En så annorlunda

och fin julafton. Maken ligger och vilar och jag ska alldeles snart be vesper. Andra år har vi kommit hem betydligt senare, men i år äter vi skinksmörgås här hemma, det blir fint. Och vi har ätit gott och lagom hos Äldstes familj. Solen sken och kakelugnen värmde inomhus. Svärdotterns föräldrar var också med, dom är så trevliga på alla vis. Sen hade Äldste skapat ett videomöte för syskonen, så efter Kalle satt vi och tittade på barn och barnbarn långt borta, så exotiskt. Det var iofs en kort tillställning, men roligt att det fungerade. Och Yngstes trevliga flickvän (som vi alltså såg ffg) hade givit honom en karta från typ 1667 över barndomshemmet, så rart och omtänksamt.

Annorlunda blev det, men fint också. Fast det här att inte kunna gå i kyrkan är tomt.

 

Jag ändrade mig

för egentligen hade jag tänkt mig att laga söndagsmiddagen nu, men jag tittar i frysen i stället. Dagen blev väldigt oväntad, på många sätt. Blommor kom och vaser fanns på olika håll i hemmet, det fick diskas, om man säger så. Och vänliga människor hälsade till maken på sociala medier, döttrarna ringde nästan omlott och sjöng för maken. En snäll människa dök upp själv med blommor, lite märkligt att inte kunna säga – ‘kom in och drick kaffe’, men så är det ju numer. Och jag kokade ihop en rätt god sås, om jag får säga det själv. Om man satsar på finhackad lök, champinjoner, grädde, senap och konjak, så blir det bra. Mitt i maten ringde en mycket avhållen vän, som maken inte pratat med på länge, så eftersom det bara var han och jag gjorde jag bedömningen att det var viktigare att han fick prata än att han fick äta varm mat. Sen blev det kaffe och tårta och samtal med Yngste. En liten stund senare ringde Äldste och var på väg med döttrarna (svärdottern snöt sig i hemmet) och vi umgicks en kort stund i kylan utomhus. Så efter att ha gett maken eftermiddagsmedicinen känner jag att jag kanske gör bäst i att andas ut lite, och inte ställa mig och hacka och koka igen.

 

En alldeles fantastisk dag

har det varit här. Solen har strålat och våren fullkomligt exploderar runt omkring. Vi har suttit ute och ätit glass och vid sextiden på kvällen gick vi ner till sjökanten och satt med lite tilltugg och tittade på svanarna och solen som inte riktigt hann gå ner, men det var så vackert. Och för mina badande vänner kan jag rapportera att en tapper man hade badat, +11° i vattnet, han påstod det var uppfriskande. Jag väntar lite med att testa.

Och jag har köpt ett par nya skor, som jag tror jag kommer att bli väldigt nöjd med. Här håller man också på att gräva upp gator, så lite hektiskt är det att ta sig fram. Och när vi var på väg utefter gatan, så hade man just grävt av en kabel, så affärer stängde en timme tidigare, men nu är det lagat igen.

Och vi har varit ett par vändor i kyrkan också, en källa till tacksamhet.

Och värdinnan har behov av en tidig kväll i dag, så jag sitter med datorn en liten stund och sen ska jag också ta en tidig läggning, tänker jag. Allt är mycket gott.

Och jag fick besked att det kan bli inflyttning första augusti i nya lägenheten. Vi ska vara färdiga med farmors sista maj, så då har jag tid att tänka, rensa och organisera packandet efter det.

 

Grått här också

– det är det. Och färden upp gick bra, delvis väldigt dimmigt, men det ordnade sig. Och när jag kom fram ringde jag maken förstås, och han var missnöjd med att det inte fanns något nattygsbord bredvid sängen, och det var inte mycket jag kunde göra åt det, tjugofem mil bort. Ja ja.

Och vi har väldigt roligt här, värdinnan talar i telefon och jag ägnar mig åt nätet. Vi har nyss ätit en god och vällagad lunch – lagad av någon annan, tjo. Och tyvärr har ena tobaksaffären lagt ner, men det finns en kvar och det var en tjänstvillig person där också. Och kvällen kommer att ägnas åt olika aktiviteter. Kanske vilar jag lite eftermiddag också, alla möjligheter är öppna.

Vi satte oss också och planerade året framåt, så får vi se hur det går. Denna oerhört generösa och rara människa. Men det vill till att kommunens planering stämmer med vår.

 

England, del 3

Efter frukosten var det kyrka i organiserad form, vi firade Högmässa och förvisso har nog aldrig ‘Himmelriket liknas vid tio jungfrur’ sjungits à capella där, så vackert. Och så en ny meditation över mirakelberättelser, tänkvärt och givande. Lunch och liten promenad, dvs hällregn var det ju, engelskt väder, pölar utefter vägen, gigantiska pölar, möten med bilar, promenad i engelsk lera kan man säga. Och sen kom vi fram till en så fin liten kyrka, men rätt kallt och blött var det, och i god engelsk uppvärmningstradition hade man satt upp lite infravärmepaneler högt uppe under taket. Ja ja. Men det var absolut väl värt det, och tillbaka vid utgångspunkten var det middag och mera kyrka, tacksamhet, stillhet, glädje.

Och sen satte vi oss i det lilla köket i huset vi bodde i, lite ost och vin hade mer energiska vänner fixat. Fast nära grannen här påpekade att ena osten finns på vårt lokala coop hemmavid. Nå ja, gott var det hur som.

En rätt blandad dag, det mesta var väldigt bra. Jag hann med lite extra teatime också.

 

Svårt att somna i går

– inget fel på sängen, men kudden var lite låg, ett i-landsproblem. Sen drömde jag att jag skulle vara med på övning i Uppsala Domkyrkokör och jag satt på en gradängbänk och väntade och kände att det här var verkligen inte alls bra. Sen skulle maken till badrummet och efter det drömde jag att någon i vårt sällskap hade glömt en sköldpadda, storlek som min ringfingernagel ungefär, i en liten plastpåse och nu var frågan vad vi skulle göra med den. En lättnad att ingendera var på riktigt.

Och vi åt en god frukost och jag samlade ihop packningen och vi åkte till kyrkan. Så vackert och bra på alla sätt, jag satt mellan maken och en nu ganska åldrad vän, mycket avhållen. Och sen åt vi underbar mat, lokalproducerad. Och det regnade. Och regnade. Och jag kan bara säga att varenda gång jag närmar mig Öland så regnar det. Ja, inte den gången vi var där v 8, då snöade det förstås. Så den där regndansen man hade för sig i fullmäktige i Kalmar, den kan dom låta bli, det är bara att bjuda in mig, så ordnar det sig.

 

Det blåser friskt ute

– jag tog en liten promenad utefter sjökanten nyss, solen skiner och det är så vackert. Men blåsigt. Senast antecknade badtemperatur var 13 grader, inte något för mig.

Och jag har köpte lite kläder, så nu kan jag se prydlig ut. Dvs när det blåser så här ute, så försvinner ändå all känsla av prydlighet när håret står på ända. Och alldeles snart ska jag gå bort till bilen och åka till kyrkan en bit bort för kvällsmässa. Värdinnan har åkt på bio, hon har ett abonnemang och åker med vänner. Så vi behöver inte göra allt tillsammans, det går bra så här också. Och jag är, som alltid, så tacksam för denna avkoppling.

 

Tidig kväll

– men snart ska jag borsta tänderna. Maken kom till en för honom ny avdelning med egen toalett och jag installerade telefonen och hans avhållna klocka med siffror i taket. Dagens middag var kassler, tydligen. Och sen åkte jag genom åtskilliga regnskurar, tidvis visade biltermometern +10, och det kändes lite småtrist, men när jag kom fram sken solen – lite grann iaf – och det var +17. Jag kunde sitta ute med en kopp kaffe.

Och i kyrkan träffade jag värdinnan och vi har nu haft en trivsam kväll, mycket prat och skratt och ett och annat sorgesamt samtalsämne också. Livet i all dess skönhet och bräcklighet.

Och sen har vi tittat på gemensamma bekanta och diverse nätrelaterade grejor.

Och faktum är att jag är lite trött, det kan bli en stilla och god natt. Och en bra morgondag.

 

Vi har det bra

– maken vilar en hel del och orkar med det som är väsentligt, kyrka och mat. Ungefär så.

Och vädret är underbart, jag beklagar att jag inte packade baddräkten och det känns lite fånigt att gå och köpa en ny. Ja ja, jag får se hur jag bestämmer mig senare.

Nyss försökte jag köpa två böcker till maken, som jag tänkte han kunde roa sig med när han vilar, men damen i kassan kunde inte hantera kortmaskinen, en mer tekniskt kunnig person ska dyka upp där om en halvtimme, så jag får återvända.

Och det var fint i går kväll också, ja hela dagen var strålande. Det är något visst med mycket små människor, dom små händerna med gropar vid knogarna och så den där beslöjade blå blicken. Ett mirakel.

 

Det duggade

när jag cyklade och handlade. Och nu har vi ätit en enkel hemlagad lunch, det gick det också. F ö bestämde maken i går vid kaffestoppet att han ville ha en fransk våffla. Det visade sig vara något av ett felgrepp. Själva våfflan var jättefluffig och smörkrämen var också väldigt luftig, dvs vid första bettet singlade degsmulor åt alla håll och smörkrämen sprutade vilt. Jag hämtade fler servetter och en gaffel. Det tog sin tid och maken insåg att han hade egentligen behövt ta något annat, för det var väldigt svårätet med en hand. Det var svårt även med två. Så den lilla enkla kolakakan här hemma var extra uppskattad.

Och jag pratade en lång stund med Äldste, som ringde upp och hörde efter hur vi haft det. Och i övrigt så tvättar jag.