eller också fryser jag inte lika mycket längre. Jag låg i soffan framför tv:n så länge som möjligt och en halvtimme innan det var dags att åka till kvällsmässan i kyrkan i skogen så klev jag upp och tog en alvedon. Det fungerade utmärkt, eller iaf så pass att jag kom dit och hem. På vägen hann jag förstås fundera över mottrafikanterna, dom där vi alla har runt omkring oss. När det är mörkt är det nästan lättare att göra enklare omkörningar, man ser ju kommande ljuskäglor. Tänker jag. Och där kom jag fridfullt åkande, bakom en ordinär bil och framför en rejäl långtradare som lade sig alldeles bakom min kofångare, och då får vi i ett backigt och kurvigt parti av vägen möte med andra bilar där en totalt omdömeslös förare just gör en omkörning som får både mig och bilen framför att ställa oss på bromsarna, så vi överlevde allihop. Men långtradaren bakom blev riktigt irriterad och satt alla sina lysen i min backspegel. Ursäkta att jag bromsade, hur mycket bättre hade det inte blivit om jag kört in i den framför mig och vi alla hade börjat snurra runt?

Men livet fortsatte för oss allihop. Och i Mässan var vi tacksamma över att människor som levat i konflikt rätt länge nu kan prata med varandra. Så mycket bättre.

Och lite trött är jag allt fortfarande, men jag hoppas det blir bättre i morgon. Och det här med det överfyllda skåpet med sopor löste jag helt elegant så att jag knöt ihop alla påsarna och lade i en stor blå ikea-kasse som jag ställde i ett hörn av köket, i morgon orkar jag. Jag gör inte som grannarna gjorde ett par gånger – ställer ut dom utanför dörren – skatorna var snabba och spred runt allt jox mycket effektivt och det behöver jag inte. Men i morgon.