– dvs han har tjatat ganska obehärskat om NÄR Äldsta och hennes familj ska komma. Och jag har, allt mer sammanbitet, konstaterat att eftersom dom ska packa ihop sina semesterprylar och städa ur sin lilla stuga och dessutom montera ner studsmattan (som helst skulle torka också), så får det väl ta den tid det tar. Vi har ju ingen annan tid att passa, liksom. Men hans far skulle förvisso inte nöjt sig med ett så svävande besked. På den tiden var maken precis lika irriterad som jag över att hans pappa ringde vårt hemnummer var tionde minut när vi väntades hem från semester. Jag känner mig ibland lite kallsvettig när jag tänker på vad svärfar hade kunnat uträtta om han haft en rejäl modern mobil.
Hur som, så lyckades Äldsta sms:a exakt när jag var i vindsförrådet och hämtade madrasser, och maken hörde det inte ens. Nå ja. Så dom är på ingång. Och jag kom ihåg att baka limpor.
Och nu ska jag göra en liten beräkning och sen börja laga lite mat. Det blir bra.
Och före frukost var jag uppe och bakade kladdkakemuffins.
augusti 9, 2015 at 9:02 e m
Om du vill undvika denna kod i forts.: Tala inte om för honom ATT de ska komma, förrän de står utanför dörren. Så gjorde en väninna till mig. Du vet vem.
augusti 9, 2015 at 9:29 e m
Lite lättare sagt än gjort. Men det blev väldigt lyckat.
augusti 9, 2015 at 11:07 e m
Ack denna genetiska kod.
Jag har fått min beskärda del av mina föräldrar & det blir inte bättre med åren heller… *himlar med ögonen*
augusti 10, 2015 at 5:37 f m
Det är lite lättare om man är medveten om den, tänker jag. Förut var alltså maken lika irriterad som jag – svärfar hade efterlyst honom på järnvägsstationer och en gång t o m ringt polisen när han ansåg att maken inte hört av sig tillräckligt frekvent – men nu är han enormt tjatig och lite kontrollerande och säger att han inte alls märker det själv. Grrrr.