en längre natt utan att jag skulle ha klagat. Om man säger så. Men jag var väldigt tacksam att maken sov till 06. Sen låg jag och försökte somna, men den trötta kroppen var inte riktigt med, den klagade på hur det kändes i vänsterfoten och hur det kändes i ryggen och hur det egentligen var med huvudet och sen blev det lite varmt, och sen var det vänsterfoten igen och snabbt hade en timme gått och jag hörde att maken inte heller somnat. Så då klev jag upp och gav honom en extra smärttablett, stängde av väckarklockan (extrapoäng för det, skulle jag vilja säga, det är så tråkigt om den går på en kvart efter det att jag lämnat rummet) och satte igång dagen. Halv åtta stod jag på coop med min lilla lista och sen hem igen i slasket. Och tända ljuset och be dom privata bönerna och så cykel till närmaste kyrkan för den gemensamma bönen.

Och så gröten, den sammetslena gröten. Fast jag har börjat undra om spisplattan håller på att ge upp, det tar väldigt lång tid att koka upp 3 dl vatten.

Sen har jag tänkt mig löksoppa och om det slutar snöa kan det tänkas att det blir en semla att dela på för maken och mig.