätt länge. Då tänkte jag förstås att det var läge att dammsuga lite, rätt mycket svart damm förstås. Och sen svepte jag lite på fönsterbrädan där det låg en liten vit sten, som något barn samlat för länge sen, och den bara gled ner i dammsugaren. Då visade det sig att det är så länge sen jag öppnade den att jag verkligen fick kämpa en stund innan jag fick upp den. Jo då, stenen låg överst i påsen. Så jag plockade ut den, men sen satte jag på dammsugaren igen och lyckades suga in stenen en gång till. Fast nu visste jag ju hur man öppnade iaf. Lysande.

gick det att få den där remissen, ca en och en halv minut. Fast då hade vi suttit och väntat i det väldigt tomma väntrummet i 40 minuter. Läkaren kom ut dit och tittade på maken och muttrade lite grann, och sa att man hade ju kunnat ordna detta smidigare. Vi höll med och sen var det klart.

Och så åkte vi hem i solskenet och jag lagade kycklingbitarna med vitt vin, kapris och smörstekta champinjoner. Gott och ganska nyttigt, föreställer jag mig.

F ö noterade jag, när jag åkte och handlade i tisdags kväll, att det stod två polisbilar på vårt lilla torg. I dagens lokaltidning fanns väl förklaringen. En kvinna hade sett två personer som drog på resväskor vid stationen. Det var bara det att det var hennes resväskor, som blivit stulna i ett förrådsinbrott ett par dagar innan. Så hon ringde polisen och gick efter paret med väskorna, hon tog bilder också, och paret övergav väskorna och stack. Men så kom då polisen, och som det stod i tidningen, paret var kända av polisen, så då var det klart. Det var ju samma morgon som dom tog hand om mopedföraren, så det var en tät polisnärvaro helt plötsligt.

Nästa sida »