Att klara vardagen

Det kan ibland vara en utmaning, som man säger. I dag var ibland. Det kändes lite knepigt före frukosten, men jag tänkte att det nog inte skulle bli sämre. Men det blev det. Under tiden som jag duschade maken bestämde sig min kropp för att nu fick det vara nog, här behövs vila. Men det går inte att få till när jag står där med maken intvålad, han behöver förstås sköljas av och sen ska glasögonen tvättas, fötterna ska tas om hand (och det är rätt knepigt), strumpor och skor ska fixas, händerna ska tas om hand också, hans naglar på den förlamade vänsterhanden har en tendens att komma emot överallt så naglarna trasas sönder, det är många detaljer, en del ganska fysiskt krävande dessutom. Men min kropp vägrade samarbeta i dag. Med många pauser och vad man annars kallar pannben fick jag på honom strumpor och sandaler så att han kunde resa sig och raka sig. Jag kunde lägga mig på golvet en stund. Sen fick jag på honom kläder och kunde lägga mig på sängen och fundera på vad jag skulle göra nu. En stunds vila till, sen lyckades jag byta lakan och fixa diskmaskinen, så nu är jag på banan igen. Och inte blir det den planerade modifierade Janssonen till lunch heller, för löken gick åt i går till ärtsoppan, en del mådde inte bra, så lagret tömdes fortare än tänkt. Så jag får pyssla ihop torsk med saffranssås, det får gå.

 

Dagens sysslor

Jag hade gärna sovit en halvtimme till i morse, men så blev det inte. Jag har uppe tidigare än vanligt, för planen var att komma till morgonmässan på S Markus dag. Den startade vid åtta, och det kan fungera med makens tider (han var förstås hemma och vilade i sängen), jag var hemma igen 08.42 och då blev det frukost som vanligt, bäst så. Utsikten genom fönstret bakom korset i mässan var sjön där, och jag har sällan sett vattenytan så totalt stilla, mycket vatten och en buske där man annars ser en miniö som nu är helt vattentäckt, den där busken speglade sig totalt i vattenytan, så vackert. Innan jag åkte iväg hade jag gjort en limpdeg, som fick stå och jäsa. Jag gör oftast två olika limpor, den ena sorten blandar man ihop och så får den jäsa i smorda formar två timmar och sen bara gräddar man, dagens sort jäser först minst fyra timmar och sen en timme till och så knådar jag limpor, som jäser tjugo minuter till och sen äntligen gräddar man. Jag tycker den senare sorten är godare, typiskt nog, men nu är de nästan klara. Dessutom var det i dag den torsdag som jag kokar den stora grytan ärtsoppa, sen har jag tre middagar i frysen.

Solen skiner och jag traskade iväg på min lilla promenad, det ger mycket på många sätt. Och på eftermiddagen hade en slipover jag skickat efter till maken redan kommit, nu vet jag ju var postens fack står utanför coop och dessutom hur de fungerar. Och så fort jag stängt luckan fick jag en förfrågan om hur min ‘upplevelse’ var. Det är ingen upplevelse alls att hämta en brun påse ur ett plåtfack, faktiskt.

 

Kallt igen

Tjocka moln och jag har strött lite blåkorn på penséerna, jag tänkte att de kan behöva lite uppmuntran. Jag tog en begränsad promenad, som jag avslutade på coop. Man hade den frysta broccolin jag behövde (och hade missat att skriva upp på listan i måndags), men inget sidfläsk. Efter maten här tog jag mig iväg till willys, och där fanns det sidfläsk, det fanns förstås också kycklinglever så jag kan få till lite paté så småningom. Och sen gjorde jag ett spontaninköp – plastklämmor till påsar, inte så roligt men välbehövligt. Sen har jag skickat efter en del grejor på nätet, ständigt detta nät. Allra sist skickade jag efter s k strofflor, en sorts korta tofflor av ullfrotté, som jag köper hos lanner.com och då skickar man ett par strumpor till fronten i Ukraina av en kvalité som kan bidra till minskade skador i skyttegravsleran. Och hos mig gör de att jag kommer att vara varm om fötterna nästa vinter. För vinter blir det nog igen, även om våren knappt kommit än. Ständigt denna längtan efter vår. Just nu är det där läget att jag inte riktigt kan föreställa mig att det kommer att bli möjligt att sitta ute i shorts och t-shirt. Fast det är mycket jag inte kan föreställa mig.

 

Promenad igen

Solen sken och det var betydligt varmare i dag, kanske inte i skuggan, men i stort. Vi åt purjo&potatissoppa, en lagom middag. Sen hade vi ett litet videosamtal med Yngste och lilla hunden. Han är betagande, lite för stort skinn och stora tassar. Fast det är en upplevelse, det är förvisso inte som att få barn, men det där att vara på pass hela tiden och så någon som rör sig obehindrat över ytan. Det är tur han är så söt, som Yngste sade. Men i dag skulle de gå och få klorna klippta av ett proffs, så att någon annan kan ta den fighten just nu. Självklart finns det kompostgaller i lägenheten och mattan står hoprullad i ett hörn. Jag har allt förtroende för att det kommer att bli en trevlig och sällskaplig hund. Yngste konstaterade att folk är olika, väldigt många tycker lille Gösta (hunden) är betagande och frågar om de får klappa, andra klappar utan att fråga, folk frågar om rasen eller gissar frimodigt (det är en husky va?), men också kvinnan som sade – det är en västgötaspets, och Yngste sade – ‘det var skickligt’, och då sade hon – jag är jägare. Ja ja, fast just v-spetsar jagar väl ganska begränsat, men det var ju rätt.

 

Snöflingor

Små, hårda, redan i går kväll och det låg kvar lite vitt i takpannorna. Nu har jag varit och veckohandlat, det kommer fler små hårda flingor nu. Fast jag kände att det är faktiskt inte halt, så jag tog en kort promenad på förmiddagen. Trots att det var rätt kallt och jag tog på mig varmaste vinterrocken, så var det ändå skönt att komma ut. Jag var tacksam att jag hade min lilla röda sidenmössa i fickan, för det blev kallt om pannan annars, men nu gick det bra. Jag borde ha haft handskar också, men det finns gränser.

När jag traskade runt med veckohandlingen tänkte jag att det där koncentrerade handlandet betyder att utslaget per dag, så är det fem minuter, och det är väl helt ok. Dessutom hade man extrapris på matjessill och vår favoritskinka, eller makens då. Jag fick leta reda på en lång kvinna i personalen, som kunde ta ner yoghurten åt mig, så det gick också. Annars försöker jag bara ta ett steg i taget, jag hade en sån där tankemässig karusell i går. Jag undrade vad i all världen jag gjort, som varit bra för någon enda människa någonsin. Det är väldigt lätt att halka längre ner i det kaninhålet.

 

Fortfarande rätt kallt

Ganska tidigt var jag uppe i morse och det känns skönt att ha gott om tid till både frukost och andra aktiviteter på morgonen. Och bilen var ju befriad från tygstycket, så det var inga problem att åka i väg. Vi var inte så väldigt många i kyrkan, men det var förstås fint ändå. När vi kom hem hade jag den vanliga varianten, alltså fryst middag som värmdes, en sorts gryta som nog var den första riktiga rätt jag lagade på egen hand, ett recept från Femina för väldigt länge sen, men vi tycker fortfarande att det är gott. Sen har jag inte gjort något särskilt alls, kanske behövs extra vila ibland. Trots att det varit soligt hela dagen är det rätt kallt. På fb dök det upp en bild, som var fem år gammal. Då var det Påskdag, jag hade vunnit församlingens enorma godisägg och lyckligtvis fanns alla sex barnbarnen till hands på eftermiddagen för att konsumera. Vi fikade ute och det hade inte varit möjligt i dag, det kan jag säga.

 

Lördag

Ordningen möjligen mer återställd. Maken är duschad och tvätten hemma har nästan torkat. Det fascinerande i går var ju att man tydligen oombett tvättade makens kläder, men ingen hade lyckats koka den vanliga frukostgröten och maken var konstigt påklädd. Den stackars personal jag pratade med var väldigt ursäktande och sade att det hade blivit lite akut på morgonen. För mig föreföll det som om man hejdat någon på gatan, nästan. Ja ja, det kan väl hända överallt att scheman spricker. Jag tänker att jag kanske ska försöka att (igen) förklara makens behov. Han är väldigt verbal och allmänt trevlig, men han har stora svårigheter med arbetsminne, han behöver påminnas om rutiner. Han kan inte. Tidigt i avlastningshistorien försökte han själv tala med personal om att han behövde få hjälp att bli tvättad på överkroppen. Här hemma använder jag en sorts tunna gula tvättlappar, som han hade med sig, men såna kunde personalen inte använda, för det var av någon anledning mot deras principer, och då är det bättre tydligen att han inte alls blir tvättad. Det är så mycket jag inte förstår.

Det är väldigt skönt för oss båda att han nu är fräsch igen. När jag klev ut på uteplatsen, så hade någon till min mycket stora häpnad, svept in min och ytterligare tre bilar i nån sorts vitt tyg. Förmodligen tänker man att det ska skydda bilarna mot kringflygande färgflagor, för jag tror att man håller på med yttre renovering av huset bredvid parkeringen. Men jag tvivlar lite på effektiviteten av det där tyget, för det fladdrar rätt mycket. Min lilla bil står liksom i mitten, så den ser rätt skyddad ut än så länge, men jag undrar lite om man tänker avsluta projektet här på eftermiddagen eller hur jag annars ska kunna köra ut min bil, eller rättare hur jag ens ska komma in i bilen. Det hade onekligen varit bättre om man satt om nån informerande skylt om projektet i går, då hade jag kunnat leta upp en parkering en bit bort.

 

Kaos är granne med avlastningen

Typ. Det är alltid ett milt kaos när jag ska hämta maken, i dag var det mer än vanligt. Man hade tvättat hans skjortor och det hör inte till, men det kanske var rart. Fast man hade passat på att lägga hans ena slipover (otvättad), hans ena par byxor, hans kalsonger och nästan alla strumpor kvar i tvättrummet, så jag fick efterlysa allt det. Och maken är förstås inte rakad på ett par dagar, han rakar sig själv, absolut, men han behöver påminnas. Ja ja, nu är vi tillbaka igen. Minus en kort svart strumpa, som väl försvunnit någonstans. Jag har fler hemma. Det gick väldigt raskt att åka hem i dag f ö, även om det regnade mycket och en bit på mitten var det +1 och snarast snöblandat regn på framrutan. Men grönskan är så vacker, så jag är tacksam. Jag ska lyfta in de två ännu utestående pelargonerna på den inglasade balkongen i natt, för kanske blir det minus. Men jag har haft så fina dagar, tacksam mitt i allt.

 

Solig onsdag

Sovmorgon i dag, fint. Efter god lunch på lokal tog vi en tur i omgivningen. Jag tror inte att jag någonsin sett så många narcisser på en gång i hela mitt liv, alla möjliga och omöjliga former och färger. Så otroligt vackert, men det märkliga var att början av promenaden var solig och ganska skön fast när vi hade en liten bit kvar till bilen så blev det jättekallt, inte alls aktuellt att fika utomhus, om man säger så. Men det finns ju goda (ha!) möjligheter att fika i värmen inomhus, väldigt god morotskaka fanns det. När vi hade kommit tillbaka till lägenheten satt vi och löste korsord en stund och sen gick vi och handlade ost, en underbar butik där jag skulle kunna stå länge och känna den underbara doften.

 

Lugn och frid

Just nu tittar jag ut över innergården här, blekt solsken och måsarna som skriker. Vi var uppe i god tid och åkte till morgonmässan här och sen blev det god frukost med intressant möte också. Just nu är min väninna på gymnastik och jag sitter och är tacksam över denna del av min tillvaro, det är så fint att komma hit och möta människor som betyder så mycket för mig. När jag hade kommit fram i går ringde v-centralen, så nu hoppas jag att allt är i ordning med makens recept. Jag ringde honom i går när jag kom fram, så att han inte ska vara ängslig, men annars ringer jag inte när jag är här. Jag hoppas förstås att det praktiska runt honom fungerar, jag vet inte om det helt enkelt berodde på att det var åtta veckor sedan han var där, men han var väldigt osäker på rutinerna där när vi kom fram. Jag vet att han sover sämre där, inte minst eftersom han omedelbart somnar i stolen när han kommer hem på fredag eftermiddag. Det är inget jag kan göra något åt, och nu försöker jag ägna mig åt min återhämtning.