Sommardag

Man har iaf tur med vädret, här med sin festival. I går kväll tyckte jag att det var lite segt med de där kraftiga förstärkarna man kopplat in för ljudet, musiken, från torget, men strax efter tolv tänkte jag inte på det ändå. På förmiddagen i dag gjorde jag köttfärssås och den blev riktigt lyckad. Sen gick jag till coop för att se om det möjligen fanns ägg, maxi var väldigt dåligt utrustade i måndags, men coop levererade. Men det var alldeles väldigt mycket folk ute, man hade stängt av en gata som var fullständigt packad med folk, barn och hundar och stånd där man sålde allt möjligt. Jag var lätt förvånad över att det fanns så mycket folk. En stor del av våra indiska kommuninnevånare såg ut att delta med entusiasm, kanske tänkte de att det äntligen började likna nåt. Sen åt maken och jag resten av våra jordgubbar och vi tittade på ett program där åldriga finska människor satt och funderade över livet, vad kärleken betytt för dem. Det var fint.

Sen slog jag som vanligt upp tidningen i morse och omedelbart såg jag en dödsannons, som fick det att hacka till där på morgonen. Han var Äldstas klassföreståndare, en fantastisk lärare. En tid gick han sån där utbildning till skolledare och jag försökte uttrycka min entusiasm för det till honom, men då sade han att nej, han tänkte inte gå den vägen, det var alldeles för roligt att undervisa. Sen råkade hans son och Äldste att bli väldigt goda vänner på gymnasiet. Och för många år sedan, när vi hade Hemköp här, så handlade jag alltid så fort de öppnade på lördagsmorgonen, men alltid stod den här mannen före mig vid grönsakerna. Jag fattade inte hur det gick till, jag satt ju i bilen och såg när de öppnade dörrarna och ändå stod han där redan. Till slut fattade jag att någon släppte in honom bakvägen, kanske en tacksam elev, vad vet jag.

 

Årets första

Svenska jordgubbar köpte jag i går, och vi åt hälften i eftermiddags, så gott. Dagen har varit rätt solig, men lite kylig i blåsten. En vanlig fredag annars, maken är duschad förstås och det gick bra i dag också. Och antagligen kan det väl räknas som traditionellt att jag somnade i fåtöljen i eftermiddags. Jag har fortsatt att diska för hand eftersom ingen har hört av sig från hyresvärden. Det här med att diska för hand gör att jag märker att våra mattallrikar har blivit rätt nötta, glasyren är väldigt matt. Jag kastade mig in på en porslinssida, men trots väldigt många fabrikat hittade jag ingenting jag fastnade för. Dessutom vill jag inte ha tallrikar, som är särskilt mycket större än de vi har, det blir så trångt i skåpet då. Och det ska vara tallrikar med bräm, för det blir mest praktiskt för maken.

Sen läste jag på fb om svårigheterna och sorgen för anhöriga när någon drabbas av alzheimer. Det är inte min situation, men trots allt har maken en hjärnskada, som trasslar till vårt liv. Han är genomgående vänlig och vissa saker har han väldigt gott minne av, men annat är ofta rätt borta. Jag skulle gissa att vi minst fyra kvällar har en diskussion om att han behöver ta av sig kläderna innan han borstar tänderna och ska ta på sig nattskjortan före läggningen.

 

Liten cykeltur

Här på kvällen insåg jag att det var lika bra att handla lök, morot och selleri, som jag glömde skriva upp på listan i måndags. Men på lördag ska jag koka köttfärssås och i morgon är det ju fredag, så maken ska duschas och då är det knepigare att åka och handla, i synnerhet som man nu fyllt torget med diverse stolar och bajamajor inför en festival man ska dra igång i morgon. Jag har också passat på och köpt ett par örhängen till yngsta dotterdottern, som fyller år nästa söndag. Risken är förstås att flickorna suckar lätt och tänker ‘där har vi mormors örhängen igen’, men jag försöker hålla reda på vad jag köper, så att det inte ska bli två av samma. Det underlättas av att jag ofta köper något ur en ny kollektion. Dessutom här hos oss upptäckte jag en knepig fläck under diskmaskinen i morse, så någon sorts läckage är det. Jag ville inte förvärra det hela, så i dag har jag diskat för hand. Det är inga problem med två personers disk, men jag noterade att jag lyssnade efter diskmaskinen, när jag kom in efter cykelturen.

 

En solig kväll

Vi åt torsk med lök, timjan och röd paprika. Ja, jag läxade till det och köpte en. Nu råkar både maken och jag tycka att det räcker med rätt lite i de rätter där det står i receptet, så som vanligt strimlade jag paprikan och frös in fyra små påsar för kommande behov. I går kväll, när jag precis hade lagt mig och plockat upp en bok att läsa lite i, så vaknade maken till och tände sin sänglampa och sen hade han en rätt lång diskussion om att han hade lagt/tappat en lampa under sängen. Det hade han förstås inte alls, men han var rätt envis på den punkten. På förmiddagen här bestämde jag mig för att jag behöver två nya t-shirts inför sommaren, när jag tittade i lådan förut, så insåg jag att jag har kanske tio svarta, rätt åldriga, så det behövs kanske lite uppdatering.

Och en stund i går kväll pratade jag med Äldste, han sliter på. Det är så roligt att prata med honom, även om han också råkade nämna att hans svärfar också har det lite jobbigt, eller ganska faktiskt. Det värsta var att det lät ungefär som hur det började med Tvåans svärfar, men vi får väl se hur det utvecklas.

 

Regn i dag

Det är väl bra, antar jag, det behövs väl ofta regn. Oftare än jag skulle önska, men jag sitter ju bara i min lägenhet. Jag blir alltid lite piggare om det är ljusare ute, jag är förstås inte alldeles lycklig om det är mer än 28°, men ljuset uppskattar jag. Vi råkar ha sovrumsfönstren åt väster och om det är värmebölja blir det förstås väldigt varmt, men så här års är det så vackert när jag ska dra för gardinerna. Jag gissar att det är Venus, som syns så tydligt, och i går kväll var det den tunna månskäran också mot den där himlen som är mörkblå med en grönaktig nyans längst ner. Och i går när jag åkte hem från handlandet tänkte jag på hur mycket i mitt liv, som jag är så tacksam för, barnen inte minst. Sen såg jag ett av dessa program om de skotska barnmorskorna och i går kväll var det särskilt en mor, som grep mig. Hon bodde väldigt avlägset, de fick köra in till vägkanten på väg till BB i mörkret och ringa ambulansen, som kom i tid. Hon födde så småningom sitt lilla barn inne på sjukhuset och hon sade – ‘det går inte att beskriva hur underbart det är att få föda barn’. Jag är alldeles medveten om att det sannerligen inte är kul hela tiden, min sista barnmorska sade där mot slutet – ‘ja, det känns som om man vill hoppa ut genom fönstret nu, jag vet, men jobba lite till’, och hon hade rätt. Och nu att se att de blev fantastiska vuxna, och att det är mer nåd än något annat, barnuppfostran är knepigt, ja, tacksam är jag.

 

Blandad dag

Det var en solig och vacker morgon, tacksam för det efter en natt som tyvärr inte bjöd på så mycket sammanhängande sömn, men det kunde varit värre. Jag gick i väg till blomaffären och köpte en kruka krasse, som jag tänker peta ner framför kryddorna, jag är så förtjust i krasse, men har här inte odlat upp egen. Det känns lite fånigt att köpa en hel påse frön, när jag bara vill ha några få. I morgon ska jag plantera dem här också. Sen ringde jag Tvåan, för hon hade pratat med maken, när han var på avlastning och han hade en ganska underlig bild av vad som var på gång, så jag tänkte att det var bäst att jag ringde henne själv. Och hon sade – ‘jag hörde att pappa virrade till det, och det är så knepigt, för en del saker har han ju jättekoll på, men det blev fel där’. Hur som, hennes svärfar är riktigt dålig, så långt var det tyvärr rätt. Han ska genomgå en riskfylld operation, som läkarna har sagt att det inte alls är säkert att han klarar, och sen har han en massa tumörer i levern. Han har iofs alltid varit väldigt måttlig med alkohol, men levern är förmodligen ett organ som dottersvulster gärna ger sig på. Så vitt jag förstår har han nu ordnat testamente och papper som ska till för företaget, det är förstås svårt, men han är – så vitt jag kan bedöma – en ganska rationell person. Men mina tankar går förstås till svärsonen, som är en alldeles underbar man.

 

Söndag

Stillsamt. Nå ja, vi var uppe tre gånger i natt, men trots det lyckades jag ta mig upp i rätt tid för att vara söndagsberedd. Dessutom hade jag inte orkat pyssla ihop chokladmuffins i går till dagens kaffe, så jag gjorde en rabarberpaj på förra årets sista rabarber, där när jag klev upp. Den blev väldigt lyckad. Det var inte precis så att folk sprang ner varandra till kyrkan i dag, men det var fint iaf. Och jag blev imponerad av konfirmandpojkarna, som satt i koret och som, när jag kom med rullstolen, alldeles automatiskt flyttade på grejor som stod i vägen, väldigt uppmärksamt av dem. Det finns hopp om ungdomen.

Sen funderar jag fortfarande på ett samtal jag hade med min goda vän under veckan borta. Jag har lite automatiskt tänkt att jag har verkligen inte gjort något särskilt produktivt med mitt liv. Det blev väl inte alls som jag hade tänkt när jag var nitton, men det blev annorlunda. När jag satt där och tänkte efter vad jag egentligen gjort med livet, så var det märkligt nog rätt mycket. Jag har förstås aldrig haft ett ordentligt arbete, ett sånt där när man börjar klockan åtta varenda morgon. Mina sysslor har liksom varit mer utspridda över dygnet. För ett par veckor sen råkade jag vara på ett ställe, när en för mig (och många andra närvarande) okänd man reste sig upp och inledde sina tankar med att berätta hur många han varit chef för och hur mycket pengar han haft ansvar för, och jag blev så omedelbart irriterad. Aldrig någonsin har jag känt behov av att börja prata om hur många jag var ytterst ansvarig för eller hur många miljoner jag kunde titta på i budgeten, inte heller hur många som kunde tänka sig att vid konstiga tidpunkter ringa och gnälla över både det ena och det andra. Men det ingick i att ha och ta ansvar. Sen är jag rimligen rätt tacksam för att sociala medier inte var aktuella då. Äldste och jag, som då och då diskuterar det, kom både fram till att för att få en hyfsad nattsömn ska man inte titta på fb för sent, i hans fall gick väl gränsen vid nio på morgonen. Han konstaterade att om han själv skriver om nånting som är viktigt och som han tycker är välgrundat, så gillar typ tio personer (varav jag då är en), men om han lägger upp något i kategorin ‘gulliga kattungar’, så helt plötsligt är det en väldigt stor skara som gillar. Vi återkommer till frasen ‘vad är det för fel på folk?’, och aldrig har vi något bra svar.

 

Ändrade planer

Det är fortfarande varmt och vackert. Men förmiddagen gjorde att jag tog lite slut, inte oväntat iofs. Maken blev duschad, han envisas med att gnola under tiden och det driver mig på allvar nästan till vansinnets gräns. Jag ber honom sluta, och då börjar han vissla i stället och säger att han inte trodde att jag skulle höra det. Jag befann mig ju tre dm från visslandet, så hur jag skulle missa det är lite svårbegripligt, så det jag lite hektiskt där. Sen ville jag byta vintertäcket, när jag ändå skulle byta lakan och jag ville sen plocka ner s k påskprydnader och byta löpare på köksbordet. Jag fick också någon sorts infall att putsa mässingssljusstakarna på bordet. Det var inte alls nyss, putsmedlet var lite åldrigt och resultatet blev väl inte helt lysande. Patinan är kvar, kan man säga. Sen skulle det lagas mat också, för den där lasagnen, som jag trodde fanns i frysboxen, hade gått åt vid ett annat tillfälle tydligen. så tanken att börja röja på uteplatsen försvann just för eftermiddagen. Och nu ska jag väl försöka sortera strumpor och mangla handdukar.

 

Hemma igen

Nu är det varmt igen, lite oväntat nästan. Jag hämtade maken och trots hans ängslan innan hade det tydligen gått bra på alla vis. Sen tog jag fram cykeln, dvs jag hade förtänksamt nog tagit med mig vått papper, så jag kunde torka bort det översta lagret pollen iaf, och sen cyklade jag till växtaffären och köpte rosmarin, plättar i luften och en liten kruka timjan. Den ska jag plantera om i en lite större kruka och så hoppas jag att den ska trivas. I morgon eftermiddag gör jag en insats. När jag körde hem i det vackra vårvädret tog jag en lite annan väg precis vid hemkomsten eftersom man ju flyttat apoteket. Det tog väldigt lång tid, jag stod och väntade på en mycket högljudd man som var före och sen var det en jättegravid kvinna som skulle ha en massa mediciner till sina hästar och tydligen hade inte veterinären ringt in, som han lovat. Till slut fick jag ut makens apodos och då orkade jag inte gå in på maxi, utan när jag kom hem stekte jag ett ägg, det gick också an. Och nyss har maken och jag ätit goda jordgubbar, som jag kunde köpa på vägen ut från apoteket.

 

Värmen tar paus

Det är fortfarande så vackert ute, lite mer grönska här längre söderut. Syrenerna blommar intensivt t ex, så man kan säga att jag missade den där ledigheten mellan hägg och syren. Men här är, som alltid, så fint. Resan i går gick bra och så umgicks vi med vänner på kvällen en stund, att få sitta tillsammans och dela tankar och erfarenheter är stort. Sen sov jag i lite olika perioder, men lugnt och stilla även om drömmarna var konstiga. Vi gick upp i god tid för att komma iväg till morgonmässan här, så tacksam för det. Prästen var lite hes och noterade att pollen hade slagit till, och för min del räckte det med att snyta mig lite extra, men rejält med pollen är det. Men oavsett det blir det en fin dag.