1


i postfacket låg en blå påse, alldeles anonym, men jag har väl mina misstankar. Ganska rörd och mycket tacksam blev jag. 

Och jag har handlat också, en ny grötkastrull med nästan halva priset, och den här ska jag inte sätta mixerstav i. Nån gång lär man sig av sina misstag. 

Och jag hittade den där adresslistan i går. 

Annonser

blev det här nyss, och jag vet att det kommer att gå åt flera under det nya året. Ett nytt år är nya siffror i kalendern, men vanorna består förmodligen. I går, i dag och i morgon, om nu morgondagen kommer. Och så här ser det ut hemma hos mig där jag står och ber för människor som på olika sätt finns i mitt liv och mina tankar. 

Iofs inte alltid och just nu kan jag rentav tycka att det låter lite rart, jag har inte börjat försöka sova själv och då kan jag vara mer tolerant. Han påstod innan att det kändes som om förkylningen var på väg tillbaka, men jag hoppas innerligt att det var fel. 

Sen hoppas jag att det ordnar sig med bilen, för det var väldigt påfrestande att köra en timme i mörkret och dimman och hela tiden sitta på helspänn och undra om vi hade en långsam punktering på gång. Varenda ojämnhet i asfalten kändes som en liten katastrof. Sällan har jag varit så lycklig över att svänga in på vår gata. Det var inte något synligt fel när vi var framme, men ingen vet hur det ser ut i morgon. 

var det nu inte i morse och eftersom jag ändå var vaken, så gick jag upp och åkte och handlade. Det är jag glad för nu, men jag kände att det hade varit skönt att ligga kvar under det lagom varma täcket. 

Och idag råkar det vara S Nicolaus dag, dvs tomten, så när det fanns ett par tomteörhängen så slog jag till. 

på Advent. Jag har köpt en blå hyacint och lyckades hitta vasen i vindsförrådet, så nu väntar jag bara på att alla dessa timrar som jag har ställt in ska slå på så jag får se om det lyckades. 

i morse, ett tunt glitter över gräset. Men sen blev det sol och sent på eftermiddagen blev det en promenad till en närbelägen kyrka. Fantastiskt vacker solnedgång på vägen dit, och ganska kolmörkt på vägen hem. Nu sitter jag och viftar på tårna och ska sträcka ut mig på sängen före middag. 

Och jag ringde och pratade med maken på förmiddagen, han blev glad, men han sa förstås att han ser fram emot tisdag. 

är det här, i den lilla engelska byn. Alldeles snart ska jag släcka lampan, mobilen väckte mig fem över fyra i morse, så sömn är en bristvara här. Annars är det snarare alldeles överflöd av det mesta annars. 

Och jag lyckades efter uppmuntrande tillrop från någon mer van, att få upp eller snarare ner det här underliga sashwindowet som jag har, så lite extra luft blev det. 

Och väldigt mycket kyrka. Ännu mer i morgon. Och jag har köpt var sin adventskalender till sondöttrarna. 

Nu är jag nära att somna sittande. 

Nästa sida »