vid det där som är lite extra. Bara lite extra. Och när folk förser en med små läckra kex, läcker choklad, hallonkola, ja det ena och det andra – jag går mentalt raskt över i läget men-så-här-ska-det-väl-vara? – trots att jag mycket väl vet att mitt liv inte alls ser ut så. Jag skulle hur enkelt som helst kunna väga femton kilo mer än i dag och det är inte min kropp som strävar efter artonårsåldern, faktiskt inte, då gissar jag att jag vägde ungefär som nu. Förvisso inte mindre, men ändå. Och kroppsuppfattning är en underlig funktion. Jag har alltid uppfattat mig som minst sagt rundnätt och jag gör det fortfarande. Och jag noterar att jämnåriga som var slankare förut tenderar att tänka att dom ‘egentligen’ fortfarande är tunna och halvt genomskinliga.

Men jag mår bättre av att inte äta oavbrutet, så är det för nästan alla. Nästa vecka gör jag matsedel igen, just nu är det ingen idé eftersom det blir ärtsoppa i morgon, mammografin gör det till en praktisk lösning, och på fredag äter jag mat någon annan lagar, liksom på lördag och söndag. Rentav måndag också, om allt går som tänkt. Jag bara roar mig.