– det finns flera. Men just i dag tittade jag igenom makens garderob, han var tidigare i livet försedd med snygga gångkläder, men han har liksom bytt storlek sen dess. Och svarta byxor var en bristvara. Svärmor kan fortfarande, flera år efteråt, uppröras över en avlägsen ingift släkting, som hade nåt opassande klädesplagg på sig på en begravning, så här gäller det att leva upp till hennes förväntningar. Och jag insåg plötsligt att det inte bara gäller begravningen, i morgon vid tacksägelsen i kyrkan får vi nog göra vårt bästa. För min del är det inga problem, jag kan bara se ut som vanligt, mycket svart finns det. Men maken då. Så jag gick till butiken med herrkläder och sa – ‘svarta byxor’ och mycket längre kom jag inte, den långe vänlige mannen där inne stod med ett par i makens storlek i handen. Så då var det ordnat.

Och i dag är det verkligen höst. Jag kunde inte somna om efter makens första badrumstur vid sex, så det kunde varit värre, men jag gick så småningom min lilla promenad och då var det dimma med lite genombrytande sol. Men nu har solen gett upp. I går såg jag en kvardröjande sädesärla på morbrödernas gårdsplan, men när svärmor och jag åkte till större staden såg vi stora flockar tranor på väg söderut. Det är väl dags. Alldeles nyss såg vi ankomsten när vi passerade Hornborgasjön. Det känns nyss.