Bisarrt


– blev det allt när jag skulle hämta upp maken, för det var klart att det där vägbyggandet hade bytt avstängningar, sen jag senast var ute med bilen. Men han stod tappert kvar och väntade. Så vi åkte till kyrkogården och jag planterade. Och sen åkte vi till morföräldrahemmet, där Äldste höll på och dammsög både det ena och det andra. Sen satte vi oss och fikade. Lilla hunden var mycket entusiastisk hela tiden, barnen hade både ups and downs, förstås. Och maken, som bokstavligen sprungit där över trösklarna hela sitt liv, blir fortfarande så besviken över att det är så svårt för honom att ta sig fram där numer.

När jag precis planterat klart kom det fem regnstänk ungefär, men sen blev det varmare igen och nu är det rätt hyfsad sommar. Och vi har absolut inga som helst planer för Midsommar, jag hörde en väldigt känd mediaperson i radio klaga över att hon aldrig blivit bjuden på klassiskt firande, möjligen när hon haft helsvenska pojkvänner. Ja ha ja, vem hindrar henne från att ställa till kalas själv? Med sill och – om hon så vill – nubbe och midsommarstång och hela rasket, eller fest utan det då?

För säkerhets skull har jag skrivit en liten lista på vad jag ska göra i morgon fm, och sen har jag skrivit en liten lista på vad jag ska handla på coop, och jag kom just på en sak som måste upp på den – så jag gick nerför trappan och skrev dit den. En enda sak till, och jag tror verkligen inte att jag skulle kommit ihåg den, om jag inte skrivit upp. Men med hyfsade strategier så klarar jag mig.

Och jag kom överens med Äldste här på kvällen att vi fikar gemensamt efter mitt blomplanterande, maken ska delta är tanken, så han får se lite försommarskönhet. Nu lär det bli sämre väder i morgon, men det får vi ta då.

Och även om det inte blev riktigt så den här gången, så tänkte jag på när vi flyttade hit och jag en dag tittade i spegeln och tänkte att jag allt blivit rätt gråhårig, men det gick över den gången när jag hade tvättat håret. Dessa böcker kan ha den effekten.

– Yngste ringde på sin rast med anledning av alla bilder jag skickat på grejor till honom, och hur det var, så var vi båda häpna över borrmaskinen och han sa, att om det var så, kunde han gärna överta den. För säkerhets skull gick jag ner och skulle kolla på den som låg i tvättstugan. Svart fodral, som det stod Bosch på, fast den var allt väldigt lätt. Och när jag öppnade den var det tillbehör till dammsugaren. Vaaa?? konstiga borstar och extra påsar och så där, beskrivningen och kvittot ordentligt också. Jag har aldrig funderat – uppenbarligen – på att det borde finnas tillbehör till dammsugaren. Det säger något om mitt städande, inte så frenetiskt m a o. Lätt pinsamt ändå.

– är i flyttbart skick nu. Det betyder förvisso inte att den är tom, men väldigt rensad. Och jag hittade den trumpinne, som Yngste efterlyste i sitt eget rensande. Det var ju roligt, fast för min egen del var det ett annat fynd, som gick upp i topp. För så där ett och ett halvt år sen läste jag hos Camilla Thulin att hon ansåg att kvinnor absolut bör ha förstorande speglar, med sugproppar, som man kan sätta på badrumsspegeln, så man inte ser alldeles kladdig ut runt ögonen. Och jag skickade efter två mindre och två större. Tvåan fick den ena lite större och jag brukar ha med den ena mindre på resor. Men dom två andra har bara varit borta, jag var övertygad om att jag lagt dom i hyllorna i tvättstugan, men där rensade jag ju förra veckan och några speglar fanns det absolut inte. Men i den ganska kaotiska klädkammaren låg kartongen på en hylla.

Fast det mest häpnadsväckande var en sån där väska med en borrmaskin. Var i all världen har den kommit ifrån? Vi har en, det vet jag, men den ligger verkligen på dom där hyllorna i tvättstugan.

– är det f n Yngste, som hänger sig åt. Jag står för dom svarta plastsäckarna. Kanske förstår jag inte riktigt hur det går till, vilka principer han tillämpar, men jag lägger mig inte i. Och det är rätt mycket kvar, tänker jag, som hållit på rätt mycket. Sen frågade han oskuldsfullt om tippen var öppen under helgen. Nej, självklart inte, när folk har möjlighet att åka dit och slänga, då är det stängt. Men på måndag står jag där igen. Och jag lyckades f ö prångla på Äldste en av dom tjockaste böckerna jag tänkt slänga ur våra hyllor.

Och Yngste nyser, mycket damm blir det. Tänk sen, när jag ska börja ett dammfritt liv. Nej, jag inser att det kommer antagligen inte att bli så, men lite bättre ska jag allt bli. Å andra sidan är det väl sällan nån som satsar på att bli sämre.

– maken, när jag kom hem från tippen och sa att jag skulle gå ner till bilen och ta bort fingeravtryck. Nu är jag ganska obekymrad med bilen, rent allmänt sett, men just det här krävde åtgärder. Enligt mig då. När jag skulle lasta in den där kladdiga portföljen, som jag klagade över i förra stycket, så hängde den liksom upp sig och jag fick peta lite extra och hur det nu var, så blev det brunkladdiga fingeravtryck bredvid vänster bakdörr. Det såg ut som nånting Abby Sciuto hade jublat över. Och tanken att om jag inte gjorde något rätt snabbt, så skulle dom liksom för evigt bränna fast i den vita lacken, nej, det ville jag faktiskt inte. Och nu ser det prydligt ut igen.

Och jag är väldigt nöjd med att plaststolarna, portföljen och fyra svarta säckar är borta. Det var fem från början, men den ena var det så lite i att jag tömde över den i en av dom mer fyllda. Och har man inte bekymmer, så skaffar man sig. Jag har nån sorts grundläggande tidsplan i mitt kaos, och då tänkte jag att eftersom vi inte är här v 29 så skulle jag packa åtminstone en bokhylla innan vi åker i väg, bara så jag vet att jag börjat. Men Yngste har utlovat att ta hit flickvännen ffg där runt 16 – 17 juli och jag vill ju att hon ska få ett hyfsat intryck av oss. Who am I kiddin’? Ah, det löser sig väl.

– i dag prioriterade jag hårtvätt. Jag hade lyckats stryka så pass mycket från dagens lista att det kändes helt rimligt att skjuta upp någonting till morgondagen. Den innebär visserligen den där veckohandlingen som jag alltid skyggar lite inför. Och jag har fortfarande ingen ordentlig lista heller, men det ordnar sig, i sht om jag den här gången kommer ihåg att ta med den. Jag skulle ha önskat att jag i dag hade fått till en promenad, det räknas liksom inte att gå till banken och apoteket, även om det tog rätt lång tid. Den här gången var det banken som hade köbildning. Det berodde mest på en kvinna, som ville avsluta ett föreningskonto, och så hade hon inte ett ordentligt protokollsutdrag på att hon var behörig, men hon höll på länge och försökte övertyga damerna bakom disk. Till slut förbarmade sig någon annan över mig och erbjöd sig att hjälpa mig. Det var städfakturan, som skulle betalas, och då frågar hon plötsligt om jag hade ett ‘vårdintyg’. Det är klart jag inte hade, jag suckade och sa att nu har jag hållit på med det här i två månader och det har ingen frågat efter förut, och då sa hon – ‘nej, nej, det behövs inte’. Men varför i all världen frågade hon då?

Nästa sida »