1


blev dom allt. En rulle var rund, den andra mer elliptisk s a s, men det blev trettio av vardera och jag stod och bevakade luckan hela tiden. Fast nu slår det mig att jag inte har någon ask att lägga dom i. Det var lite usel planering, förstås. 

Men vi delade en, maken och jag, och den var god. Ah ja, smör och socker och egenhändigt krossad kardemumma, det blir förstås bra. 

Annonser

åtminstone för att vara jag. Och så vitt jag kan bedöma var alla mätta och nöjda. Äldsta och hennes familj ligger hjälpligt i diverse sängar och soffor. Dom har en lång dag framför sig i morgon, det har iofs jag också på ett annat sätt, men jag kan bara hoppas att vi får en lugn natt. Det var ovanligt livligt på gatan här nedanför, men det lugnar sig tydligen. En ny dag kommer. 

Fick jag av yngsta sondottern i dag. Hon hade gjort det till farmor och jag blev glad och lycklig och bar det med stolthet resten av dagen. Fast nu har jag tagit av det. Dom cerise pärlorna och likaså den turkosa har dock en kraftig förmåga att färga av sig, så det ser ut som om jag lider av någon exotisk hudsjukdom. 

Och sen skulle jag peta ihop 750 tecken och skicka iväg och först hade jag ångest för att det skulle bli något och sen hade jag ångest för att det var så lite och sen vägrade datorn att samarbeta. Den bara fjantade sig om JavaScript som inte stödde eller hur det nu var. I full panik ringde jag förstås Äldste, som tappert tog mig igenom djungeln, så nu hoppas jag mina 750 tecken har nått målet. 

Jag närmar mig hemmet. Det har varit en lång dag, vi hoppade upp vid fem och åt den extremt sockerstinna frukosten, jag blir förbryllad när det är chokladbitar i müsli. Vid halv sju gick bussen till Rom och allt fungerade så bra. På eftermiddagen var vi framme i Stockholm och hade lite tid mellan planen, så vi hann äta lite pasta innan det var dags att åka till Kastrup. 

Nu sitter jag på tåget på väg hem. Om inget särskilt – typ älg på spåret – inträffar, så kommer jag att vara hemma så att jag kan köpa mjölk på coop. Och jag ska se efter om jag har riktig juice hemma. Ingen mer saft på morgonen. 

Och jag försökte ringa maken, men han svarade inte. 

men det är liksom lättare att ta bild på maten än på det andra. Dagens aktiviteter var bl a utflykt till Siena, vackert både resan och själva staden. Många backar och trappor och vi inledde med att åka rätt många rulltrappor, en upplevelse det också. Sen satsade vi på mat, gott och närande. Och efter katedralen – som jag personligen tyckte var lite trist på insidan, för mycket känsla av museum för mig, man traskade runt en snitslad bana. Det blev nästan som på Ikea, jag ville bara hitta utgången. Och det gjorde vi förstås och tog en kaffe med nån sorts väldigt lyckat litet bakverk, och sen var det bara att gå vidare. Dagens foto är lunchen. 

får man väl säga. Gårdagens middag räknar jag till dom mycket få tillfällen när maten varit rätt tafflig i Italien, så det kunde bara bli bättre. Och det blev det. Fast den stackars servitrisen lyckades inte så värst när hon skulle plocka bort första tallriken utan välte bestick ner på min glastallrik, som sprack, och glaset mitt emot kraschade totalt med rödvin över hela duken. Ja ja, vi fick nya tallrikar och nya rödvinsglas båda två, för jag ville inte dricka mer ur mitt efter allt glas, som yrt runt. 

Men nu har nattens lugn lagt sig, frånsett en grupp mycket högljudda tyska ungdomar, men dom lugnar sig väl. 

En ny dag i morgon, ny tacksamhet. 

Rentav för att ha möjlighet att komma igen sen, ungefär så. Jag hade sett fram emot den där promenaden på eftermiddagen – vi har traskat runt en del på förmiddagen också – och jag reste mig från vilan vid fontänen, men lite osäker kände jag mig och efter bara ett par hundra meter satte jag mig på en stenbänk vid sidan av vägen. Och jag insåg att i mitt kallsvettiga skick var det ingen idé att tro att det skulle vara en bra tanke att promenera vidare. Snälla rumskamraten följde mig hem och nu vilar vi. 

Nästa sida »