1


Allt gick bra igår. Maken var väldigt tapper och kämpade på. Allt var välorganiserat och bra och efter en lång dag kom vi äntligen i säng. Sen hade jag svårt att sova, så kan det vara. Men jag hade mobilen på tyst läge och missade alltså Yngstes sms. Han hade hamnat i det stora bråket i Gamla stan, men jag vet inte mer nu.

Annonser

som bilen är utrustad med, den har säkert sina förtjänster, men den blev alldeles virrig när vi nästan var framme. Och det där nästan höll på att driva mig till vansinne. Men nu är vi framme, maken ligger och vilar och jag borde också göra det. Sen fanns det ingen klocka på rummet och det blev ju kris för maken. Men jag tog en promenad och lyckades hitta en klocka och ett batteri, så nu kan han hålla reda på tiden. Tyvärr tickar den, men jag får väl vänja mig. Lugn och fin.

Yngste och flickvännen skickade det. Nu får vi se hur länge det klarar min ömma omvårdnad. Å andra sidan såg jag att grannarna längst ner just ställt ut ett dubbelt så stort och det är jag kanske ännu mer tveksam om.

När jag tittade noga på mitt så hittade jag en liten grön larv, men den fick fortsätta sitt eget liv utomhus.

Och nu är bordet återställt till vanliga proportioner igen, men innan vi slog oss ner var det så här. Det finns fortfarande drivor med disk, men jag räknar med att det mesta kommer att få plats i maskinen.

Kanske blir det en bild nu.

Det är för all del inte soligt alls, men än så länge är det plusgrader även om det ska bli snö i kväll och kallt i morgon. Men jag tyckte det var dags, så jag åkte till blomaffären och köpte tretton penséer och två minipåskliljor. Och en påse jord, en som jag kunde bära till bilen. Så nu ser det nästan ut som vår. Och vi har bestämt oss för nya stolar till uteplatsen, det knepiga blir bara att få hem dom. Nackdelen med en liten kompakt bil.

svävar på. Och jag undrar hur länge det dröjer innan någon kraschar den. Jag slår visserligen inte alls huvudet i den, men jag är inte så värst lång. Det går så länge det går.

Nästa sida »