blev jag där i morse vid bärförsäljningen. Det slutade med att jag tog jordgubbar iaf. Jag har ett vagt intryck att hallonen har längre säsong, det kan vara fel. När jag var barn sparades alltid dom allra sista jordgubbarna till pappas födelsedagstårta, 30 juli, sen var det definitivt slut. Fast sortförädlingen har ändrat på det, gissar jag.

Jag är lite lättad över att dom kompetenta unga männen, som pysslar med praktiska saker runt huset vi bor i, nu äntligen dykt upp. Och dom har beskurit buskarna på gården, det började bli lite tätt att ta sig fram, och jag tittar ju misstänksamt på dom stackars buskarna. Förra sommaren kom jag emot en gren och på kvällen hittade jag en fästing. Kan ha varit ett sammanträffande, men min kontakt med naturen var annars inte så intensiv.

Annonser

när vi gick upp till badrummet, men sen kom molnen. Så nu är det en ganska grå dag igen. Men jag har tvättat en maskin och ställt två limpor att jäsa. Det är bra att ha bröd i frysen, när vi kommer tillbaka hem nästa vecka. Och betalat räkningar har jag också gjort. Jag är ganska irriterad på att boken jag skickade efter som present till yngste dottersonen inte kommit än. Kanske har folk som packar böcker också semester, men jag tyckte jag var ute i god tid.

Och i eftermiddag ska jag ta tag i packningen, så många detaljer att komma ihåg. Viktigast är förstås makens medicin, men det finns rätt mycket annat också, som helst bör komma med.

Fast i går kom jag iaf ihåg att be Äldste vattna blommorna, även om det inte precis är behov att vattna varenda dag, men det är bra att få posten uppburen också.

ändå, när medicinen till maken hade kommit. Det var en annan tillverkare, men lyckligtvis hade man valt samma färg på kapseln, så den ser i stort sett likadan ut. Annars kan det vara ett bekymmer. Sen var det förstås inte så vidare uppiggande att läsa en artikel i lokaltidningen att just den här medicinen kanske möjligen gjort unga människor mer suicidala och givit ökad beroendeproblematik. Fast det var väldigt osäkert alltihop. Maken läste tydligen inte den artikeln. Bra så.

Och jag har gjort klart mina bankärenden och ska göra en notering i almanackan att jag ska gå in i den fysiska banken i början av augusti, vi har ett ärende med ett av makens konton. Om jag, med min fullmakt, kan uträtta det, så är det enklare. Annars får vi väl boka en tid och med viss möda forsla maken dit.

och lyckligtvis hade jag inget särskilt, som nödvändigt skulle göras. Jag blir väldigt påverkad om jag drömmer detaljrika drömmar med tungt innehåll. Nu var det en vänskapsrelation, som tydligen krackelerat, som dök upp. Sen skulle jag i drömmen gå och handla och hade att välja på ett jättejättestort coop, som jag nästan fick panik inför, och så grannbutiken, också ett coop, men inrymt i en lokal med låga valv, där man bokstavligen fick tränga sig mellan varorna. Och jag ville ha tag på yoghurt, det var väldigt svårt.

När vi så småningom ätit frukost och gjort oss klara för dagen, så tittade maken och jag på en youtube-film med en man som ringmärkte dom tre fiskgjuseungarna, som jag följer. Mycket fascinerande, både att ha det som jobb att klättra upp i höga träd och stoppa ganska stora fåglar i en påse och väga dom och allt annat han pysslade med, men också ur dom stackars fåglarnas perspektiv. Denna underliga varelse som dyker upp över kanten och oavbrutet pratande stoppar ner en i en påse och bär sig åt. Och så föräldrarna, som man hör skrika i bakgrunden.

var förstås en utmaning. Jo, jag gör fortfarande sån. Och jag trodde att jag hade mjölken under kontroll och just då exploderade den, typ. Men sen blev såsen bra. Fast här i kväll har jag stått och skurat spisen.

Och nu har jag tvättat håret och tänker att jag försöker se lite prydlig ut. Samtidigt känner jag att jag får förstås göra det för min egen skull, ingen annan ser nån skillnad eller tittar ens.

Lagom till solnedgången syns faktiskt solen, vackert. Annars har det varit en väldigt grå dag. Och jag har tvättat Yngstes underlakan. I morgon tvättar jag påslakanet. Till nästa gång. Jag minns att just det här lakanet köpte vi när vi var på utflykt söderut, maken och Yngste och jag, för rätt länge sen. Vi pratade om det när vi åt middag i går, vi brukade äta på en italiensk restaurang, där maken alltid beställde saltimbocca, något mer kaloririk variant än den jag serverar. Och ibland tog vi tiramisu också.

en alldeles vanlig måndag. Fast jag gick till apoteket, för det mesta gör jag det på tisdagar, men det var fullt med folk också en måndag. Och medicinen vi behöver fanns inte, men skickades efter, och ska finnas i morgon. Tacksam för det.

Och på diskbänken står en form med lasagne, det finns två middagar för infrysning kvar. Och jag har bara en liten bit kvar på höger framstycke på en tröja jag stickar till äldsta sondottern. Hon var så glad i går att hennes rum är färdigt. Det är iofs det enda färdiga rummet, men det är ju en början. Svärdottern hade hittat tapeter att sätta över en fläck på ena väggen, och det såg väldigt fräscht ut nu. Och flickorna har fått måla var sin pinnstol grå att ha i sina rum sen, så fint. Det finns ju ett antal pinnstolar av vanlig modell i huset, några är rödmålade, förmodligen av svärmor som brukade ta tag i projekt.

Äldste och Yngste hade burit tunga saker nerför den rätt nötta gamla trappan, typ separatorn, som inte ens maken har sett användas. Och det där utrymmet mellan skorstensmurarna som nyss var fyllt av bra-att-ha-saker (och möjligen en del andra saker också) är ganska stort och kommer att bli ett fint rum i anslutning till hallen ovanför trappan. Fast man behöver ta bort två trappor till allra översta vinden, lägga nytt golv och nytt tak. Och så ska det öppnas en dörr in till minstas rum, så flickorna slipper gå genom varandras rum. Projekt så långt ögat ser.

ändå efter den fina dagen. Jag har suttit och delat makens medicin, två veckors dosetter, eftersom vi inte är hemma nästa söndag. Och givetvis tog en medicin slut, så jag får gå till apoteket i morgon och hoppas att den kanske finns inne eller att det iaf kommer före torsdag fm. Fast jag har kvar t o m nästa torsdag, så det ordnar sig ändå. Men det är oerhört koncentrationskrävande med detta delade och dessutom två veckor. Ah ja, nu är det nästan klart då. Sen tittade vi på Barnmorskorna, den nyblivna mamman som fick en stroke, det var väldigt mycket.

Sen hade jag inte riktigt fattat det här med Yngstes lediga vecka, att han åkte redan nu först till systrarna då, och sen till vänner i närheten, var tydligen planen. Det ändrades lite i går, vilket jag inte riktigt fattade. Det blev så tomt helt plötsligt igen. Han är så fin. Det är jobbigt fn i hans liv, och jag kan bara hoppas att allt det praktiska ordnar sig. Vuxna barn kämpar med sina liv. Mammor kan bara stå vid sidan och be och hoppas på det bästa.