för mig. Och jag tänker på alla som börjar skolan, denna märkliga tillvaro. Lilla nästminsta börjar första klass och är så lycklig över tanken att få en ny räknebok, lilla hon. Och det är en alldeles vanlig sensommardag, lite moln, lite sol. Jag sitter och läser och funderar över den där jackan jag ska sy, hur fickorna ska se ut, hur jag ska klippa till. Det blir säkert bra, även om det var länge sen jag sydde något annat än nattskjortor till maken.

Och röstkorten kom i dag. Vi förtidsröstar i kommunhuset. Förra gången minns jag att när maken skulle gå ut, så fälldes en markis just ner automatiskt när han skulle passera på rampen, avsedd för den som inte kan gå i trappan. Jag dök in i huset och röt i receptionen, men jag tror inte man gjorde nånting åt det. Men jag får hålla extra koll på det.

Annonser

dvs den gången beror det på att jag är lite snål. I nån tidning såg jag ett reportage om en man som har nån sorts möjligen instagramkonto, där han lägger ut sina kläder. Nå, han hade en skjorta från ett svenskt företag och så stod det att skjortorna fanns i olika längder. Och jag tänkte att kanske kunde det vara något för maken, jag kunde slippa sy nattskjorta. Så jag gick in på hemsidan, egyptisk bomull och silketråd och olika längder då. Den som skulle fungera som nattskjorta till maken kostade €500. Så jag fortsätter sy själv då, utan silketråd iofs.

kan se ut på olika sätt förstås. För ett par veckor sen skrev en god vän om en bok hon läst och som var så givande. Och jag tänkte att det kanske kunde vara något för mig. Så jag klickade hem den och den låg i lådan när jag kom hem från min utflykt. Och nu tittar jag på den med viss bävan. Tänk om jag inte gillar den, tänk om jag inte förstår mig på den, tänk om. Det spelar väl verkligen ingen roll, kan man tänka. Samtidigt skrev jag ju att jag beställde den och jag tänker att nästa gång vi träffas, så kommer hon möjligen att undra vad jag tyckte om denna bok, som gav henne så mycket.

Självklart är enda sättet att få reda på det att verkligen öppna boken och börja läsa. Men en oläst bok är fortfarande ett löfte om nya möjligheter.

att jag totalt glömde. jag menar, jag stressade lite över det här med att vakna i tid i morse. Mobilen kunde ha lagt av under natten. Men så tänkte jag att om detta hem lider brist på nånting, så inte är det klockor iaf. Det finns gammaldags väckarklockor här, så jag satte på den som annars också står i sovrummet (i vanliga fall för att maken ska ha en klocka han kan se när han ligger och vilar) och försiktigtvis satte jag den ett par minuter efter mobilen, så att – om nu mobilen funkade (det gjorde den), så skulle jag kunna stänga av den andra innan den hann ringa. OK. Så jag kom upp och bakade kladdkakemuffins, som är favorittilltugget till söndagskaffet, och dom blir bäst om dom inte är varma. Och så var det frukost och det vanliga kaoset när vi ska i väg. Det är inte riktigt som att få i väg barnen till skolbussen, men lite för lika ändå. Men vi kom i väg, precis som med ungarna och skolbussen på sin tid.

Sen önskade jag regn, intensivt, när jag skulle hämta bilen, för någon hade lyckats spy i natt i den lilla trappan mellan vår innergård och parkeringen, men det har fortfarande inte regnat. Det duggade bara lite.

När vi kom hem från kyrkan gjorde jag limpor, såna som ska stå och jäsa i form en och en halv timme. Och det hade jag alltså totalt glömt för en liten stund sen, så nu jäste dom nästan två timmar. Ah ja, det blir mackor av dom också.

med juridiken i våra enkla liv just nu. Och innan jag åkte iväg skickade jag ett mail till Äldste med lite olika alternativ för det som närmast berör honom. Och nu ringde han på eftermiddagen, jag förstår att det är knepigt att behöva konfronteras med olika konstiga och egentligen otänkbara livsalternativ. Typ – hur skriver vi det här för alla tänkbara alternativ, att någon blir jättesjuk, att någon rymmer med grannen, att någon dör, allt det där man aldrig tänker ska hända men som man ser kan hända i ens omgivning. Men nu har dom pratat sig samman, om jag förstod honom rätt, och vi ska ta ett steg till framåt. Och maken är orolig, han vill förstås att det ska bli så bra som möjligt för Äldste och familjen. Och jag kan bara fortsätta övertyga honom om att det vi gör är just med det målet för ögonen.

för dagens pasta. Maken vilar. Det blev en sen morgon, men vi är klara med rutinerna nu, i princip. Och det var väldigt skönt att sitta ute en stund i lagom sommarvärme. Det är fortfarande sommar. Varje år tänker jag på att jag konfirmerades 21 augusti och det var alldeles bestämt sommar då. Vi badade och solade på lediga stunder. Fast jag medger att när jag gick förbi lappen med badtemperaturer häromdagen, så kände jag mig inte så lockad av 18,5, men jag var väl mer härdad i yngre dagar, inte för att jag tror att Siljan var så särskilt varm då vid konfirmationen, men det hörde till.

Och jag har petat ihop en matsedel fram till nästa söndag, det känns som en lättnad. Framåt eftermiddagen ska jag ta tag i räkningarna också.

att jag inte hänger över datorn ständigt annars heller, men det var lite tomt att känna att jag inte kunde använda den under dagarna borta. Jag satt där med över 50% laddning på mobilen och så bara klingade den till – 0%, och det kändes inte alls stabilt, i sht som jag väldigt gärna vill ha en fungerande mobil under bilresan. Nånting kan ju hända. Så därför tog jag det säkra före det osäkra och lät bli.

Men det var fantastiskt på många sätt, jag gick utefter sjöstranden och det var alldeles stilla vattenyta och dis på andra stranden, så vackert.

Och i går kväll gjorde värdinnan och jag den klassiska utflykten till en liten kyrka en bit bort för kvällsmässa. Tranor i mängd flög över oss, en del i disciplinerad plog, andra lite mer oordnat.