att man säger, så käckt, att ‘nu gäller det att hålla i’, och att vi kan vänta oss en tredje våg, som kan bli värre än allt vi hittills skådat. Och jag sitter här på min stol. Jag tänker att alla beslutande, som tydligen lever relativt normala liv, förstås inte kan förstå hur det landar hos någon som lever mitt liv. Jag har även i ‘vanliga’ fall ett ganska begränsat socialt liv, men nu. Vi har betraktat oss som i karantän i princip sen v 12 förra året. Jag såg nyss en annons för billiga färska räkor på maxi, och jag tänkte att ett annat år, ett annat liv, så hade jag kunnat åka dit, köpa ett halvt kilo räkor och passat på att hämta ut ett paket, som finns i utlämningen. Nu är det fredag, många människor där, det blir inga räkor och inget paket. På måndag ska jag se om bilen vill starta någon tidpunkt då det inte är mycket folk, så jag får ut mitt paket. Och det är verkligen inte synd om mig för att jag inte får räkor, hade det varit fråga om något panikaktigt hade jag förstås kunnat be Äldste eller svärdottern. Men ett annat år hade jag kunnat välja att vara spontan och pigga upp oss med något annorlunda. Nu finns inte det. Och jag läste noggrannare om vaccinen, Pfizer för oss, Astra för personal och Moderna för 80+. Den gruppen var visst 18 000 personer och tilldelningen hittills var 1 600 doser, upplagt för besvikelse förstås, men det kommer väl mer sen. Och hur mycket Pfizer det finns vet jag förstås inte alls.