Tigerliljan's Weblog

och vitlöksbrödet – snart är vi tillbaka i tacosen, Yngste kommer hem om en vecka – berättade jag om hur mycket bloggen betyder för mig. Eftersom en bekant för ett och ett halvt år sen ungefär försökte få mig att helt stänga med motiveringen att jag lämnade ut maken på ett förfärligt sätt, så berättar jag ibland för honom hur det fungerar. Att det är mig själv och mina tillkortakommanden som jag lägger upp, och hur mycket mina kommentatorer betyder för mig. Han förstår och han gillar er – bara så ni vet. Han är tacksam över allt som ni ger.
Och han har träffat Osloskånskan och Karin och tyckte dom var fantastiska, så han litar på mitt omdöme. Tack och lov.

Både jag och kommunikationerna. Jag hade glömt rumsnyckeln i fickan förra helgen och satt i går utanför skinkbutiken med ett litet vadderat kuvert och ett ursäktande kort. Och ett v k till – med ett hjärtat-cerat till Sus – och sen började jag undra om jag stoppat rätt i kuverten. Och vad i så fall Sus skulle göra med nyckeln – nunnorna kanske kunde skicka ceratet mellan sig – men nu vet jag att åtminstone 50% har fungerat. Bra.

nånting. Jag har ingen korkek, inget fikonträd, men jag sitter i rummet med datorn och tittar då och då mot fönstret, en stor snödriva på balkongräcket, lite mörknande himmel, adventsstjärnan i näver som min pappa gjorde julen innan han dog, en cerise och en vit orkidé – och friden är ganska stor. Då ser jag min startsida sr.se. Någon idiot försöker stressa så många som möjligt med att man ska få ett recept om dagen fram till Jul. Och dagens är tydligen ‘julmüsli’. Tänk på det JULMUESLI!! På vilket sätt hör jul och müsli ihop? Jag förstår inte och jag tänker på den heliga Birgitta.
Den som icke har begåvning, må vara glad åt det lilla han har och uträtta så mycket han kan, ty han är skyddad mot många tillfällen till synd.
Och min begåvning räcker inte till julmüsli. Tacksamhetens tanke.

Den mentala listan på vad som borde göras. I dag skiner solen, lite lättare då. Äntligen gick jag iväg med symaskinen till reparatören. Och börjar genast fundera på var gränsen går för reparationskostnad. När jag tänker efter är maskinen väldigt gammal. Det är knappast troligt att jag kommer att använda en ny lika länge. Märklig tanke, så fort livet går.
Och annat som inte blivit av – badrumsstädning. Men nu är övre badrummet skurat, inte helt och hållet, inte badrumsskåpet eller hyllan med alla mina grejor. Men speglar, handfat, golv, sophink, toalett. Blänkande. Det får räcka.
När man vant (?) sig vid julbord och ett oräknat antal mozartkulor så känns det hungrigt nu, men snart blir det fisksoppa.
Nattens drömmar hade med sig kvinnan som en gång sa att jag var ännu elakare. Det skulle åkas taxi – hon bestämde varifrån den skulle gå, och min fisksoppa kom också in i drömmen. Den ville hon inte äta, det skulle vara inkokt lax. Men det blir fisksoppa, jag står på mig.