på boendet. Klockorna och telefonen är med. Och där fanns en röd katt som omedelbart lade sig på makens säng. Jag träffade två personal, som verkade väldigt bra. Dom frågade rätt saker och verkade som om dom skulle läsa makens lilla broschyr. Och när jag gick ut till bilen tittade jag in genom fönstret och han satt i fåtöljen och pratade med någon med hela sitt sociala jag påkopplat. Käraste vännen. Och jag tittade på namnlistan när jag gick ut och där fanns en farfar till nån som på sin tid var nära vän med Äldste och vars döda hustru ledde en matlagningscirkel jag var med i många år. Så roligt vi hade, mottot var mycket crème fraîche och mycket vin. Jag har kvar receptpärmen än.

Och jag har diskat och tvättat håret.

Och Yngste ska åka på en längre utflykt med en kompis i morgon och jag tänker att det säkert går bra. Jag minns med viss förvåning mina egna bilfärder, fast då hade jag iofs haft körkort ett halvår. Först bestämde vi oss i lilla staden vi sjön, maken och jag, att jag tog bilen till mina föräldrar där flickorna var, och sen körde jag hem, femtio mil. Inga större problem, men det hade inte varit ursprungsplanen, vi hade åkt tåg dit. Men lilla Äldstas barnstol fanns i bilen, hon var nästan tre, och Tvåan var sex månader så henne lade jag och min lilla innovativa  mamma i en pappbananlåda i baksätet och sen körde jag, en mer optimistisk tid. Och hon sov snällt och tittade upp då och då och jag tittade bakåt och pratade lite med henne och underhöll Äldsta också.