studsade jag upp. Det berodde inte så mycket på överskottsenergi som på att maken började tjata om att vi skulle får en gäst i dag. Jag visste det och var hyfsat beredd, men jag orkade inte tjatet. Så jag gick till coop och köpte smör och ägg och choklad, om jag skulle få för mig att baka fler chokladkakor. Och sen startade morgonen på riktigt och maken hann bli påklädd innan gästen kom och vi hann sitta mycket avslappnat och prata en stund innan vi åkte till kyrkan.

Och det var en glädje att vara i kyrkan tillsammans, gästen tyckte kyrkan var vacker och vi gillade psalmerna. Prästen hade en bra utläggning om vad som är viktigt i livet, hur man prioriterar, en stund för eftertanke.

Sen åkte vi hem till en mugg kaffe åt gästen och mig och vila för maken, sen lång stund vid bordet tillsammans. Att få ha roligt samtidigt som man kan ha förståelse för varandras svårigheter.

Och jag ska sätta upp fötterna lite grann även om jag inte gjort så påfallande mycket och inte mer än vanligt iaf. Ett äpple skulle vara gott.