Jag har haft olika jobb där man ringde mycket. Inga problem, då hade jag ju ett uppdrag att ringa och prata. Men en del samtal är knepigare än andra. T ex alla dessa kontakter med kommunen om makens vård och avlastning. Då gruvar jag mig. Länge. Och nu skulle jag ringa upp det alldeles nya boendet som han ska till i morgon. Självklart var hon som jag fått nummer till på sammanträde. Det betyder att jag måste ta mig samman en gång till.

Jag försöker hålla mig lugn, inte stressa för mycket, men jag ska se till att det finns saker hemma i kylskåpet när jag kommer hem. Så jag ordnar det först och ringer igen då efteråt. Och då kan jag slå vad om att hon har gått för dagen.

Och vi åt ugnsrostade grönsaker med olivolja, balsamvinäger och honung över. Och lite basilika och timjan. Så långt bort från de tärnade morötterna och ljusgröna burkärtorna man kan komma, eftersom maken kommer att få sin beskärda del av dom de kommande två dygnen. Fast förra gången fick dom champinjonsoppa ena dagen och spenatsoppa andra.

Jag fegade ur och talade med hennes telefonsvarare.