Besök


på dörren och Äldste och familjen stod utanför för lite social samvaro, rara dom, på hemväg från en utflykt en bit bort. Så fint att dom stannade till här och pratade lite. Och jag har nyss ätit en morot. Det är väl sammanfattningen av dagen. För all del, vi åt god svamp- och skinkpasta och jag har tvättat och tittat på konstiga youtubefilmer.  Jag borde läsa något, men jag har liksom inte koncentrationen sen dom lånade engelska böckerna tog slut. Men nånting finns nog i hyllorna. Jag känner att jag borde vara produktiv på något sätt, det finns en otålighet i det här att sitta här, att inte använda sin tid till något värdefullt. Fast jag vet på ett plan att det inte finns så förfärligt mycket jag kan uträtta.

– kvinnan från advokatbyrån var precis så trevlig, som hon alltid verkat. Och hade dom hållit på en stund till, hon och maken, så hade dom nog varit släkt också. Och hennes mor kom jag väl ihåg, också en trevlig kvinna. Och som så många, så blev hon ganska betagen av maken, han har stor social kapacitet på många sätt.

Så nu är det bara resten kvar, pappersarbetet tar inte slut så fort. Men vi ser horisonten nu, tänker jag. Nån gång i augusti är vi färdiga. Det är nästan så jag undrar vad jag ska göra sen, det här plockandet och ordnandet som tar så mycket tid och kraft nu. Men jag antar att vardagen fyller sin egen tid sen.

Och jag satsade i dag också på att plocka fram en påse ur frysen. På eftermiddagen blir det bank och blomplantering.

– väldigt rejäl, stod jag på uteplatsen och hörde en hund som gnydde. Rätt raskt förstod jag att det inte kom inifrån huset den här gången, ja men titta, där stod ju en lite lerig blågrå bil med hundbur i, det var ju rentav en mig närstående liten hund som gnällde. Visst, Äldste hade nämnt att han tänkte åka och klippa sig. Så efter en stund kom han och lilla hunden hit och vi fikade lite grann. Så trivsamt. Och lilla hon tyckte det fanns förtjusande dofter överallt, men rätt snart fann hon sig i den allmänna vilan och lade sig till rätta. Så det där eventuella dagsschemat sprack igen. Och rätt snart får jag cykla till tandläkaren i mörkret. Jag vet, i morgon är det vintersolståndet.

Rätt sent i går hittade jag ett sms om fika här på förmiddagen. Alldeles jättebra. Jag traskade till kondis och köpte en liten längd kvart i åtta och sen kunde jag läsa laudes i frid och koka gröt och duscha maken och sen kom fikasällskapet. Rara människor, en bra stund på alla sätt. Tacksamhet att dom finns i vårt liv.

Och nu vilar maken lite innan vi äter vår traditionella pasta. Varför ändra ett vinnande koncept liksom?

Och jag tittar ut på dom jättelika lyftkranarna utanför fönstret och undrar om man verkligen kommer att lyckas i natt, när man ska göra det stora lyftet. Men vi har väl aldrig varit närmare. Maken får väl sitta en stund på inglasade balkongen där det inte är så mycket löv som skymmer aktiviteterna.

är kanske inte alltid min bästa gren, medges. Men nu försöker jag åtminstone att tänka att det här att få tunnare hår (vilket jag sörjer) betyder att det torkar fortare när man tvättar, och det bör jag göra så snart som möjligt nu.

Sen högg jag tag i en sån där fånig detalj – maken har en svart gummisnodd runt sin kryckkäpp, den använder han till att hänga käppen på armstödet (när sådant finns) och nu har själva resåren gett upp för ett tag sen. Det betyder dels att den har blivit onödigt lång och att den ständigt halkade ner utefter käppen och då fick maken inte tag på den när han skulle sätta sig. Och jag tog ordentligt fram ny svart resår för flera veckor sen, men själva pysslandet blev inte av. Men nu så! Klart!

Så det mest oväntade kan faktiskt ske. Och i morgon kommer en vän hit, han brukar komma med en bok till maken då och då. Och jag är tacksam att han kommer just i morgon, även om det betyder att jag inte har dammat när han kommer. Jag tror verkligen inte att han ser det dessutom. Han råkade vara Yngste lärare (religion) och gav honom underkänt, så jag är tacksam att Yngste inte är hemma i morgon. Det kan mycket väl ha varit välförtjänt, men känslorna från Yngstes sida är lite irriterade, trots att det var ett tag sen.

klarade sig. Jag trodde det hade gett upp, men icke. Däremot gav granen på torget upp, bruten en meter över mark och ligger horisontellt nu. Så kan det gå.

Och Äldste och flickorna kom hit för att äta sin mat och leka en stund. Och kunna gå på toa och tvätta händerna i varmt vatten, en lyx i civilisationen. För säkerhets skull tog dom med fyra liter vatten och en termos med nykokt vatten tillbaka, men strömmen hade kommit när dom kom hem.

Det är betagande med två små flickor som traskar runt och hittar på saker och båda går och gnolar på små melodier. Och lilla nästyngsta leker med farfar på hans villkor och han läser böcker för henne. Han var mycket lycklig över dagen.

– ur min synpunkt är det aldrig annat, men just nu helt fel. Äldste ringde och ville bjuda oss på tårta men dom bor ju ute i skogen med vägar som jag inte ger mig på med sommardäck, så vi fick skjuta upp det till i morgon em när däcken ska vara på. Fast Yngste ville väldigt gärna hinna hälsa på Tvåans familj också, så efter tårtan får han lite snabbt åka till dom. Så är det att leva ett intensivt socialt liv. Och svärmor följer med till Äldste också.

Det är fortfarande kallt ute och jag antar att det kommer att ta en rejäl stund att få bilen i skick att köra iväg den till däckbytet. Det är en fördel att se ut genom rutorna också.

Och jag är glad att ha sonen hemma lite även om han just nu har promenerat till farmor.

– Yngste har hyrt en bil och är på väg häråt för att plocka upp sina saker. Jag har inte meddelat maken detta än, jag orkar inte det massiva tjat som kommer att bryta ut. Men jag ska säga det, jag ska. I morgon ska han lämna tillbaka den vid sex, så det vill till att han kommer i väg rätt tidigt härifrån också i morgon. Några få timmar. Och jag ska göra den klassiska köttfärspajen till kvällen.

Jag kan bara hoppas att det går bra, han har aldrig kört så långt själv, men nån gång är alltid den första. Och vägen är betagande vacker, inte minst så här års.

Jag blev så pass stressad att jag satte mig och åt tre fullkornsskorpor, alldeles i onödan.

Nu fortsätter jag med dagens rutiner, hänga tvätt, läsa bönen mitt på dagen, värma lasagne, blanda sallad och koka kaffe.

– och jag sitter här med bästa sällskapet, god vän och liten svart hund. Helt förtjusande.

Vi har ätit, mycket liten promenad och tur till kyrkan i skogen. Livet är roligt här och nu. Bra så. Och maken är betagen av det lilla vänliga djuret, förstås.

Och vi är inte så kvällstidiga varken vännen eller jag. Kanske kan jag lära mig lite mer om mobilen också.

dag vi har haft. Både i går och i dag. Och i dag vaknade jag lagom för lilla promenaden i solsken. Det är alldeles underbart att gå under bokarnas kronor med solfläckar på marken och fåglarna sjunger. En välsignad början på dagen.

Sen upptäckte jag att jag hade inte hanterat listan på vad som finns i frysen särskilt bra, det jag trodde fanns inte kvar, så det blev en mycket snabb promenad till coop innan gästen kom för att köpa lite färs till den planerade lasagnen. För säkerhets skull köpte jag lök också, så här års har löken en tendens att må dåligt i mitten.

Och sen har vi druckit kaffe, pratat, ätit och haft det så bra. Jag är lyckligt lottad med fina vänner.

Nästa sida »