tar sig långsamt upp till ytan igen efter sovstunden. – ‘Med sovskrynkliga öron’ tror jag det står om Sniff i nån Muminbok. Ungefär så. Och maken säger uppmuntrande att det lät som om jag höll på att dö under sovandet. Bara det är väldigt uppiggande. Fortfarande efter en vaken halvtimme gäspar jag nästan käkarna ur led.
Fast jag är inte döv än, nu har jag utan att vilja det lyssnat ett par dagar, och misstänker att grannarna snett ner, med den ylande hunden, flyttar isär. Åtminstone hörs en mycket upprörd, mycket gäll kvinnoröst tydligt då och då. Det låter inte harmoniskt. Jag tycker det är väldigt jobbigt att höra andra gräla. För all del, en gång spräckte jag en dörrkarm när maken och jag argumenterade, men det var mycket länge sen.