här står en gran med belysning, fast när jag ligger ner i sängen ser jag den inte alls. Och gryningen börjar övergå i dag, jag har varit vaken en stund och snart ska jag plocka fram lite frukost.

Det verkar inte ha kommit mer snö under natten, annars var det snöbyar under sista biten av vägen i går, och det hade blåst en del tidigare, det märktes, för här och var hade snö drivit över vägen, men inga större problem. Det var värre efter en och en halv timmes körning, jag hade tagit det ganska lugnt och tyckte det mesta gick bra, men plötsligt stannar båda filerna, nästan åtminstone, vi körde i fyrtio ett tag, och långt fram syntes blåljusen, men när jag kom längre fram så var det troligen ett par långtradare, som inte kom uppför backen vid en avfart. Just där var väglaget verkligen inte alls bra. Och på en annan avfart längre fram stod det också blåljus.

Själv nöjde jag mig med att köra in på ett ställe och gå på toa och köpa en påse cashewnötter, det kändes lite lagom där och då.

Annonser

med där med mikron. Jag köper den inte på ditvägen, jag kommer ändå att komma fram i mörkret, och då är en halvtimme sparad bra. När jag åker hem är det förhoppningsvis dagsljus, så då passar jag på.

Och det fortsätter snöa här, kladdigt före ute. Och maken tittar på nån konstig överblick över Finland med väldigt gnällig musik, som han sitter och gnolar med i. Packningen är klar, tror jag, det är datorn och lite sladdar kvar. Jag kan bara önska att alla andra också har nya däck och kör försiktigt.

efter en kaotisk morgon. Ja, man måste ju. även om det känns som att vara på väg uppför Mount Everest, och då hör det till att jag aldrig önskat mig det heller.

Men maken vaknade ganska tidigt och kunde tydligen inte somna om, det var lite svårt för mig också, men en halvtimme fick jag till på slutet. Men sen ville maken gå upp. Och då hör det till pjäsen att jag alltid, alltid under alla våra år gått upp först. Ensam. Och jag behöver den där tysta stunden på morgonen innan allt börjar igen, men i dag blev det alltså inte så. Han ville upp och sitta i fåtöljen. Och jag kämpar med min irritation, inte helt framgångsrikt. Sen tänker jag på henne, som sa efter att ha läst ett par av mina inlägg för så där nio år sen – ‘ja, där ser man hur du egentligen är’, och det var inte menat positivt. Fast jag undrar hur andra är. Egentligen. I sht de av oss som är gifta, det är kanske inte så att vi alltid gullar runt.

Men nu är vi hjälpligt på banan igen. Jag ska gå till apoteket och så ska jag hämta ut en – av maken mycket efterlängtad – bok om något järnvägsrelaterat, så det var en lycka att den aviserades i går.

Och jag är helt medveten om att det snöat mer i natt. Jag skickade redan i går kväll ett sms till värdinnan, att jag troligen kommer senare än vanligt och att jag kommer att ta det väldigt försiktigt.

nu har vi ätit julbord. Jag påstår att vi var ganska behärskade, maken och jag. I sht som man ser andras tallrikar. Det var dessutom ny regim på maten, så lite annorlunda var det, t ex var Janssonen bra. Och det var inget godis som avslutning, så det känns nästan nyttigt nu.

Och det är snöblandat regn, kan man säga. Jag känner lite bävan inför morgondagen, men det går säkert bra.

Men lite trött blir jag, mentalt. När vi kom hem gick maken in i badrummet och tog snabbt av sig allting, trots att det nästan var trekvart kvar till läggdags. Jag medger att jag suckade när jag hjälpte honom på med kläderna igen. Men nu är det snart dags ändå.

kvar innan jag ska börja skrapa bilrutor. Och jag undrar förstås om det blir leverpudding, som jag gillar. Och jag har lärt mig att det är ingen idé att ta av Janssonen, eftersom det är för lite ansjovis i den, och potatis kokt i gräddmjölk är inte så gott att det är värt det. Men köttbullar är ok, så det blir det, och sillen är också bra. Det är onekligen ett lyxproblem. Kanske julmust också. Och mandelmusslor.

Det värsta är att jag gäspar redan. Men jag piggnar väl till i kylan.

Och maken lyssnar på den livliga debatten i engelska underhuset. Lite mer drag där än i svenska riksdagen. For better and worse, s a s.

så här långt. Det är bra att vakna tio minuter innan mobilen skulle hört av sig. Det känns som om man har vunnit ett par extra minuter. Så jag tvättade lite handtvätt och lade in en omgång i maskinen redan före frukost, och nu har jag limpor som står och jäser. Dessutom tittade jag i lådorna jag rensade vid flytten och hittade en underkjol, som jag trott kanske blev slängd, men desto bättre att den faktiskt fanns här.

Och i kväll ska maken och jag äta julbord, så det blir väldigt enkel lunch. Man måste hålla totalintaget i balans. Det är fortfarande snö därute, och jag kan bara anta att den kommer att ligga kvar, även om det inte är mycket. Sen ska jag passa på att kolla om den där mikron jag utsett möjligen finns i någon av dom två fysiska butiker jag passerar i morgon, det vore lite smidigt.

den sockersaltade är nu på gång, dvs den är lagd i saltlake, där den ska ligga i frid i ca tolv dygn. Jag kollar den lite då och då, men den brukar klara sig själv. Fast jag fick möblera om lite i kylskåpet, förstås. Det underlättar att jag hade ett likadant kylskåp i förra lägenheten.

Och jag har efter visst grubbel kommit fram till en ny modell av mikro, en samsung tror jag det blir. Jag vill inte ha grillfunktioner och en sån där komplicerad inställning att man i princip måste ha manualen framför sig. Jag är en enkel människa. Lite djupare än den nuvarande tycks den vara, men det ska väl gå. Å andra sidan någon cm lägre, bra, då får jag fortfarande plats med skålen jag har lök i ovanpå.

Men det var väldigt så fort kvällen gick, innan jag hann med riktigt, så var klockan tio och jag fick börja plocka ihop makens piller. Det ska ju anpassas till avlastningen också, som behöver ha alla piller samlade i ett fack, det går inte att skicka med dom smärtstillande på en egen karta, för då blir det så lätt glömt.