Bisarrt


jag tittar ju på Hela Sverige Bakar, och i kväll var det toscakaka. Hon hade vunnit helt klart. Fast Äldste skrev, när jag smsade honom, att jag är på väg. Rara han.

Och maken är på boendet nu, det hällregnade när vi tog oss in och jag plockade upp hans grejor. Jag kan bara hoppas. Han fick larm och det testades och jag lämnade medicindosetterna. Klockan är ställd, den där som visar siffror i taket, telefonen är på bordet bredvid honom och alla böckerna finns på plats. Jag kan inte göra mer nu.  Och det är konstigt alltihop, men i morgon äter jag inte gröt utan en liten mugg vaniljyoghurt och en macka.

Och jag lyckades parkera bilen på gården här, även om jag hade lite otur, den enda lediga platsen var under trädet, förstås, så det kommer att bli många löv. Ja ja.

Annonser

under eftermiddagen, doften spred sig. Den har flera knoppar, hur det nu ska gå med dom, inte för att jag vattnar så frenetiskt i vanliga fall, men ändå. Och Äldste ska visserligen ha lite uppsikt, men jag tror inte att jag ska belasta honom med vattnande.

Och detaljer trasslar alltid. I kväll skulle jag plocka upp en tidning som låg bredvid fåtöljen och missade liksom avståndet och körde tumnageln rakt i fåtöljbenet. Nageln sprack, en spricka rakt ner i hela den vita delen av nageln, så det kommer att trassla länge. Ja ja.

och letat, efter ett mail. Jag har letat överallt i den stackars datorn och jag har verkligen inte kunnat förstå vart det tagit vägen, jag hittade mitt svar och kunde alltså se ungefär när i tiden det borde finnas. Men det var bara tomt. Och paniken var nära. Och jag har letat i två olika omgångar, dels för ett par veckor sen och så nu i dag. Plötsligt slog eftertanken till – det där ursprungliga mailet var inget mail, det var ett ångbrev. Och det låg mycket ordentligt där det var väldigt lätthittat, bara tanken kommit. Så utomordentligt besynnerligt – jag som är så pass gammal är inte ens beredd att tänka tanken på brev förmedlat på papper.

Så nu kan jag lugna mig och kamma håret.

trots allt. Jag gick in på banken. Som vanligt kö av exotiska personer, som ska öppna lönekonton, bankmänniskorna är nästan mer vana att föra samtal på engelska, men det blev ändå min tur så småningom. Och det fanns inte så många euro, som den lilla summa jag ville ha, och jag kände mig lite häpen och sa att förut kunde man ju ta ut i väggen. Då sänkte min bankdam rösten lite och rådde mig att gå till den andra banken en bit bort, för där kan man ta ut i väggen och slipper dessutom då att betala växlingsavgift. Så då gjorde jag det och fick ut nya eleganta sedlar. Nu ska jag väl klara mig, tänker jag.

Och sen gick jag och köpte en billig klocka, det känns onödigt att ta med mormors, som jag annars alltid använder.

helt omotiverat, för jag vet precis vad jag ska göra. Men det händer att jag blir väldigt stressad av att ringa telefonsamtal, så totalt i onödan, det måste ändå göras och jag brukar ju överleva. Om jag nu inte skulle göra det, så blir det förstås besvärligt för maken, men för min del är det över då. Typ.

Och jag vet också att ett av skälen till att jag tycker det är jobbigt att ringa, är att maken sitter precis runt hörnet numer och jag vill inte ha kommentarer, varken under samtalet eller efter. Jo, jag ska ta telefonen och gå in i sovrummet och stänga dörren, men det känns lite krystat. En av dessa små vardagssituationer, som blir så besynnerliga, för det är knepigt när man måste tänka på sånt.

i går när jag gick och lade mig. Snarkade lite dessutom, men det är inte så farligt. Ett par timmar senare vaknade han och undrade om han glömt insomningstabletten, för han kunde inte sova. Jag grymtade nånting, och sen tror jag att vi båda somnade om.

Och jag hade glömt lägga linfrön i blöt i går kväll, hoppas våra magar klarar de oblötlagda, som jag vispade i gröten iaf. Nu är maken duschad och tvättmaskinen snurrar. Och nät och tv trasslade, jag drog i sladdar och tryckte på knappar och kände mig lätt desperat, inte minst eftersom jag inte vet hur den där nya fräscha routern ska se ut när den är på gott humör. Det löste sig lyckligtvis utan att jag behövde ringa Äldste.

Och jag funderade en del på våra kvällsrutiner i går, min trötthet så dags på dygnet gör sannolikt inte det hela bättre. Jag ska försöka andas in en extra gång och backa också. Det är ju bara jag som kan förändra situationen, maken kan inte. Jag vet.

håret. Det lilla som finns kvar. Jag köpte en hårsil från smartasaker, en avsedd för golvbrunnar. Och den samlar verkligen upp en massa hårstrån, jag är väldigt tacksam att inte allt detta hamnar i vattenlåset, för det är så äckligt att gräva i det senare, men jag är förstås bedrövad över att så mycket faller av. Ah ja, det får ordna sig. Och jag tänker på den rare rörmokaren, när vi höll på att renovera huset vi bodde i, och han sa – ‘men brukar vi bada nån hund i badkaret, det är så mycket hår?’ och jag fnissade och sa – ‘voff!’ med ett vänligt leende till honom. Han blev så generad.

Just nu har vi en liten konflikt i hemmet, min mobil pinglar och maken blir hysterisk varenda gång. Och min avslappnade attityd gör honom mycket nervös, han måste tjata hela tiden. Och om jag t ex sitter tre meter från mobilen och skriver eller läser på datorn, så utgår jag från att mobilens meddelanden klarar sig ett par minuter till. Men det kan ju VARA NÅGOT VIKTIGT, säger han. Och jag frågar kallt hur ofta det har hänt. I mitt liv, ytterst ytterst sällan.

Nästa sida »