som jag tejpat över höger tumnagel i drygt två veckor. Mycket plåster har det gått åt, men hellre det än att riskera att fastna i nånting och sen stå där med en nagel uppfläkt ner i köttet. Men när jag skulle byta i dag följde den lösaste bit med plåstret och jag kunde klippa jättejättekort och sen fila jämnt, så jag fortfarande inte ska fastna i nånting. Jag sitter och känner efter med nageln mot underläppen för att vara säker på att det verkligen inte finns något hack. Detta är en extremt liten detalj i ett liv i välfärden. Men fransiga naglar är ett elände, även om det är ett mindre elände.

Och vi åt vår lax alla fiorentina och var väldigt nöjda med det. Och jag är fortfarande så nöjd med att jag numer skalar tomaterna, för det blir så mycket bättre.

Och jag ska gå en (kortare) promenad, som jag tänker avsluta med att gå och köpa mig ett par nya örhängen. Jag köper inte skor och väskor – särskilt mycket iaf – och örhängen tar så liten plats.

Annonser

sen jag senast cyklade till maxi, men det gick utmärkt före frukost i dag också. Frånsett då att jag glömde handlingslistan och femman till vagnen, men maxi hade plastbitar till vagnen och jag samlade ihop minnesfunktionerna och kom hem med nästan allt på listan.

Och för två veckor sen åkte jag till Rom och för en vecka sen satte jag mig i en buss och åkte till Siena. Jag är fortfarande så väldigt tacksam för min resa. Och nu tror jag att det är läge att ställa undan sommarskorna.

Annars är väl dagens projekt snarast att betala räkningarna och ordna upp soporna, det är bra med vardag också. Kanske skulle jag vattna orkidéerna också. Dom stackars julstjärnorna i köksfönstret mådde inte bra av min resa, men å andra sidan är det nu bara fem veckor kvar tills jag köper nya.

och saltimboccan, det som blev över, ligger i frysen.

Vi hade en fin lunch med lilla hunden närvarande. Ett så förtjusande djur, gladlynt och vänlig, man ser att hon är effektiv, lätt kropp och mycket muskler. Och både saltimboccan och äppelkakan och vaniljsåsen var så lyckade. Barnen har ringt, Äldsta och familjen sjöng rentav, och många har skickat hälsningar. Maken är nöjd. Och jag också förstås.

Dessutom har jag läst Marianne Lindeberg de Geers självbiografiska På drift, en ganska förfärlig historia, men välskriven.

Fast i dag har jag inte tagit nån promenad som jag gjort dom andra dagarna efter hemkomsten. Jag tänker mig åtminstone att börja en ny vana. Igen.

före frukost. Och sen tänkte jag att det vore gott med vaniljsås, men lättjan slog till och jag tänkte köpa sån där vaniljvisp på coop. Väl där läste jag innehållsförteckningen och det lät inte så aptitretande, så jag gick hem och kokade egen. Så nu är vi beredda.

Maten blir kycklingsaltimbocca, enkelt och gott. Och alldeles nu ringde Yngste för att gratulera maken, så rart, och samtidigt berättade han att dom fått en lägenhet. Det är ett smärre mirakel, faktiskt. En sån lättnad.

Och jag köpte en liten vacker bukett till maken, men trisslotten föll inte ut den här gången heller.

jag fortsätter tjata, men jag var ju lite stressad för det där med packningen. Jag var väldigt målinriktad om att jag skulle klara mig med handbagage och fick ner det hela till 6,5 kilo. Självklart betydde det att jag fick tvätta ett par gånger, och det var jag beredd på, så inga problem med det. Och det var en lättnad att veta att jag hade allt med mig. Men alla andra kvinnor hade piffiga klänningar med sig, som dom bytte om till middagen med. Snyggt och stilfullt, jo då. Fast när jag tänker efter har jag inte så många klänningar, noga räknat har jag nog två, alltså lite rockliknande som jag brukar ha över en längre kjol och nån sorts t-shirt, och det är inte samma sak som dom stiliga klänningar, som andra packade upp. Detta stör mig inte så särskilt, faktiskt. Jag minns att för ett par år sen såg jag en väldigt stilig klänning i ett skyltfönster här, men jag tänkte att jag kommer ändå aldrig att använda den. Trots att jag vet att det finns dom som har synpunkter, att jag har lite för lite kläder, så bekymrar jag mig inte särskilt. Jag har så pass mycket att jag kan skyla kroppen hyfsat. Och nu har jag tvättat allt jag hade med ordentligt.

den där, som jag köpte i går. Vi hade trevlig middagsgäst. Och i morgon kommer Äldste för att glädja sin far, ja mig också, förstås. Men då blir det äppelpaj och ingen tårta, en sorts kaka där man lägger äppelklyftor i botten och sen brer över en tjock sockerkaksliknande smet och så häller man på kokande vatten innan man skjutsar in i ugnen. Det brukar vara väldigt gott. Kanske skulle man=jag koka lite vaniljsås också.

Och jag passerade tv:n i förmiddags när Tilde d P och Jesper Börjeson fick smaka på nån sorts efterrätt, som en mästare svängt ihop, blåbär, citron, vanilj och choklad och lite mer grejor. Tilde blev så tagen att hon knappt kunde fortsätta ställa frågor. Riktigt så blir det väl inte med äppelkakan, men det kan vara gott ändå.

har stora förtjänster. Den ständiga rågmjölsgröten och det osockrade, saltade brödet, riktig juice.

Och jag cyklade i väg och lämnade tillbaka böcker och lånade nya. Fast på banken slog det stopp, numer växlar man inte in pengar utan hänvisar allt sånt till Forex, f o m sista september. Jag är inte helt nöjd med det, kan jag säga, jag har ett antal euro över och kommer sannolikt inte att komma till ett euroland på väldigt länge. Och Forex ligger 5,5 mil bort. Och sen behöver jag pund också.

Men jag funderar på det här med resor, hur man hanterar det. Det har t ex både för- och nackdelar när en grupp släpps lös på stan för att äta lunch med en bestämd träffpunkt en stund senare. För min del hade rumskamraten och jag diskuterat innan och kommit fram till ungefär vilken nivå vi ville lägga oss på. Sen är det en annan sak att vi gjorde annorlunda ibland, men vi var rätt nöjda med dom olika valen. Och just det där är viktigt för mig, när jag äntligen lyckades ta mig iväg på detta projekt, att man hanterar det som händer rimligt positivt. Att man försöker utgå från att det blir bra, att dom andra kan vara trötta, men att troligen försöker ingen vara särskilt taskig mot just mig. Och är jag inte nöjd med en programpunkt, så får jag väl hitta på nåt bättre själv efter att ha anmält det till reseledaren, svårare är det inte, men man kan inte gnälla. Är det någon i gruppen man inte trivs med, så håller man sig lite avvaktande, men man försöker ha en avspänd inriktning. Och jag hade det bra och är tacksam.